Vilken ism ska man fokusera på?

Av , , 2 kommentarer 0

En del tycker att jag fokuserar för mycket på kommunistdiktaturer. Det är inte medvetet utan har troligen med min bakgrund att göra. Jag har vuxit upp och levt med det kalla kriget, varit yrkesofficer i infanteriet sedermera reservofficer. Ingen tvekan råder om från vilket håll hotet mot vår frihet kom 1945 – Gorbatjov. Har sedan tonåren varit liberal till åskådningen och liberalismen har sedan begynnelsen varit hatobjekt för såväl yttersta högern som yttersta vänstern. Fascismen och nazismen har under min levnad efter 1945 inte utgjort något allvarligt hot mot Sverige eller den fria världen men det har kommunismen. Under min skoltid matades vi med Sovjets 5-årsplaner och statistiker tävlade om att förutspå när Sovjet skulle gå förbi USA i BNP. Det visade sig senare att Sovjets statistik var bluff och självbedrägeri.

Det är idag bekymmersamt att de brunaktiga elementen tycks öka och lokalt kan de fira framgångar. Här ser jag EU som ett bålverk mot extremisterna och det är ju också extremisterna som är de rabiataste EU-motståndarna. Skulle ett land falla för höger- eller vänsterextremismen blir konsekvensen också exit EU. Det är väl bara knätofsarna i någon alpkommun (eller någon annan stans) som skulle vilja riskera något sådant.

68-vänstern med sitt testuggande och förökande genom delning är också en erfarenhet, inte minst under min högskoletid. När jag och många ’kapitalistiska’ studenter under somrarna åkte till och ifrån våra sommarjobb låg en del studenter på gräsmattan och läste Maos lilla röda, universalboken som ansågs täcka alla vetenskapliga områden. I Tyskland, Italien och Japan utvecklades testuggandet till rena terroraktionerna med mord och bankrån. Och inte bara där. Ett bankrån i Köpenhamn med en ihjälskjuten polis har visat sig vara utfört av vänsterextremister. Kunde de redan då ha känt till att Lenin finansierades av bankrånaren, båtkaparen, utpressaren mm Stalin?

I Sverige beslöt många vänsterextrema organisationer sig för att inte reta upp folk med spektakulära aktioner och vapenvägran utan taktiken blev att utbilda sig och söka sig till viktiga informationscentra t ex etermedia, tidningar och kulturorganisationer. Statens Kulturråd ansågs därvid vara av stor betydelse. Här fick jag vid ett tillfälle verkligen ’inside information’ i rökdimmorna på ett konferenshotell. Inom försvaret gjorde de vänsterextrema värnplikten men grep varje tillfälle att underminera de värnpliktigas förtroende för befälen och försvaret. Enligt information jag fick från mycket trovärdig källa måste man t ex ute på förbanden varje morgon kontrollera att hjulmuttrarna på fordonen inte skruvats ut en bit under natten. Vad jag minns hände också en och annan olycka p g a sabotage. Jag hade anledning att få denna information p g a ett uppdrag jag och en annan reservofficer utförde för arméns räkning. Vi började alltså varje morgon med koll av hjulmuttrar!! Men vi skulle också vara förberedda för verbala attacker av vänsterextremister under de föredrag vi höll. Min arbetskamrat var-är centerpartist så vi hade ändå ganska kul ihop på våra resor trots hjulmuttrarna. Vi var båda välorienterade politiskt. Det slår mig att jag och min kamrat är en bit levande historia.

Jag lärde mig tidigt att Stalin var värre än den ’förskräcklige’ och att kommunistledaren i Sverige, Hilding Hagberg, var hans rövslickare. Detta hade jag mycket klart för mig redan som 12-åring eftersom familjen hade en morgontidning, tror den hette Stockholmstidningen, där bl a Herbert Tingsten skrev ledare. Klart att alla dessa erfarenheter präglat mig.

Den extrema islamismen är en annan ism som mer och mer tycks aspirera på att ta topplatsen som mänsklighetens största aktuella hot. Om den har jag ofta lust att skriva, och gör det ibland, men är rädd för att bli missförstådd. Jag tycker att religionsfrihet är viktig men vill man frälsa sin nästa ska det inte ske genom att hota eller halshugga vederbörande.

En demokratisk stat har yttrandefrihet, flerpartisystem, parlamentarism, pressfrihet, åtskillnad mellan lagstiftande och dömande makt och äganderätt-marknadsekonomi. Jag skulle vilja tillägga att i en demokratisk stat tillsätts statschefen genom val och inte genom genetisk tombola (arv eller nepotism).

Hur blir man av med en kommunistdiktatur?

Av , , 4 kommentarer 0

Det kommer fler och fler böcker om och av 68-vänstern i Sverige. Jag studerade ekonomi i Umeå vid den tiden och det var ingen direkt hit i studentkårskretsar. Vi ekonomer sågs nog som sålda åt fienden och betraktades som totalt förtappade. Det som avslöjas i böckerna tycks bekräfta den vilsna dyrkan av kommunistreligionen som jag kunde betrakta på nära håll. Ibland kunde det förekomma att tankeverksamheten hos de extrema stimulerades av bl a haschrök. Varje morgon stod studenter utanför Volvoverken i Umeå och delade ut skrifter som skulle få arbetarna att förstå hur förtryckta de var. Men arbetarna var nog mer upptagna av tankar på inköp av nya Volvon än proletariatets diktatur. Naturligtvis engagerade Vietnamfrågan. USA:s globala kamp för att stoppa kommunismens expansion medförde ibland att USA stöttade regimer som var korrupta och ibland t o m islamistiska. Hur som haver är resultatet så här lång att frihet och demokrati har segrat med Sovjetväldets apokalyptiska sammanbrott runt 1990. Men det finns tyvärr fortfarande kommunistiskt styre i t ex Vietnam (en seger för folket som 68-vänstern känner sig stolt över?) och Nordkorea. Kina vet jag inte vad man ska kalla, deras blandning av marknadsekonomi och enpartivälde har inget namn vad jag vet.

Nordkoreas typ av kommunismen har som på många andra håll utvecklats till en ärftlig monarki av guds nåde. (Karl Marx nåde?) Kommunistiskt styre har på alla håll kännetecknats av förtryck, svält och elände. Hur blir vi av med kommuniststyret i Nordkorea? Det håller på att vara ett bekymmer för oss alla på denna jord.

Bra jobbat polisen!

Av , , Bli först att kommentera 0

Den här gången var polisen förberedd trots att polisens möjligheter begränsas av bovarnas integritetsbehov på internet, telefoni, DNA mm. Men polisen har i vissa fall ett tröstlöst jobb. De här bovarna kommer sannolikt att sitta i fängelse 4-5 år och är sedan ute igen för att utöva sitt ’yrke’. Den andra chansen är i Sverige något som kan upprepas hur många gånger som helst. I aktuellt fall i Umeå kan man troligen tala om tionde eller tjugonde chansen. Varje brott ses som en isolerad företeelse. Ingen hänsyn tas till alla chanser som getts och missbrukats tidigare. Rånarna i Umeå kallas av polisen för ’grovt kriminella’. Varför inte fundera en stund över att ’grovt kriminella’ i stor omfattning tycks vara ute och springa omkring på gator och torg. Eller besöka slagsmålsgalor. Ska inte sådana sitta inburade tills de beslutar sig för att lämna de grovt yrkeskriminellas skrå?

Justitieminister Beatrice Ask har föredömligt tagit initiativ till att se över mängdrabatter på brott och problemet med yrkesbrottslingar som ständigt är ute och springer. Skärpningar på det området kan minska antalet livsfarliga ingripanden för polisen. Och inte minst minska antalet psykiska och fysiska skador för brottsoffer vilket är synerligen önskvärt.

Den socialistiska nomenklaturans lägenheter och semesterparadis.

Av , , 1 kommentar 0

Det är mycket jag inte känt till om fackförbundens lägenheter och semesteranläggningar och fortfarande finns nog mer än jag någonsin anat. En annan potentat, inga jämförelser i övrigt, Josef Stalin ägde egentligen ingenting annat än oförbrukade lönekonton men levde ändå lyxliv i luxuösa datjor med horder av tjänstefolk. Mao Tse Tung hade ett stort antal slottsliknande anläggningar runt om i Kina som stod och väntade på diktatorns eventuella besök. Varje anläggning hade mängder av statsanställd personal som väntade och väntade på det där sällsynta besöket. Det är väl sådant som menas med fast anställning i proletariatets diktatur. Jag jämför alltså inte våra fackföreningsledare med de kommunistiska skräcködlorna men vill visa att en formellt ’medellös’ ändå kan leva ett ganska luxuöst liv. Om han/hon nu känner ett stort behov av det.

Jag är förmodligen enfaldig men jag har trott att facktopparnas höga löner, långt, långt över vad medlemmarna tjänar, motiverades av att de efter de slitsamma arbetsmånaderna skulle kunna köpa sig en semestervistelse eller att de skulle kunna finansiera anskaffande av bostäder på tjänsteorterna. Vad jag nu börjat förstå så har fackförbunden stora fastigheter med lägenheter som hyrs ut enligt vissa regler som tycks vara så rymliga att folk i nomenklaturan kunnat berika både sig själva och sina anhöriga. Det har varit ett antal sådana ’affärer’ under årens lopp.

Till lägenhetsförmånerna kan nu läggas turistförmåner vid medelhavet. Är man styrelseledamot i ett fackförbundsägt semesterparadis i Italien kan styrelsemöten förläggas till den orten och simsalabim åker man dit med fulla tjänstereseförmåner. I aktuellt fall med Vanja L-Wedin och TCO:s Sture Nordh har make/maka följt med och bott i dubbelrum utan att ta upp det som en förmån i deklarationen.

Hur som haver. De höga fackpamparna har inte bara höga löner och ersättningar i miljonklassen, de har dessutom förmåner på lägenhetsmarknaden via facket och möjligheter att turista i fackets egna anläggningar vid Medelhavet. Var det inte författaren mm Anders Isacsson som skrev boken om den socialdemokratiska nomenklaturan som under ett halvsekels maktinnehav börjat likna en ny adel?

Jag har i årtionden trott att facket var facket och inget mer än facket. Nu känner jag ett behov av att få veta hur mycket fastigheter och semesteranläggningar de centrala fackförbunden äger och administrerar via olika stiftelsekonstruktioner med höjdarna som styrelseledamöter. Finns det ytterligare förmåner som allmänheten inte känner till? Rabatter till familjen på flyget t ex?

Eftersom jag själv under mitt långa och strävsamma liv varken haft tid eller råd att flänga runt till de olika turistparadisen är det förstås avundsjukan som satt fart på reptilhjärnan…

Cigarretter-snus och sjukdomsimperialism

Av , , 1 kommentar 0

Någon gång då och då kan man se insändare som öser galla över det Europa som förskonats från snus och som inte vill kapitulera för den svenska snusattacken. Vad ger oss rätt att pådyvla andra länder den beroendeframkallande och hälsofarliga drog som snuset är? Egentligen är det fråga om imperialism av synnerligen smutsig art och som är negativ för Sveriges ställning i världssamfundet.

Det borde räcka med det tobaksbruk som rökning utgör och som också är en synnerligen dödlig, hemsk och beroendeframkallande drog. Tobaksbolagen siktar in sig på ungdomar som är lätta att lura och som efter någon vecka är fast i ett livslångt beroende och missbruk. Och livet förkortas ofta avsevärt. Det är vulgärliberalism på låg nivå att hävda att rökarna själva vill fortsätta sabba sin hälsa med sitt rökande. Det ’fria’ valet tog slut efter endast någon veckas rökande i ungdomligt oförstånd. Har själv i mina yngre dagar vakat över patienter som varit döende i andnöd. Det är inget som visas på film, men rökandet förekommer fortfarande i massiv omfattning i film- och TV-produktioner. Detta beror knappast på att regissörerna är enfaldiga och idéfattiga utan torde handla om tobaksbolagens rymliga penningpåsar. Coca Cola brukar förknippas med marknadsföringsimperialism men tobaksbolagen har på det området ett svårslaget rekord i massavlivande av folk jorden runt.

Jag har funnit endast en positiv sak med rökning. Kommunistdiktatorn Stalin rökte och förkortade därmed sitt liv med minst 10 år. Under sina 25 år vid makten avlivade han och hans regim minst 50 miljoner människor. Genom sin 10 år för tidiga död skulle man kunna säga att därmed räddades ca 20 miljoner människor till livet. En liknande beräkning skulle kunna göras för den rökande Mao Tse Tung. Sens moral. Må blodbesudlade diktatorer röka men inte den stackars vanliga människan.

Djurslagsmål och människoslagsmål inför publik.

Av , , 1 kommentar 0

Djurslagsmål inför publik ansågs oetiska redan för 2000 år sedan och är idag förbjudna i alla civiliserade länder. Trots att djurslagsmålen lockade stora publikmassor då och säkert skulle göra det än i denna dag. Idag exploateras människans sämre sidor av anordnare av sk kampgalor (MMA). Anders Björkman har i dag på V-K:s kultursida skrivit klargörande om vad det är fråga om. Upphetsade krönikörer från V-K har besökt galor i både Luleå och Umeå och kunde i Luleå till märkbar förtjusning iaktta ’VIP:s’ från kriminella gäng. Om dessa gäng fanns bland publiken i Umeå har ännu inga bulletiner tillkännagett. Den egna upphetsningen och mängden åskådare leder krönikörerna till slutsatsen att detta är något verkligt stort och önskvärt för kulturårskandidaten Umeå stad.

Jag vill slå fast att mängden åskådare inte är något bra mått på önskvärdheten av en aktivitet. Det gäller t ex offentliga avrättningar, steningar, hundslagsmål och människoslagsmål. Tidigare har vi haft boxningen som enda sport där motståndarens hjärnskakning är huvudsyftet med slagsmålet, förlåt ’sporten’. Betecknande nog äger inga kamper om bronsmedaljer rum, semifinalförlorarna förutsätts ligga på medicinavdelning för vård av hjärnskakning. De nya kampsporterna tillför nya syften till hjärnskakningen – kvävning, benbrott och liknande. Det tycks mig som om den mänskliga kulturen på detta område tagit minst ett steg tillbaka.

Att grabbar i tonåren kan lockas att bevittna dessa substitut för hundslagsmål kan till nöds förstås. Men vuxna människor……?

Anarkister på Internet

Av , , 1 kommentar 0

Internet kan liksom allmänna vägar användas till både det ena och det andra. På internet transporteras information i paket som kallas filer. Det kan vara stöldgods t ex olagligt nedladdade musikaliska och litterära verk, instruktioner för bombtillverkning och naturligtvishelt lagliga filer-varor precis som på allmänna vägar där även stöldgods och terrorbomber transporteras av bilar. Var man kör på allmänna vägnätet registreras av kameror och telefonmaster och vanliga svensson som provar sin nya kamera.

I biltrafikens barndom fann man att det inte gick att låta folk bestämma själva vilken sida man skulle köra på. Senare kom väjningsplikt, hastighetsgränser mm mm. Vid varje ny trafiklag har Motormännens Riksförbund och andra gnällt över storebrorssamhället och förlorad frihet. Nu ser vi samma diskussion om Internet. När det ska skapas ordning och reda på Internet får Motormännens motsvarighet , Piratpartiet, spader och pratar om det alltid illasinnade storebrorssamhället. Storebrorssamhället är egentligen du och jag och de riksdagsmän vi väljer till vår lagstiftande församling. Hur demokratiskt som helst alltså. Piratpartiet har inte skapat Internet utan vi får i stället i förstone tacka USA för dessa informationens motorvägar som binder ihop en hel värld.

När internetpirater begär att upphovsrättslagarna ska kastas på skrothögen sker det utan någon förståelse för de långsiktiga konsekvenserna. Precis som för allmänna vägnätet behövs lagregler som tillgodoser olika intressen och det vore bättre om piratfolket använde sin påstådda kompetens till att komma med seriösa förslag i stället för att likt gossen i godiskön eller den notoriske fortköraren primalskrika ’jag vill, jag viiiill!!!’

Det mest patetiska jag hört i den här internetsåpan är de avstängda studenterna i Uppsala som olagligen laddat ned upphovsrättsskyddat material. När man anlitar en annans nät i samband med t ex studier eller arbete får man oftast skriva på ett avtal där man, vid äventyr av avstängning, förbinder sig vissa saker som t ex att inte fildela eller titta på skabrösa hemsidor. Bryter man då mot de regler man godtagit så får man faktiskt skylla sig själv. Hur korkad får man vara och kalla sig student?

Ska djurskyddslagen gälla äldre?

Av , , 4 kommentarer 0

I kvällens ’uppdrag granskning’ hade man undersökt hur de äldre har det i landets äldreomsorg. I Timrå hade man i år sparat in terapin på äldreboendena. Den sparade vi in i Storuman för flera år sedan. Äldre får ligga ensamma och i vissa fall dö ensamma enligt programmet. I programmet skylls allt nuvarande elände på finanskrisen vilket är att grundlura folk. Nuvarande situation har skapats under den längsta högkonjunktur som världen skådat. Finanskrisens eländen börjar först under andra halvan på 2009 påverka kommunerna och med full kraft från år 2010. Signaturen K-R H har kommenterat i min blogg (jag förstår vem K-R H är) och beskrivit problemen i Lycksele med vanstyre och penningslöseri i industrihusbolaget där vi talar om betydligt större summor än i Storuman. Det här visar på frestelserna att i goda tider sätta sprätt på pengar i industribolag, utvecklingsbolag, flygplatsbolag, överstora sporthallar etc etc. När de dåliga tiderna kommer tycks de här extraordinära utgifterna i kommunbudgeten med kommunstyrelsen som kontohavare vara omöjliga att operera bort. I stället vänds blickarna genast mot kommunens lagstadgade kärnverksamheter skola och omsorg.

För ca 20 år sedan fick jag besök av någon som ville titta på min hundgård eftersom jag hade registrerad kennel. Jag fick mig till livs detaljerade förhållningsregler om vilken storlek en rastgård för hund skulle ha och hur länge och hur ofta varje dag hundarna skulle rastas utomhus. Vi har nu en diskussion om inte samma minimirättigheter för utomhusvistelse som vi har för hundar, hästar och nötkreatur också borde gälla våra äldre i äldreboendena. Utomhusvistelse för äldre är personalkrävande och det blir en intressant ekvation om äldre ska få åtnjuta minst däggdjurens rättigheter till utomhusvistelse när vi står inför personalneddragningar som får det att gå kalla kårar efter ryggraden. För glesbygdskommunernas del ökar dessutom andelen och antalet äldre 80+ mycket snabbt vilket skapar en alarmerande situation. Dags för äldrerättsaktivister kanske?

Jag tycker att det är lättare att ta besparingsbeslut på struktursidan än att spara in på kvaliteten. De två faktorerna struktur och kvalitet hör samman som ler och långhalm. Vill man ha kvar skola och äldreboenden i varje buske oavsett samhällsutvecklingen får man betala med nedskärning i kvaliteten. Vi måste inse att saker och ting hänger ihop. Att bara kräva att allting till varje pris ska vara kvar på en viss geografisk plats som det alltid? har varit t ex skolor, äldreboenden, butiker, vårdcentraler, lasarett, post, mack etc har en tydlig baksida. En förstelnad struktur opåverkad av utvecklingen ger lägre kvalitet och högre priser och försämrad service. Oftast. Om detta talas det dock oftast tyst. Kravmaskinerna borde också och i synnerhet ägna kvaliteten en tanke. Allt hänger ihop. Kommuner och landsting bör inte bedriva lokaliseringspolitik av sysselsättningsskäl. Kommuner och landsting har inte som högsta mål att ha anställda. Målet är självklart att erbjuda kvalitativ och efterfrågad service till så låg kostnad för skattebetalarna som möjligt.

Äldreomsorgen har i åratal kämpat med nedskärningar och besparingar trots ökat kundunderlag och under den längsta högkonjunktur vi sett vilket känns mycket underligt. Från riksdagens talarstol har under samma tid presenterats olika kvalitetshöjande förslag som bara delvis finansierats av staten, ofta i form av riktade bidrag till olika snävt definierade projekt. Ska vår omsorg om äldre finnas kvar i anständig form de närmaste åren får nog staten gå in med riktade bidrag till äldreomsorgen i dess helhet.

Vännäs på kartan. Bakvänd kommunbudgetering.

Av , , 1 kommentar 0

Det är med bedrövelse man läser om attackerna mot flyktingfamiljer från en lynchmobb i Vännäs. Dagens kalkon måste vara polisens ’bedömning’ att attackerna inte har med rasism att göra. Vad jag förstår heter inte polisen ifråga Paulus Bergström, det är alltså på riktigt. Enligt många Vännäsbor finns rasistiska tendenser i Vännäs sedan åratal tillbaka. Flera anmälningar om förföljelse mot flyktingar lär finnas hos polisen utan åtgärd. Kanske borde Leif GW Persson anlitas för att ställa en diagnos på polisarbetet I Umeå och Vännäs.

Anders Borg har uttalat att kommunerna ibland är dåliga på att spara på rätt saker. Han menar att kommunpolitikerna i dessa svåra tider bör ägna sig åt de lagstadgade kärnverksamheterna och skära bort inte lagtvingade verksamheter. Jag tycker som Borg att detta är självklarheter men inser snabbt att verkligheten är en annan. I vår egen kommun har man t ex byggt industrihus vilket för det mesta är en bra åtgärd. Det som inte är bra med denna åtgärd är att det ansetts som en självklarhet att hyrorna ska sättas så låga att industrihuset går med förlust 2 milj första året med en nedtrappning under 10 år. Som om det vore en självklarhet att det ska vara på det viset. Är det en självklarhet att skattebetalarna i kommunen ska ge bidrag till vissa företag på beskrivet sätt? Jag tycker att det är käpprätt åt h-e. Nu sitter vi med Svarte Petter och dessa 2 miljoner måste sparas in på bl a skola och omsorg i ett läge när ytterligare en massa miljoner måste sparas in. På äldreomsorgen går det att ge sparorder men se dessa två miljoner i subventionerad hyra till företag går inte att röra. Det är rena hälleberget!

Kommunisterna under 2:a världskriget

Av , , 1 kommentar 0

Jonas Sjöstedt undersöker och skriver om kommunisterna i Sverige under världskriget. Varken Jonas eller jag är historiker på akademisk nivå och då får man ju tycka fritt. De svenska kommunisterna hade nog mycket mer på sin agenda än att försvara Sverige mot nazisterna. I exempelvis Nordnorge flydde en massa kommunister till Sovjetunionen EFTER Sovjets överfall på Finland och EFTER Stalins massakrer på allt och alla i sitt eget land och EFTER Sovjets allians med nazisterna. De norrmän som flydde till det kommunistiska paradiset fick regelmässigt 5 års lägervistelse med högst 50 % chans att överleva för sitt tilltag att bjuda in sig själva till paradiset. Efter Tysklands anfall mot Sovjet 1941 kom man i Sovjet på att de internerade norrmännen kunde användas som partisaner i sitt f d hemland Norge. Många nappade på den kroken av begripliga skäl och bedrev efter landsättning på norska kusten spaning mot de nazistiska konvojerna. P g a amatörmässig planering från Sovjetisk sida blev de flesta gripna och avrättade och deras familjer och grannar råkade också mycket illa ut. Dessa norska kommunister stred nog mer för Stalin och Sovjet än för sitt f d hemland som de flytt ifrån. Efter kriget stannade många av partisanerna kvar i Norge, nu rekryterade av Sovjet för att spionera på sitt eget land. Några kunde gripas och lagföras för spioneri men ett stort antal klarade sig från rättvisan eftersom det som vanligt är svårt att skaffa bindande bevis för spioneri. Patriotismen gällde Sovjet och kommunismen, inget annat.

Vi kan nog vara övertygade om att samma typ av ’troende’ kommunister fanns i Sverige. Stora hopar av svenska kommunister utvandrade till Sovjet på 1930-talet och ett flertal av de manliga emigranterna slutade sina dagar i paradiset genom nackskott eller lägerdöd. De enstaka som flydde tillbaka till Sverige efter att ha upplevt paradiset i verkligheten blev av de svenska kommunisterna behandlade som paria och förrädare ända in i modern tid.

Om vi ska döma och bedöma i fråga om statens agerande mot de svenska kommunisterna 1939 – 1945 måste vi sätta oss in i den situation som rådde då. Kommunismen var imperialistisk och hade en uttalad målsättning att frälsa hela världen. Det, jämte Hitler, största hotet mot vår frihet och demokrati var Sovjet. I Sverige fanns ett kommunistiskt parti som slickade röv på Stalin och Sovjetkommunismen. Sade Sovjet att jorden är rund ekade det i det svenska kommunistpartiet ’jorden är rund’. Sade Sovjet att jorden är platt ekade det på samma sätt i den svenska filialen till sovjetkommunismen ’jorden är platt’. Inget var för korkat och idiotiskt för att inte upprepas papegojmässigt i det svenska kommunistpartiet. Svenska kommunister åkte regelmässigt till de sovjetiska kongresserna ända in på 1980-talet och klappade händer i timtal. På Stalins tid var det formligen livsfarligt att vara den som slutade klappa händer först. Så därför klappade man tills man föll ihop av utmattning.

Min uppfattning om den svenska statens agerande 1939-1945 är att det hade varit tjänstefel att inte agera som man gjorde beträffande interneringar och annat. Vid behov hade säkert Sovjet en svensk Kuusinen i beredskap. En helt annan historia är undfallenheten mot Hitlertyskland. Men även i det fallet måste diskussionen föras utifrån det läge Sverige befann sig i. Personligen tycker jag att undfallenheten fortsatte något år för länge. Alltid lätt att döma i efterhand.