Djurslagsmål och människoslagsmål inför publik.

Djurslagsmål inför publik ansågs oetiska redan för 2000 år sedan och är idag förbjudna i alla civiliserade länder. Trots att djurslagsmålen lockade stora publikmassor då och säkert skulle göra det än i denna dag. Idag exploateras människans sämre sidor av anordnare av sk kampgalor (MMA). Anders Björkman har i dag på V-K:s kultursida skrivit klargörande om vad det är fråga om. Upphetsade krönikörer från V-K har besökt galor i både Luleå och Umeå och kunde i Luleå till märkbar förtjusning iaktta ’VIP:s’ från kriminella gäng. Om dessa gäng fanns bland publiken i Umeå har ännu inga bulletiner tillkännagett. Den egna upphetsningen och mängden åskådare leder krönikörerna till slutsatsen att detta är något verkligt stort och önskvärt för kulturårskandidaten Umeå stad.

Jag vill slå fast att mängden åskådare inte är något bra mått på önskvärdheten av en aktivitet. Det gäller t ex offentliga avrättningar, steningar, hundslagsmål och människoslagsmål. Tidigare har vi haft boxningen som enda sport där motståndarens hjärnskakning är huvudsyftet med slagsmålet, förlåt ’sporten’. Betecknande nog äger inga kamper om bronsmedaljer rum, semifinalförlorarna förutsätts ligga på medicinavdelning för vård av hjärnskakning. De nya kampsporterna tillför nya syften till hjärnskakningen – kvävning, benbrott och liknande. Det tycks mig som om den mänskliga kulturen på detta område tagit minst ett steg tillbaka.

Att grabbar i tonåren kan lockas att bevittna dessa substitut för hundslagsmål kan till nöds förstås. Men vuxna människor……?