Bortmotad från akuten

Trodde jag skulle få hjärnblödning i går morse. I TV-soffan diskuterade man fallet med den man i 50-årsåldern som dog i svinflunsan bara timmar efter att han blivit bortmotad från akuten i ett tillstånd där han sittande i familjens bil knappt kunde säga sitt namn. Hans fru hade sökt vård totalt 5 gånger varav den sista gången skedde genom påringning på klockan vid akutintaget. Där fick de vänta i 10 minuter innan man öppnade och då var maken redan halvdöd. Fruktansvärt uprörande men tyvärr sådant som händer alltför ofta d v s mottagande sköterskor som ibland uppträder som landstingets målvakter. Och som vanligt ligger ansvaret högre upp än hos den mottagande sköterskan. Är det inte läkarens uppgift att ställa diagnoser? Jag har sagt det förr. Med ett samhälleligt vårdmonopol riskerar vi att få fokus på vårdgivarens budget i stället för fokus på patienten/kunden.

Min adrenalinnivå höjdes ännu mer av "den automatiska telefonsvararen" från SKL (Sveriges kommuner och landsting). Trots försök från den anhörige till den döde mannen och programledaren var automatsvaret, " måste utredas först, kan inte uttala mig om det specifika fallet".  Till slut lät han som en gammal grammofonskiva som hakat upp sig.

Han kunde väl åtminstone ha gett försvararna av det samhälleliga planstyrda vårdmonopolet något att glädja sig åt. Men icke. Han kunde väl ändå ha kläckt ur sig rent allmänt att det inte är acceptabelt att nästan medvetslösa patienter avvisas från sjukvården. Han kunde ha kläckt ur sig att sådana här händelser inte är unika utan ett strukturellt problem som SKL måste ta itu med. I det aktuella fallet funderar jag om inte åtal borde väckas mot personal som avvisat. Om ett antal avvisande budgetmålvakter straffades för brott tror jag att vi skulle ha ett betydligt säkrare läge för hjälpsökande patienter. Om vi nu ska ha kvar den planekonomiska modellen för nästan all sjukvård.