Vindkraft är det värsta ting

Som  sökas kan all världen kring. På förra veckans fullmäktige skulle vi också besluta om vindkraftspolicy och om områden där vindkraft får byggas. Frågan bordlades till junisammanträdet för översyn av några punkter. I stort sett all mark väster om odlingsgränsen verkar ha drabbats av kalla handen. Allmänningen med 1500 delägare protesterar naturligtvis och det tycker jag är begripligt eftersom allmänningen inte tycks ha fått vara representerad i arbetsgrupperna och dessutom benämnes "särintresse". Det är märkligt tycker jag att skogsägarnas användning av sina marker nu tycks ha blivit ett "särintresse". Är avverkning av skog också nu ett särintresse? Eller jakt på egen mark?

Jag är av den uppfattningen att anläggande av vindkraft på egen mark är en areell näring lika beaktansvärd som avverkning, odling av havre eller fiskodling. En annan sak är att vissa verksamheter måste miljöprövas på sedvanligt sätt och frågan är då hur hemska vindkraftverk är att ha på minst 1 km avstånd. Personligen tycker jag att en lägenhetsinnehavare eller villaägare har många andra störningar som är betydligt värre och på betydligt närmare håll. T ex vägar, gator, motoriserad fritidsverksamhet, järnvägar, industriell verksamhet, vattenregleringsmagasin för vattenkraft etc etc. Nu tycks en viss överkänslighet för vindkraft spridas som virus på Internet.

För kommunen som sådan är de planerade vindkraftsparkerna ett ekonomiskt lyft. Minst 30 st serviceoersonal behövs för att hålla verken igång. Vintertid måste kanske vägar plogas. Inte minst kommer mycket stora inkomster markägarna till del när vindkraftsföretagen arrenderar mark för att ställa upp verken. Det kan röra sig om tre gånger så mycket pengar som skogsproduktionen ger. I kommunalskatt ger bara detta belopp i miljonklassen. Indirekt sannolikt flera miljoner till kommunkassan beroende på kringeffekter. Här har vi inkomster som kan bli ett lyft för kommunen och dess invånare!

Förslaget att vindkraftsexploatörerna ska avsätta minst 1 % till bygdens föreningsliv kan ifrågasättas. Kan jämföras med att skogsägaren ska avsätta en fjärdedel av sina inkomster av avverkningar till byns föreningsliv. Den totala rörliga ersättningen till markägarna brukar röra sig om 4 % av bruttoomsättningen i elproduktionen vilket inebär att 1 % är stora pengar som markägaren är tänkt att ge bort. Nu avstår ofta markägarna ändå en del av inkomsterna till byarnas föreningsliv vilket ofta är mycket stora belopp jämfört med de inkomster föreningarna normalt har. Jag tycker att 1 % till föreningslivet ska gälla i de fall det är fråga om statens mark eller bolagsmark där styrelsen har sitt säte utanför kommunen.