Vilken ism ska man fokusera på?

En del tycker att jag fokuserar för mycket på kommunistdiktaturer. Det är inte medvetet utan har troligen med min bakgrund att göra. Jag har vuxit upp och levt med det kalla kriget, varit yrkesofficer i infanteriet sedermera reservofficer. Ingen tvekan råder om från vilket håll hotet mot vår frihet kom 1945 – Gorbatjov. Har sedan tonåren varit liberal till åskådningen och liberalismen har sedan begynnelsen varit hatobjekt för såväl yttersta högern som yttersta vänstern. Fascismen och nazismen har under min levnad efter 1945 inte utgjort något allvarligt hot mot Sverige eller den fria världen men det har kommunismen. Under min skoltid matades vi med Sovjets 5-årsplaner och statistiker tävlade om att förutspå när Sovjet skulle gå förbi USA i BNP. Det visade sig senare att Sovjets statistik var bluff och självbedrägeri.

Det är idag bekymmersamt att de brunaktiga elementen tycks öka och lokalt kan de fira framgångar. Här ser jag EU som ett bålverk mot extremisterna och det är ju också extremisterna som är de rabiataste EU-motståndarna. Skulle ett land falla för höger- eller vänsterextremismen blir konsekvensen också exit EU. Det är väl bara knätofsarna i någon alpkommun (eller någon annan stans) som skulle vilja riskera något sådant.

68-vänstern med sitt testuggande och förökande genom delning är också en erfarenhet, inte minst under min högskoletid. När jag och många ’kapitalistiska’ studenter under somrarna åkte till och ifrån våra sommarjobb låg en del studenter på gräsmattan och läste Maos lilla röda, universalboken som ansågs täcka alla vetenskapliga områden. I Tyskland, Italien och Japan utvecklades testuggandet till rena terroraktionerna med mord och bankrån. Och inte bara där. Ett bankrån i Köpenhamn med en ihjälskjuten polis har visat sig vara utfört av vänsterextremister. Kunde de redan då ha känt till att Lenin finansierades av bankrånaren, båtkaparen, utpressaren mm Stalin?

I Sverige beslöt många vänsterextrema organisationer sig för att inte reta upp folk med spektakulära aktioner och vapenvägran utan taktiken blev att utbilda sig och söka sig till viktiga informationscentra t ex etermedia, tidningar och kulturorganisationer. Statens Kulturråd ansågs därvid vara av stor betydelse. Här fick jag vid ett tillfälle verkligen ’inside information’ i rökdimmorna på ett konferenshotell. Inom försvaret gjorde de vänsterextrema värnplikten men grep varje tillfälle att underminera de värnpliktigas förtroende för befälen och försvaret. Enligt information jag fick från mycket trovärdig källa måste man t ex ute på förbanden varje morgon kontrollera att hjulmuttrarna på fordonen inte skruvats ut en bit under natten. Vad jag minns hände också en och annan olycka p g a sabotage. Jag hade anledning att få denna information p g a ett uppdrag jag och en annan reservofficer utförde för arméns räkning. Vi började alltså varje morgon med koll av hjulmuttrar!! Men vi skulle också vara förberedda för verbala attacker av vänsterextremister under de föredrag vi höll. Min arbetskamrat var-är centerpartist så vi hade ändå ganska kul ihop på våra resor trots hjulmuttrarna. Vi var båda välorienterade politiskt. Det slår mig att jag och min kamrat är en bit levande historia.

Jag lärde mig tidigt att Stalin var värre än den ’förskräcklige’ och att kommunistledaren i Sverige, Hilding Hagberg, var hans rövslickare. Detta hade jag mycket klart för mig redan som 12-åring eftersom familjen hade en morgontidning, tror den hette Stockholmstidningen, där bl a Herbert Tingsten skrev ledare. Klart att alla dessa erfarenheter präglat mig.

Den extrema islamismen är en annan ism som mer och mer tycks aspirera på att ta topplatsen som mänsklighetens största aktuella hot. Om den har jag ofta lust att skriva, och gör det ibland, men är rädd för att bli missförstådd. Jag tycker att religionsfrihet är viktig men vill man frälsa sin nästa ska det inte ske genom att hota eller halshugga vederbörande.

En demokratisk stat har yttrandefrihet, flerpartisystem, parlamentarism, pressfrihet, åtskillnad mellan lagstiftande och dömande makt och äganderätt-marknadsekonomi. Jag skulle vilja tillägga att i en demokratisk stat tillsätts statschefen genom val och inte genom genetisk tombola (arv eller nepotism).