Hela vårt kungahus i Ratan

Många ställer sig frågande till varför hela vårt kungahus skulle bjudas in till högtidlighållandet av krigshändelserna år 1809.  Enligt media hade ingen av länets riksdagsmän bjudits in till den storslagna middagen efteråt. Allmogens representanter är förstås inte viktiga i Svensk Damtidnings värld som också är förbluffande många svenskars värld. Enligt vad många svarade på frågan om varför de var där i Ratan svarade märkligt många, särskilt kvinnor, att de var där för att titta på kungligheterna. Kanske något ändå fastnade av vad högtidligheterna faktiskt handlade om, krigshändelserna och det faktum att Ryssland snodde en tredjedel av vårt territorium. På så sätt kanske det var lyckat att dra hit vårt kungahus till stora kostnader. Det är väl enbart närvaro av riktigt äkta utomjordingar som skulle dragit fler åskådare.

Monarkin borde också vara ett 200-årigt minne. Ärftliga dynastier håller på att vara sällsynta på vår jord och är typiska för en del underutvecklade länder och klansamhällen samt av någon konstig anledning vissa länder inom en cirkel i nordeuropas nordvästra hörn. Trist att vi ska finnas i det sällskapet. Under mer än 200 år har jordens mäktigaste demokrati, USA, klarat sig utan dyrkan av kungar, drottningar, prinsar och prinsessor. Det ligger knappast något hedervärt i upphävandet de mänskliga rättigheterna för dem som har oturen att födas till en tillvaro som statlig egendom och föremål för tantsnusk. Drottning Kristina är en av de sällsynta få som orkat bryta sig ur denna förnedrande tillvaro som folkets lagfarna egendom.