Gustav Didron, kampsportsbloggen

Jonas Hellqvist vs Alan Carlos

Av , , Bli först att kommentera 5

Jonas ”Hellraiser” Hellqvist gör comeback i ringen på Battle of Botnia 3, efter en längre tids frånvaro från hetluften. Han får ingen ”smörmatch” vid sitt återtåg för att uttrycka det milt. I andra ringhörnan väntar brassen Alan Carlos, svartbälte i BJJ under Edson Carvalho, tävlandes för GBG MMA. Alan har erfarenhet. Han har mycket fin teknik på backen och har i den disciplinen fina meriter. Han har dessutom otroligt bra sparring på sin hemmaklubb i form av Bruno Carvalho, Assan Nije, Jocke Engberg osv. När man börjar räkna upp vilka länder Carlos har fightats i det senaste åren börjar samlingen flaggor likna ett mindre möte i Förenta Nationerna. Alan har fightats professionellt i Brasilien, Polen, Danmark, Tyskland, Lithauen, Slovenien och Sverige. Hans senaste match var en holmgång i den slovenska organisationen WFC 9 som gick full tid. Han förlorade på domslut mot Marko Drmonjic till slut men visade på vilja stående och riktigt elaka slag från topposition på backen.
Även om undertecknad brukar beskriva att brottas med Jonas Hellqvist alltid påminner om att vara utsatt för ett utdraget övergrepp så är det ingen hemlighet att Hellqvist kommer att föredra att den här matchen utspelas stående. Ett svartbälte i BJJ är ett svartbälte i BJJ. Gör Jonas ett misstag på backen så kommer han att bjudas på en hög slingrande brasilianska lemmar runt sig, och inte på det där bra sättet du minns från ”nattklubben” i Rio. Hellqvists stående färdigheter med sparkar, slag, clinch och knän tillsammans med hans patenterade ”gubbstyrka” är det som talar för honom.
Carlson Gracie lär en gång ha sagt något i stil med ”slår du ett svartbälte på käften så blir han ett brunbälte. Slå honom igen så blir han ett lilabälte” osv… Vi får väl ta fasta på det muchachos…
Lite gamla matcher:
Alan Carlos vs Papy Abedi: vimeo.com/15353680
Hellqvist vs Koivumäki: www.youtube.com/watch
Bli först att kommentera

Åååå vi kör igen! Battle of Botnia 3 ”Ice Rage”

Av , , Bli först att kommentera 16

Thomas Bäck, flankerad av Jessica Isaksson och Kim Carnérus

Precis som dina traumatiska minnen från nätterna med farbror Bosse på konfirmationslägret så kommer Battle of Botnia alltid tillbaka. Umeåborna bjuds återigen på en underhållningsvåldets gott och blandat påse med fighter i MMA och Thaiboxning. Platsen är Gammliahallen. Datum 4 december.
Main event
Thomas ”Madame Guillotine” Bäck, Umeå vs Greg Knapp, Bristol, England
Greg Knapp
 
Bäck har gått från klarhet till klarhet och plockat hem vinst på vinst i vårt östra grannland. Han besitter en makalös förmåga att få till avslut på backen. Greg Knapp är europeisk toppelit. Britten är rankad 4 i bantamvikt, -61kg, i europa enligt ansedda ”Ground and Pound”. Några steg ner i samma tabell återfinner vi de två svenskarna Musse Hasselvall och Sirwan Kakai på åttonde och nionde plats. Nu tror jag att till och med en inavlad byskebo skulle börja förstå  att det här inte blir en lätt historia för vår finlandssvenska strypningsexpert. Knapp är precis som Bäck en grappler och har sina vinster på backen. Knapp är lång för viktklassen och kommer att ha ett rejält övertag i räckvidd. Brittens boxning är ett för oss oprövat kort men i ärlighetens namn så krävs det nog endast att Knapp inte lider av någon medfödd hjärnskada som stör ut hans koordinationsförmåga totalt för att han med sin räckvidd ska ha övertaget mot Bäck i den stående kampen.
 Vad talar då för ”underdogen” Bäck i denna kamp månne? Bäck är oerhört fysiskt stark för sin viktklass. Hans stil är extremt oortodox vilket gör det svårt att förbereda sig för honom. Lyckas Bäck undvika att dras in i en boxningsmatch stående och göra bataljen till en grapplingduell så är chanserna mer än goda för att Bäck ska kunna bryta syretillförseln för ännu en kombatant och ta hem en brittisk skalp till skorstenarna i Obbola.
Bli först att kommentera

Genom mina ögon, Battle of Botnia 2

Av , , 4 kommentarer 36

David Häggströms glada hoppande får representera känslorna efter helgen! Happy time! 

Invägningen, Fredag

Thorpe försöker dra en rövare och säger till pressen att det inte är någon hemlighet att han vill ta ner Tor på marken och avsluta på submission. Vi tänker att han borde dra den om påskharens förhållande med Jultomten och renen Rudolf också. Han chansar på att vi inte har kollat upp honom i förväg och försöker lura in Tor till att byta slag stående. Bäck gör succé som vanligt med sin vildavästern overall med bajslucka. Han förklarar för skotten Mark Connor att vi minsann har en skotsk restaurang i Umeå. McDonalds heter den… Hamid ger Ivan Buchinger den elakaste ”staredown” blicken jag sett. Davids motståndare Samuel Alm är så deffad att det har börjat växa horn ur skulderbladen på honom. Alla som bantat stinker ammoniak. Alla klarar vikten på första försöket utom Tor som precis som vanligt behöver ett extra försök. Den berömda handduken kommer fram för att skyla kronjuvelerna när de sista grammen från kalsongerna bortrationaliseras. Jag börjar tro att han medvetet bastar för lite för att få chansen att näcka offentligt. Umeå, Skellefteå och Göteborg knallar efteråt gemensamt iväg för att hetsäta kinesmat. Damen som tar upp beställningarna har extremt begränsade svenskakunskaper och kommunikationen går sådär. Mela lis, vållullar och fyla små lättel smakal bala bla föl hungliga magal.
Kvällen avrundas med ett lätt uppmjukningspass på klubben. Romeo (jycken) får hänga med på ett hörn och roar sig med att springa runt och försöka slicka folk i öronen när de brottas. Han ser sugen ut på att utnyttja grabbarna från Skellefteå sexuellt. Stämningen är avslappnad och uppsluppen.
Matchdag, Lördag
Jantelagen har tydligen slagit till när de delade ut omklädningsrummen. Tor, Bäck, David och Ante Stål med tillhörande coacher tvingas in i ett omklädningsrum av samma omkrets som en större städskrubb eller ett ”bås” på ett erotiskt inriktat underhållningsetablisemang. Vi upptäcker att vi kan smita in i bågskyttehallen istället. Stämningen är mycket god och alla hjälper till med sina små ansvarsområden för att få maskineriet att rulla på utan missöden. Simon, Jonny och Peter värmer upp grabbarna en efter en. Bäck får tag i en pilbåge och funderar på att gå in till ringen som Zeldafigur. Vi får eminent hjälp av Törnberg från Nordic Fighters, Luleå som är en av Sveriges få praktiserande ”cutmen”. Han anlitas främst av finska proffsboxningsgalor och vet verkligen hur händer skall tejpas och hur man förebygger och stoppar blödningar. Först ut är Ante Stål från Skellefteå. Jag märker att han är nervös inför debuten. När jag tejpar hans händer drar jag konstant dåliga skämt för att han ska tänka på något annat och garva av sig lite av nervositeten. Törnberg kör samma taktik med Jessica, David, Bäck och Tor. Han berättar sakligt om när han själv fick händerna tejpade innan en Thaimatch. När den mycket omständiga tejpningen är klar inser han plötsligt att han måste skita. Det är akut. Händerna är helt obrukbara, orörliga, tejpade och lindade i knuten ställning. Han inser kyligt faktum och säger till sin tränare ”Jag måste fan skita, och du måste torka mig”… Att vara tränare kan vara ett jävligt tufft jobb.
Ante går upp och krigar som en björnhona som fått sina ungar kidnappade av djurrättsaktivister. Jag ser bara delar av matchen då jag försöker hålla koll på våra grabbar i omklädningsrummet. Jag missar Jessica, Kenji, Pavel och Björnander av samma skäl. Det är den enda nackdelen med att coacha eller tävla själv. Man missar alltid en massa matcher man vill se. Som tur är filmades allt och kommer att finnas tillgängligt på nätet.
David Häggström vs Samuel Alm
David visar på sin bredd som fighter i denna match. Han får inte den utdelning stående som han vill ha och beslutar sig klokt för att ta matchen till marken där han dominerar med slag tills domaren går in och bryter. En suveränt genomförd match av David och speciellt roligt att han får visa publiken att han kan så mycket mer än att bara slå och sparka stående. David Häggström kan gå precis hur långt som helst inom den här sporten. The sky is the limit… Eller Nevada State Athletic Commission.
Thomas Bäck vs Mark Connor
Det känns i luften innan matchen att det här kan gå vägen. Bäck är mycket mindre nervös än vanligt. Han brukar vara helt obstinat innan matcherna men är harmonisk den här gången. Skotten däremot har nerverna utanpå kroppen. I månader har vi kämpat med att ändra hela Bäcks sätt att fightas och även hans tankesätt när det gäller fighting. Jag vet inte hur många gånger man skrikit halsen hes på träningen för att få Bäck att gå från en defensiv försvarsinställd guardspelare till att bli en offensiv fighter som utnyttjar sin styrka och clinchkunskaper. Vi har velat ha mycket mindre ”Sakuraba” och mycket mer ”Dan Henderson” för att göra en liknelse vana MMA tittare förstår. Bäck, David och Jonny har lyckats skapa en finfin bermudatriangel på sparringpassen på klubben där alla hjälps åt att höja varandra ett snäpp och nå nya nivåer. När matchen börjar så får vi kvitto på att vi har tänkt rätt. Ett kvitto på det var värt alla timmar som kollektivet tillsammans och framför allt fightern själv lagt ner. Bäck går framåt direkt, sätter en höger från helvetet i nyllet på Connor. Han driver upp honom mot repen, krånglar till sig en giljotin och går på den. Den sitter. Connor klappar ut. Vi i ringhörnan får nästan en kollektiv orgasm av eufori. På pappret så var oddsen inför den här matchen glasklart till skottens favör. Connor skulle komma till Sverige och få en vinst till på sitt record. Men fru fortuna och en envis finlandsvensk ville annorlunda. Fullständigt strålande!
 
Hamid Corassani vs Ivan Buchinger
Buchinger visar sig vara en riktigt ”nasty little bugger” som besitter ett stort fightinghjärta och en bra blick. Hamid får problem stående och väljer att ta ner slovaken på marken genom hela matchen. Hamid får dock inte till det riktigt i markkampen och de konstanta nedtagningarna tömmer honom på energi. Sista ronden var kontroversiell. Hamid är för trött för att lyckas med ett effektivt försvar och får ordentligt med stryk i denna rond. I matchens slutskede går Ivan på ett ”bulldog” choke men lyckas inte få Hamid att klappa. När domaren bryter matchen så faller Hamid ihop av utmattning. Domarna resonerade som så att Hamid vann de första två ronderna och förlorade tredje vilket gör honom till segrare. Min personliga åsikt är att den sista ronden var en 10-8 rond i slovakens favör. Detta hade gjort matchen oavgjord. Det hade varit betydligt rättvisare. Men att vara poängdomare är inte ett lätt jobb i en bedömningssport och man gör bedömningen rond för rond. Hursomhelst så bjöd grabbarna på en fantastisk insats och en fantastisk show, så hatten av för båda krigarna.
Ovanstående var det första intrycket efter att ha sett fighten live. Efter att ha sett fighten på video nu i lugn och ro i efterhand så lutar jag mer åt att domarna tog rätt beslut och att Hamid vann med 2-1 i ronder. Buchinger dominerar bara i ca två minuter av femton och den sista är ingen solklar 10-8 rond. Hamid har övertaget nästan hela matchen. Man påverkas av publik och intryck runtom och domarna har ett mycket svårt arbete.
Tor Troeng vs Matt Thorpe
Stämningen innan ”the main event” är elektrisk! Publiken står upp och när Tor går in till ”The Hero” av Amon Amarth så lyfter nästan taket. När matchen börjar så får vi vår första kalldusch. Thorpe hade gjort sin hemläxa och gjort den mycket väl. När matchen inleds så ser vi att Thorpe tajmar sina slagserier perfekt när Tor närmar sig för att clincha upp honom. Det smäller bra. Tor är på väg mot de sälla jaktmarkerna ett tag innan han lyckas trä upp Thorpes långa armar. Törnberg stryker en stor klick vaselin på min hand och säger ”vänster tinning”. Två sekunder senare kommer en ny klick och han säger ”höger tinning”. Två sekunder senare är han tillbaks igen då Tor återigen har fått ta emot några riktiga pärlor. Den här gången så lyssnar jag inte på Törnbergs instruktioner utan säger med desperation i rösten ”ge mig hela jävla burken”. Men plötsligt händer det! Tor lyckas vända på steken och går på kimura. När han lyckas trä över foten överhuvudet på britten så börjar vi hoppas. Det är ett ”trademark” lås som Tor gör väldigt bra och har mycket hög andel avslut på. Låset sitter. Om vi fick en kollektiv orgasm av Bäcks triangel så drabbas hela Gammliahallen av en ”second coming” i de nedre regionerna efter att Thorpe klappar ur. Jag hävdar att det här var den viktigaste vinsten i Tors karriär. Han låg under, fick kämpa och vända vad som såg ut att bli en fatal förlust till en stor seger.
Höga på livet steppar vi ut i Umeånatten och en fantastisk fest i gemenskapens och förbrödningens tecken tar sin början. Stort tack till alla killar och tjejer som ställde upp, jobbade utan ersättning och tillsammans gjorde denna helg just så fantastisk som den blev.
Söndag
Jag vaknar upp och konstaterar att Bäck har varit flitig under natten och gjort om mitt vardagsrum till en abstrakt konstinstallation genom att ställa alla möbler ovanpå varandra. Kontorsstol på strykbräda, tvättställning på soffbord, golvlampa på hylla, leriga joggingskor på förstärkare etc etc. Ack denna instängda konstnärsjäl! Mot nya stordåd…
4 kommentarer

Fight för Fight, Battle of Botnia 2

Av , , 2 kommentarer 9

MMA:

Jonas ”Hellraiser” Hellqvist vs Lloyd Clarkson, 84kg
Om jag skulle vara tvungen att rusa in i Skellefteå AIK´s hejarklack iförd full Björklövenmundering efter ett åtta-noll mål från löven, och fick ta med mig en fighter in i detta upptåg så skulle jag välja Lloyd Clarkson. Om jag skulle vara med i en tävling som gick ut på att demolera en porslinsaffär totalt på kortast möjliga tid så skulle jag välja att ta med mig Lloyd Clarkson. Britten går bäst att beskrivas som en väderkvarn med granithaka. En riktig slugger som krigar sig framåt med svingande armar tills sista blodsdroppen stänker ner på kanvasen. Hellqvist står inför den delikata uppgiften att vädra den annalkande stormen och ta ner den brittiska väderkvarnen på jorden. Det här kan mycket väl bli galans publikmatch. Gubbstyrka från Röbäck mot brittiskt huliganvåld.
Thomas Bäck vs Mark Connor, 63kg
Först skulle Bäck möta finnen ”Jamba”. Han blev skadad. Sen var det snack om en brasse, en svensk, en polack och fanvetallt, en dansande björn, tre transsexuella dvärgar, en Volvo Amazon… Till slut reste sig en man av den stolta skotska ätten upp och bjöd upp Thomas Bäck till dans. Denna skotte är inte vilken bänkalkis som helst. Mark Connor ifrån ”Dinky Ninjas”, Glasgow, är en komplett fighter som är högt rankad i europa och gav Sveriges egen kampsportshjälte och mjukisbyxa Musse Hasselvall en jämn batalj för ett tag sedan. Bäck får dessutom gå upp två kg över sin naturliga viktklass. Lyckas Thomas Bäck dra fram en strypning ur skjortärmen i år igen och ta hem det här så tar han en mycket fin skalp och kommer att klättra ordentligt i de europeiska rankinglistorna. Bäck är en solklar underdog i denna fight. Detta tror jag passar honom perfekt och detta kan bli kvällens stora skräll. Finlandssvensk sisu ”by way of Obbola” möter en skotsk höglandskrigare.
David ”Karate Kid” Häggström vs Samuel Alm, 61kg
Även David Häggströms tilltänkta motståndare var tvungen att lämna återbud. Ny motståndare blev Samuel Alm från Fightzone Stockholm. Båda gör sin proffsdebut. Häggström har som hans smeknamn ”Karate Kid” antyder en bakgrund inom den hårda karatestilen Kyokushinkai. Han är med andra ord mycket hemma på slag och sparkområdet. Samuel Alm kommer från Fightzone Stockholm vilket bådar för mycket goda kunskaper inom Brasiliansk Jiujitsu. Dock tror jag inte att det här blir en stil mot stil fight på något sätt. Grabbarna från Fightzone som tränat under den gamle hårdingen Hasse Erson brukar gilla att veva loss med nävarna och David Häggström är inte på något sätt bortkommen på mattan. ”Wax on, wax off” från Ålidhem vs Nollåtta STHLM.
Andreas Ståhl vs Sebastian Eriksson, 77kg
Skellefteågrabben ifrån Team Neves, Andreas Ståhl möter även han motstånd från Fightzone STHLM i form av Sebastian Eriksson. Båda proffsdebuterar. Ante Ståhl är skolad i gammal hederlig grekiskromersk brottning. På denna grund har han lagt på Brasiliansk Jiujitsu och kryddat med boxning. Sebastian Eriksson är inte buskablyg vare sig det gäller att veva loss med nävarna eller att jobba med offensiv markfight. Eriksson har en fin jabb och bra killerinstinkt. Hur bra har han förberett sig för att möta den monstruösa clinchen från en grekiskromersk elitbrottare? Det får vi se på lördag. Same bat time, same bat channel…
Hamid ”Akira” Corassani vs Ivan Buchinger, 70kg
Gammliahallen får riktigt finfrämmat i form av GBG MMA´s meriterade proffsfighter Hamid Corassani. Corassani har kanske Svea rikes tjusigaste ground´n pound. Känd från TV! Har ni råkat se något av SVT´s ”objektiva” och ”fördomsfria” reportage om MMA så har ni garanterat sett Hamid in action i ett klipp från Superior Challenge där han utför en skolboksdemonstration om hur man slår ut någon från topposition. Corassani ställs mot obesegrade slovaken Buchinger, som med ett fint record klättrar uppåt mot eliten. Båda två är ytterst kompetenta på alla distanser. Jag har dock svårt att manifestera bilden i huvudet av en slovakisk seger i denna match. Det är inte bara för att Hamid är en riktigt ”go gubbe” från Sveriges strålande framsida Götttteborrrrg som jag gillar att ”tjöta med” som jag säger det. Jag tror att Corassanis starka fysik och tekniska offensiv kommer att vara ett alltför betonghårt uppvaknande för Ivan Buchinger.
Martin Wojcic vs Sacha Weinpolter, 93kg
Vad vet vi då om Martin Wojcic från Pancrase Gym? Han har en jävligt snygg syrra… Ja, det var väl det.
Närå, äntligen över till de tunga grabbarna! 93 kg är en finfin viktklass som alltid luktar trotyl, avskavt skinn och brinnande fosfor. Wojcic är en av de där riktigt, riktigt bra svenska fighters som ”flyger under radarn”. Wojcic är ingen som folk går runt och snackar om, men alla fruktar att möta honom. Han har varit en av Sveriges främsta judospelare och följt upp detta med fina submissionwrestlingmeriter. Han har gått en oavgjord amatör MMA match mot ingen mindre än vår egen Tor Troeng. Förutom en stabil clinch och ett fint markgame är stockholmaren stentuff stående. Det visade han på Superior Challenge när han plockade fram en hästspark från helvetet och drog dojjan i skallen på Jaime Palou från Berzerk MMA som fick säga adjö och tacka för kaffet. Sascha Weinpolter är Österrikare och verkar ha etablerat sig som ett namn inom MMA i de tysktalande nationerna. Han är en ren striker med bra krut i nävarna och elaka knän. Han är southpaw dvs står med högern fram vilket alltid är ett otrevligt otyg att stöta på. Får Weinpolter träff så kan det tidigt vara tack och god natt. Jag sätter dock mina slantar på att stockholmaren Wojcic tar hem spelet. Han är mer komplett än Österrikaren och kommer att kunna använda sitt clinchövertag för att styra matchen dit han behagar. Men i de tunga viktklasserna kan allt hända och möjligheterna för en ”offentlig powernap” finns även den här gången, även fast undertecknad inte deltar och står för den underhållningen…
Tor Troeng vs Matt “12 Gauge” Thorpe, 84kg
I galans huvudmatch står Troeng kanske inför sin hårdaste prövning hittills i karriären. För mer info, se tidigare blogginlägg!
 
Muay Thai:
Pavel Lukashin vs Alexander Arutyunuyan, 63,5kg
RenYi´s ryska bandvagn Pavel Lukashin skall återigen äntra ringen och gör det denna gång mot mycket hårt motstånd i form av den ryske landsmannen Alex Arutyunuyan (jag får huvudvärk varje gång jag försöker skriva namnet så vi döper härmed snabbt grabben till Alex). Alex tävlar för Siam MT i Mariestad och vann SM 2008. Han vann SM titeln genom att slå ut rutinerade Robin Ramme från GBG Muay Thai och Alex visade därmed att han har ordentligt med krut i nyporna. Pavel är sålunda en rejäl ”underdog” i denna fight. Men Umeås egen kalashnikov har laddat magasinet väl och Pavel kommer i sitt livs form, beredd att begå stordåd. Umeåryss mot Mariestadsryss. Robota, robota, davai, davai!
Fredrik ”Kalles Kaviar” Björnander vs Mathieu Imbert, 67kg
Frågan varför Björnander fick sitt smeknamn kan bara en gravt synskadad person ställa. Halmstadgrabben som gjort RenYi till sin hemmaklubb möter en van Umeresenär i fransmannen Mathieu Imbert från Fighter Muay Thai i Göteborg. Imbert började sin bekantskap med västerbotten med att vinna över RenYi´s Johan Borsén på poäng. Nästa gång var det spel på andra planhalvan när RenYi´s Kim Carnérus visade vart skåpet skulle stå och vann över fransmannen. Nu är det Fredriks tur att visa att det svenska stålet fortfarande skär igenom den franska Brieosten. Det här borde bli en bra match med två goda tekniker i ringen. ”Kalles Kaviar” måste räknas som ”underdog” då Imbert har både SM silver och tyngre meriter i övrigt.
Jessica Isaksson vs Jenny Krigsman, 54kg
RenYi´s amazonkrigare Isaksson gör debut i fullkontakten denna kväll och gör det mot riktigt tufft motstånd. Jenny Krigsman är Strike i Täbys frontkvinna. Hon är huvudarrangör av de populära ”Girls night out” thaiboxningsgalorna. Hon har gått flertalet matcher och förärade även Umeå med ett besök förra våren då hon mötte Linn Wennergren på Battle of Botnia 1. Isakssons roll som ”underdog” i denna fight är klarare än bra hemkört från Vännäsby. Vinner Isaksson den här bataljen så fattas bara ett Rocky soundtrack i bakgrunden. Men det är nog bara att hålla ”Eye of the Tiger” och "Gonna fly now" redo på paus i spelaren på lördag. Jessica har visat i sina D-klassmatcher att hon är en fighter att räkna med och kan mycket väl ta hem det här tack vare sin fightingspirit och goda förberedelser.
Kenji Claeson vs Gustav Rosvall, 67kg
Återigen två debutanter i fullkontaktsammanhang. Kenji Claeson är en fighter jag har kunnat följa från hans första stapplande steg på RenYi som fullständig gröngöling. Men hårt arbete och disciplin lönar sig säger de som prövat och på lördag är det dags att uppvisa färdigheterna. Kenji sparkar som en bistucken ardennerhäst och det är en tämligen användbar egenskap i thaiboxning. Rosvall tävlar för Tullinge. Han är en offensiv fighter och det bådar för en finfin batalj där båda vill visa upp sig och ingen kommer att vika ner sig…
2 kommentarer

Battle of Botnia 2, Tor Troeng vs Matt ”12 Gauge” Thorpe

Av , , 1 kommentar 6

Matt "12 Gauge" Thorpe segerposerar.

Matt Thorpe är skapt lite som en avskalad midsommarstång. Han är lång, gänglig och otrevligt nog vet han att utnyttja det. Författaren Terry Pratchett hade beskrivit hans kropp som om ”varje kroppsdel endast bestod av knän och armbågar”. Skräckförfattaren HP Lovecraft hade pratat om hans ”långa slingrande tentakler som reser sig ur det svarta vattnet till ljudet av mestisernas och de förrymda slavarnas sataniska trummor”. Kort sagt, Matt Thorpe är en vass, slingrig och lurig jävel som inte på något sätt skall förbises eller underskattas.

Thorpe är vass stående. Han har långa, rappa slag med god räckvidd. Han kombinerar detta med effektiva knästötar och teknisk BJJ på backen. Vad har Matt Thorpe mer då? Jo, han har det viktigaste. Han har erfarenhet. Han har tävlat i såväl Muay Thai som på internationella MMA galor. 12 Gauge bössans krevader har ekat förr runtom i storbrittanien, holland, Japan och USA. Han har bland annat tävlat på prestigeladdade M1 Global och Bodog Fight. År 2006 gick Thorpe tiden ut mot en av Sveriges absolut bästa fighters i Hiltis Diego Gonzales. Efter detta har han bytt viktklass och förfinat sin teknik, men det kan ändå ses som en värdemätare för vilken hög standard britten håller.
Det är sålunda ingen duvunge som Tor Troeng ställs mot den 12 december i Gammliahallen utan en erfaren och tekniskt skolad fighter. Tor kommer att få se upp med Thorpes knästötar i clinchen. Lyckas Troeng ta sig förbi dessa och ta ner britten på mattan så väntar en orkan av elaka triangelstryp och armbarförsök från brittens slingrande lemmar.
Lösningen på gåtan Matt Thorpe ligger i Troengs patenterade standardlösning vars ändlösa sofistikering och finess kan sammanfattas i orden ”brotta, bonka, strypa”. Under Tors senaste match mot Mark ”The Wizard” Weir på Superior Challenge dominerade han stort trots magsjukesymptom och kraftlöshet. Detta var en värdemätning. Om en fysiskt välfungerande Troeng stiger in mellan ringrepen i Gammliahallen så kommer ”12 Gauge” att behöva all ammunition han kommer över för att stå emot åskguden från Norrmjöle. Maineventet på Battle of Botnia 2 bådar för en riktigt spännande och underhållande fight av hög europeisk standard.

Thorpe vs Peter Angerer

http://www.youtube.com/watch?v=EroI_SZX8ps

Thorpe vs Chris Hipkiss

Thorpe vs Rafael Rodriguez
1 kommentar

Battle of Botnia 2, GladpackJesus vs Napoleon Dynamite

Av , , 1 kommentar 5

Betlehem. Det begav sig på den tiden då hela världen skulle skattskrivas… Under den heliga Maria återfinns Thomas Bäck.

Battle of Botnia 2 får finnar i ringen i dubbla bemärkelser i denna match och det är inte variga hudåkommor vi pratar om. RenYi´s finlandsvenske veteran Thomas Bäck äntrar återigen ringen och tar sig an det unga finska stjärnskottet Janne ”Jamba” Elonen-Kulmala. ”Jamba” har två segrar med sig i ryggsäcken, varav en är mot den otursförföljde hårdingen Nicklas Bergman som blev strypt av Bäck på Battle of Botnia 1. Ryktena går från våra grannar i öster att ”Jamba” förespås vara finsk MMAs framtid och lovorden haglar om den talangfulle ynglingen. Bäck har med andra ord precis som förra året en mycket hård kväll framför sig. I den matchen stal Bäck showen och trollade han fram en strypning i matchens slutskede efter att ha tuggat läder i X antal minuter. Även om herr Bäck är en sann vän av dramatik så hoppas vi väl alla, neurokirurgerna på Karolinska inkluderade, att planen den här gången är att minska dramatiken en smula.

Teknikmässigt då. ”Jamba” har utan tvekan övertaget i den stående kampen. Jamba är inte på något sätt bortkommen på marken men när det kommer till submissions så ger jag Bäck ett definitivt övertag. Den här kampen avgörs som så många andra fighter i den stående brottningen, nedtagningar och nedtagningsförsvar. Om Bäck följer vår utlagda gameplan för matchen så har han mycket goda chanser att vinna. Om han även denna gång skall utföra vätskebantningen inlindad i gladpack återstår att se. Sker detta så utlovas massiv paparazzi fotografering…

Napoleon Dynamite eller Janne "Jamba" Elonen-Kulmala till höger i bild.

Jamba vs Nicklas Bergman.

Rond 1 www.youtube.com/watch

Rond 2 www.youtube.com/watch

1 kommentar

MMA debatten i DDR Sverige

Av , , 13 kommentarer 12

Om någon har missat det så är veckans tema på Sveriges television MMA. Sportspegeln har spytt galla över oss. Uppdrag Granskning har gjort ett förvånansvärt okej reportage och ikväll är det dags för ”vi skriker i munnen på varann och avbryter varann hela tiden” programmet Debatt. Ingen av våra representanter från vårt förbund fick ställa upp i detta program vilket i mina ögon tyder på att de vill ha en så oseriös, subjektiv och känslobaserad debatt som möjligt. SVT´s policy har ju länge varit att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att vi inte finns. Nu börjar det bli ohållbart. MMA är den snabbast växande sporten i världen. En av de populäraste TV sporterna i USA och Japan. Vi är på stark frammarsch i Ryssland, England och Europa. Men tyvärr så lever DDR Sverige i allra högsta grad. När det inte finns något nytt krig att skriva om och folk har ledsnat på svininfluensan så är det dags att hitta nya hackkycklingar. När det gäller oss så finns det alltid någon politiker där redo att ta några billiga populistiska poänger genom att racka ner på oss. Oavsett om det är en genomkorrumperad golfspelande sossepamp med narcissistiska drag a la Bosse Ringholm som genom sin ”upplysta vägledning” med förbud ska skydda oss ”korkade” och ”oansvariga” kampsportare från oss själva, eller någon inavlad frikyrklig borgarkärring från centerpartiet som tycker att man inte ska hålla på med ”K-ettan” eller ”ememem-a”. Det farliga för Sverige är inte kampsport. Det farliga för Sverige är dessa ”trygghetsnarkomaner” till politiker som förföljer vanligt hederligt folk med förbud och tränger in i människors privata sfär för att reglera deras vardag. Att leva är farligt. Att leva leder enligt all modern vetenskaplig forskning till döden. Ingen sjukdom är så hundraprocentigt dödlig som livet. Inga förbud, lagar eller statlig reglering kan ändra på detta. Så låt oss sluta skapa våra fängelseceller av rädsla och börja leva istället…  

I min familj har vi följt med i förbudsdebatten sedan mitten av nittonhundratalet. Min farfar var elitboxare på den anrika klubben BK Masen i Borlänge. Min far och hans bröder växte praktiskt taget upp nedanför ringen. Boxningen var en av våra populäraste folksporter. På femtiotalet såg 53000 människor Ingemar Johansson besegra Eddie Machen på Ullevi i Göteborg. FEMTIOTRE TUSEN!!! Förbudet mot proffsboxning smögs igenom när Ingos storhetsdagar var över. Överhuvudtaget så sågs professionell idrott som något negativt på den tiden oavsett idrottsgren. Att ta emot pengar för idrott, vilken skam! Friidrottare fick disciplinära straff för att ha emottagit pengar som amatörer osv. Samtidigt så levde hela östblockets idrottare på löner från staten för att de skulle kunna träna och tävla på heltid. De var med andra ord fullständigt professionella. Detta sågs det naturligtvis mellan fingrarna på. Men tog en svensk amatöridrottare emot en femtiolapp blev det ett jävla liv. Det kan tyckas vansinnigt idag men så var tidsandan. Medicinska skäl fanns med i boxningsförbudet men var inte det tongivande. Proffsboxning sågs som skumraskaffärer mer eller mindre och det var alltså till stor del därför det blev förbjudet. Amatörboxning var fortsatt tillåtet och svenska proffsboxare började boxas utomlands eller i ”underground matcher” i Sverige som hölls i slutna sällskap.
Nästa sväng i debatten var karatesparkar, ”karatepinnar” och dödliga kungfuslag. I samma veva var videovåldsdebatten med motorsågsmassakern och de fruktansvärda, satanistiska musikgrupperna WASP och hemska, hemska Twisted Sister. Barnjournalen gjorde häxprocessliknande program mot allt nytt och annorlunda.  
Kickboxning, Thaiboxning och Taekwondo skulle även de grenarna var för sig förstöra hela den svenska ungdomen, ödelägga all moral och ihjälsparkade pensionärer skulle kanta städernas gator. Shootfighting var nästa ”dödssport”. Skolgårdarna skulle ligga öde då alla barnen strypt varandra.
Nu är det återigen dags för samma elände gällande MMA. Detta trots den fungerande lagstiftning och kontroll vi står under. Idag är vi reglerade av riksidrottsförbundet. Vi står under politikernas kontroll och de medicinska experternas säkerhetsbestämmelser. Länsstyrelsen i Örebro skickar delegater som kontrollerar alla tävlingar. Det går inte att fisa i fel riktning inom MMA i Sverige idag utan att fisen skall kontrolleras och analyseras av myndighetspersoner från antingen förbundet, länsstyrelsen, läkare eller säkerhetsansvariga.
Trots detta höjs röster för att vi ska förbjudas. Det är samma trångsynta översittare och moralister som en gång ville förbjuda jazzmusik för att det var ”omoraliska negertoner” som uppmuntrade till sexuella handlingar, som ansåg att Beatles och Rolling Stones var djävulsdyrkare och knarkförespråkare och skulle bannlysas, som ville förbjuda Elvis Presleys höftrörelser på scenen, som ville förbjuda ungar att spela okristliga rollspel som Drakar och Demoner, som ville förbjuda actionfilm på video, som ville förbjuda varenda kampsport som existerat och som nu slutligen vill förbjuda oss…
Som sagt… Låt oss sluta skapa våra fängelseceller av rädsla och börja leva istället.
 
 
13 kommentarer

Sten, sax och påse med Troeng och Hellqvist

Av , , 3 kommentarer 8

Kenta och Stoffe på härbärget, eller Tor och Jonas matchladdar

” Once that first bullet goes past your head, politics and all that shit just goes right out the window.”    Black Hawk Down
ETT, TVÅ, TRE! Kommer ni ihåg leken sten, sax och påse? Stenen är hårdare än saxen, påsen kan svälja stenen och saxen kan klippa sönder påsen. -Har den där lönnfeta göteborgaren dragit en bira för mycket och fått en psykos, undrar kanske någon? Häng kvar, jag kommer till en poäng. Sten, sax och påse fungerar på samma sätt som en gameplan inför en MMA match. Man måste lista ut motståndarens svagheter och matcha dem mot sina egna styrkor i stående, clinch och markfight. Det gäller så att säga att gnugga sin ”påse” mot den andre snubbens ”stenar”…
Inför Superior Challenge så tittade vi på filmer på Mark Weir och ”Jycken” Cedenblad. Båda två hade lång räckvidd. Båda var lite aviga och kunde förmodligen träffa hårt från lång distans. Vi drog slutsatserna att det bästa för både Tor och Jonas var att täta upp avståndet genom hela matchen och ta matchen till närkamp och clinchdistansen där de båda två är riktigt trygga och elaka. Därifrån har de fina knän, smutsig boxning och fina nedtagningar. Tanken var att de skulle dominera clinchen och därifrån nöta på motståndaren och hamna överst i markpositionerna och straffa motståndaren med slag när fighten går till backen. Vi ville inte ha slagväxlingar på distans eller stressade låsdueller där grabbarna kunde gå in i en slumpmässig hård smäll eller ett lås. Men ibland gäller det att känna på sig när man ska skita i koncepten och gå på instinkt och magkänsla. Både Jonas och Tor gjorde detta med helt skilda resultat.
Jonas Hellqvist dominerar sin match fram till det snöpliga avslutet. Han knäar Jycken, han kastar Jycken, han slår Jycken från topp på marken, han är nära att låsa ut Jycken och det är väl kanske där det barkar åt fanders. Jonas chansar lite och går på en armbar, Jycken drar sig ut och Jonas går på ett kimura lås. Här får Jycken plötsligt överläge på backen och Jonas vrider kroppen. ÅT FEL HÅLL. Jonas vänder sig bort från Jycken och inom några sekunder är Jycken på Jonas rygg och strypningen kopplad. Ett enda misstag förvandlade matchen från seger till förlust. Jävligt bittert. När Jonas släppte toppläget och gick in i en låsduell så förvandlades Jonas hårda sten till en sårbar påse och med sin BJJ bakgrund så var Jycken redo med saxen.
ETT, TVÅ, TRE! Vinst till Magnus Cedenblad på rear naked choke.
Tor Troeng då? Att den här matchen var något speciellt för Tor började märkas redan två veckor innan match. Alla fighters reagerar olika när allvaret närmar sig. Demonerna tränger fram på olika sätt och det är en enorm psykisk påfrestning att förbereda sig för att gå upp i ringen. Jag brukar säga att fighters som snart ska upp i ringen är som ”gravida kärringar”. Alla blir självcentrerade. Det krävs detta. Sen är symptomen olika. Jonas blir nojjig för formen och Tor blir tvär och grinig. Vid matchstart mådde han inte alls bra fysiskt. Magsjukesymptom och kraftlöshet. Trots detta briljerar han. De första två ronderna följer han gameplanen briljant. Han luras aldrig in i Mark Weirs försök till slagväxlingar utan tätar upp avståndet fint och clinchar upp. Nertagningarna sitter och Tor dominerar från topposition med slag. I andra ronden ser vi att Weirs vilja är på väg att brytas. Han utstrålar desperation. I tredje ronden hamnar Tor i en irriterande men relativt ofarlig giljotinliknande position stående och väljer att kasta sig på arslet. Weir följer efter. Efter en stund sätter Tor en triangelstrypning och matchen är över. En helt suverän prestation! Dessutom en prestation som kommer att ge positiva efterräkningar för Tors framtida karriär. Var det en del av gameplanen att Tor skulle kasta sig på arslet? Hell no! Kommer ni ihåg när man lekte sten, sax och påse med någon som vägrade förlora? Det var alltid någon skitunge som skulle hitta på egna regler och istället för de tre vanliga tecknen drog fram långfingret och sa ”Fuck Off tecknet vinner över alla!” Tor hade definitivt ”Fuck Off fingret” redo den här kvällen. Tor var bättre än Mark Weir på allt. Oavsett vilken sten, sax eller påse britten än drog fram så väntade bara ett norrländskt långfinger…
ETT, TVÅ, TRE! Vinst till Tor Troeng, triangelstrypning.
3 kommentarer

Inför Superior Challenge 4, Bad Intentions

Av , , Bli först att kommentera 4

Länge sen sist meine damen und herren. Har haft häcken full. Ja inte bokstavligt då förstås, även om det känns  så när man sparrar med Hellqvist. Biljetterna inför Battle of Botnia 2 är släppta. De går åt i en rasande takt. Matchningen börjar bli klar. Dock en sak i taget. Först ut är fryshuset och Superior Challenge i den kungliga huhfvudstaden på lördag kväll. Tor fightas mot UFC veteranen Mark ”The Wizard” Weir. Jonas fightas mot Magnus ”Jycken” Cedenblad. Båda två är i kanonform. Ingen är skadad. Träningen har gått som planerat och deras motståndare står inför en mycket tuff afton. Undertecknad och Peter Holmkvist kommer att efter bästa förmåga coacha de två kombattanterna till stordåd. Gameplans och taktik är klar sedan länge. Framför allt gameplanen till efterfesten! Haha! Vår stockholmsklan av exilumeiter med societetslejonet stekarCalle i spetsen verkar styra upp något alldeles finfint.
Ett udda inslag på den här resan är att ”Uppdrag Granskning” följer Tor i hasorna. De ska göra ett reportage om MMA. Jag kan ju intyga att man inte känner sig som världens smartaste och mest vältaliga person när man plötsligt får en filmkamera uppkörd i höger näsborre och ska svara på frågor. Det är väl tur att det är uppdrag granskning och inte Sverker Olofsson i alla fall. Det hade blivit trångt i soptunnan.
Det är lite nu eller aldrig känsla över den här galan. Både Tor och Jonas har chansen att ta ett steg upp i den nordiska MMA trappan. För Tor står dörren på glänt inför större sammanhang i utlandet. För Jonas står dörren på glänt för att sent om sider få ett erkännande att han är i den yttersta svenska eliten.
Superior Challenge bjuder dock på mer än Tor och Jonas. Veteranen Bobby ”Danger” Rehman går mot Chute Boxe fightern Daniel Acacio, vilket har potential att bli galans sluggfest. Bobby har en stenhård höger att sätta upp mot Chute Boxe skolans fruktade ”gatustridsthaiboxning”. Stora delar av den svenska eliten är representerad. Assan Nije, Tchavdar Pavlov, Meher Aziz, Hamid Corrassani, Martin Vojcik, Diego Gonzales, Reza Madadi mfl. För motståndet står balter, schweizare, britter, jappsar, tjecker, fransmän, österrikarre och spanjorer. Den numera stockholmsbaserade snorvalpen Nicklas ”BK” Bäckström från Luleå har på något sätt lyckats slingra sig in på fightcardet och möter Gabriel Mboge Nesje från Pancrase Gym. Om Nicklas lyckas organisera sig så pass att han både lyckas ta på sig kläder och hitta till fryshuset så kan mycket väl vinna matchen då han är ett tekniskt fenomen på marken.
I kampen om nordens mest spännande MMA gala så verkar det dock som om Finland tar hem spelet denna höst. Fightcardet för Helsinki Fight Night, 28 november är delvist släppt och det verkar bli något i hästväg. Finnarna har satsat stort på att få dit svenska veteraner. Ett grepp som gör varje match emotionellt laddad både från svenskt och finskt håll. Vad sägs om följande uppställning; UFC veteranen David Bielkheden, shootoveteranen Jani Lax som fick käken avsparkad i Finnfight redan 1999, Hiltis Papi Abedi, yrkesofficeren Klas Åkesson, muskelberget till stockholmsdörrvakt ”Bosse” Sawinski och krigarfilosofen/eremiten Tomas Valentin representerar våra blågula färger. Britten Ross Pointon från serien ”The Ultimate Fighter” går mot den suveräne finnen Sauli Heilimö. Nurminen, Puhakka och Lähdesmäki som är kända och fruktade finska fighters med internationella matcher bakom sig fightas också. Så med andra ord är någon i närheten av Helsingfors den 28 november så boka för gud och allt som är heligt in Helsinki Fight Night!
Bli först att kommentera

Botnia Punishment och Hellqvists triumf!

Av , , 4 kommentarer 10

En glad segrare med pokal och terroristinspirerad huvudbonad.
Vi går in i hotellrummet i Seinäjoki. Bäck kutar in först och snor åt sig en säng. Han vänder sig om och börjar garva. Jag följer hans blick. Jag ser min säng –inget konstigt. Jag höjer blicken och förstår plötsligt vad han garvar åt. Bäcks sida av hotellrummet är täckt med en helt normal tapet med blommor på. Min sida av hotellrummet är helt täckt av en mörk träpanel med färgen av sot blandat med fläckvis utstänkt blod eller snarare den färg som man ser i operationsscener i filmer när de har skurit upp magen på någon och filmar inifrån. Från golv till tak är den sataniskt inspirerade väggen räfflad och skrapad som om någon i panik försökt ta sig igenom den genom att skrikande skrapa sönder naglarna mot den. Vi står och stirrar. Bäck säger att den måste vara gjord av trägolvet från en gammal abortklinik. Jag kollar om det finns någon tandrad som sticker fram eller någon liten hand som försöker ta sig ut. Vi konstaterar att vi är i Finland…
Den lokala kyrkan ritad av Alvar Alto föräras ett besök. Finska systembolaget ”Alko” därefter. Så var sevärdheterna avklarade. Grabbarna med blomkålsöron börjar rumla in. Hamid Corassani, Jean Hanoun och Billy Malm från GBG MMA, Bilal Musa från Team Latifi Malmö, Arash med coach från Hilti, Matti Mäkelä och Carlos Prada från Pancrase, spanjorer och polacker sluter upp. Finnarna kommer sist. Alla ser likadana ut. Bleka, rakade och tatuerade. Vi svenskar liknar en karnival i Hammarkullen i jämförelse. Umeåstyrkan består av stjärnan själv Jonas ”Hellraiser” Hellqvist i sällskap av sin hjärtas dam Hillevi, undertecknad och Bäck. Vi kom med båt, resten med flygplan och  nej, Hilti grabbarna kom inte med helikopter… (kunde inte låta bli, sorry)  
Invägningen går fint. Jonas har skött bantningen perfekt och behöver inte ta många kilo i bastun. Jag lider med Arash från Hilti som kämpar hårdast av alla, timme efter timme i bastun. Hans blick är tom. Kroppen vill inte ge ifrån sig mer vätska. Men han är en krigare och fixar det till slut. Alla fighters klarar till slut vikten. Vi käkar och våra fighter går i säng. Herr Mäkelä, jag och Bäck konstaterar att det är fredag kväll i Finland och föräldrafritt. Raj raj raj… Kyppis!
Matchdag. Under en låååång och mycket trevlig frukost ger Hamid från GBG mig en historielektion om Azerbadjan. Grabbarnas humör börjar vända efter att de fått i sig några måltider efter bantningen. Stämningen börjar öka. Uppsluppenhet och skratt blandas med en spänd förväntan. Taxibilarna hämtar oss mot tävlingsarenan. Någon hade glömt att informera oss om att fighten ska gå i bur. Det gör ingenting. Vi konstaterar att det kommer att gynna Jonas och missgynna hans motståndare. Burens galler gör det lättare att ställa sig upp vilket gynnar någon som kan slå, sparka och knäa. Arenan visar sig vara gjord för rockkonserter och passar perfekt för en MMA drabbning. Vi utlänningar samlar ihop oss i vårt kombinerade omklädningsrum och uppvärmningsyta. Vi börjar förvandlas till ett lag. Svennar, blattar, spanjorer och polacker svetsas samman i den finska exilen. Alla hjälper varandra. Vi lånar ut grejer om någon saknar något, håller mitsar, tejpar händer, uppvärmningsbrottas och smetar in ansikten med vaselin. Grabbarna börjar bli koncentrerade på uppgiften. De peppar och stödjer varandra inför det annalkande våldsverkandet.
Billy Malm är först ut. Jag är bekant med Billy och hoppas verkligen att han ska vinna. Med sorg ser jag honom gå i backen efter en slagväxling. Finnen Ville Yrjölä vinner på TKO.
Jean ”Jano” Hanoun är näste svensk ut. Den assyriska ångvälten ger inte sin finne många minuter innan han stryper honom med en giljotin efter att med pondus ha dominerat matchen.
Det unga stjärnskottet Carlos Prada från Pancrase gym är näste svensk på tur. Carlos går ut hårt mot erfarne Risto Koivisto och dominerar inledningen av matchen med fina nedtagningar. I andra ronden lyckas Risto läsa av Carlos rörelsemönster och tajmar ett perfekt knä i ansiktet som skakar om den unge stockholmaren ordentligt. Carlos går i backen och Risto följer upp som en varg som vittrar blod. Vi noterar ännu en svensk förlust.
Arash Pourmanochechri från Stockholm och Hilti kämpar tappert i motvind under sin match och får se sig besegrad på domslut av Joni Haahkaa. Förlust igen.
Jonas tur. Adrenalinet börjar dra på. ”Panthera” dundrar i högtalarna och Jonas börjar sin vandring mot buren med oss i släptåg. Matchen drar igång. Jonas motståndare Mikko Koivumäki går lågt på nedtagning. Jonas kommer in för högt och blir nedtagen. Jonas jobbar bra med att neutralisera alla försök från finnen att göra något för att hota honom på marken. Men Koivumäki dominerar positionerna. Hela första ronden går i samma tema. Koivumäki vill inte stå upp och byta slag en sekund. Jonas driver framåt och Koivumäki vinner nedtagningarna och dominerar position på marken utan att åstadkomma någonting. Rond ett går till finland. Rondpaus. Jag säger till Jonas att han måste komma in lägre i clinchen och försöka få underhooks dvs kroka under finnens armhålor när han kommer in i närkamp. Rond två går igång. Jonas tar över. Han lyckas få ner finnen på backen. Finnen kryper ihop för att skydda sig men det är försent. Jonas regnar ner slag. Finnen somnar in. Jonas höjer armarna som segrare. Jag, Bäck och Hillevi är i extas.
Huvudmatchen går mellan Bilal Musa från team Latifi, Malmö och Mattias Klockars, Vaasa. Matti Mäkelä ber mig assistera honom i att coacha Bilal vilket jag självklart gör. Bilal är en mycket duktig brottare som går sin första MMA match. Klockars är hemmafavoriten, en före detta kickboxningsmästare med ett mycket stort antal matcher i bagaget. Dessutom är Klockars rejält mycket större än skåningen. Men Bilal har ingen rädsla i ögonen. Han går in i buren med en aura av lugn runt sig. När matchen börjar tar han helt utan respekt kommandot direkt. Han sätter en låg spark och går på nedtagning. Bilal dominerar på mattan. Driver matchen. Brottas och slår. Klockars får inget utrymme för sina slag eller sparkar. Efter två minuter vänder det plötsligt. Klockars får in en slagserie, Bilal kryper ihop, Klockars får in flera slag och domaren bryter. Klockars drabbas av adrenalinhybris och springer runt och vrålar, svär och försöker putta Bilal som tar dårskapen med ro. Ingenting verkar kunna rubba den skånske ”bundesliga” brottaren mentalt. Han gjorde en fullständigt strålande debutfight mot en nordisk elitfighter. Trots förlust är Bilal den som folk kommer att prata om efter den här matchen.
Matti Mäkele, Bilal Musa och undertecknad
Botnia Punishment 8 var slutligen en mycket välordnad tävling. Ett riktigt vasst fightcard med actionfyllda och tekniska matcher. Tommi och Markku, männen bakom Botnia Punishment lyckades verkligen denna gång. Det är bara att ta av hatten och önska att dessa mycket sympatiska herrar fortsätter att vara fanbärare för sporten i österbotten.
Förövrigt så hörde vi en lokal legend om en mytologisk figur vid namn ”Jögen” som vandrar runt i mörka gränder under nattens timmar och skipar gatans rättvisa mot bigotter och översittare. Han lär gå till strid varje gång den svensktalande minoriteten förringas eller baktalas. Märkligt…
4 kommentarer