Trafikdöden och brådskan efter vägarna

Av , , Bli först att kommentera 0

En 17-årig tjej nermejad av en fortkörare. En i den oavbrutna raden av dödsoffer för hastighetsöverträdare, som ibland själva blir offer. De som överskrider hastighetsgränserna i tid och otid saknar inte stöd för sin inställning till farter och trafiksäkerhet. S k motorjournalister i våra tidningar för en oavbruten kampanj mot hastighetsgränser och hastighetsövervakning. Det är med tvekan jag använder ordet journalist. Alla bovar har ryggmärgsreflexen att polisen naturligtvis ska jaga andra bovar är en själv. Vissa tidningar serverar läsarna plats och tid för poliskontroller så att fortkörare och rattfyllerister kan detaljplanera sina resor utan risk att åka fast. När Vägverket vill sänka farterna på de farligaste vägarna räknat per fordonskilometer, t ex våra inlandsvägar (faktiskt så är det!), blir det ramaskrin om överhetens övergrepp på stackars trafikanter. Sedan kan man klaga på höga bensinpriser i nästa andetag. Kan det möjligen finnas ett samband mellan höga farter, dödsoffer i trafiken, övrig miljöbelastning och bensinkostnader? Vill man köra fort oavsett konsekvenser behöver man ju förstås inte fundera på så ointressanta samband. Det är bara att göra som den lille killen i kassakön vid godishyllorna. Lufta lungorna så det hörs.

Oföränderlighetens otrygghet

Av , , Bli först att kommentera 0

Läser en insändare i V-K från Åselepolitiker som handlar om flytten av demensboendet Höstsol. I grunden handlar det om kvalitet contra struktur. Behållar man alla gamla strukturer sker det oundvikligt till priset av lägre kvalitet, för vårdtagarna i detta fall. Här föreligger en målkonflikt som bevararna av allt gammalt brukar tala tyst om. För mig som anhörig känns vård- och omsorgskvalitet som viktigare än att bevara alla gamla vårdinrättningar som byggdes när vi var dubbelt så många i inlandskommunerna.

Samma resonemang måste föras om kvalitet och struktur inom skolan. Vi ser detta motstånd mot förändringar i alla sammanhang, i näringslivet och i offentlig verksamhet, på arbetsplatser mm. Det är ett misstag att tro att kamp för bevarande av allting som det är skulle innebära trygghet. I slutändan blir det ofta precis tvärtom i den föränderliga värld vi lever i. Insändarskribenterna uttalar trosvisst att de bestämt vet att de äldre minsann inte vill bo kvar hemma så länge som möjligt utan med nöje söker sig bort från hemmet till de kommunala inrättningarna. Var har de fått det ifrån? Låter som en sensationell upptäckt!

FRA igen,att fightas mot konstruerade fiender.

Av , , Bli först att kommentera 0

Har funderat i ett par veckor över detta mediadrev mot FRA-lagen som pågått. Nidbilder av riksdagsmän och ministrar lyssnande på medelsvenssons mobilsamtal har varit ett inslag som t o m en hjärndöd inser är gallimatias. I dagarna har en annan vanföreställning blivit tydlig, nämligen sammanblandningen mellan brottsutredningar och underrättelseverksamhet. Vilket är beklämmande okunskap som serveras allmänheten. Begär man samma krav för att bedriva internationell underrättelseverksamhet som för svenska inhemska brottsutredningar kan vi skrota FRA och därmed bör vi också definitivt skrota resterna av det svenska försvaret. Men logik är inte lätt när journalister och en del debatterande politiker inte är överens om vad man debatterar och debatten blir därmed meningslös och förvirrande och inte särskilt upplysande för den stora allmänheten. Som tycks ta det här FRA-drevet med ro. 11 september är tydligen inget som oroar bekymmerslös svensk men vi verkar ha totalglömt Bali där ett dussin svenska tonårstjejer sprängdes i bitar. Det kan bli mer av den varan om svenskar ska resa ut i världen som statens blindbockar, på semester eller på internationella uppdrag. Utan spaning ingen aning.

Vägelände

Av , , 1 kommentar 0

Efter min tidigare skakande upplevelse på vägen mellan Långsjöby och Dikanäs kunde jag häromdagen konstatera att sträckan mellan Dajkanvik och Dikanäs hyvlats på värsta ställena. Mellan Långsjöby och Dajkanvik rekommenderas fortfarande inplantat i stället för löständer och släpvagnar bör fraktas med helikopter. Någon hade skrivit med tusch på en varningsskylt för knölig väg ’Vart tog vägskatten vägen?’ Ungefär så tror jag att det stod. Man kan fundera över hur vägarna sett ut i södra Lappland om de hundratals miljoner som slängts ut på obehövliga flygplatser i Lycksele och Vilhelmina i stället lagts på vägnätet. Tala om suboptimering av kommunikationspengar!

Jag kan konstatera, efter att ha trafikerat grusvägarna i inlandet i ca 50 år, att det aldrig varit sämre. Väghyvlar verkar vara ett utdöende släkte. Vila i frid.

En skakande upplevelse

Av , , Bli först att kommentera 0

Åkte personbil med släp häromdagen. Började i Långsjöby, åkte förbi Ullisjaurvägskälet och in på vägen mot Dajkanvik-Dikanäs. På en parkeringsplats strax före Dikanäs stannade jag för att se om något av lasten fanns kvar på släpet. Förlusterna var, som man säger i krig, avsevärda. På parkeringsplatsen stannade en bil bakom min och en man klev ur och han grinade illa. Egentligen såg han hemsk ut i ansiktet. Han förklarade att hans löständer, som vanligtvis satt rätt bra, nu hade lossnat med besked. Proteserna i över- och underkäken hade helt enkelt bytt plats och fastnat, som man säger på datorspråk, i felsäkert läge. När jag sporde hur detta kunnat hända svarade han att han kört vägen Långsjöby-Dajkanvik-Dikanäs. När han undrade var närmaste bilverkstad och tandläkare fanns svarade jag att det nog var åt andra hållet, i Storuman. Han grinade illa ännu en gång.