Thorpe försöker dra en rövare och säger till pressen att det inte är någon hemlighet att han vill ta ner Tor på marken och avsluta på submission. Vi tänker att han borde dra den om påskharens förhållande med Jultomten och renen Rudolf också. Han chansar på att vi inte har kollat upp honom i förväg och försöker lura in Tor till att byta slag stående. Bäck gör succé som vanligt med sin vildavästern overall med bajslucka. Han förklarar för skotten Mark Connor att vi minsann har en skotsk restaurang i Umeå. McDonalds heter den… Hamid ger Ivan Buchinger den elakaste ”staredown” blicken jag sett. Davids motståndare Samuel Alm är så deffad att det har börjat växa horn ur skulderbladen på honom. Alla som bantat stinker ammoniak. Alla klarar vikten på första försöket utom Tor som precis som vanligt behöver ett extra försök. Den berömda handduken kommer fram för att skyla kronjuvelerna när de sista grammen från kalsongerna bortrationaliseras. Jag börjar tro att han medvetet bastar för lite för att få chansen att näcka offentligt. Umeå, Skellefteå och Göteborg knallar efteråt gemensamt iväg för att hetsäta kinesmat. Damen som tar upp beställningarna har extremt begränsade svenskakunskaper och kommunikationen går sådär. Mela lis, vållullar och fyla små lättel smakal bala bla föl hungliga magal.

Kvällen avrundas med ett lätt uppmjukningspass på klubben. Romeo (jycken) får hänga med på ett hörn och roar sig med att springa runt och försöka slicka folk i öronen när de brottas. Han ser sugen ut på att utnyttja grabbarna från Skellefteå sexuellt. Stämningen är avslappnad och uppsluppen.

Matchdag, Lördag

Jantelagen har tydligen slagit till när de delade ut omklädningsrummen. Tor, Bäck, David och Ante Stål med tillhörande coacher tvingas in i ett omklädningsrum av samma omkrets som en större städskrubb eller ett ”bås” på ett erotiskt inriktat underhållningsetablisemang. Vi upptäcker att vi kan smita in i bågskyttehallen istället. Stämningen är mycket god och alla hjälper till med sina små ansvarsområden för att få maskineriet att rulla på utan missöden. Simon, Jonny och Peter värmer upp grabbarna en efter en. Bäck får tag i en pilbåge och funderar på att gå in till ringen som Zeldafigur. Vi får eminent hjälp av Törnberg från Nordic Fighters, Luleå som är en av Sveriges få praktiserande ”cutmen”. Han anlitas främst av finska proffsboxningsgalor och vet verkligen hur händer skall tejpas och hur man förebygger och stoppar blödningar. Först ut är Ante Stål från Skellefteå. Jag märker att han är nervös inför debuten. När jag tejpar hans händer drar jag konstant dåliga skämt för att han ska tänka på något annat och garva av sig lite av nervositeten. Törnberg kör samma taktik med Jessica, David, Bäck och Tor. Han berättar sakligt om när han själv fick händerna tejpade innan en Thaimatch. När den mycket omständiga tejpningen är klar inser han plötsligt att han måste skita. Det är akut. Händerna är helt obrukbara, orörliga, tejpade och lindade i knuten ställning. Han inser kyligt faktum och säger till sin tränare ”Jag måste fan skita, och du måste torka mig”… Att vara tränare kan vara ett jävligt tufft jobb.

Ante går upp och krigar som en björnhona som fått sina ungar kidnappade av djurrättsaktivister. Jag ser bara delar av matchen då jag försöker hålla koll på våra grabbar i omklädningsrummet. Jag missar Jessica, Kenji, Pavel och Björnander av samma skäl. Det är den enda nackdelen med att coacha eller tävla själv. Man missar alltid en massa matcher man vill se. Som tur är filmades allt och kommer att finnas tillgängligt på nätet.

David Häggström vs Samuel Alm

David visar på sin bredd som fighter i denna match. Han får inte den utdelning stående som han vill ha och beslutar sig klokt för att ta matchen till marken där han dominerar med slag tills domaren går in och bryter. En suveränt genomförd match av David och speciellt roligt att han får visa publiken att han kan så mycket mer än att bara slå och sparka stående. David Häggström kan gå precis hur långt som helst inom den här sporten. The sky is the limit… Eller Nevada State Athletic Commission.

Thomas Bäck vs Mark Connor

Det känns i luften innan matchen att det här kan gå vägen. Bäck är mycket mindre nervös än vanligt. Han brukar vara helt obstinat innan matcherna men är harmonisk den här gången. Skotten däremot har nerverna utanpå kroppen. I månader har vi kämpat med att ändra hela Bäcks sätt att fightas och även hans tankesätt när det gäller fighting. Jag vet inte hur många gånger man skrikit halsen hes på träningen för att få Bäck att gå från en defensiv försvarsinställd guardspelare till att bli en offensiv fighter som utnyttjar sin styrka och clinchkunskaper. Vi har velat ha mycket mindre ”Sakuraba” och mycket mer ”Dan Henderson” för att göra en liknelse vana MMA tittare förstår. Bäck, David och Jonny har lyckats skapa en finfin bermudatriangel på sparringpassen på klubben där alla hjälps åt att höja varandra ett snäpp och nå nya nivåer. När matchen börjar så får vi kvitto på att vi har tänkt rätt. Ett kvitto på det var värt alla timmar som kollektivet tillsammans och framför allt fightern själv lagt ner. Bäck går framåt direkt, sätter en höger från helvetet i nyllet på Connor. Han driver upp honom mot repen, krånglar till sig en giljotin och går på den. Den sitter. Connor klappar ut. Vi i ringhörnan får nästan en kollektiv orgasm av eufori. På pappret så var oddsen inför den här matchen glasklart till skottens favör. Connor skulle komma till Sverige och få en vinst till på sitt record. Men fru fortuna och en envis finlandsvensk ville annorlunda. Fullständigt strålande!

 

Hamid Corassani vs Ivan Buchinger

Buchinger visar sig vara en riktigt ”nasty little bugger” som besitter ett stort fightinghjärta och en bra blick. Hamid får problem stående och väljer att ta ner slovaken på marken genom hela matchen. Hamid får dock inte till det riktigt i markkampen och de konstanta nedtagningarna tömmer honom på energi. Sista ronden var kontroversiell. Hamid är för trött för att lyckas med ett effektivt försvar och får ordentligt med stryk i denna rond. I matchens slutskede går Ivan på ett ”bulldog” choke men lyckas inte få Hamid att klappa. När domaren bryter matchen så faller Hamid ihop av utmattning. Domarna resonerade som så att Hamid vann de första två ronderna och förlorade tredje vilket gör honom till segrare. Min personliga åsikt är att den sista ronden var en 10-8 rond i slovakens favör. Detta hade gjort matchen oavgjord. Det hade varit betydligt rättvisare. Men att vara poängdomare är inte ett lätt jobb i en bedömningssport och man gör bedömningen rond för rond. Hursomhelst så bjöd grabbarna på en fantastisk insats och en fantastisk show, så hatten av för båda krigarna.

Ovanstående var det första intrycket efter att ha sett fighten live. Efter att ha sett fighten på video nu i lugn och ro i efterhand så lutar jag mer åt att domarna tog rätt beslut och att Hamid vann med 2-1 i ronder. Buchinger dominerar bara i ca två minuter av femton och den sista är ingen solklar 10-8 rond. Hamid har övertaget nästan hela matchen. Man påverkas av publik och intryck runtom och domarna har ett mycket svårt arbete.

Tor Troeng vs Matt Thorpe

Stämningen innan ”the main event” är elektrisk! Publiken står upp och när Tor går in till ”The Hero” av Amon Amarth så lyfter nästan taket. När matchen börjar så får vi vår första kalldusch. Thorpe hade gjort sin hemläxa och gjort den mycket väl. När matchen inleds så ser vi att Thorpe tajmar sina slagserier perfekt när Tor närmar sig för att clincha upp honom. Det smäller bra. Tor är på väg mot de sälla jaktmarkerna ett tag innan han lyckas trä upp Thorpes långa armar. Törnberg stryker en stor klick vaselin på min hand och säger ”vänster tinning”. Två sekunder senare kommer en ny klick och han säger ”höger tinning”. Två sekunder senare är han tillbaks igen då Tor återigen har fått ta emot några riktiga pärlor. Den här gången så lyssnar jag inte på Törnbergs instruktioner utan säger med desperation i rösten ”ge mig hela jävla burken”. Men plötsligt händer det! Tor lyckas vända på steken och går på kimura. När han lyckas trä över foten överhuvudet på britten så börjar vi hoppas. Det är ett ”trademark” lås som Tor gör väldigt bra och har mycket hög andel avslut på. Låset sitter. Om vi fick en kollektiv orgasm av Bäcks triangel så drabbas hela Gammliahallen av en ”second coming” i de nedre regionerna efter att Thorpe klappar ur. Jag hävdar att det här var den viktigaste vinsten i Tors karriär. Han låg under, fick kämpa och vända vad som såg ut att bli en fatal förlust till en stor seger.

Höga på livet steppar vi ut i Umeånatten och en fantastisk fest i gemenskapens och förbrödningens tecken tar sin början. Stort tack till alla killar och tjejer som ställde upp, jobbade utan ersättning och tillsammans gjorde denna helg just så fantastisk som den blev.

Söndag

Jag vaknar upp och konstaterar att Bäck har varit flitig under natten och gjort om mitt vardagsrum till en abstrakt konstinstallation genom att ställa alla möbler ovanpå varandra. Kontorsstol på strykbräda, tvättställning på soffbord, golvlampa på hylla, leriga joggingskor på förstärkare etc etc. Ack denna instängda konstnärsjäl! Mot nya stordåd…

Jonas ”Hellraiser” Hellqvist vs Lloyd Clarkson, 84kg

Om jag skulle vara tvungen att rusa in i Skellefteå AIK´s hejarklack iförd full Björklövenmundering efter ett åtta-noll mål från löven, och fick ta med mig en fighter in i detta upptåg så skulle jag välja Lloyd Clarkson. Om jag skulle vara med i en tävling som gick ut på att demolera en porslinsaffär totalt på kortast möjliga tid så skulle jag välja att ta med mig Lloyd Clarkson. Britten går bäst att beskrivas som en väderkvarn med granithaka. En riktig slugger som krigar sig framåt med svingande armar tills sista blodsdroppen stänker ner på kanvasen. Hellqvist står inför den delikata uppgiften att vädra den annalkande stormen och ta ner den brittiska väderkvarnen på jorden. Det här kan mycket väl bli galans publikmatch. Gubbstyrka från Röbäck mot brittiskt huliganvåld.

Thomas Bäck vs Mark Connor, 63kg

Först skulle Bäck möta finnen ”Jamba”. Han blev skadad. Sen var det snack om en brasse, en svensk, en polack och fanvetallt, en dansande björn, tre transsexuella dvärgar, en Volvo Amazon… Till slut reste sig en man av den stolta skotska ätten upp och bjöd upp Thomas Bäck till dans. Denna skotte är inte vilken bänkalkis som helst. Mark Connor ifrån ”Dinky Ninjas”, Glasgow, är en komplett fighter som är högt rankad i europa och gav Sveriges egen kampsportshjälte och mjukisbyxa Musse Hasselvall en jämn batalj för ett tag sedan. Bäck får dessutom gå upp två kg över sin naturliga viktklass. Lyckas Thomas Bäck dra fram en strypning ur skjortärmen i år igen och ta hem det här så tar han en mycket fin skalp och kommer att klättra ordentligt i de europeiska rankinglistorna. Bäck är en solklar underdog i denna fight. Detta tror jag passar honom perfekt och detta kan bli kvällens stora skräll. Finlandssvensk sisu ”by way of Obbola” möter en skotsk höglandskrigare.

David ”Karate Kid” Häggström vs Samuel Alm, 61kg

Även David Häggströms tilltänkta motståndare var tvungen att lämna återbud. Ny motståndare blev Samuel Alm från Fightzone Stockholm. Båda gör sin proffsdebut. Häggström har som hans smeknamn ”Karate Kid” antyder en bakgrund inom den hårda karatestilen Kyokushinkai. Han är med andra ord mycket hemma på slag och sparkområdet. Samuel Alm kommer från Fightzone Stockholm vilket bådar för mycket goda kunskaper inom Brasiliansk Jiujitsu. Dock tror jag inte att det här blir en stil mot stil fight på något sätt. Grabbarna från Fightzone som tränat under den gamle hårdingen Hasse Erson brukar gilla att veva loss med nävarna och David Häggström är inte på något sätt bortkommen på mattan. ”Wax on, wax off” från Ålidhem vs Nollåtta STHLM.

Andreas Ståhl vs Sebastian Eriksson, 77kg

Skellefteågrabben ifrån Team Neves, Andreas Ståhl möter även han motstånd från Fightzone STHLM i form av Sebastian Eriksson. Båda proffsdebuterar. Ante Ståhl är skolad i gammal hederlig grekiskromersk brottning. På denna grund har han lagt på Brasiliansk Jiujitsu och kryddat med boxning. Sebastian Eriksson är inte buskablyg vare sig det gäller att veva loss med nävarna eller att jobba med offensiv markfight. Eriksson har en fin jabb och bra killerinstinkt. Hur bra har han förberett sig för att möta den monstruösa clinchen från en grekiskromersk elitbrottare? Det får vi se på lördag. Same bat time, same bat channel…

Hamid ”Akira” Corassani vs Ivan Buchinger, 70kg

Gammliahallen får riktigt finfrämmat i form av GBG MMA´s meriterade proffsfighter Hamid Corassani. Corassani har kanske Svea rikes tjusigaste ground´n pound. Känd från TV! Har ni råkat se något av SVT´s ”objektiva” och ”fördomsfria” reportage om MMA så har ni garanterat sett Hamid in action i ett klipp från Superior Challenge där han utför en skolboksdemonstration om hur man slår ut någon från topposition. Corassani ställs mot obesegrade slovaken Buchinger, som med ett fint record klättrar uppåt mot eliten. Båda två är ytterst kompetenta på alla distanser. Jag har dock svårt att manifestera bilden i huvudet av en slovakisk seger i denna match. Det är inte bara för att Hamid är en riktigt ”go gubbe” från Sveriges strålande framsida Götttteborrrrg som jag gillar att ”tjöta med” som jag säger det. Jag tror att Corassanis starka fysik och tekniska offensiv kommer att vara ett alltför betonghårt uppvaknande för Ivan Buchinger.

Martin Wojcic vs Sacha Weinpolter, 93kg

Vad vet vi då om Martin Wojcic från Pancrase Gym? Han har en jävligt snygg syrra… Ja, det var väl det.

Närå, äntligen över till de tunga grabbarna! 93 kg är en finfin viktklass som alltid luktar trotyl, avskavt skinn och brinnande fosfor. Wojcic är en av de där riktigt, riktigt bra svenska fighters som ”flyger under radarn”. Wojcic är ingen som folk går runt och snackar om, men alla fruktar att möta honom. Han har varit en av Sveriges främsta judospelare och följt upp detta med fina submissionwrestlingmeriter. Han har gått en oavgjord amatör MMA match mot ingen mindre än vår egen Tor Troeng. Förutom en stabil clinch och ett fint markgame är stockholmaren stentuff stående. Det visade han på Superior Challenge när han plockade fram en hästspark från helvetet och drog dojjan i skallen på Jaime Palou från Berzerk MMA som fick säga adjö och tacka för kaffet. Sascha Weinpolter är Österrikare och verkar ha etablerat sig som ett namn inom MMA i de tysktalande nationerna. Han är en ren striker med bra krut i nävarna och elaka knän. Han är southpaw dvs står med högern fram vilket alltid är ett otrevligt otyg att stöta på. Får Weinpolter träff så kan det tidigt vara tack och god natt. Jag sätter dock mina slantar på att stockholmaren Wojcic tar hem spelet. Han är mer komplett än Österrikaren och kommer att kunna använda sitt clinchövertag för att styra matchen dit han behagar. Men i de tunga viktklasserna kan allt hända och möjligheterna för en ”offentlig powernap” finns även den här gången, även fast undertecknad inte deltar och står för den underhållningen…

Tor Troeng vs Matt “12 Gauge” Thorpe, 84kg

I galans huvudmatch står Troeng kanske inför sin hårdaste prövning hittills i karriären. För mer info, se tidigare blogginlägg!

 

Muay Thai:

Pavel Lukashin vs Alexander Arutyunuyan, 63,5kg

RenYi´s ryska bandvagn Pavel Lukashin skall återigen äntra ringen och gör det denna gång mot mycket hårt motstånd i form av den ryske landsmannen Alex Arutyunuyan (jag får huvudvärk varje gång jag försöker skriva namnet så vi döper härmed snabbt grabben till Alex). Alex tävlar för Siam MT i Mariestad och vann SM 2008. Han vann SM titeln genom att slå ut rutinerade Robin Ramme från GBG Muay Thai och Alex visade därmed att han har ordentligt med krut i nyporna. Pavel är sålunda en rejäl ”underdog” i denna fight. Men Umeås egen kalashnikov har laddat magasinet väl och Pavel kommer i sitt livs form, beredd att begå stordåd. Umeåryss mot Mariestadsryss. Robota, robota, davai, davai!

Fredrik ”Kalles Kaviar” Björnander vs Mathieu Imbert, 67kg

Frågan varför Björnander fick sitt smeknamn kan bara en gravt synskadad person ställa. Halmstadgrabben som gjort RenYi till sin hemmaklubb möter en van Umeresenär i fransmannen Mathieu Imbert från Fighter Muay Thai i Göteborg. Imbert började sin bekantskap med västerbotten med att vinna över RenYi´s Johan Borsén på poäng. Nästa gång var det spel på andra planhalvan när RenYi´s Kim Carnérus visade vart skåpet skulle stå och vann över fransmannen. Nu är det Fredriks tur att visa att det svenska stålet fortfarande skär igenom den franska Brieosten. Det här borde bli en bra match med två goda tekniker i ringen. ”Kalles Kaviar” måste räknas som ”underdog” då Imbert har både SM silver och tyngre meriter i övrigt.

Jessica Isaksson vs Jenny Krigsman, 54kg

RenYi´s amazonkrigare Isaksson gör debut i fullkontakten denna kväll och gör det mot riktigt tufft motstånd. Jenny Krigsman är Strike i Täbys frontkvinna. Hon är huvudarrangör av de populära ”Girls night out” thaiboxningsgalorna. Hon har gått flertalet matcher och förärade även Umeå med ett besök förra våren då hon mötte Linn Wennergren på Battle of Botnia 1. Isakssons roll som ”underdog” i denna fight är klarare än bra hemkört från Vännäsby. Vinner Isaksson den här bataljen så fattas bara ett Rocky soundtrack i bakgrunden. Men det är nog bara att hålla ”Eye of the Tiger” och "Gonna fly now" redo på paus i spelaren på lördag. Jessica har visat i sina D-klassmatcher att hon är en fighter att räkna med och kan mycket väl ta hem det här tack vare sin fightingspirit och goda förberedelser.

Kenji Claeson vs Gustav Rosvall, 67kg

Återigen två debutanter i fullkontaktsammanhang. Kenji Claeson är en fighter jag har kunnat följa från hans första stapplande steg på RenYi som fullständig gröngöling. Men hårt arbete och disciplin lönar sig säger de som prövat och på lördag är det dags att uppvisa färdigheterna. Kenji sparkar som en bistucken ardennerhäst och det är en tämligen användbar egenskap i thaiboxning. Rosvall tävlar för Tullinge. Han är en offensiv fighter och det bådar för en finfin batalj där båda vill visa upp sig och ingen kommer att vika ner sig…