En dag i en gammal människas liv.

Ringer dispensären eftersom inkontinensproblemet har nått det stadiet att det är svårt att åka buss längre än någon halvtimme, vilket faktiskt är ett problem för en människa i glesbygd. Människan påpekar att hon vill få tag i någon passande blöja och att hon inte är ute efter att få några gratisblöjor utan kan köpa bara hon får reda på var de finns att köpa i så fall. Apoteket lär ha slutat sälja sådana. Sant?

Dispensären svarar att det inte går att få tag i blöjor utan utredning och för den delen bör människan ringa och beställa tid hos en doktor som i så fall får utfärda en remissa till dispensären som då kan starta en utredning enligt alla regler. Med andra ord sätta sig att ringa för att beställa tid hos en doktor, vänta kanske en vecka på att få komma till doktorn som frågar vad som är problemet. Människan svarar att det är ett inkontinensproblem. Då har du ett inkontinensproblem svarar doktorn och då måste du få en remissa till dispensären. Ja tack, det visste jag ju redan för ett par veckor sedan svarar människan.

Med stöd av den livsavgörande remissan får så den stackars åldriga människan en tid hos dispensären om drygt en månad. Då avgörs det att den åldriga människan behöver blöjor vid buss- och bilåkning men naturligtvis först efter en ordentlig och djupgående utredning. Enligt uppgift lär det finnas stora högar av blöjor mot inkontinens i vården och på äldreboendena.

Men hallå, hallå! Vad lever vi i för land? Jag funderar på att privatisera den här delen av (den obefintliga) vården och försöka köpa blöjor mot inkontinens och ge bort i julklapp så att den gamla människan inte ska behöva vänta till i slutet på januari med att åka buss, lugnt och tryggt. Jag kan inte uppträda lika skamligt som vår sjukvård. Eller egenvård som den nu kallas. Var finns de här f—e blöjorna att köpa?

Tänk dig att du behöver ett nytt luftfilter till bilen eftersom bilen inte vill starta. Du uppsöker en bilverkstad för att köpa ett nytt filter men får svaret att du först måste beställa tid hos en bildoktor som utfärdar en remissa till bilverkstaden. Du ser att hyllorna på bilverkstaden är fulla av det filter du behöver men knatar ändå iväg och får tid hos bildoktorn efter någon vecka. Order är order som furiren sa. Bildoktorn frågar vad som är problemet. Luftfiltret har pajat och bilen startar inte svarar du. Bildoktorn svarar att du behöver ett nytt luftfilter och skriver en remissa till bilverkstaden. Du får tid på bilverkstaden om en dryg månad och där avgörs då om du får köpa det luftfilter som ligger högvis i hyllorna, men först efter en grundlig utredning. Men du får gärna en hyrbil för 2000 kr per vecka svarar bilverkstaden, vårt motto är kunden i centrum, säger han.

Båda de här exemplena, varav ett är verkligt – gissa vilket, är exempel på planekonomisk resursfördelning och resursanvändning. Planekonomi kännetecknas av köer p g a bristande anpassning av produktionen till konsumtionen. I en planekonomi degraderas kunden snabbt till att bli ett kostsamt problem i stället för en lönsam möjlighet.

Nu kommer väl någon som alltid att säga. Jasså Håkan du vill ha det som i USA? Mitt svar är att jag tycker att vi ska införa någon form av kundstyrning och luckra upp ett system som överlevt sig självt, som inte fungerar och som dessutom är djupt orättvist.