Det stora fosterländska kriget

Andra världskriget kallas fortfarande för ”Det stora fosterländska kriget” i Ryssland. Det är också en populär föreställning hos den extrema vänstern i väst att USA, Storbritannien, Canada, Australien, Indien m fl allierade mest stod och såg på. Visserligen stupade mångdubbelt fler Sovjetsoldater än hos de allierade men det berodde mycket på det sätt Sovjet förde krig.  Vid anfallet mot Finland 1939-40 t ex beräknar man att finnarna förlorade 22 000 i stupade och Sovjet över 200 000. Men Sovjets krig var inte bara ”fosterländskt”. Man erövrade en bra bit av Finland, ockuperade Baltstaterna och halva Polen och lade sedan under sig hela Östeuropa m fl områden.  Sverige hade tur och slapp både nazistiskt styre och att behöva uppleva kommunistpartiets ordförande Hilding Hagberg som diktator. Han fick nöja sig med att som hedersgäst stå och klappa händer i timtal på partikongresserna i Moskva.

Läser en bok av Wolfgang Leonhard  ”Die Revolution entlässt ihre Kinder” publicerad 1955. Fick den av ett par vänner boende i Berlin för ett par år sedan, därav den tyska titeln och dito mödosamma läsningen. W. flydde tillsammans med sin mor 1935 till Moskva undan nazisterna. Både mamma och son, 13 år gammal, var aktiva kommunister i Tyskland. W. fick börja i en skola för invandrare i Moskva hösten 1935. Sommaren 1936 försvann den 14 årige W:s mamma spårlöst och W. hamnade på barnhem för föräldralösa. W. fick efter någon månad på omvägar klart för sig att hans mamma var arresterad och bortförd som ”folkfiende” men vart hon tagit vägen visste han inte förrän 13 år senare när han i Östberlin 1949, där han hade en hög befattning, plötsligt fick reda på att mamman levde och var på väg. Den begåvade W. gjorde karriär i kommunistiska organisationer i Sovjet och behöll sin kommunistiska tro trots allt större tvivel som han stundom drabbades av.

I början på maj 1945 flög Wolfgang,  Walter Ulbricht m fl blivande höga östtyska koryfeer till Berlin för att organisera en ny regim och förvaltning för det som vi kom att kalla för Östberlin och Östtyskland.  W. nådde höga befattningar i Östtyskland men hade 1949 fått nog av det kommunistiska paradiset och flydde tillsammans med sin stackars gulagplågade mamma till civiliserade områden på jorden. Wolfgang Leonhard hade sparat en sensationell artikel i Pravda  11 juni 1944 där den amerikanska och brittiska materiella hjälpen till Sovjet från okt 1941 – april 1944 räknades upp. Sensationell därför att västvärlden annars i Sovjet beskrevs som armodets hemvist på jorden.

6 430 flygplan, 3 734 stridsvagnar, 82 motortorpedbåtar, 206 771 last- och personbilar, 22,4 milj artillerigranater, 87 900 ton krut, 245 000 telefonapparater, 5,5 miljoner arméstövlar, 2 milj ton livsmedel.

USA:s inträde i kriget och den enorma överlägsenheten i USA:s produktionsförmåga besparade sannolikt världen från ytterligare 5 – 10 år av nazistiskt och Japanfascistiskt tyranni och folkmord. Många bortser ifrån att USA förde ett tvåfrontskrig hela tiden, mot Hitlertyskland och mot det Japanska imperiet.  Och USA stal inte några landområden och  behöll inte några länder som lydstater utan installerade demokratiska regimer som efter hand tog över.

Etiketter: , , ,

6 kommentarer

  1. Andreas

    Lend-lease från väst uppgick till cirka 4% av den sovjetiska produktionen, så avgörande var den inte. Jag tycker du gör ett stort kardinalfel i din analys och det är att inte skilja på sovjetiska beslut och den uppoffring som folken i fd sovjetunionen tvingades till. Om du åker till Ryssland kommer du att märka detta hos befolkningen, man firar segern och befrielsen inte den kommunistiska propagandan och brutala utrikespolitiken.
    Ett stort problem i historieskrivningen är att kriget mellan Sovjet och Nazi-Tyskland så präglats av kalla krigets motsättningar. Myter och skevheter lever kvar.

  2. Andreas

    Det är vidare rent felaktigt att hävda att Sovjetunionens sätt att föra krig var anledningen till de stora förlusterna. En majoritet av de 27 miljoner som omkom var civila som hamnade mitt i ett utrotningskrig. De stora militära förlusterna kom under 1941-42 när röda armén långsamt lärde sig föra ett modernt krig och miljontals krigsfångar systematiskt svalts ihjäl av tyskarna. Det betyder inte att man under tiden detta hände att den sovjetiska militärledningen. Ryssarna försökte slå tillbaka utifrån förutsättningarna och lärde sig långsamt vad som krävdes för att vinna.

  3. Håkan Rombe

    Intressanta synpunkter.Västleveranserna ägde rum under drygt 2 år. Maj1944- maj 1945 torde den Sovjetiska krigsproduktionen ha nått sitt maximum. Jag antar att de 4 % du nämner gäller hela kriget och det intressanta vore procenttalet under perioden juni 1941 – april 1944.I alla fall ofantliga volymer materiel som annars kunde ha satts in mot Japan och i Nordafrika och Italien. Sovjet utnyttjade sin överlägsenhet i folkmängd och bedrev ett slösaktigt anfallskrig i människoliv. Inte minst i Finland. Militärhistorisk enighet om det. Soldater som sprang bakåt sköts av politiska kommissarier.

  4. Även här dog unga män.

    Leveranserna:
    En del av dessa, (dock uteblivna) leveranserna ligger ännu i dag kvar gömda i våra lappländska trakter, en del allmänt kända andra inte.
    För av de leveranser som flögs över Sverige till CCCP VF med karta och kompass, blev en del nedskjutna av tyskt flygvapen i Svenskt luftrum, andra kolliderade med uppstickande terräng, mekaniska problem o.dyl.

  5. Andreas

    Det finns många myter om kriget på östfronten av den enkla anledningen att de sovjetiska arkiven i princip förblivit stängda och västvärldens historieuppfattning bygger därför på tyska källor. Det är sant att 1941 räddades Sovjetunionen av förmågan att uppbringa reserver. Men det är lika sant att från 1943-44 så var överlägsenheten mot tyskarna ofta inte mer än 2:1, sanningen är att Sovjetunionen led av en akut brist på reserver men kompenserade det med allt bättre mobil krigföring och ”maskerovka”, dvs att oupptäckt förbereda truppkoncentrationer.

  6. Andreas

    ”det intressanta vore procenttalet under perioden juni 1941 – april 1944.”

    Lend lease innebar förbättringar som studabakern, men hade den inte exporterats hade ryssarna tvingats producera något liknande. Det stora slaget stod 1941 och ryssarna lyckades då stoppa den tyska framryckningen och tvinga in Tyskland i ett utnötningskrig, varken med nämnvärt stöd av sina nedmonterade fabriker eller lend lease. Vad som är tragiskt är att kalla kriget hindrat en objektiv historieskrivning i väst, men stora omskrivningar har dock skett sen sovjetunionens fall, förhoppningsvis fortsätter detta.

Lämna ett svar till Andreas Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.