Finlands sak var vår

 I dag är det 70 år sedan den kommunistiska staten Sovjetunionen överföll Finland. Det skedde sedan Sovjetunionen och Hitlertyskland i augusti 1939 gjort en uppdelning av Nordeuropa. Sovjet skulle få fria händer i östra Polen, Baltikum och Finland. Tyskland fria händer väster därom. En kommunistisk sovjetisk marionett Kuusinen bildade en skuggregering som skulle tåga in i Helsingfors efter den tänkta snabba segern. Kuusinen och hans "regering" bidade sin tid i Sovjet och där förblev denna skurk i evärderliga tider. Det gick nämligen inte som Stalin tänkt sig.

Efter 200 000 ryssars och 22 000 finnars död och en ordentligt förödmjukad Röd Arme blev priset för Sovjet att ockupera hela Finland för högt och 13 mars 1940 ingicks en fred som ändå innebar kännbara landavträdelser för Finland. Sovjet var tvingad att reorganisera sin armé efter Stalins massiva mördande av generaler och överstar under 1930 -talet och dessutom var nederlaget mot Finland en väckarklocka. Omvärlden trodde att Röda Armén var en papperstiger, vilket visade sig vara en dumdristig bedömning senare. För nederlag för Stalin var det. Politiskt och militärt nådde inte Sovjet sina mål på långa vägar.

Tack Finland för att vi slapp Sovjetunionen som närmaste granne i öster 1939 – 1990. Som framgått av media de senaste 2 månaderna fanns det tillräckligt med KGB-agenter i Sverige ändå under den tiden. Antalet stupade i Röda Armén lär aldrig bli klarlagt, det är ju så i diktaturer. Seriösa bedömare har kommit fram till ett det måste ha varit över 200 000. Den säkerställda siffran är naturligtvis lägre.

Finland har ibland kritiserats för att de senare gick med i Andra Världskriget på Tysklands sida. Egentligen helt fel. Finland passade bara på tillfället att ta igen det land, Karelen, som Sovjetunionen genom sitt anfallskrig stulit från Finland. När Finland återtagit sitt land stannade den finska armén och undvek Tysklands lockelser att fortsätta in i Leningrad som belägrades av tyskarna på västra sidan. Mycket klokt att inte falla för frestelsen att "ge igen". Det betalade sig senare. Noterbart är att det svenska kommunistpartiet och dess tidning Norrskensflamman under hela detta ödesdrama för Finland från första stund stod på Stalins sida. Så var det med de "kamraterna".