Nu är julen här, och med den också några innebandytankar.

Kan inleda med att konstatera att den gångna innebandyhelgen gav de resultat jag tippat, vilket måste sägas vara anmärkningsvärt överraskande mot bakgrund av mina tidigare analyser!

Ett tajt spelande Falun blev för svårt för City. Matchen var ingen höjdare, men expertpanelen på läktaren kunde trots förlusten skönja en ljusning i Citys försvarsspel. Inte lika många alibi-markeringar och inte lika virrigt i positionsspelet denna gång.

Dalen gav Jönköping lagom med smisk på stjärten. Det är helt enkelt klasskillnad mellan lagen, så allt annat än enkel seger för Dalen hade inneburit höjda ögonbryn på läktaren.

Alex smaskade in fem kassar i helgen, vilket får ses som ett bra facit för en kille som togs ut till VM som grovjobbare och "checker"!

Såg Västerås-Helsingborg på TV. Noterade att Henke nu flyttats upp till förstalinan, vilket måste innebära att Helsingborg har den överlägset tunnaste truppen i SSL.

Västerås gjorde en "Mullsjö", dvs upphämtning modell fantastico. Härligt att se att satsningen på att plocka målvakten i tidigt skede gav resultat. Noteras kan att Helsingborg knappt hade ett försök till att göra mål i den tomma kassen. Förutom i sudden förståss?

Så är vi där igen. Ett antal "elitspelare", med Falun-stjärnan Johannes Skog i spetsen, tar julledigt mitt under serielunken. Jag blir rent ut sagt förbannad inför detta faktum. Coach Brottman säger att klubbarna inte kan hindra spelarna från detta val, vilket förvisso är sant, men i så fall tycker jag att klubbarna skall börja skriva kontrakten annorlunda. Det är ju rena rama katastrofen för sporten om elitspelare föredrar några veckor i solen före ligaspelet, och också tillåts detta val.

Vad sänder dessa solresor för signaler till media, sponsorer, publik och ungdomar? Jo, ungefär samma signaler som när en fantastisk fotbollsspelare av högsta internationella klass inom loppet av någon månad ges plats i första-femman hos ett SSL-lag. I mitt tycke helt felaktiga signaler, som tyvärr skadar sporten.

Vore jag tränare och en spelare meddelade mig att denne tänkte ta en mini-semester som innebar två-tre missade matcher, skulle jag med vänlig stämma tala om för spelaren att han/hon kunde räkna med minst två -tre matchers ytterligare frånvaro innan det kunde bli aktuellt för spel igen. Nå´n måtta på korp-nivån får det faktiskt vara!

Snö och kyla -wunderbar! Vi ses i Olles spår på Kulla.

Önskar mina läsare en God Jul och ett Gott Nytt År!

/Gustaf

VM-uppehållet är slut och SSL drar igång igen. Tjuvstart idag med Storvreta-Täby.

Enkel seger för Täby, som imponerar storligen. Storvreta, å andra sidan, börjar mer och mer att likna Malmö Redhawks. Marknadsföringen har utlovat ett paket bestående av trevligt spel och bra resultat, men leveransen innehåller än så länge endast sekunda vara.

Frågan är om Malmö-Bobo eller Storvreta-Forsman får kicken först. Har hockeyn eller innebandyn störst tålamod med dåliga resultat? Jag tror Uppsala-laget Storvreta åberopar akademisk kvart, vilket innebär att Malmö öppnar bakdörren först.

Den finansiella krisen är här, och med det också en bister tid för elitidrotten. I takt med allt rödare siffror kommer företagen att strama åt sina sponsringsbudgetar, vilket innebär att klubbarna i sin tur måste strama åt. De klubbar som inser detta i tid, och de klubbar som tidigt hittar nya vägar att finansiera sin verksamhet kommer att vara vinnarna -inte bara ekonomiskt, utan också sportsligt.

Under lördagen möter City dalalaget Falun. Jag tror detta blir en svår match för hemmalaget. Falun tror inte att de är Sveriges bästa lag, vilket leder till att det inte kommer att finnas tillstymmelse till nonchalans i deras uppträdande på banan. Samtidigt spelar Falun en fysisk innebandy som jag inte tror passar lirarna i City särskilt bra.

De senaste rapporterna säger att Lasse B är långtidsskadad, baksidorna säger tydligen stopp. Detta är ett mycket stort avbräck för nykomlingarna. Kanske hoppas Putte på att Björn Lindholm skall ta över Lasses roll som pådrivare och föredöme på plan. Det skall hur som helst bli intressant att se vad Lasses frånvaro och Björns ankomst får för effekter.

På söndagen möts sol och pannkaka, Dalen möter Jönköping. Som jag skrivit tidigare har JIK endast en spelare som utgör något hot framåt, nämligen David Gillek. Jag har aldrig gillat Gillek, en trashtalker som gått över gränsen, men jag måste erkänna att han var en av de klart bästa svenskarna under VM.

Dalen skall dock vinna matchen komfortabelt. Receptet för vinst lyder:

? 1 dl hög press på JIK-backarna
? 2 msk hårdbevakning av Gillek
? två stänk ödmjukhet

Rör ihop och låt sedan grytan koka.

Min skidsäsong tog ett ofrivilligt uppehåll i veckan. Varmgrader, regn och blåst dagarna i ända. Är det så vi vill ha det? Det är för tusan slutet av december! Jag bläddrar i telefonkatalogen för att hitta någon statlig väderombudsman att klaga hos. Blir det inte bättre måste man ju överväga att flytta till Tärnaby, Vittangi eller Rovaniemi.

/Gustaf

Besökte Gammliahallen för att se returmötet mellan Dalen och IKSU. Dalen vann ju senast, så det kändes som en på förhand öppen match. Man kan väl sammanfatta de två perioder jag såg med frasen "ordningen är återställd". Efter en trevande förstaperiod var det bara ett lag på banan, och det var inte Dalen. Dalen lyckades med konststycket att släppa in två mål under de första 19(!) sekunderna av perioden, och därmed var matchen förlorad. Inte blev det bättre av att Dalen under de tio första minuterna av andra perioden knappt fick upp bollen på IKSU:s planhalva.

Fick för första gången se Anna Wiik, och hon ser helt klart ut som en framtida stjärna. Ge henne bara lite tid att bli bekväm i laget och i elitseriespelet så kommer hon garanterat att göra avtryck.

Ser att Lorendahl bestämt sig för en comeback. Ett fantastiskt förvärv för AIK, Loren tillhör de allra bästa.

Även på det lokala planet händer det saker. Dille bloggar om att City har ett mystiskt förvärv på gång, Labbe drar på sig Ersboda-dressen och rykten gör gällande att Tobbe Lundberg, den gamle långskånken, också tänker starta upp karriären igen. Klubbarnas värvarbaser har sannerligen inte legat på latsidan under uppehållet!

Ett av innebandy-umeås kanske mest prestigefyllda derbyn är byaslaget mellan Täfteå och Sävar. Inga resultat betyder så mycket för lagen som just resultaten i dessa matcher. Om man tittar i tabellen verkar Sävar (typ sist i tabellen) ha valt att lägga allt krut på derbymötena, medan Täfteå (leder serien) valt en annan strategi. Följdriktigt hade också Sävar mest krafter när det nyligen vankades möte mellan byarna. Undrar om Sunne och Labbe, som då spelade för Täfteå, var nöjda efter matchen?nja!

Jag vet inte hur många gånger jag sett spelare bemöta en motgång med att slå sönder klubbor eller kasta vattenflaskor över hela hallen. Oftast har detta beteende ursäktats med att "jo, men han/hon är ju en riktig vinnarskalle". För mig är dock inte detta ett beteende hos en vinnarskalle, utan ett beteende synonymt med en dålig förlorare. Jag anser att det är skillnad på en dålig förlorare och en vinnarskalle. Vinnarskallen plockar fram det bästa när det verkligen gäller. Vid en förlust blir vinnarskallen irriterad, men bestämmer sig snabbt för att återkomma bättre än någonsin. En dålig förlorare är däremot oftast bara en lipsill som inte orkar med att vara sämre än motståndaren. Några planer på att jobba ännu hårdare för att bli en vinnare finns inte.

Jeglertz blir ny tränare för Djurgården. Jag har ingen aning om han är en bra eller dålig tränare, men det är patetiskt att se hur "experter" rynkar på näsan när det kommer på tal att en DAMtränare skall basa över ett allsvenskt herrlag. Jag kan faktiskt inte fatta vad det har för betydelse i sammanhanget. Kan någon förklara? Tyvärr är sportvärlden befolkad av allt för många mossiga gubbar med uråldriga synsätt och värderingar.

När jag var yngre var jag en riktigt dålig förlorare, en riktig lipsill. Jag har kastat pingisracketar, tennisracketar och golfklubbor längre och hårdare än någon baseball-pitcher någonsin gjort. Jag kunde helt enkelt inte acceptera att brorsan lattjade med mig i alla sporter vi utmanade varandra i. Blir faktiskt fortfarande grinig när jag tänker tillbaka på våra pingismatcher i källaren -aarrrggh!

Thorengruppen gick överraskande på pumpen mot Skellefteå. Eller förresten, Carlbom var ju inte med. Ta bort "överraskande" i förra meningen?

Tobbe Lundberg, gammal Dalenback för de som inte känner till det, funderar alltså på att göra comeback. Enligt ihärdiga rykten beror hans beslut på en svidande squashförlust mot Erik Nygård, hans ständige rival. Den i forna tider konditionsstarka backen gick visst på knäna redan efter några game.

Urban var på ett strålande humör under tisdagen. Först bjussade han mig på ett par sportsockar, för att därefter köpa varmkorvar i stora lass till mig. I tidigare blogg har jag berättat att jag är skyldig Ketil ett fika, och nu är alltså också Urban en fordringsägare. Det lutar åt att jag får bjuda herrar Kronberg/Karlsson på kalas, annars börjar det väl muttras på både norska och svenska.

/Gustaf

Finnarna vann VM. Vilka känslor skall man ha efter den första VM-förlusten någonsin? Givetvis en otrolig besvikelse -det är helt enkelt surt att förlora. Samtidigt är det ingen jätteskräll. Finnarna har varit minst lika bra som Sverige de senaste 5-6 åren. De har vunnit många av träningslandskamperna och de senaste VM-finalerna har varit ruggigt jämna tillställningar. Någon gång skulle sviten brytas, och det blev söndagen den 14/12 2008 som det hände.

Finalen då, vad finns att säga om den? Jag skulle vilja beskriva den som en mental berg-och-dalbana:

Innan match går det upp för många av de svenska spelarna att Sverige aldrig förlorat en VM-final. Den så efterlängtade finalen blir plötsligt något man bara vill få överstökat.

Första perioden: Finland kommer ut och spelar en avslappnad och effektiv innebandy, vilket gör de svenska nerverna ännu mer ansträngda. Det svenska spelet krampar betänkligt.

Paus: Finnarna är oerhört nöjda med sin första period. Vissa spelare börjar fundera på VM-guldet, trots att det är 40 minuter kvar. I det svenska omklädningsrummet står Jihde och Fischerström och manar på. De blågula kommer överens om att det inte finns tid att tveka. Fokus ligger på att snabbt ta sig in i matchen igen, ett snabbt mål kan betyda oerhört mycket.

Andra perioden: Sverige sätter hög press, samtidigt som finnarna försöker bevaka ledningen. Effekten blir, förutom svenska mål och svenskt spelövertag, att det finska självförtroendet upphör att existera samtidigt som "di svenske" plötsligt är stekheta. Trots målmässigt underläge är det klar fördel Sverige.

Paus: En oerhörd lättnad råder inom den svenska truppen, men i och med att man fortfarande ligger under lyckas laget bibehålla fokus. Alla ser att finnarna är skärrade, vilket gör killarna supertaggade. I det finska omklädningsrummet är det tyst. De rutinerade spelarna försöker ingjuta mod i spelartruppen -"Vi leder fortfarande, allt är under kontroll", men under ytan gnager en illa dold oro. Laget är i rejäl gungning. Perkälä!

Tredje perioden: Sverige fortsätter på inslagen väg. Finnarna känner att ett bekant scenario håller på att återuppstå. Spelet från första perioden är som bortblåst. Sverige kvitterar, för att därpå snabbt göra både ett och två ledningsmål. Endast ett under kan rädda finnarna som i detta skede är nära att ge upp matchen. "Nu är det kört, vi kan inte vinna en VM-final", tänker någon. Så händer det plötsligt. En onödig svensk utvisning och dörren till återkomsten öppnas en aning på glänt. Finnarna gör mål och hoppet tänds i de finska ögonen, samtidigt som en viss oro börjar anas i det svenska lägret. Efter ytterligare ett PP-mål är både den målmässiga och den mentala matchen helt jämn, möjligtvis med en litet finskt övertag.

Förlängning: Nu är matchen helt öppen och tillfälligheter eller individuella prestationer kommer att avgöra matchen. Den här gången är det inte Magnus Svensson som blir hjälte, utan Tiitu/Hyvärinen får istället äran att hyllas som kungar.

I NHL hade man kallat en match som VM-finalen för "a mental game". Det var så otroligt tydligt hur lagen slets mellan hopp och förtvivlan, och också hur spelkvalitén berodde på självförtroendet hos spelarna -fascinerande, eller hur?

/Gustaf

Matchen mellan storfavoriten Sverige och hemmafavoriterna i det tjeckiska landslaget blev en överraskande tät och intressant historia. Jag tror inte någon reklambyrå i världen kunnat göra bättre reklam för internationell innebandy än vad spelarna gemensamt gjorde.

Noteras kan att både Kranberg och Eskelinen hade dåliga dagar på jobbet. Passningsgrodorna och markeringsmissarna stod som spön i backen. Ett tag trodde jag faktiskt på bänkning av dessa rutinerade stjärnor, men sanningen är nog att det krävs ganska mycket mer innan det blir aktuellt.

Den alltid så imponerande warbergformationen gick blytungt. Mange Svensson syntes inte på hela matchen, vilket är ytterst ovanligt att se.

Sverige vann alltså efter problem mot ett mycket bra Tjeckien, samtidigt som Schweiz vände och vann mot Norge. Inför matcherna utmålade jag Tjeckien som en besvikelse och trodde att Norge skulle vinna mot schweizarna. Undrar hur länge det dröjer innan min blogglicens hos VK dras in -min "credibility" är ju nere på noll just nu?

Walle skötte sig mycket bra. Som vanligt resolut i defensiven kombinerat med ett vårdat passningspel, men också en riktigt fin passning som kunde ha renderat i svenskt mål. Möjligtvis kunde han varit lite mer vaken vid tjeckernas frislagsmål, men å andra sidan var det en svår situation där jag tror hela svenska truppen tänkte på annat än just snabba tjeckiska frislag.

Det har regnat hela eftermiddagen. Jag verkar vara lika framgångsrik i mina försök att med viljekraft påverka kung Bore som jag är på innebandyanalyser?

/Gustaf

SSL har tagit VM-paus, varför det är läge att säga några ord om det pågående VM:t. Som alltid diskuteras vilka som kommer att ta semifinalplatserna och vilket lag som kommer att hämta hem guldet.

Semi-lagen är relativt enkla att förutse -Sverige, Finland och Tjeckien känns säkra. Frågan är om det blir Norge eller Schweiz som tar den sista platsen. Schweiz har inlett med en skakig seger mot Estland(!), medan Norge enkelt avfärdat Danmark. Jag tror att den norska framfarten i SSL, dvs i City och Dalen, är av oerhörd betydelse för norsk innebandy i stort och också av betydelse för självförtroendet i den norska VM-truppen. Som jag tidigare predikat betyder det mentala grymt mycket för prestationen, mer än man kan ana. Om norskarna, som Gunde skulle sagt, snor semin från schweizarna är det en präktig skräll, men jag tror faktiskt att förutsättningarna aldrig varit bättre än denna gång. Som stort Ketil-fan tippar jag med hjärtat, alltså Norge till semifinal!

Schweiz slog som sagt Estland med möda. Efter en snabbkoll i matchprotokollet kan man undra om Estland endast spelade med en femma…

Oerhört störande att VK-bloggen inte klarar av att jag ibland avslutar meningar med tre punkter, utan ersätter dessa med ett frågetecken.

Vilka länder möts då i VM-final och vem står som slutsegrare? Ja, jag har tyvärr svårt att se några andra finallag än Sverige och Finland. Jag hör dock många röster som tror på finnarna denna gång. Jag säger tvärtom, jag tror mer på Sverige i detta VM än förra gången. Utan att vara inläst på finnarnas trupp så känns det som att den lovande generation unga finnar som kom fram för 3-4 år sedan inte riktigt har levererat det som förväntades. Istället är det fortfarande samma spelare som utgör stomme och ryggrad, spelare som bär på tunga VM-minnen och ett risigt final-självförtroende. Jag tror att VM-guldet fortsätter att glänsa i gult och blått.

Tjeckien, som för några år sedan såg ut att ta den internationella innebandyn med storm, har varit en stor besvikelse de senaste åren, i alla fall för mig. För fem år sedan var jag säker på att Tjeckien skulle vara en het guldkandidat vid det här laget, men idag känns de relativt svala -synd och tråkigt.

Barcelona håller just på att mosa Valencia. Innan bloggandet inleddes hann jag se Henry göra två snygga mål. Det var precis som på den gamla goda tiden då han spelade i det läckraste av alla lag – Arsenal.

Åkte skidor på Nydalas konstsnöspår idag. På grund av det varma vädret är varvet än så länge bara ca 3 km långt, vilket innebär ett evigt snurrande runt runt. Tyvärr har jag inte den mentala styrkan att åka samma varv femtielva gånger, så nu sänder jag dagliga önskningar till kung Bore om att han skall avsluta sin semester och börja jobba?

Läser på olika ställen att Thorengruppen rycker i ett flertal spelare. Nu när laget går som tåget tycker jag man skall ta det lite lugnt på den fronten. Se istället till att bibehålla harmonin som nu råder i truppen, killarna sköter sig ju charmant! Nyförvärv kan ordnas i slutet av säsongen.

Skidskyttesäsongen har börjat, vilket är hur kul som helst. Sporten gör sig otroligt bra på TV, trots att Ulfbåge inte har koll på något som försiggår i spåret.

Hade Daniel Marklund varit skadefri under sin innebandykarriär hade han i dag inlett sitt femte eller sjätte VM. Han hade varit en av de största. Jag tror faktiskt jag är mer ledsen över alla hans skador än han själv är?

/Gustaf