Skönt att idag kunna slå upp en aftontidning och finna att endast halva tidningen ägnas åt spektaklet och sagoämnet monarkin. Att en halva av tidningarna ägnas åt verkligheten får betraktas som en form av utveckling, ehuru från en mycket låg nivå. En viktig fråga har ännu inte fått svar trots ivrigt läsande. Vilket skonummer har egentligen storhertigen (eller vad nu titeln är) Daniel? Trodde att vår regeringsform hade svar på denna viktiga fråga.

I brist på för demokratin vitaliserande presidentval får vi trösta oss med sedvanligt veckotidningstrams. Och nu i våra dagstidningar. Om det ligger något egenvärde i att slippa tänka måste monarkin vara gudasänd. Befrielsen är närmast total.

Genom att skriva detta har jag sluppit titta på melodifestivalen under en kvart. Ska jag vara social och gå ned till TV-rummet? Den uppoffringen kanske jag gör när så mycket annat mediaskräp gått genom huvet utan att lämna några intellektuella avtryck denna föga upplyftande vecka. Undantagandes fullmäktige i tisdags, det var ett viktigt möte.

Jag var på dagens viktiga fullmäktige i Storuman men kunde inte ana att något tusenfallt större hände denna dag. Enligt extatiska och förhäxade media, i falsett skrikande, förlovade sig vår blivande 'regent' Viktoria idag och vi fick huxflux en blivande bisittande 'regent' Daniel. På det personliga planet önskar jag naturligtvis dessa två lycka och välgång.

Men då det gäller vårt statsskick måste jag gnugga mig i ögonen och dunka huvet i väggen för att försöka ta in att jag befinner mig i ett s k modernt land år 2009. Här har vi fått njuta av att det demokratiska undret USA utsett en ny president som är en lysande högste företrädare för USA och dessutom svart. USA:s presidentval upprepas vart 4:e år och är ofta en upplevelse av högsta dignitet och något som verkligen engagerar folket, både i USA och den övriga världen. I Sverige utses landets högste företrädare genom genetisk tombola med ett halvt sekels mellanrum. Det är med en gäspning jag skrev föregående mening. Om man nu ska gäspa åt brott mot de mänskliga rättigheterna.

Har hört diverse rykten om samarbetsinviter mellan kommunerna. Antagligen framtvingade av kriserna, ekonomiska och befolkningsmässiga. Från Stora Lycksele hör jag dock väldigt lite i den frågan från min horisont. Endera är jag döv eller så gör man som vanligt. Trist att södra Lapplands största kommun tycks vara så komplett befriad från visioner om hela södra Lapplands framtid. Rätta mig om jag har fel!

Mälardalen saknar nu flygförsvar. Översten Bo Pellnäs skriver i DN idag på debattplats om detta i en klartext som man sällan ser och som inte kan missförstås. Ett flyg på väg mot vår huvudstad från ett östland hinner vårt flygförsvar inte genskjuta innan det cirklat runt huvudstaden ett antal gånger. Pellnäs kallar borttagandet av luftförsvaret över Stockholm som snudd på landsföräderi. Jag visste inte att det var så illa och det är verkligen illa. Som bekant finns det gott om flygande terrorister runt om i världen och det hotet är inget framtida scenario utan ett skarpt läge sedan länge.

Så är läget och vad har vi att hoppas på? En rödgrön vänsterregering om 1½ år som är ännu naivare och ännu mer försvarsfientlig och vars stora röda skynke är Nato. Eller att fp och Jan Björklund får mer att säga till om. En Björklund som fått på käften för att han haft fräckheten att öppna den i försvarsfrågan.

Glesbygden tycks inte vara förskonad från begåvningar i häxjakt på personer med en annan åsikt. Händelserna efter folkomröstningen visar tydligt att många inte har den demokratiska mognad som behövs för att respektera att det finns andra åsikter än den 'stora jag' innehar. Frågan är om inskränkta människors häxjakter på oliktänkande lockar folk att flytta till glesbygd?

Här kräver 'representanter' från fjällkommunerna att björnjakten ska förbehållas ortsbor. Den här typen av argumentering är ganska vanlig och en aning navelskådande. Vore trist om man i Norge tyckte på liknande sätt om havsfisket. 'Torskfisket ska vara förbehållet norrmän som bor vid fjordar'. Jag lovar att det skulle minska turistinkomsterna enormt för uthyrare av stugor och rorbuer. På samma sätt är det med våra naturresurser i Lappland. De kunde vara bas för en blomstrande turistindustri i vår glesbygd men det är mycket svårt för turistentreprenörer att utnyttja naturresurserna för jobbskapande och inkomstbringande verksamhet. Om man som undertecknad lever på pension är det inget hot för överlevnaden om välbeställda utlänningar och Stockholmare kommer hit och strör tiotusentals kronor omkring sig för jakt- och fiskeupplevelser. Jag missunnar ingen turistentreprenör lycka och välgång i sin verksamhet. Jag har en känsla av att många tycker att utlänningar och sydsvenskar är en styggelse i våra skogar och sjöar. Man måste väl då också samtidigt tycka att vår försörjning i glesbygd främst ska komma från Försäkringskassan och andra offentliga kassor. Ingen redan penningförsörjd flyttar från vår fantastiska glesbygd för att någon spanjor skjuter en björn och betalar 40 000 kr. Garanterat inte

Den som körde ihjäl gymnasieläraren som försökte stoppa en bensinstöld fick 1½ års fängelse. Hade mordet skett med yxa hade det väl blivit 12 år och om det hade skett med älgstudsare hade det kanske blivit livstid. Men nu var det ju med en bil. Hade mordet skett med en Ferrari för 950 000 kr hade straffet kanske blivit 6 månader lägre. Mord med bil kallas för 'trafikolycka' även om mordet sker på en parkeringsplats eller på en fotbollsplan. De bisarra lagar vi har för dödande av andra människor med bil måste ha sin orsak i den syn på bilen som varit förhärskande sedan bilens barndom när bilen var förbehållen de högre samhällsskikten och föraren var iklädd golfbyxor och keps med knopp och begrepp som bilprinsen och racergreven myntades. De som inte höll sig undan när överklassen kom susande i minst 45 knyck fick i stort sett skylla sig själva.
Jag tror det var Expressen som avslöjade att bilmördaren fortfarande över ett halvt år efter dådet hade kvar sitt körkort och körde omkring som inget hänt. Hade den vardagshjälte som ingrep mördats med älgstudsare hade vapnen beslagtagits och vapenlicenserna återkallats fortare än blixten. Men nu var det ju med bil och då är, a priori, de förmildrande omständigheterna så omfattande att det nog går fortare att läsa bibeln från pärm till pärm.

Det är lätt att en sådan här gång återknyta till domen mot den rattfyllerist som med sin bil dödade en farmor och hennes barnbarn som var ute och promenerade. Satt han ens 2 år i fängelse?

Är det inte dags att anpassa straffen för dödande av medmänniskor med bil till samma nivå som dödande av medmänniskor med yxor, påkar och jaktgevär??

Till mordorgiernas Kambodja åkte svenska vänsterintellektuella i skytteltrafik på 1970-talet och kom hem helfrälsta över det socialistiska experiment i Mao:s anda som pågick. Det fanns redan då hur många varningstecken som helst att något fruktansvärt pågick mot befolkningen. Några av svenskarna, även framträdande socialdemokrater, har gjort avbön på senare tid för sina positiva omdömen om Pol Pot och Khmerregeringen. Dock först efter 'avslöjande'. En som inte har gjort avbön, vad jag vet, är Jan Myrdal. Han borde om någon åka till Kambodja igen och bevista rättegången. Inte för att han kommer att ändra sig men som konsumentupplysning om kommunismens destruktivitet på det mänskliga tänkandet vore det önskvärt.

Sedan kommer väl, som ett brev på posten, förnekare att uppträda och säga att det var inget folkmord i likhet med dem som förnekar förintelsen. Vi kanske ibland skulle sända en medkänslans tanke till de miljontals människor som fortfarande lider under kommunistiskt tyrranni. T ex i det kommunistiska landet med ( i likhet med oss) ärftlig monarki Nordkorea.

Varför detta hymlande med tobaksbolagens folkmord? Tobaksbolagen avlivar människor i en omfattning som människosläktet tidigare aldrig skådat. Om vi antar att 30 % av jordens befolkning röker kommer 2-3 miljarder människor att få en för tidig död. Varför då detta språkbruk från min sida? Svaret är att 80 % av dem som börjar röka är barn under 18 år. Tobaksbolagen "våldtar" våra barn mitt framför våra ögon. De som börjar röka drogen tobak är efter endast en vecka fast i ett livslångt beroende som få tar sig ur. Om Saab-bilar kunde säljas på samma sätt skulle Sverige snart vara en enda stor Saab-fabrik, den största och framgångsrikaste i världen.

Hur kul är det att se sina nära och kära dö en för tidig död flämtande efter luft och med slem bubblande i hals och lungor?

Och hur många hundratals miljoner svältande kunde inte få mat om man odlade mat i stället på tobaksplantagerna? Tobaksbolagens marknadsföring riktar sig nu till våra barn och ungdomar genom att bl a cigarrettrökning exponeras i snart varenda film- och TV-produktion på ett utstuderat sätt. Råkade i går kväll slötitta en stund på en deckare av den vanliga sorten. Regissören zoomade in kameran på händerna till en vid tillfället nervös kvinnlig polis, en av filmens hjältinnor. Händerna plockade oupphörligt cigarretter upp och ned i cigarrettpaketet. Var det en sällsynt enfaldig och fantasilös regissör? Självklart inte! (Det där med enfalden låter jag vara osagt). Han/hon uppfyllde sin del av avtalet med tobaksindustrin för att casha in sponsorpengarna. Jag roade mig för några år sedan med att göra en tidsstudieanalys enligt gängse metoder över den cigarrettkonsumtion per dygn som huvudpersonerna i några filmer borde ha. Jag kom fram till en dygnskonsumtion på 500 - 700 cigarretter. Hade det varit 1950-talsfilmer hade det sannolikt blivit ännu mer. De måste ju ha lite tid för repliker också mellan plockandet i cigarrettpaket, sugandet och rökringsblåsandet så till 100 % av tiden för rökning når man inte. Säkert till tobaksbolagens förtret.

Jag bytte snabbt kanal och började fundera över varför de granskande medierna inte ger sig på att avslöja denna dödliga smygreklam för rökning och dessutom avslöja hur stor del av TV- och filmindustrin som finansieras av tobaksbolagen. Kan det möjligen vara på grund av att sikten på redaktioner, åtminstone tidigare, kunde liknas vid Lützen 6 nov 1632? Var hamnar pengarna? I fickorna på regissören? I filmbolagets kassakista? Men det finns ju viktigare saker att avslöja, som inte kräver särskilt stor begåvning, t ex att i flera dagar på webbupplagan avslöja den bara ändan på en kvinna som deltar i "Let´s dance".

Darwin fyller 200 år i år. Det är en försvinnande kort tid, historiskt sett, som människan börjat förstå sitt ursprung, mycket tack vare Darwin men naturligtvis också tack vare senare forskning på hittade kvarlevor och fossiler och i dessa dagar DNA-teknik. Icke desto mindre tror fortfarande nästan två tredjedelar av USA:s befolkning att människan skapades fix och färdig för ca 12 000 år sedan av Gud. I Sverige är det inte lika illa men en sjättedel tror att vi kommit till jorden med UFO:n och en fjärdedel tror på huxfluxteorin för 12 000 år sedan. Vetenskapliga rön har tydligen svårt att sippra ned i folkets djup. Det är inte bara biskop Williamson som har svårt med förståelsen av fakta.

Läser att sametinget är i färd med att kräva vetorätt mot byggande av vindkraftverk i Sapmi. Det tycker jag inte om på samma sätt som jag inte tycker om Tärna PR förenings önskan om vindkraftsförbud i allt land väster om Forsmark i Storumans kommun. Men alla har ju rätt att deklarera sina åsikter, sedan är det ju fråga om man får gehör för dem. Jag hoppas att inte regeringens kärnkraftskramande innebär slutet på vindkraftsutbyggnaden. Det vore för illa men är inte helt otänkbart. Någon hävdar att kärnkraften är billigare än vindkraften och missleder därmed befolkningen enligt tidigare desinformationsmodell. Det pris som sätts på kärnkraften innefattar inte de ofantliga försäkringspremier som skulle bli följden om man försäkrade kärnkraftverken på marknaden. Det som göms och glöms är att staten, d v s vi skattebetalare, står för fiolerna om det går åt helskotta och dessutom i många generationer framöver. Kanske dags för Stureplanspolitiker och Stureplansjournalister att göra studiebesök i Tjernobyl.

Att påstå att de mänskliga verksamheterna kärnkraftverken, inte minst de svenska, skulle vara helt riskfria är så enfaldigt tänkt att sådant inte borde förekomma i debatten. Konsekvenserna blir oerhörda OM ett haveri inträffar. Sedan kan man ju alltid diskutera sannolikheterna som salig Tage Danielsson skojade om.

Foppafebern är på topp i Ö-vik. Hoppas bara att inte elitseriens vedhuggare tillåts ge Foppa hjärnskakning igen, som Färjestads Peter Nordström gjorde förra gången Foppa spelade i Modo, genom regelrätta överfall. Foppas återkomst kan lyfta åskådarsiffrorna i elitseriens arenor och ge klubbarna många miljoner. Bara foten nu håller!

Enligt vad jag hört har Tärna PR-förening motsatt sig all vindkraftsutbyggnad inom gamla Tärna sockens gränser. Det blir väl Forsmark och västerut till norska gränsen vad jag förstår. Vindkraften är en kraftkälla så ren och miljövänlig att jag alltid blir glad över att se vindkraftverk när jag är ute och reser. Inte ens de vilda djuren störs av dem, älgar och renar ligger och idisslar under vindsnurrorna. Det är väl vägarna till vindsnurrorna som blir ett påtagligt ingrepp i naturen så någon form av begränsning behövs säkert i speciellt känsliga områden.

Om nu fjällvärlden ska sorteras upp för olika ändamål, vilket många tycker är klokt, borde det finnas plats för vindkraftverk på något eller några ställen även inom gamla Tärna sockens gränser. De fjällområden som nu liknar en dånande och osande motorcirkus under främst februari - maj kan väl tåla några tysta och energigivande vindkraftverk. Det är magstarkt att hävda något annat. Tolererar man det ena borde det vara lätt att tolerera det andra. Andra fjällområden kan vikas för hundspann och skidåkning eller andra mindre miljöstörande och miljöförstörande turistiska verksamheter.

En annan sida av saken är också att markägarna ska ha ett ord med i laget. De markägare som är intresserade av vindkraft på sina marker är viktiga sakägare i sammanhanget. Det får inte bli samma bannbulla över dem som i frågan om avverkningstillstånd och blir det begränsningar i rätten att använda sina marker bör det bli fråga om inlösen enligt gängse principer.

Det var uppfriskande att höra Jan Björklund i kvällens 'Rakt på' i svt2. Skolan kom naturligtvis på tal. En gymnasielärare lär idag tjäna i snitt 26 000 per mån. Lönen de första åren är flera tusen lägre. En gymnasielärare har oftast en studieskuld som gissningsvis uppgår till 300 000 kr och som ska betalas av under resten av yrkeslivet. Det blir en levnadsstandard efter amorteringar som inte väsentligt överstiger vad en handelsanställd har. Industriarbetare brukar i de jämförelser jag sett ha en betydligt högre livslön än gymnasielärare. I Stockholm har renhållningsarbetare (sopåkare) vildstrejkat för att de råkat ut för byte av arbetsgivare och en löne- och arbetstidsförsämring. Det kan vara förståeligt. Den lön de haft är enligt medierna 29 000 - 33 000 per månad för en arbetsvecka på 30 timmar.

Det är väl vad en ordinär rektor, chef för en organisation på kanske 40 anställda och 300 elever, i t ex Umeå får ut för en 50-60-timmars arbetsvecka.

Nu blir det för sopåkarna 40 tim per vecka och 28 000 - 29 000 per månad. Utan att sopåkaren behöver betala 1000 kr per månad i icke avdragsgilla pengar på ett studielån.

När riksdagen för sådär 40 år sedan skulle hitta en hållbar modell för riksdagsmännens löner sattes riksdagsmännens löner i paritet med gymnasielärarnas löner. I dag har riksdagsmännen seglat ifrån rejält och tjänar mer än dubbelt vad en gymnasielärare har. I en internationell jämförelse mellan utvecklade länder ligger Sveriges lärare på 23 plats av 30 när det gäller lönenivån. I dessa internationella lönejämförelser har de svenska lärarna konstant seglat utför. Jag har jobbat i gymnasier sedan början på 1970-talet, som adjunkt och sedermera som lektor och fackligt ombud och även som rektor så löneförfallet har jag kunnat studera på nära håll. En konstant fortskridande reallöneförsämring och i synnerhet en konstant försämring gentemot det privata näringslivet. På 1990-talet skedde nog en medveten utsvältning för att pressa lärarna att gå med på ett mer up-to-date arbetstidsavtal. När detta arbetstidsavtal så småningom var i hamn, vilket jag applåderar, trodde väl många lärare att löneläget skulle återhämta sig, men trots särskilda akuta satsningar sedan dess har det bara rasat utför. Det har skett under en tid då kommunerna varit lärarnas arbetsgivare.

I dag är det välförtjänt svårt att få studenter till lärarutbildningarna och därmed sjunker även kvaliteten på studenterna. Vad har man väntat sig? Jan Björklund har rätt i att detta påverkar skolan negativt för lång framtid. Han föreslår ett slut på kommunaliseringen av skolan och att staten tar över. På mycket goda grunder inser han att någon väsentlig förbättring av läraryrkets status inte kommer att ske om inte staten återfår arbetsgivaransvaret för skolan. Kommunerna har under en följd av år fått fler uppgifter från staten och mindre pengar och då blir särskilda satsningar på lärarlöner en omöjlig ekvation.

Nu handlade kvällens intervju om lärarnas löner och status i samhället. Jag vet mycket väl att andra grupper i kommunerna också konstant hamnar på efterkälken i löneutvecklingen. Inte minst allvarligt blir det för den framtida rekryteringen till vård och omsorg. Den armé av arbetsvilliga som sökt omsorgsjobb till låg lön existerar snart inte mer. På många håll är hum hum redan på bron! Och vad gör vi åt det? Kanske försvarets värnplikt måste omvandlas till en vårdens och omsorgens värnplikt?

Folkpartiet har i kväll gått igenom det förslag till prislista för bredbandstjänster som föreligger och som ska upp i KS och KF. Jag och mitt parti måste tyvärr konstatera att förslaget är oantagbart eftersom det inte är konkurrensneutralt och sannolikt kommer att slå undan benen på ett lokalt företag som har en utmärkt affärsidé och som mängder av kommunens företag anlitar och är beroende av. Ska vi betrakta infrastrukturen bredband på samma sätt som infrastrukturen vägar är det bara en princip som gäller och det är ett pris som är lika per slutkund. Med andra ord ska det lokala företaget och alla andra betala samma pris per slutkund. Så fort man blandar in pris per fibermeter slår det orättvist. Det går inte att säga något om vilket pris per slutkund som ska gälla när inte kommunens driftskostnad för nätet är redovisad, d v s vad denna kostnad innehåller för delar. Som jag tidigare poängterat bör inte statsbidragsdelen av den totala investeringen ingå i avskrivningsunderlaget. Jag håller mig till principen och den är att kommunen ska vara 'rund' alltså samma pris per slutkund avsett var i kommunen kunden finns. Det är också folkpartiets mycket bestämda uppfattning. Blir det inte en acceptabel lösning på bredbandsprislistan lär väl kommunen aspirera på sista platsen i Svenskt Näringslivs ranking av Sveriges kommuner. Steget blir inte särskilt långt eftersom vi nästan är där. Det är heller inte långt till nästa val...

Endera är jag dövblind eller så händer inte särskilt mycket. Ett visst samarbete sker runt räddningstjänst, kommunväxlar, socialtjänst och komvux och lite till men vad händer i övrigt på skolområdet? Gymnasieutredningen pekade på nödvändigheten av samarbete mellan inlandets tre gymnasier. Nu minskar elevunderlaget för gymnasierna i snabb takt och jag befarar att det blir mer av 'i tomma krubbor bits hästarna' än av samarbete. Någon måste ta initiativet. Vem är då denne ständige 'någon'? Kanske alla slår en telefonsignal samtidigt på måndag? Vem vet? Jag har länge förespråkat att gymnasiesamarbetet måste ha en fast organisatorisk form med en gemensam gymnasiechef. För att något ska komma till stånd måste man börja prata med varandra och även då på hög politisk nivå. Och ödmjukt med ungdomarnas bästa, i hela södra Lappland, för ögonen.

En annan verklighet som kommunerna måste titta på är samverkan mellan grundskolor i de olika kommunerna. Jag åker ofta inlandsvägarna runt Dikanäs-Umnäs-Slussfors-Forsmark och slås av närheten mellan grundskolorna i Slussfors och Dikanäs. Vore Storuman och Vilhelmina en och samma kommun vore samarbete inget problem men kommungränserna liknar nu ibland järnridån. Nu vill man i Storuman ha 'frid i klassen' och fullmäktige har rent av förbjudit inviter till Vilhelmina om samarbete i mellanbygden. Samtidigt blöder skolorna i Slussfors och Dikanäs av bristen på elever. Det är bara att titta på elevstatistiken över utvecklingen de närmaste 7-8 åren. Kanske skolorna på båda sidorna kommungränsen går i putten och eleverna drabbas av skolresor på 6-12 mil när de flesta skulle kunna klara sig med 2-4 mil genom samverkan. Vägverket kommer att bygga om grusvägen Morkan-Dikanäs. Enligt uppgift blir den nya vägen inte belagd. Om Storuman och Vilhelmina beslutar sig för samverkan om grundskoleeleverna i området och påpekar detta för Vägverket kunde mycket väl Vägverket ändra sig. Nu försitter kommunerna denna möjlighet eftersom vägbygget snart kommer att börja och kommunerna ifråga tjurar på var sitt håll.

Det jag föreslår här är inte bland det mest smärtsamma som kommunerna måste göra de närmaste 3-4 åren. Mycket värre sparåtgärder stundar.

Får man en stroke kan läget bli katastrofalt för en själv och den närmaste omgivningen. Om datorn får en 'stroke' blir man också ganska handikappad. Bor man i glesbygd och har vant sig vid att stå i daglig kontakt med hela världen blir det ganska tomt och ödsligt när man sitter och stirrar på en stendöd dator medan snöstormen ylar runt huset. Äntligen, efter ett besök på IT4U i Storuman, har jag fått igång internet och det mesta av det övriga krafset som kallas kringutrustning. Som tur är har det mesta av filerna räddats och klokt nog tog jag för ett par veckor sedan en backup-DVD på alla dokument. Rekommenderas livligen. Uppenbarligen kan en relativt modern hårddisk få för sig att lägga av. Sålunda har min tystnad på bloggen den senaste veckan en förklaring.

Bredbandsfrågan i Storuman går tydligen mot någon slags lösning. Enlig vad jag hört från trovärdigt håll är lösningen inte helt enligt de krav man kan ställa, d v s främst konkurrensneutralt och rimligt för det lokala framgångsrika företaget IT4U. Frågan har varit svår genom de olika avtal som kommunen träffat med olika företag. Principen ett visst pris per löpmeter fiberkabel har jag svårt att förlika mig med. Skulle vi i den by jag bor i betala efter löpmeter skulle internetanslutning bli orimligt dyr. Om ett rallyföretag skulle vilja hyra vägen Storuman-Långsjöby och spärra av den 3 dagar kan det kanske vara rimligt med en löpmeteravgift men sådant är bara hypotetiska tankar. Intentionen med den statligt stödda bredbandsutbyggnaden var ju att göra Sverige 'runt' genom att befolkningen skulle få tillgång till bredband på i stort sett samma villkor oavsett om det gäller stad eller glesbygd. Så har det också hittills i stort sett fungerat för oss vanliga konsumenter. Enligt mitt begränsade förstånd i dessa frågor borde man kunna jämställa bredband med vägnätet. Vi konsumenter betalar samma avgift (fordonsskatt) oavsett var vi bor eller hur mycket vi kör. Om jag minns rätt har staten skyfflat in ca 45 milj och kommunen 6-7 milj i kommunens bredbandsutbyggnad. Det har hävdats att kommunen i sin kostnadstäckning måste göra avskrivning på totala summan, alltså även statsbidragsdelen, för att säkerställa de investeringar som kommer när kablar och annat måste ersättas om sådär 20 år. Att göra avskrivningar på erhållna statsbidrag är mot vedertagna redovisningsprinciper. Det finns något som heter kalkylmässiga avskrivningar som inte redovisas i officiella bokslut och beträffande dessa kan man hitta på precis vad som helst som man tycker låter klyftigt för att säkerställa återinvesteringar i en framtid. I det aktuella fallet med bredband i Storuman bör inte dylika kalkylmässiga avskrivningar förekomma. Staten har tagit ett ansvar för bredbandsutbyggnaden och torde känna samma ansvar om 15-20 år. Dessutom vet vi inte vilka tekniska lösningar som finns om 15-20 år. Vi kanske tar ned internet vertikalt då.

Jag förväntar mig av en lösning på bredbandsfrågan en taxa som är konkurrensneutral och som bygger på ett visst pris per slutkund. Jag ska t ex kunna byta till IT4U som internetleverantör och få samma månadspris som hos andra konkurrenter. Om IT4U måste betala ett betydligt högre pris per slutkund blir det mycket svårt att konkurrera om kunderna i Långsjöby. Enligt vad jag hört från många företagare har IT4U en kvalitet på sina tjänster som man uppger sig vara mycket beroende av. En lösning på bredbandsfrågan som 'bestraffar' kommunens eget ganska unikt framgångsrika dataföretag och därmed dess kunder, inte minst företagskunderna, kommer jag inte att gå med på. Frågan avgörs enligt uppgift i fullmäktige 24 februari.