Vånda inför promillegräns

Promillegränsen för sjöfylleri sänks 1 juni till 0,2 promille d v s samma som i vägtrafiken. men undantag har gjorts för båtar som är mindre än 10 m och som går långsammare än 15 knop. Diskussionerna inför lagen har avslöjat märkliga inställningar hos visst sjöfolk och hos vissa politiker. Om vi först tar ovan nämnda begränsning och överför den till vägtrafik skulle vi från straffansvar undanta förare av traktorer, mopeder, epatraktorer och minibilar. Kärleken till alkoholen tycks vara särskilt stark inom båtsporten.

I tidningen Båtliv representerande Svenska Båtunionen har märkliga ting kunnat läsas om bajsförbudet i våra skärgårdar och om promillegränser och övervakning av dessa. Sålunda skriver chefredaktören Redéen följande angående ett "lugnande besked från en sjötrafikhandläggare".  

"Det här betyder förhoppningsvis att vi kan få en lugn sommar där statens resurser för övervakning används där de gör mest nytta. Inte för att jaga någon som tagit en pilsner bland kobbar och skär eller i vackra naturhamnar utan vid de krogar främst i Stockholms skärgård där trafiken med berusade båtförare är ett verkligt problem".

Det är klassiskt, polisen förväntas jaga andra bovar än en själv. Överfört till vägtrafik skulle ansvariga personer i stora organisationer önska en fristad "för en pilsner" d v s inga nykterhetskontroller i glesbygd och förorter. En notorisk rattfyllerist i glesbygd körde för några år sedan ihjäl en farmor och hennes barnbarn som var ute på promenad. Tätare kontroller i glesbygd kunde ha rensat ut denne rattfyllerist från vägarna.  Redéen fortsätter " På sjön är vi alla kompisar och vänner. Låt det förbli så!" Vad menar karln? Ska man acceptera sjöfyllerister bland kobbar och skär långt från storstäderna? Jag måste deklarera att jag absolut inte är kompis och vän med rattfyllerister. Ser jag någon misstänkt bakom ratten ringer jag polisen. Ska det vara någon skillnad på sjön? Hemska olyckor har ju skett.

Har båtfolket de företrädare de förtjänar?