Kommunal baklängesbudgetering.

Vad ska en kommun syssla med? Egentligen en onödig fråga om man läser lagarna. Här skrivs det om skola, barnomsorg, äldreomsorg mm. Men nu är frågan tyvärr synnerligen berättigad och kan ställas i många kommuner. I Lycksele skyfflas 25 miljoner in i ett industrihusbolag som uppträder som ’mamma’ för näringslivet och ’ger di’ till hyresgästerna i form av subventionerad hyra. Det är lätt att kommunen halkar in i rollen som ’curlingföräldrar’. Bland hyresgästerna finns tydligen företag som sysslar med handel för den lokala marknaden och då måste man säga att kommunen är långt utanför gränsen för vad skattepengar ska användas till. Det är inte bara så att skattepengar slösas bort till förfång för kärnverksamheterna utan snedvridning av konkurrensen på marknaden är också en mycket allvarlig effekt.

Näringslivet i glesbygd har svårigheter att investera i lokaler eftersom bankerna är mycket restriktiva med att låna ut pengar till lokaler som kan vara värda 0 kr om företaget ifråga går i konkurs. Säkerhet i industrifastigheter räcker alltså inte för bankerna. Här bör samhället gå in och hjälpa till, enligt min mening, under vissa omständigheter.
1. Det ska vara full kostnadstäckning för hyror i kommunala industrihus. De företag som inte klarar lokalkostnaderna jobbar med fel affärsidé eller på fel sätt.
2. Hyresgästerna bör inte vara företag med i huvudsak lokal marknad, t ex handel, hantverkare och liknande. Risken för snedvridning av konkurensen är stor. Kommersiella lokaler är en fråga för marknaden, inte för kommuner. De gamla reglerna för statligt stöd till företag i stödområdena ger bra vägledning.

I Lycksele har folkpartisten Kent-Roger Hörling med rätta kritiserat kommunen för bristerna i industrihusbolaget i flera debattartiklar men han verkar ropa i en öken. Lycksele tar hellre stora nedskärningar i skola och omsorg än att sluta med det konkurrenssnedvridande mångmiljonstödet till hyresgästerna i industrihusen. Lycksele är tyvärr inte den enda kommunen som budgeterar baklänges. D v s först ska de icke obligatoriska verksamheterna ha sina pengar och sedan får de obligatoriska skola och omsorg dela på det som blir över.