Obegripligheter i regionfrågan

Moderaterna bromsar regionfrågans lösning i regeringen och lokalt. Först och främst kan man ju fråga sig om ett 25%-parti ska kunna stoppa ett beslut som det finns stor politisk majoritet bakom. De norra länen är överens om att bilda en storregion och den lokala politiska majoriteten är väl här betydligt större än 75%. De farhågor om regionsjukhusets och Lycksele lasaretts framtid som förs fram är just inget annat än spekulationer. Inget talar för att Umeå regionsjukhus skulle förlora sitt underlag. Storregioner torde väl vara lika förnuftiga som de nuvarande små regionerna-länen.

Många frågor, t ex flygplatsfrågan, kunde äntligen få en vettig lösning om vi bryter upp Axel Oxenstiernas skapelse, länen. Mig veterligt fanns det inga flygplan och flygplatser på rikskanslerns tid. Ska vi vara ärliga har länen för länge sedan passerat bäst-före-datum som optimal geografisk indelning av Sverige. Ska vi bilda regioner som väger tungt och som utstrålar makt och dragningskraft borde regionerna snarare vara större än de som föreslås.

Sedan långt borta, på andra sidan Atlanten, har vi fått uppleva installationen av USA:s nye president som dessutom är svart. USA gör, som alla andra, inte allting rätt och felfritt men den amerikanska demokratin verkar gå mot nya höjder. Den amerikanska drömmen är fortfarande en dröm för oräkneliga människor på vår planet. När kommunismen hotade att förgöra mänskligheten 1920 – 1990 stod USA som alla demokratiska människors hopp, ej att förglömma USA:s insatser mot axeln nazityskland-Italien-Japan 1940 -1945. USA stod pall och kommunismen bröt slutligen samman som ett korthus. Nya och svåra utmaningar väntar den nya regimen under Obama.

Kan vi tänka oss en Obama som president i Sverige? Inte här tyvärr. Vi föredrar att utse statsöverhuvud genom genetisk tombola. Hade jag skrivit denna mening i Sverige för bara några årtionden sedan hade jag åkt in 3 år på vatten och bröd för högmålsbrott. I Thailand finns fortfarande hårda fängelsestraff för ’skymfande’ av kungahuset. Utvecklingen av demokratin i Sverige mot ett mer demokratiskt statsskick är som lite seg.

3 kommentarer

  1. Peter Åberg

    Håller helt med dig att kungahuset tillhör en förgången tid och har inget berättigande i en modern demokrati.

    Däremot tycker jag att man bör betänka att utan den ryska armens uppoffrande motstånd mot den tyska armen under andra världskriget hade utgången kanske blivit en annan. En tanke bör också gå till de miljoner ryska civila som fick sätta livet till under kriget. Därmed inte sagt att det kommunistiska statsskicket i Sovjetunionen går att försvara med miljontals deporterade och avrättade medborgare.

  2. Marianne Johansson

    Jag är oerhört tveksam till storregioner! När man slår ihop kommuner, regioner eller vad det nu är, tenderar det att stärka redan starka regioner, medan periferin blir ännu mera periferi! Vilket jag inte vill vara med om, då jag faktiskt tycker att hela Sverige ska leva!
    Vad det gäller USA:s insatser för demokrati och mänskligheten genom årtionden, så har de ju faktiskt också tagit ”betalt” för sina insatser. Och i andra världskriget behövdes faktiskt hjälpen ffrån Ryssland som Peter påpekar.
    Vad det gäller kungahuset, håller jag fullständigt med.

  3. Håkan Rombe

    Håller med Peter Åberg om att Sovjetunionens bidrag till krossandet av nationalsocialismen inte ska förglömmas. Räknar man antalet stupade ligger dåvarande Sovjetunionen i särklass, delvis beroende på sättet att föra krig. I anfallet mot Finland började man så smått med en tribut på 200 000 stupade mot Finlands 20 000. Vad man ofta glömmer är Japans fruktansvärda styrka vid denna tid och att USA tog sig an denna axelmakt i stort sett på egen hand samtidigt som USA byggde upp sin styrka på den europeiska arenan och tillförde bl a Sovjetunionen mängder av krigsmateriel, t ex lastbilar, stridsvagnar, flygplan, kanoner mm från och med 1942. Sovjetunionen hade fått det besvärligt om det hade haft ett oantastat Japan i ryggen. Jag tror att många håller med om att Tysklands och Japans öde (som en gärd av ”hövlighet” kanske även Italien skall inräknas med bland axelmakterna) blev beseglat först när den industriella supermakten USA tvingades med i leken. USA förde ett fullskaligt krig på två fronter, mot Tyskland-Italien och mot den dåvarande militära supermakten Japan. Det glöms ofta bort.

Lämna ett svar till Peter Åberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.