Förvirring i regionfrågan och sjukvårdskris

Moderaten Riedel i Umeå vill inte ha större regioner än de nuvarande länen, en skapelse som är flera hundra år gammal, har jag förstått. Motiveringen att hans ståndpunkt grundar sig på fortlevnaden för Lycksele lasarett och Regionsjukhuset i Umeå har jag svårare att förstå. Enligt tidigare tongångar från den moderata partiledningen har anledningen till motståndet mot förändringar i länsstrukturen berott på att man inte vill ha några län alls. I ett Sverige med två nivåer, kommuner och stat, skulle kommunerna ta hand om primärvården och specialistvården skulle vara statens ansvar via en allmän sjukvårdsförsäkring. Hur specialistvården då skulle organiseras står för mig höljt i dunkel.
Med dagens organisation för sjukvård är det svårt att tänka bort tre nivåer för organisering av landet. Det är då också svårt att tänka bort behovet av betydligt större regioner. Jämtland och Sundsvall borde då också ingå i region norr.

Jag känner sympati för tanken på att kommunerna tar över primärvården. Den är redan så insyltad i kommunernas omsorgsansvar att det behövs 30-sidiga dokument för att klargöra skillnaderna mellan landstingets och kommunens ansvar. Och vem ska bestämma över de gränsdragningar som måste göras? Den reformen skulle kunna genomföras inom några fåtal år och innebära stora synergivinster och kan ske frikopplat från regionfrågan. Jag förstår inte varför de ansvariga inte ser fördelarna. Hemmablindhet?

Jag känner även sympati för tankarna på en allmän sjukvårdsförsäkring med rätt att fritt välja utförare av vården, privat eller offentlig, primärvård eller specialistvård. Det är bara att konstatera att den planekonomiska modellen för produktion och konsumtion av varor och tjänster inte heller fungerar för sjukvården liksom den inte fungerat för bilreparationer, korv, bananer, hårvård, försäljning av motorcyklar, reparationer av TV-apparater etc etc. Vi kan få komplicerade bilreparationer utförda inom högst 2 veckor och vi behöver inte stå i kö för att köpa falukorv men när det gäller behandling av bröstcancer har jag sett exempel på flera månader från diagnos till adekvat behandling. Höftledsoperationer uppåt 1½ år med exempelvis den förre statsministern Göran Persson som grimasernde och haltande försökte sköta Sveriges viktigaste jobb i demokratisk väntan på sin operation. Enligt min mening den totala galenskapen uppförd som ståuppteater. Planekonomisk produktion och konsumtion av sjukvårdstjänster medför köer på vissa områden och överkapacitet på andra. D v s slöseri. Det är effekten av systemet, inte p g a att politiker och personal gör ett dåligt jobb. De har helt enkelt ett omöjligt jobb, att göra en BMW X5 av en Trabant.

Jag har inga lösningar i detalj på hur ett reformerat sjukvårdssystem skulle vara utformat men följande huvudpunkter kunde man jobba med.
1. I huvudsak offentligt finansierat via en allmän sjukvårdsförsäkring men med möjlighet att teckna privata tilläggsförsäkringar eller tillskjuta egna medel.
2. Fritt vårdval att använda försäkringspengarna genom köp av behandling hos privata eller offentliga utförare. Med andra ord, produktionen av sjukvårdstjänster styrs av kundernas (patienternas) val, precis som vi fritt väljer verkstad för bilreparationer.

De som hävdar att ovanstående skulle vara orättvisare än dagens sjukvårdssystem har en svår bevisbörda. Vi har idag stora orättvisor. Den vård du får skiljer sig från kommun till kommun, från landsting till landsting, och från individ till individ. Högljudda och resursstarka individer kan nå stora framgångar genom att vara krävande och besvärliga. Demensproblem kan viftas bort av primärvården men genom eget sökande på t ex internet kan effektivare behandlingar ordnas hos specialister i t ex Stockholm. Rättvist för den som ej orkar bråka? Vårt sjukvårdssystem har överlevt sig självt med årtionden och måste reformeras i grunden. Är det detta som gamla moderaterna tänkt sig och som nya moderaterna nu ej vågar säga öppet? Är det fortsatta årtionden med planekonomisk kösjukvård som Riedel tänker sig och som väntar oss stackars sjukvårdskunder?

Alldeles oavsett sjukvårdens organisation torde behövas större regioner än dagens län. Det kan vara fråga om statens organisation, kommunikationer etc.