Veni, Vidi, Vici! Vi kom, vi såg, vi segrade!

När man levt efter Anna Skippers principer fast helt tvärtom ett tag, så är det första besöket på RenYi ett skoningslöst möte med verkligheten. Blek, fet och dekis försöker man smyga sig ner utmed väggarna för att kunna discoträna lite i något hörn tills man efter några veckor återfått någon form av gestalt och kondition som inte automatiskt för tankarna till en tallrik unken filbunke, Barbapapa eller Marshmallow man. Toleransen för detta är noll. Hellkvist ska matcha och behöver sparring. Så det är bara att ställa sig på knä och ta ballen glatt i munnen, denna gång i form av några evighetslånga ronder av patenterat gubbstryk. Någonstans vaknar masochisten inuti en och man välkomnar ”straffet” för det lättjefulla  levernet. I sann katolsk vatikananda renas våra själar genom plågandet av våra kroppar.

Sleeeetna grabbar! Lätt avslappnad på bilen är Robert Vonkavaara, från vänster Peter Lundberg, Simon Norberg, David Michel Häggström, Tomas Bäck med Traktor i koppel. Tor har rymt!

Gänget bakom Botnia Punishment visade sig vara riktiga hedersknyfflar. Vi blev mycket väl mottagna och omhändertagna på alla sätt. Deras koncept var att ha mindre galor i restaurang eller nattklubbsmiljöer som flyttar runt mellan orterna i österbotten. Ett smart och hållbart koncept. När galan kommer till en ny ort så försöker man att få med så många lokala fighters som möjligt för att öka intresset bland lokalbefolkningen. Detta hade man lyckats med till helgens event. Dansgolvet på Tropiclandia fick husera en boxningsring. Takhöjden räckte precis till och arrangören sade med ett garv att han hoppas att ingen gör ett högt kast i vänstra hörnet av ringen för då kommer man att slå sönder sprinklersystemet som hänger ner och vattenfylla hela lokalen. Men det gick vägen. En nöjd publik fick se en lyckad gala med den mycket täta stämning som bara kroggalor kan erbjuda. Publiken sitter så nära ringen att svetten från de som fightas skvätter ner bland ölglasen. Matcherna började elva på kvällen vilket innebar att publiken var i finfin form, ölkranarna gick varma, stämningen var på topp och det vansinniga missförståndet att alkohol och idrott inte skulle höra ihop går att sortera bort under rubriken frikyrklig betongsossepropaganda.

Vi svenskar fick tillsammans med de inresta tjeckerna använda hotellets lekrum som uppvärmningsyta. Bland bollar, leksaker och finska femåringar sparkade adrenalinstinna fighters igång sin uppvärmning.  

Först ut var David Michel Häggström mot Tomi-Jussi Hautala i -67kg. David gjorde processen kort med sin motståndare genom fina slagkombinationer och tvingade domaren att bryta. Knockoutvinst till David i första ronden! Gryyyyymt! Som jag skrev i ett tidigare inlägg, framtiden ligger för den här grabbens fötter.

Peter Lundberg var svensk nummer två mot Mikko Pohjola i -77kg. En klassisk striker vs grappler uppställning där Peter kämpade för att hålla fighten stående och hans finske BJJ motståndare ville till marken till varje pris. Peter gjorde en grymt bra debutmatch i MMA sammanhang. Han sprawlade flitigt och hamnade egentligen aldrig i trubbel. Några fina knän satt bra i motståndarens huvud och sedan var all vilja att köra stående kamp borta för finländaren. I sista ronden var finnen så trött att han gjorde allt för att få tiden att gå. Finnen fick ligga lääääääänge ovanpå Peter och vara helt inaktiv. De finska domarna dömde oavgjort.  

Simon Norberg var nummer tre mot Glen Sparv -80kg. Simon dominerade sin match. Han hade nedtagningarna och var starkare i grapplingen. I våra ögon var matchen en solklar svensk seger. De finska domarna dömde oavgjort. Att som svensk fighter vinna på poäng i finland är snudd på omöjligt. Vissa fighters handikappas även av amatörreglementet när vi åker till finland. Kortare ronder och inga slag på backen gör det svårare att avsluta matcherna. Och avslutar inte vi svenskar så går segern till hemmafightern eller i bästa fall oavgjort.

Robert Vonkavaara kom in som nummer fyra och stod för kvällens heroiska insats mot Mikko Männikkö -83kg. Hans powerslams på sin motståndare förde tankarna osökt till Quentin ”Rampage” Jacksons framfarter i Pride och UFC. Robert dominerade nedtagningarna, den stående brottningen samt helt oväntat slagduellerna! Roberts samlade boxningserfarenhet är ungefär lika stor som Michael Jacksons moral runt småpojkar. Trots detta så plockade herr Vonkavaara i tredje ronden fram rallarsvingar som skulle göra varje ligist avundsjuk och platsat i vilken svensk pilsnerfilm från 40-talet som helst. Finnen var efter ett par rejäla dagsedlar skakad och det var på håret att han på nära håll fick syna den blåa canvasen. Men resultatet blev förlust. Finländaren hade fina låsförsök och kom riktigt nära avslut några gånger. Med det som argument så tilldömdes han även poängsegern av de finska domarna.

I våra ögon var dock alla våra grabbar lika stora segrare. Det var tre stolta coacher i herr Troeng, herr Bäck och undertecknad som lämnade ringen efter den fantastiska fyrans bataljer.

Vi fick även ”adoptera” en till svensk fighter, Oskar Sollevi från skåne och Kaisho som gick en proffsmatch mot Risto Koivisto -68kg. Oskar var en originell lirare som kom helt ensam till galan och gick sin egen väg. Tyvärr blev han ordentligt spöad av benhårde Risto Koivisto och fick tillbringa natten med ont i skallen.

Som på alla MMA evenemang så hinns det med helt andra saker och det går vilda rykten om; att barnens vattenrutschbanor invaderades av svenska fighters, att en svensk MMA stjärna från Umeå med ett namn som för tanken till åskgudar som vi absolut låter vara anonym kämpade febrilt för att slå den snabbaste tiden i en av dessa vattenrutschbanor, att lapinkulta innehåller hela kostcirkeln och utgör en viktig del i en stärkande frukost, att det finns en kinarestaurang i centrala Vasa som gör mat som inte duger ens för hundar, att man aldrig behöver borsta tänderna om man intar femtioprocentig mintuu morgon och kväll, att någon blev väldigt trött vid frukostbordet på färjan, att någon fraterniserade med fagra delar av lokalbefolkningen, att finska väktare behöver hela två dagars extra utbildning för att få bära skjutvapen på jobbet, att två i sällskapet har ätit kyckling som någon gjort något äckligt med, att ingen finne tillhör den ironiska generationen och slutligen att någon fick bevittna en spontan MMA fight utanför en krog med en lyktstolpe som rekvisita där de finska kombatanterna i denna glamourösa och tekniska fight var så berusade att man nog kan utse lyktstolpen som vinnare.

Nästa Botnia Punishment går i Seinajoki i september. RenYi kommer att vara på plats och representera igen! Strålande! Nedräkningen har börjat…

-Döda det! Döda det!

-Håll käften svenskjävel annars dödar vi dig!

-Svenskjäveln, han gråter redan!

Utdrag ur den charmanta publikens kärleksfulla välkomnande till våra grabbar sist vi var i Finland.

Att som svensk fighter möta en finsk motståndare på finsk mark innebär att du kanske för första gången i livet får uppleva ett riktat massivt hat. Mellan tusen och tvåtusen människor skriker ut sitt förakt för dig, ditt land och hela din existens. Publiken vill döda dig. Domarna vill att du ska förlora. Matchläkaren vill att dina sår ska bli infekterade. Motståndaren är alltid en hård jävla finne, uppfödd på granbarr till frukost och som fått koskenkorva som bröstmjölksersättning. Kort sagt, det är manligt att matcha i vårt östra grannland. Det är ingenting för någon som vill ha ett vackert record, eller vara obesegrad. Går det till domslut så vinner allt som oftast hemmafightern. Med denna bakgrund så åker fyra tappra umeåkrigare från RenYi över havet för att på lördag visa att det svenska stålet fortfarande biter mot de ugriska stammarna i öster.

Reglerna denna gång är amatör MMA. Skillnaden på amatör och proffsregler är att amatör inte tillåter slag på backen. Alltså ingen ground´n pound. Markfighten blir alltså ren submissionbrottning. Galan heter Botnia Punishment och går i badhuset ”Tropiclandia” utanför Wasa, tvärs över plaskdammen östersjön.

Grabbarna då. Samtliga möter för oss okända finnar. Det spelar mindre roll. Finnarna är alltid stentuffa och bjuder alltid upp till dans. Man vet vad man får när man tar färjan över vattnet.

Robert Vonkavaara. Debuterar. Om Robert varit en bil så hade han varit en fyrhjulsdriven rysk Lada Niva med trasig backväxel, inga bromsar och bränslet hade i dessa ekologiska tidevarv varit norrbottnisk fulsprit. Grabben har en ON knapp. När den är intryckt så går det bara framåt. Primitivt men effektivt vevande sätter upp finfina nedtagningar och ett utmärkt submissiongame.

Peter Lundberg. Debuterar. När Peter dök upp på klubben så väntade man sig att det farligaste som kunde komma ifrån denne man var att han kunde tappa något tungt häfte med rollspelsregler på någons fot eller dylikt. Men hippiefrisyren rakades av och X antal kilo mysfarbror försvann och kvar är en vältränad före detta thaiboxare med ett påbyggt markgame som börjar bli hemma på alla distanser.

Simon Norberg. Simon har en amatörmatch och en proffsmatch bakom sig. Simon åker till finland för att revanschera sig för den snöpliga förlusten på Battle of Botnia där han inte hann få chansen att visa sin skicklighet innan matchen var över. MMA är en grym sport på det sättet med otroligt små marginaler. En bra träff kan få en fantastisk fighter att se ut som en sopa. Simon är en riktigt duktig grappler och har en naturlig killerinstinkt i det stående. Den här grabben kan verkligen slåss. Tro inte något annat.

David Michel Häggström. David är trots sin ringa ålder på 23 år en kampsportsveteran. Han innehar svart bälte i den hårda stilen Kyokushinkai karate. Ett av de få stilbälten som faktiskt står ut och förtjänar all respekt inom pyjamasbudons träskmarker av humbug med egenutnämnda ”stormästare” med sjuttioälfte Dan på bältet. Men precis som sin kyokushinkaikollega George Saint Pierre så har David förutom karaten drillat sin boxning, brottning och markfight till en mycket god nivå. Senast genom brasiliansk jiujitsuträning utomlands. David har framtiden för sina fötter inom den här sporten och kommer vara redo för vad än finländaren företar sig.   

Hur gick det för thaiboxningstjejerna i Stockholm kanske någon undrar? Torsk på poäng blev det för samtliga. Siffror säger dock inte allt i bedömningssporter. Jessika Isaksson skall enligt de som var där ha gått galans bästa match och flera såg henne som vinnare. Dock inte domarna. Men nya matcher är redan inbokade och revanschen kommer för våra brudar. ”Payback is a bitch” som ordspråket lyder. Men nu är det upp till våra grabbar att hålla fanan högt. Tor, Bäck och undertecknad skall coacha grabbarna till seger och våra levrar till fördärvet bland äventyrsbadets bubbelpooler.

Ei saa peittää!

”En midsommarnattsdröm” eller ”Varför man ALDRIG ska jiddra med dvärgpudlar”

Bilden ovan får illustrera vilken oerhört grym träningsdisciplin undertecknad besitter i dessa dagar. "Cerveza por favor!" Hoppas att ni liksom jag njuter av värmen i fulla drag. Sommaren häruppe brukar ju vara i ungefär 35 minuter så det gäller att passa på. Sitter man på toa för länge så är det höst när man kommer ut.

Rykten gick om att jag och Jonas Hellkvist skulle slåss i Grekland i sommar men det sket sig av någon andledning. Det hade ju varit strålande. Tanken på en pröjsad finsemester i "Krekland" med enda motprestation att få stryk av någon anonym grek lät ju minst sagt fantastisk! Alla är vi prostituerade. Det är bara prislappen på våra själar som är olika. Min lapp är röd med texten "kort bäst föredatum -halva priset".

Jag skulle vilja passa på att tacka alla läsare för er support. Era kommentarer på nätet och ni som kommit fram och "tjötat" i den verkliga verkligheten har gjort det kul att skriva. Tack vare er fick jag den äran att skriva en gästkrönika i det senaste numret av Fighter Magazine. Så gå och köp den så får ni läsa om när jag fiser min tränare i ansiktet, leker ninja och blir välkommen till förorten!

Tjejerna på RenYi slåss i Stockholm i morgon och grabbarna laddar för snar MMA batalj i Finland. Mer om detta nästa gång.

Hare gött, och kom ihåg… Jiddra ALDRIG med ett gäng dvärgpudlar…

Anna-Clara Stål, Payman Hair, Jessika Isaksson och Ulrika Lundgren är redo att äntra ringen.

You’re gonna fall behind me
You’re gonna cry and beg for mercy
’Cause you’re not ready baby
And you got nothin’ on me

-The Donnas

Sommaren har inträtt. Eller den nordsibiriska varianten av den i alla fall. Man vet att det är sommar i norrland när förfrysningsskadorna inte behöver alltför akut sjukvård efter en kväll på uteservering utan dunjacka och pälsmössa. För många av oss erbjuder sommaren en legitim ursäkt för att ägna tiden åt att intaga starkare varianter av saft, grilla kadaver av djur (eller nåt päck av soja), hoppa i förorenade vattendrag, samt att hitta lämpliga exemplar av det motsatta könet (eller vad folk nu föredrar… Ni från Byske släpper geten!) för att i samförstånd öva inseminering. Men det finns dock ett fåtal starka själar som står emot denna vedervärdiga dekadens. I RenYis källare svettas ett gäng damer och herrar för stundande matcher. För vissa finns ingen rast och ingen ro. Först ut brudarna…

Sporten denna gång är Muay Thai dvs thaiboxning. Våra kvinnliga amazonkrigare skall nu på lördag den 27 juni invadera Stockholm och Täby för att fightas på turneringen "Girls night out" vars första deltävling av tre går under namnet "The Cat Fight". Galan går utomhus och arrangör är mycket aktiva Strike Boxing Club. Man har satsat ordentligt på att göra en prestigeladdad gala med inriktning på damsidan. Underhållning, mat och superfights skall locka fightfansen i "den kungliga huhfvudstaden". Deltagare på lördag från RenYi är Jessika Isaksson, Ulrika Lundgren och Payman Hair. Inför kommande arrangemang är Anna-Clara Stål inbokad. Om generna har någonting att säga till om så har Anna-Clara goda förutsättningar då hon är syster till Slagskeppets Jenni Stål som är ett etablerat namn inom svensk damthaiboxning och har gått ett flertal matcher mot den svenska eliten.

För Jessica och Ulrika är det debut i ringen. Mycket starkt att göra sin debut på en tävling av det här formatet. Jessica Isaksson går i turnering i -54 kg vilket kan innebära en ytterligare match vid vinst. Ulrika Lundgren går en singelmatch i -64 kg. Payman Hair tävlar i -66 kg och kommer med självförtroendet av att ha en nytagen seger i bagaget. Vilken jag personligen hade förmånen att se i ringen. Payman har bra fotarbete och en rörlig boxningsstil, nästan på gränsen till den klassiska amerikanska kickboxningsstilen.

Girls night out, är ett strålande initiativ för att stärka damsidan av thaiboxningssverige och det är ännu mer strålande att våra krigande damer från Umeå och RenYi är med och representerar.

Marcus ”The Irish Handgranade” Davis

’Always count your fingers after shaking hands with a brit’ Irländskt ordspråk

Ibland är en match inte bara en match. Den betyder något mer. Det finns bakomliggande faktorer som talar till oss åskådare och gör att matchen blir en symbol för en annan sorts kamp. Italiensk fotboll har Livorno och Lazio. Matcherna är inte längre bara fotboll. Speciellt när frontfigurerna Lucarelli och Paulo di Canio var aktiva och tog det till sin spets så blev matcherna en symbol för den ständiga kampen mellan socialism och fascism. Ikväll går en liknande match. UFC 99 i Tyskland bjuder på en drabbning mellan britten Dan "The Outlaw" Hardy och den amerikanska irländaren Marcus "The Irish Handgranade" Davis. Matchen hade kunnat passera förbi som en anonym historia mellan två fighters i de övre mellanskiktet om inte Dan Hardy inlett en osedvanligt intensiv "trashtalk" kampanj. Hardy har lyckats med sitt uppsåt att "sälja" matchen och få igång snacket runt den. Hardy gick dock över en gräns. Han började ifrågasätta Davis ursprung och etnicitet. Han kallade Davis nedsättande för "plastic paddy", och hävdade att Davis inte hade med Irland att göra. Hardy hävdade att Davis kärlek till sitt Irland är en fejkad gimmick. Att som britt kritisera och ifrågasätta en irländares patriotism känns lite som att en Israel "dissar" en palestinsk arab. Irländare har varit i väpnade konflikter med engelsmännen från och till i väl en ungefär 800 år. Det känns som ett lite väl infekterat sår att peta i. Så ibland är en match mer än en match. Vi är många som håller på Marcus Davis ikväll. Som hoppas på att en "plastic paddy" tar hem segern mot den arroganta översittaren Hardy en gång för alla. Marcus Davis blir en symbol för alla som är stolta över sitt ursprung, som är stolta över sina förfäder och som inte behöver nedvärdera någon annan för att höja sig själv.

För de som ännu inte utforskat MMA organisationerna utanför UFC så är det hög tid att göra detta. WEC 41 (World Extreme Cagefighting) som gick av stapeln nyligen är en av de bästa MMA galorna på myyycket länge! Jag kan bara ställa mig i kören av lovsångare till denna tävling. Sinnessjukt bra fighting på alla plan och förbannat roligt att "lillebror" till UFC lyckats nå dessa oanade höjder.

Samma sak gäller Strikeforce. Galorna blir bara bättre och bättre. Fler och fler kända fighters skriver på för Strikeforce. En av mina absoluta favoritfighters Nick Diaz har sällskap av Frank Shamrock, Joe Riggs, Jake Shields, Robbie Lawler etc. Den första riktiga stormatchen för damer kommer att gå i denna organisation. Carano vs Cyborg, skönheten mot odjuret. En spännande matchning. En svårtippad sådan. Att UFC konsekvent ignorerar damsidan lämnar ett tomrum som Strikeforce tacksamt fyller ut. Mycket bra Strikeforce!

De amerikanska MMA galorna börjar att få en riktig bredd. Även om UFC än så länge står ohotad på toppen så är det inte kattskit som finns utanför. Så ge fingret till IPRED svinen, och tanka hem WEC 41, och njut av riktigt bra fighting i väntan på att Marcus Davis hammrar in lite vett i Dan Hardys tuppkamsbeklädda huvud!

I ett ryck av konstnärlig frihet så börjar Tor gestalta Viet Cong vid en fontän som snart skall komma att besudlas av nakna skotska fighters…

Superior Challenge 3 "Untamed" är avklarad. På det hela en mycket trevlig tillställning. För våra fighters från Umeå så var det dock som om en förbannelse vilade över denna tävling. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så försvann ju Jonas Hellqvist match i och med att hans motståndare Magnus "Jycken" Cedenblad skadade sitt knä på träning. Vi fick tillfälle att prata med Jycken i Stockholm och han blir tvungen att operera sitt knä i veckan.

Tor Troengs motståndare Manuel Garcia visade sig vara en man utan ryggrad och heder. Han gjorde sig okontaktbar och försvann från jordens yta. Han kom aldrig till invägningen. Vi hade länge hoppet uppe då någon spridit ut ett rykte om att han satt fast på någon flygplats efter en mellanlandning. Men det visade sig vara falskt. Han fegade helt enkelt ur. Misstänkt skumt är även att Forca Fightings Visar Kelmendi skulle ha mött en spanjor ifrån samma team som drog sig ur någon dag innan och uppgav som orsak en påstådd bruten hand. Här ligger en hund begraven och jag tror att detta spanska team kommer att ha svårigheter att få matcher i norden igen.

Att som fighter förbereda sig för en fight och sedan bli utan är en mental resa ner i helvetet som är svår att föreställa sig för den som aldrig varit där. Man har genomlidit stenhård träning och sparring, genomlidit bantningen, genomlidit vätskedräneringen i bastun, genomlidigt den psykiska stressen och slutligen gjort sig klar i huvudet för en fight. Känslan av att inte få ut allt man packat ihop inom sig är värre än att förlora. Har du gått upp fightats och förlorat så har du i alla fall fått utlopp. När en match blir inställd så sitter du där med en boll av uppladdade, lagrade känslor och frustration inuti dig och du vet inte vart det skall ta vägen.

Galan då! Bäst på galan var domaren! Grant Waterman från Storbritannien och Cage Rage höjde stämningen i varje match med sin patenterade "prepare for war" fras.

Tråkigt för mig var att några vänner som fightades på galan fick notera förluster. Min gamla polare Thomas "Spider" Hytten ifrån Team Hellboy, Oslo, gjorde en efterlängtad comeback men torskade på TKO mot en spanjor. Även vår nyfunna polska kompis "Cuba" Grzegorzek från samma gym torskade på KO. Meher Aziz från GBG MMA såg lika briljant ut i inledningen som han gjorde på Battle of Botnia men blev sedan hårt träffad, groggy och utstrypt av en fransos. Alex Gustavsson fick ett slaktoffer från Ukraina serverat på ett fat och noterade ännu en vinst. Ukrainaren var två huvuden kortare och knallade in i ringen i färgglad träningsoverall á la Fresh Prince i Bel Air, till ukrainsk sprallig folkmusik pop. Han toppade sedan detta genom att ha sina thaiboxningsbrallor så högt uppvikta att han konstant visade röven när han brottades. Tack Ukraina, för den impotensgivande erotiska bilden på näthinnan! Jag gillar verkligen Alexander. Han är en riktigt duktig fighter och en riktigt "go kille" med hjärtat på rätta stället när man lär känna honom. Men de måste kunna gräva fram bättre motstånd. Det måste finnas ryssar och holländare är riktiga tungviktare och som kan matcha honom. En som ständigt utmärker sig är Reza "Maddog" Maddadi ifrån Hilti. Han tog mikrofonen efter sin vinst på giljotinstrypning och utmanade Joakim Engberg från GBG MMA för att som han sa göra slut på snacket om vem som är bäst i viktklassen. Det skulle kunna bli en episk match med svenska mått mätt. En bad boy från Sthlm mot en "go gubbe" från Partille. Vi är många som hoppas att Jocke tar emot utmaningen med öppna armar och levererar.

I övrigt så går det vilda rykten om att nakna skotska fighters skall ha rusat upp och ner i Stockholmsmässans Hotellfontän, att Mosebacke har brunchbira för 33 spänn, att Stureplan är ett jävla ställe, att någon vaknade upp i en stuga på landet i ett militärt övningsområde, att en engelskspråkig fighter övernattade på trappen till hotellet, att "frys"-huset kändes mer som en microugn på maxeffekt, att det luktade därefter, att Tor Troengs fisar får taket att lyfta, att syriansk politik är komplicerad, att dobra pagoda betyder vackert väder på polska, att en fighter bastade ur ett kg extra bara för att kunna goffa i sig hotellfrukost innan invägning och dessutom…….

ATT TOR TROENG HAR BÖRJAT BLOGGA! Är ni intresserade av att följa Tors träningsupplägg och tävlingsförberedelser så följ länken till nyheter24. Klart ni är! Klicka dårå!

Tor Troengs blogg!

30 maj blir det Sverige mot Spanien. Troeng mot Garcia

Så sket det sig i det blå skåpet. Jonas Hellkvist motståndare Jycken blev tvungen att lämna återbud på grund av att hans knä är allvarligt skadat. Tyvärr så visade det sig att en ersättare för att matchen skulle bli av inte heller blev aktuellt då arrangören hade tillräckligt med matcher på fightcardet ändå. Det här var Jonas "time to shine". Hade han spöat Jycken på hemmaplan inför en Stockholmspublik så hade han gjort sig ett namn inom den svenska fightingscenen på riktigt. Han hade kunnat tvinga sörlänningarna att förstå hur bra han verkligen är. Vi kan bara önska Magnus "Jycken" Cedenblad ett snabbt läkande och hoppas på att matchen sätts upp igen vid ett senare tillfälle.

För Tor Troeng strulade det också till sig. Hans motståndare Nelson ifrån Yogaga och Schweiz skadade handen och lämnade återbud. Men här kom snabbt en ersättare på plats i form av spanjoren Manuel Garcia. Garcia är rutinerad med 23 MMA matcher i bagaget samt meriter inom submissionbrottning. Jag fick tillfälle att se Garcia fightas live under den första SuperiorChallenge galan där han mötte Hiltis Diego Gonzales. Diego gjorde processen kort med spanjoren genom en snygg vändning på backen följt av en skur med slag. Till saken här hör dock att Diego Gonzales är bland det bästa Sverige kan sätta upp idag då han är ett av våra mest meriterade proffs. Tor måste se upp med spanjorens nedtagningar och submissions. Tor kommer definitivt att vara bättre stående, och troligen bättre på alla distanser. Förhoppningsvis kan Tor bryta ner spanjoren med slag både stående och i topposition på marken. Tor kommer att resa till Stockholm i finfin form. Bantningen kommer att gå relativt smärtfritt då han har kunnat behålla toppformen sedan segern på vår egen gala Battle of Botnia. I vanliga fall så klipper Tor 7-8 kg vätska under de sista dygnen. Denna gång blir det lindrigare. Undertecknad kommer att finnas på plats i herr Troengs ringhörna under matchen så en redogörelse för händelseförloppet kommer här på bloggen.

Att åka till Superior Challenge med tillhörande party känns ungefär som att åka på en klassåterträff med skillnaden att man faktiskt tycker om de människor man träffar. Bekanta ansikten ifrån fornstora dagar finns överallt och det är ett ypperligt tillfälle för utbyte av rövarhistorier, allmän förbrödring, och för en del till och med romantiska eskapader. Den här gången har man lyckats få ihop ett sjuhelvetes fightcard. Det bästa hittills i Sverige! Hä ä ba gobulla o kallpären…

Den 30 maj smäller det i fryshuset. För mer info och fullständigt fightcard följ länken…

Superior Challenge

Skulle du köpa en begagnad bil av denne man? Jonas ”Hellraiser” Hellqvist

Om någon undrar hur man återhämtar sig på bästa sätt efter en knockout så är svaret följande. Res till Götttteborrrrggggg! Låt Sveriges underbara framsida omfamna dig som bara ett folkslag sprunget ur dåliga ordvitsar, ’fesk’ och nedlagda varvsindustrier kan göra. Glider man in på krogen med blåtiror i götet så förutsätter folk bara att man har varit på fotbollsrelaterad boxning och ställer inga frågor. Fantastiskt! Mellan intag av malt och humle, åskådande av göteborgs grönsvarta titaner GAIS, besök på Frankes i Kålltorp och polsk språkkurs på skottlossningsgatan, så hann undertecknad med att tjuvkika lite på Jonas Hellqvists nästa motståndare Magnus ’Jycken’ Cedenblad när han gästtränade på GBG MMA.

Jonas ’Hellraiser’ Hellqvist och Tor Troeng skall båda äntra ringen den 30 maj på Sveriges mest prestigeladdade MMA gala Superior Challenge 3 ’Untamed’ i fryshuset, Stockholm. Om detta skall de berätta… Först upp Jonas…

Jonas ’Hellraiser’ Hellkqvist vs Magnus ’Jycken’ Cedenblad
Matchen går i -86kg. Jycken är en riktigt skön lirare. Han bangar aldrig en fight och tar matcher på löpande band. Han bjuder alltid på sig själv när han fightas och verkar ha en grym självdistans som han ger uttryck för i sin blogg på www.fightplay.tv. Grabben åkte helt ensam till Ryssland och vann mot en ryss på hemmaplan för någon månad sen. Där blev han känd för sin rytmiska segerdans efter matchen som sändes på rysk TV. Väldigt erotiskt! Jycken följde upp detta med en match på The Zone i Göteborg som han tyvärr förlorade mot skåningen Mats Nilsson. Jyckens fightingstil är riktigt avig. Hans rörelsemönster är inte förutsägbart vilket gör honom till en jobbig motståndare för alla som ställs inför uppgiften att slå honom. Hans grundstil är brazilian jiujitsu, förvärvat på Brasa Stockholm (numera Fightzone) men Jycken har även effektiva slag och sparkar i sin arsenal.

Kommer Hellraisern ifrån Röbäck att ta hem det här? Skiter påven i skogen? Jonas ’Hellraiser’ Hellqvist kommer att åka till den kungliga huhfvudstaden och dela ut det han kan dela ut bäst… En portion tvättäkta västerbottniskt patenterat stryk!

Jag har följt Jonas Hellqvist fightingkarriär länge. Jag coachade honom när han gick sin första Sanshoutävling (en muppig kinesisk kickboxningsvariant) för många år sedan. När jag träffade honom på RenYi för några dagar sedan så var det en ny Jonas som förberedde sig för träningen. Han utstrålade ett lugn och en säkerhet som jag aldrig tidigare sett hos honom så nära innan en fight. Det bådar gott!

Ett orosmoln är dock Magnus Cedenblads knä. Han har enligt sin blogg blivit knockad på träningen av en spark och skadat sitt knä när han föll ihop. Än så länge är matchen fortfarande i görningen men i värsta fall kan det bli en ersättare för Jycken som möter Jonas i fryshuset. Dessa knockar! De kan då ställa till det…

Jycken i ryssland

Jonas i Umeå