Trafikdöden och brådskan efter vägarna

En 17-årig tjej nermejad av en fortkörare. En i den oavbrutna raden av dödsoffer för hastighetsöverträdare, som ibland själva blir offer. De som överskrider hastighetsgränserna i tid och otid saknar inte stöd för sin inställning till farter och trafiksäkerhet. S k motorjournalister i våra tidningar för en oavbruten kampanj mot hastighetsgränser och hastighetsövervakning. Det är med tvekan jag använder ordet journalist. Alla bovar har ryggmärgsreflexen att polisen naturligtvis ska jaga andra bovar är en själv. Vissa tidningar serverar läsarna plats och tid för poliskontroller så att fortkörare och rattfyllerister kan detaljplanera sina resor utan risk att åka fast. När Vägverket vill sänka farterna på de farligaste vägarna räknat per fordonskilometer, t ex våra inlandsvägar (faktiskt så är det!), blir det ramaskrin om överhetens övergrepp på stackars trafikanter. Sedan kan man klaga på höga bensinpriser i nästa andetag. Kan det möjligen finnas ett samband mellan höga farter, dödsoffer i trafiken, övrig miljöbelastning och bensinkostnader? Vill man köra fort oavsett konsekvenser behöver man ju förstås inte fundera på så ointressanta samband. Det är bara att göra som den lille killen i kassakön vid godishyllorna. Lufta lungorna så det hörs.