Sleeeetna grabbar! Lätt avslappnad på bilen är Robert Vonkavaara, från vänster Peter Lundberg, Simon Norberg, David Michel Häggström, Tomas Bäck med Traktor i koppel. Tor har rymt!

Gänget bakom Botnia Punishment visade sig vara riktiga hedersknyfflar. Vi blev mycket väl mottagna och omhändertagna på alla sätt. Deras koncept var att ha mindre galor i restaurang eller nattklubbsmiljöer som flyttar runt mellan orterna i österbotten. Ett smart och hållbart koncept. När galan kommer till en ny ort så försöker man att få med så många lokala fighters som möjligt för att öka intresset bland lokalbefolkningen. Detta hade man lyckats med till helgens event. Dansgolvet på Tropiclandia fick husera en boxningsring. Takhöjden räckte precis till och arrangören sade med ett garv att han hoppas att ingen gör ett högt kast i vänstra hörnet av ringen för då kommer man att slå sönder sprinklersystemet som hänger ner och vattenfylla hela lokalen. Men det gick vägen. En nöjd publik fick se en lyckad gala med den mycket täta stämning som bara kroggalor kan erbjuda. Publiken sitter så nära ringen att svetten från de som fightas skvätter ner bland ölglasen. Matcherna började elva på kvällen vilket innebar att publiken var i finfin form, ölkranarna gick varma, stämningen var på topp och det vansinniga missförståndet att alkohol och idrott inte skulle höra ihop går att sortera bort under rubriken frikyrklig betongsossepropaganda.

Vi svenskar fick tillsammans med de inresta tjeckerna använda hotellets lekrum som uppvärmningsyta. Bland bollar, leksaker och finska femåringar sparkade adrenalinstinna fighters igång sin uppvärmning.  

Först ut var David Michel Häggström mot Tomi-Jussi Hautala i -67kg. David gjorde processen kort med sin motståndare genom fina slagkombinationer och tvingade domaren att bryta. Knockoutvinst till David i första ronden! Gryyyyymt! Som jag skrev i ett tidigare inlägg, framtiden ligger för den här grabbens fötter.

Peter Lundberg var svensk nummer två mot Mikko Pohjola i -77kg. En klassisk striker vs grappler uppställning där Peter kämpade för att hålla fighten stående och hans finske BJJ motståndare ville till marken till varje pris. Peter gjorde en grymt bra debutmatch i MMA sammanhang. Han sprawlade flitigt och hamnade egentligen aldrig i trubbel. Några fina knän satt bra i motståndarens huvud och sedan var all vilja att köra stående kamp borta för finländaren. I sista ronden var finnen så trött att han gjorde allt för att få tiden att gå. Finnen fick ligga lääääääänge ovanpå Peter och vara helt inaktiv. De finska domarna dömde oavgjort.  

Simon Norberg var nummer tre mot Glen Sparv -80kg. Simon dominerade sin match. Han hade nedtagningarna och var starkare i grapplingen. I våra ögon var matchen en solklar svensk seger. De finska domarna dömde oavgjort. Att som svensk fighter vinna på poäng i finland är snudd på omöjligt. Vissa fighters handikappas även av amatörreglementet när vi åker till finland. Kortare ronder och inga slag på backen gör det svårare att avsluta matcherna. Och avslutar inte vi svenskar så går segern till hemmafightern eller i bästa fall oavgjort.

Robert Vonkavaara kom in som nummer fyra och stod för kvällens heroiska insats mot Mikko Männikkö -83kg. Hans powerslams på sin motståndare förde tankarna osökt till Quentin ”Rampage” Jacksons framfarter i Pride och UFC. Robert dominerade nedtagningarna, den stående brottningen samt helt oväntat slagduellerna! Roberts samlade boxningserfarenhet är ungefär lika stor som Michael Jacksons moral runt småpojkar. Trots detta så plockade herr Vonkavaara i tredje ronden fram rallarsvingar som skulle göra varje ligist avundsjuk och platsat i vilken svensk pilsnerfilm från 40-talet som helst. Finnen var efter ett par rejäla dagsedlar skakad och det var på håret att han på nära håll fick syna den blåa canvasen. Men resultatet blev förlust. Finländaren hade fina låsförsök och kom riktigt nära avslut några gånger. Med det som argument så tilldömdes han även poängsegern av de finska domarna.

I våra ögon var dock alla våra grabbar lika stora segrare. Det var tre stolta coacher i herr Troeng, herr Bäck och undertecknad som lämnade ringen efter den fantastiska fyrans bataljer.

Vi fick även ”adoptera” en till svensk fighter, Oskar Sollevi från skåne och Kaisho som gick en proffsmatch mot Risto Koivisto -68kg. Oskar var en originell lirare som kom helt ensam till galan och gick sin egen väg. Tyvärr blev han ordentligt spöad av benhårde Risto Koivisto och fick tillbringa natten med ont i skallen.

Som på alla MMA evenemang så hinns det med helt andra saker och det går vilda rykten om; att barnens vattenrutschbanor invaderades av svenska fighters, att en svensk MMA stjärna från Umeå med ett namn som för tanken till åskgudar som vi absolut låter vara anonym kämpade febrilt för att slå den snabbaste tiden i en av dessa vattenrutschbanor, att lapinkulta innehåller hela kostcirkeln och utgör en viktig del i en stärkande frukost, att det finns en kinarestaurang i centrala Vasa som gör mat som inte duger ens för hundar, att man aldrig behöver borsta tänderna om man intar femtioprocentig mintuu morgon och kväll, att någon blev väldigt trött vid frukostbordet på färjan, att någon fraterniserade med fagra delar av lokalbefolkningen, att finska väktare behöver hela två dagars extra utbildning för att få bära skjutvapen på jobbet, att två i sällskapet har ätit kyckling som någon gjort något äckligt med, att ingen finne tillhör den ironiska generationen och slutligen att någon fick bevittna en spontan MMA fight utanför en krog med en lyktstolpe som rekvisita där de finska kombatanterna i denna glamourösa och tekniska fight var så berusade att man nog kan utse lyktstolpen som vinnare.

Nästa Botnia Punishment går i Seinajoki i september. RenYi kommer att vara på plats och representera igen! Strålande! Nedräkningen har börjat…

-Döda det! Döda det!

-Håll käften svenskjävel annars dödar vi dig!

-Svenskjäveln, han gråter redan!

Utdrag ur den charmanta publikens kärleksfulla välkomnande till våra grabbar sist vi var i Finland.

Att som svensk fighter möta en finsk motståndare på finsk mark innebär att du kanske för första gången i livet får uppleva ett riktat massivt hat. Mellan tusen och tvåtusen människor skriker ut sitt förakt för dig, ditt land och hela din existens. Publiken vill döda dig. Domarna vill att du ska förlora. Matchläkaren vill att dina sår ska bli infekterade. Motståndaren är alltid en hård jävla finne, uppfödd på granbarr till frukost och som fått koskenkorva som bröstmjölksersättning. Kort sagt, det är manligt att matcha i vårt östra grannland. Det är ingenting för någon som vill ha ett vackert record, eller vara obesegrad. Går det till domslut så vinner allt som oftast hemmafightern. Med denna bakgrund så åker fyra tappra umeåkrigare från RenYi över havet för att på lördag visa att det svenska stålet fortfarande biter mot de ugriska stammarna i öster.

Reglerna denna gång är amatör MMA. Skillnaden på amatör och proffsregler är att amatör inte tillåter slag på backen. Alltså ingen ground´n pound. Markfighten blir alltså ren submissionbrottning. Galan heter Botnia Punishment och går i badhuset ”Tropiclandia” utanför Wasa, tvärs över plaskdammen östersjön.

Grabbarna då. Samtliga möter för oss okända finnar. Det spelar mindre roll. Finnarna är alltid stentuffa och bjuder alltid upp till dans. Man vet vad man får när man tar färjan över vattnet.

Robert Vonkavaara. Debuterar. Om Robert varit en bil så hade han varit en fyrhjulsdriven rysk Lada Niva med trasig backväxel, inga bromsar och bränslet hade i dessa ekologiska tidevarv varit norrbottnisk fulsprit. Grabben har en ON knapp. När den är intryckt så går det bara framåt. Primitivt men effektivt vevande sätter upp finfina nedtagningar och ett utmärkt submissiongame.

Peter Lundberg. Debuterar. När Peter dök upp på klubben så väntade man sig att det farligaste som kunde komma ifrån denne man var att han kunde tappa något tungt häfte med rollspelsregler på någons fot eller dylikt. Men hippiefrisyren rakades av och X antal kilo mysfarbror försvann och kvar är en vältränad före detta thaiboxare med ett påbyggt markgame som börjar bli hemma på alla distanser.

Simon Norberg. Simon har en amatörmatch och en proffsmatch bakom sig. Simon åker till finland för att revanschera sig för den snöpliga förlusten på Battle of Botnia där han inte hann få chansen att visa sin skicklighet innan matchen var över. MMA är en grym sport på det sättet med otroligt små marginaler. En bra träff kan få en fantastisk fighter att se ut som en sopa. Simon är en riktigt duktig grappler och har en naturlig killerinstinkt i det stående. Den här grabben kan verkligen slåss. Tro inte något annat.

David Michel Häggström. David är trots sin ringa ålder på 23 år en kampsportsveteran. Han innehar svart bälte i den hårda stilen Kyokushinkai karate. Ett av de få stilbälten som faktiskt står ut och förtjänar all respekt inom pyjamasbudons träskmarker av humbug med egenutnämnda ”stormästare” med sjuttioälfte Dan på bältet. Men precis som sin kyokushinkaikollega George Saint Pierre så har David förutom karaten drillat sin boxning, brottning och markfight till en mycket god nivå. Senast genom brasiliansk jiujitsuträning utomlands. David har framtiden för sina fötter inom den här sporten och kommer vara redo för vad än finländaren företar sig.   

Hur gick det för thaiboxningstjejerna i Stockholm kanske någon undrar? Torsk på poäng blev det för samtliga. Siffror säger dock inte allt i bedömningssporter. Jessika Isaksson skall enligt de som var där ha gått galans bästa match och flera såg henne som vinnare. Dock inte domarna. Men nya matcher är redan inbokade och revanschen kommer för våra brudar. ”Payback is a bitch” som ordspråket lyder. Men nu är det upp till våra grabbar att hålla fanan högt. Tor, Bäck och undertecknad skall coacha grabbarna till seger och våra levrar till fördärvet bland äventyrsbadets bubbelpooler.

Ei saa peittää!