Någon gång då och då kan man se insändare som öser galla över det Europa som förskonats från snus och som inte vill kapitulera för den svenska snusattacken. Vad ger oss rätt att pådyvla andra länder den beroendeframkallande och hälsofarliga drog som snuset är? Egentligen är det fråga om imperialism av synnerligen smutsig art och som är negativ för Sveriges ställning i världssamfundet.

Det borde räcka med det tobaksbruk som rökning utgör och som också är en synnerligen dödlig, hemsk och beroendeframkallande drog. Tobaksbolagen siktar in sig på ungdomar som är lätta att lura och som efter någon vecka är fast i ett livslångt beroende och missbruk. Och livet förkortas ofta avsevärt. Det är vulgärliberalism på låg nivå att hävda att rökarna själva vill fortsätta sabba sin hälsa med sitt rökande. Det 'fria' valet tog slut efter endast någon veckas rökande i ungdomligt oförstånd. Har själv i mina yngre dagar vakat över patienter som varit döende i andnöd. Det är inget som visas på film, men rökandet förekommer fortfarande i massiv omfattning i film- och TV-produktioner. Detta beror knappast på att regissörerna är enfaldiga och idéfattiga utan torde handla om tobaksbolagens rymliga penningpåsar. Coca Cola brukar förknippas med marknadsföringsimperialism men tobaksbolagen har på det området ett svårslaget rekord i massavlivande av folk jorden runt.

Jag har funnit endast en positiv sak med rökning. Kommunistdiktatorn Stalin rökte och förkortade därmed sitt liv med minst 10 år. Under sina 25 år vid makten avlivade han och hans regim minst 50 miljoner människor. Genom sin 10 år för tidiga död skulle man kunna säga att därmed räddades ca 20 miljoner människor till livet. En liknande beräkning skulle kunna göras för den rökande Mao Tse Tung. Sens moral. Må blodbesudlade diktatorer röka men inte den stackars vanliga människan.