Håkan Rombe, pensionär Storuman

Sysselsättning: Pensionerad rektor och lektor i företagsekonomi, fritidspolitiker.
Född: 1940
Familj: Hustru 3 vuxna barn
Bor: Långsjöby Storuman
Bil: Suzuki Grand Vitara
Husdjur: Gråhundshane
Första minne: Tyska stridsflygplan som dånade över Långsjöby 1944
Bästa minnet: Bröllopet 1961
Favoritmat: Stekt röding
Smultronställe: Fritidshuset i Skalmodal
Avkoppling: Läsning böcker i samhällsvetenskap, idéhistoria och samtidshistoria
Bästa egenskap: Ingenting är omöjligt


Det bästa med Storuman/Tärnaby
1. Blandningen nybyggarkultur- samisk kultur
2. Närheten till fjällen
3. Jag har mina rötter och mina jaktmarker/fiskevatten här
4. Bredband i byarna
 

Skrivs av

Visar inlägg från januari 2010

Slaktbilder på skola

Elever på en skola har fått se "skakande" bilder från ett slakteri. Jag trodde i min enfald att alla barn får lära sig i grundskolan hur maten kommer till innan den når diskarna i butikerna. Det är en demokratisk rättighet att få veta det och också en demokratisk rättighet att få veta hur djuren har det innan de blir festmåltid.

Uppfödd i jordbrukarfamilj fick vi barn tidigt lära oss hur mat kommer till och det var inte alltid med positiva vibrationer. Som t ex när vår far en dag sade att det var dags att slakta killingen som jag och min bror haft som lekkamrat hela sommaren. Vi hade killingen inomhus och lekte kurragömma och den hittade oss alltid med sitt suveräna luktsinne, under sängar, i garderober, ja överallt. Trappa upp och trappa ned gick ibland jakten. Förmodligen var vi ensamma hemma när sådant pågick.

Nåväl, vi visste inte vad ordet "slakta" betydde så vi ropade genast "får vi titta på"? Det beviljades och killingen togs ut ur ladugården och slogs i huvudet med en hammare så den föll sprattlande omkull. Ett raskt snitt i halsen så blodet sprutade och så var den där "slakten" vi ville titta på i full gång. På vår lekkamrat. Undra på att man blev som man blev, skulle man kunna säga (försvara sig med). Allt nog "härdades" vi barn med scener som skulle kunna kallas "skakande".  Jag minns att vi hade lite svårigheter med aptiten när lekkamraten skulle ätas upp så mor fick i fortsättningen ljuga om köttets ursprung när det vankades mat. Men vi behövde alltså inte läras i skolan hur mat kommer till.

Kvinna svårt biten av Schäfer

En kvinna på kvällspromenad blev svårt biten av en lösspringande schäfer i Laholm. Problem med stora lösspringande hundar som attackerar eller skrämmer folk finns överallt i städernas parker och strövområden. Något som skulle råda bot på detta problem vore vargflockar i städernas parker och strövområden. Här finns det uppenbarligen gott om lösspringande vargmat och vargar hoppar dessutom inte upp och biter kvinnor i ansiktet. Dubbel positiv effekt.

Döda av passiv rökning

Antalet dödsfall p g a passiv rökning har enligt en rapport minskat från 500 människor till 200 på bara 6 år. Mätningen har utförts för att mäta effekterna av rökningsförbudet på restauranger m fl ställen. Tydligare kan det inte bli att rökarna orsakat  många medmänniskors död genom att utnämna arbetsplatser, personalrum, restauranger mm till rökrum. Fortfarande dör massor av människor p g a passiv rökning och då är nog snart hemmiljön den dominerande orsaken.

Frihet som går ut över medmänniskornas frihet är inte frihet. I synnerhet om friheten att röka var och hur som helst orsakar nästans hädangång. Det som en minoritet rökare brukar kalla hetsjakt mot rökare är något så oskyldigt som en naturlig drift hos människan att överleva så länge som möjligt. En onaturlig drift är att bränna upp sitt liv genom att börja i båda ändarna. Och frihet förresten. När en ungdom rökt i en vecka tar friheten slut och vederbörande är dömd av tobakskapitalet till ett livslångt beroende av en hälsofarlig drog och till ett livslångt dagligt bidrag till tobaksbolagens aktieägares fickor.

Det har varit en lång resa från 1960-talets giftkamrar till dagens rättigheter att slippa giftig rök i offentlig miljö och arbetsmiljö. Bakslag har inträffat, som t ex Umeås ångest över tobaksbeslutet härförleden, men riktningen är klar. Kanske  det en gång i framtiden blir en rättighet för ofödda och födda barn att slippa bli gasade av sin mamma och pappa i hemmet. Egentligen barnmisshandel med livslånga konsekvenser.

Utveckla distansundervisningen, lär av Lapplandsvux

Ser till min glädje att det börjar hända något när det gäller distansundervisning som metod att öka urvalet för gymnasieelever på små gymnasieskolor och att behålla gymnasieundervisning där den hotas av elevminskning. Bra att även grundskolan kommer med i utvecklingsarbetet. Jag tar det som självklart att statliga förordningar som hindrat utveckling på området ändras så att försöksverksamheten och utvecklingen inte hindras.

I artikeln i V-K står det att "ingen liknande undervisningsform finns i Sverige". Det är en sanning med modifikation. När Kunskapslyftet startade 1977 valde några utvecklingsbenägna kommuner i Sverige, bl a Storuman och Vilhelmina, att bedriva komvux med distansmetoder vilket innebar att elever inte behövde flytta in till centralorten kanske 15 mil bort för att höja sin kompetens. I början hade tyvärr inte Internet den styrka och stadga det har i dag men pionjäranda och entreprenörskap löste det mesta. Man märkte tydligt att fjällfolk var vana vid att självständigt lösa problem utan större åthävor. Storuman och Vilhelmina bedriver vad jag vet fortfarande distansundervisning under samlingsnamnet Lapplandsvux. Lycksele har också varit deltagande och bidragande.

Umeå Universitet behöver inte gå över ån efter vatten och inte heller "uppfinna hjulet". Lapplandsvux har arbetat med utveckling av distansundervisning på gymnasial nivå i drygt 12 år och fortfarande finns ytterst kompetent personal kvar i verksamhet. Jag vill påstå, efter att ha haft förmånen att vara rektor i Storuman för verksamheten, att i Lapplandsvux finns personal som är i Sverigeeliten då det gäller distansundervisning och utnyttjande av det senaste inom IT.

Ta tillvara denna resurs som Lapplandsvux erfarenheter och personal utgör!

Räkneexempel flyg

Går det att räkna hem den fjärde flygplatsen i södra Lappland? Vi gör följande antaganden: Kommunal skatt 22 %. Flygplatsens underskott 14 milj per år och en normal löntagare har 200 000 kr i beskattningsbar inkomst. Dessa antaganden leder till följande: En löntagare som har ett jobb som till 100% tillkommit tack vare flygplatsen i Gunnarn genererar till kommunens kassakista 0,22 x 200 000 = 44 000 kr. För att tjäna in hela underskottet på 14 milj krävs det då 14 000 000:44 000 = 318 st inkomsttagare som helt och hållet jobar inom verksamheter, framförallt turism, som utför tjänster åt tillresta personer som annars inte skulle ha kommit. Eftersom nya arbetsplatser genererar sysselsättning inom andra sektorer, t ex handel, så kan vi minska behövliga 318 till säg 200 st årsarbeten.

Var har vi de turistföretag i östra kommundelen som sysselsätter 200 årsarbetare inom turism och liknande och som helt kan hänföras till tillresande turister? Befintliga företag inom hotell-restaurang sysselsätter en del folk men gästerna torde till övervägande del röra sig om affärsmän, konsulter mm som skulle tagit sig till Storuman även om de måste åka buss eller hyrbil sista delen av sin resa eller helt enkelt kommer i egen bil eller företagsbil. Jag påstår att Storumans östra kommundel i dag inte har särskilt mycket att erbjuda som destination inom turismen. Jag påstår också att det inte finns många enkronor att räkna hem inom  destination Storumans östra kommundel till kommunens kassakista.

Ett annat argument brukar vara att åtskilliga företag lokaliserat sig till Storuman just på grund av att det finns flyg i Gunnarn. Eller att företag startat just på grund av att det finns flyg i Gunnarn. Eller att företag flyttar från kommunen om det inte finns flyg i Gunnarn. Dels är det en rejäl uppförsbacke till 200 st årsarbeten, dels är argumentet rent nys. När man hävdar att Bio Stor, vindkraft, gruvor mm lokaliserar sig till Storuman just tack vare flyg i Gunnarn då förstår man hela vidden av tomheten i argumentet. Företagen har fortarande 3 st flygplatser som nås inom  1 - 1:45 timme utan flyg i Gunnarn. Till Stockholm från Storumans centralort tjänar man 1 minut jämfört med att flyga från Vilhelmina eller Lycksele.

Finns det några belägg i empiriska data för att mina små räkneövningar skulle sakna validitet? Svar: Nej!  Storumans kommun har lika eller sämre befolkningsutveckling än jämförbara kommuner som saknar egen flygplats. Befokningsminskningen har pågått under hela den tid vi haft flyg i Gunnarn och då är att märka att hela Storumans befolkningsminskning äger rum i östra kommundelen!

Om staten pekar med hela handen och rationaliserar bort 2 st flygplatser i södra Lappland är det ju inte svårt att se på en karta var geografiska och befolkningsmässiga mittpunkten ligger. Gunnarn. Nya pengar i statens infrastruktursatsningar bör ske i upprustning av snabba och bra vägar till den gemensamma flygplatsen Gunnarn och snabba förbindelser till Bottniabanan.

Min lilla räkneövning ovan visar också på att turistföretag i t ex Borgafjäll eller Saxnäs måste visa upp en verksamhet som sysselsätter uppåt 200 personer och att turisterna kommer  just på grund av någon viss flygplats belägenhet om man nu tycker att samhället ska bygga flygplatser intill vissa turistanläggningar. Eftersom många turister kommer ändå krävs det ofantliga dimensioner på turistverksamheten för att räkna hem de underskott som våra flygplatser genererar. Så länge staten betalar sådana underskott via Rikstrafiken går det an kommunalekonomiskt men kommunerna i glesbygd har själva inte råd att betala underskotten med välfärdens pengar.

Om kommunen har t ex 400  milj i intäkter ett visst år och lägger 15 miljoner på en ny frivillig verksamhet medför det att 15 miljoner måste tas från andra och ofta lagstadgade verksamheter. Svårare är det inte. Politik är alltså att välja och prioritera inom ramen för en begränsad ekonomi. Förstår man inte det borde man nog inte vara politiker.

Rapport från verkligheten

Ett rop på hjälp! Omsorgsnämndens au idag. Sammanträdet startar med att en skrivelse som stämplades in 2009-12-10 ligger på arbetsutskottets bord undertecknad av 9 st enhetschefer (motsv). Vi får även en muntlig redogörelse av ett par enhetschefer. Skrivelsen börjar med en redogörelse för nationella riktlinjer för god demensvård. Den miljö som de dementa nu vistas i på särskilda boenden och i korttidsboenden uppfyller inte ens elementära krav för demensboende.  Man konstaterar också att bara under senaste året har behovet av demensboende fördubblats i särskilda boenden och korttidsboenden. I dag är läget akut och ingen plats kan f n erbjudas i demensboende. Det råder  infarkt i kommunens system för omhändertagande av dementa. Någon på korttidsboendet har väntat sedan i maj förra året på plats.

Man hänvisar till äldreberedningen där de stora behoven av utbyggnad av demensvården klarläggs. Man har även noterat att kommunstyrelsen begravt fullmäktiges beslut i juni 2009 att bygga 8 nya demensplatser snarast möjligt. Frånsett det inhumana, vedervärdiga och okristliga i att nonchalera det akuta behovet av att bygga ut demensvården förlorar kommunen på att det är särskilt personalkrävande att vårda dementa i en olämplig och inte anpassad miljö. Dessutom kommer framöver ganska säkert böter för att kommunen inte verkställer biståndsbeslut i tid. De här behoven inom demensvårde har signalerats under lång tid. Svaret från hurtfriska personer i bl a centerpartiets ledning är att "effektivisera verksamheten". Är det sådant som kallas "spetskompetens"?

För mig som kunnat iaktta det politiska rävspelet är det enkelt att konstatera att utbyggnaden av demensvården blev ett sparobjekt för att använda kommunens skattemedel till att subventionera flygbiljetter med 1 200 kr per st. För 12 000 resenärer är vi uppe i 14-15 miljoner per år. De statliga 4 extra miljonerna till välfärdens kärna åkte raka vägen in i flygresorna som alltså därmed nu kan kallas för välfärdens kärna i Storuman. Det som behövdes för att driva 8 nya demensplatser under hösten 2010 var mindre än 2 milj. Men med troende ska man som bekant inte diskutera, det tycks även gälla flygtroende. Dessa troende har ända sedan våren 2009 dammsugit de kommunala kärnverksamheterna, välfärdens kärna, på pengar för att kunna bedriva sin flygverksamhet till ytterst marginell nytta. Tidsvinst till Stockholm 1 minut!  Inget har varit för heligt i denna jakt, inte ens de skriande behoven för kommunens dementa som har ett långt och strävsamt liv bakom sig i vår kommun. Skamligt! 

Jag får anledning att återkomma med rapporter från verkligheten när påverkan på årets verksamheter och nästa års budget börjar klarna när de minst 23 miljoner som försvunnit upp i det blå ska sparas in på kärnverksamheterna.

Snart kommer räkningen

Nu kommer räkningen för luftcirkusen som pågått sedan okt 2008. Jätteförlusterna för flyget ska inarbetas de kommande åren och för 2010 torde komma krav till nämnderna i innevarande års budget på mångmiljonbelopp eftersom årets budget spruckit med 9 miljoner tack vare tidigare flygbeslut. Jag skulle kunna säga "skyll inte på mig" men det hjälper ju inte verksamheterna. Vad jag förstår av efterdebatten, som kännetecknas av de sura rönnbären, finns det väldigt kompetenta personer i partierna och i näringslivets organisationer som kan trolla fram pengar så att de bortflugna 23 miljonerna inte innebär några personalminskningar inom kommunens kärnverksamheter. Dessa personer borde anlitas som konsulter. Kan t ex omsorgsnämnden med hjälp av dessa "konsulter" minska kostnaderna med 10 miljoner de närmaste 3 åren utan personalminskningar trots ökad volym på verksamheten är det dags att lägga fram en doktorsavhandling av osedvanlig kvalitet. De har nämligen kommit på något som ingen annan kommit på förut. Maken till trollerinummer har aldrig tidigare setts inom kommunal ekonomi.

Flygtrafik på icke lönsamma flygplatser är i detta land en fråga för Rikstrafiken. När staten via Rikstrafiken drar in stöd för en flygplats har man inte ens tänkt tanken att kommunen Storuman, dessutom under den svåraste ekonomiska krisen sedan 1930-talet, skulle äventyra skola och omsorg för att leka flygbolag.

Hur kunde det gå åt helskotta som nu skett? Det förefaller som en skara politiker haft en plan som följts. Först presentera en lättsmält kostnad på "bara 0 - 4,1 milj för 1 år" i okt 2008 för att lura med sig tillräckligt många fullmäktigeledamöter för att få starta eget flyg i trots mot Rikstrafiken (staten). Beslutet i okt 2008 skedde under annalkande finanskris och jag + 7 andra röstade emot. Sedan mörkades jätteförlusterna till 23/6 2009. För att flyga till årets slut skulle notan bli 11 milj, inte 0 - 4,1 milj som utlovats. Nu förstod man att fara var å färde så ett gäng "konsulter" inkallades och nästan hela fullmäktigedagen 23/6 upptogs av en bedövande enkelriktad propaganda, ingen tid skulle reserveras till diskussion om inverkan på den totala kommunala verksamheten. Det var hur tydligt som helst.  Det gick bara nästan hem. Fullmäktige beslutade att tillskjuta de totalt 11 miljonerna med villkor att om ekonomiska förutsättningar inte finns ej tillskjuta ytterligare medel till fortsatt flyg.

Detta beslut upprepades av fullmäktige 13/10 2009. Fullmäktige var alltså inte beredd att tillskjuta mer pengar. Fullmäktige 24/11 briserar bomben att det var fråga om 13 miljoner i förlust för 2009 och att ytterligare 22 miljoner skulle behövas för flyg till mars 2010. Nu beslutade fullmäktige att inte tillskjuta ytterligare medel än de 13 miljoner som redan gått upp i rök och flyget skulle läggas ned i mitten av januari 2010 om inte annan finansiering hittades.

Observera att ännu i nov 2009 hade ingen personal på flygplatsen varslats trots att flygbolaget redan i juni fått reda på att gränsen var nådd för kommunal finansiering. Icke desto mindre kunde vi läsa i media att kommunstyrelsen beviljat fortsatt förlustflyg till 28/2 år 2010 eftersom biljetter sålts till sista februari!!  Fullmäktige skulle helt enkelt inte få lägga ned något flyg!

Sedan kom då detta extra fullmäktige 18/1 2010 och återigen skallade argumenten "att har vi ändå satsat så och så många miljoner hittills måste vi få satsa dessa nya miljoner". Så har det låtit hela tiden sedan 23 juni 2009. Efter vad jag förstår har personalen varslats först helt nyligen. Det ger en tydlig bild att målet helgar medlen.

Hela tiden har det funnits en kärntrupp inom framför allt centerpartiet, moderaterna och kristdemokraterna, särskilt deras ledningar,  för vilka inga tiotals miljoner i världen tycks kunna få dem att ägna en tanke på vad som kommer att hända med skola, äldreomsorg mm. Sådana småsaker som skola och omsorg tycks inte ens finnas i ordförrådet annat än som sparobjekt för att främja kommunens huvudverksamhet flyg. De har varit beredda att gå hela vägen med 33 förlustmiljoner fram till mars 2011. Frågan är var de hade sin gräns. 50 miljoner? 100 miljoner? När förmyndare tar över kommunen? Min förvåning har stigit oavbrutet sedan okt 2008.

Fullmäktige herre i sitt eget hus.

Fullmäktige beslutade i dag i enlighet med sina tidigare beslut vid tre tillfällen under 2009 att inte tillskjuta pengar till fortsatt flyg. Det innebär inte att kommunens kärnverksamheter kan andas ut. På grund av det i historiens ljus dåraktiga beslutet 14/10 2008 att trotsa staten och flyga på eget bevåg finns en jättesumma som ska sparas in av kommunens övriga verksamheter. Det rör sig om 23 miljoner vilket orsakar ett underskott i bokslutet för 2009 och orsakar ett budgetunderskott för år 2010. Det senare innebär att ett sparbeting för 2010 på kanske 9 milj kan drabba verksamheterna under pågående budgetår. För år 2011 - 2013 kommer sparbeting som inte är av denna världen pga minskade intäkter och återtagning av tidigare förluster enligt balanskravet. Det kanske vore en bra idé att kommunstyrelsen inbjuds till omsorgsnämnden och fridids- kultur- och utbildningsnämnden när sparbetingen behandlas i dessa nämnder för att i verkligheten se konsekvenserna av de ställningstaganden man gjort, som en synnerligen behövlig fortbildning. I dessa nämnder har vi en stor del av den kommunala verkligheten som i dag inte ägnades minsta intresse. OK, Gunilla Lundgren motiverade sitt ställningstagande med behoven i kommunens kärnverksamheter men i övrigt var det tyst. Det finns politiska företrädare som ännu inte sagt flaska om hur vi ska klara kommunens kärnverksamheter under åren 2010 - 2013. Hur de röstade i dag förstår nog läsaren. Tycker man att 25- 35 miljoner av pengar som vi inte har används till ett flyg som inte löser något flygbehovsproblem är i sin ordning, har man nog noll koll på behoven i kärnverksamheterna eller struntar i följderna för dessa verksamheter.

Vi hade vid dagens beslut det läget att kommunens räkenskaper för 2009 visar på stort underskott och budgeten för 2010 stort underskott. Det fanns alltså egentligen inte en femöring att satsa på  fortsatt flyg eller någon annan icke nödvändig verksamhet. Hur ledamöterna röstade ska jag redovisa senare när protokollet är klart.

Ett annat viktigt beslut var att bilda en samverkansnämnd med Lycksele. Det är på tiden. Vilhelmina, Åsele och Dorotea har kommit längre på samarbetsområdet än andra inlandskommuner och blickar hellre söderut mot Strömsunds kommun än norrut mot Storuman. Det torde ha att göra med det lågskaliga kriget om flygplatser och då tycks Storuman vara rena pesten. Rätta mig om jag har fel! Blir det inte en sammanslagning måste samarbetet fördjupas betydligt jämfört med i dag. Det är synnerligen olyckligt att vi inte har en samverkansnämnd mellan Lycksele, Vilhelmina och Storuman på gymnasieområdet men det kanske kommer? Gymnasiekommunerna i inlandet måste samarbeta i stället för att konkurrera. Man kan få bättre utbud för mindre pengar genom samordning och samarbete.

Stridsyxorna som flög i luften i dag måste grävas ned och jag tror att vi i Storuman nu spottar i nävarna för att utveckla kommunen på de områden vi är framstående. Gruvor, vindkraft, skog, rennäring och turism. Vi har även bra företag inom industri och handel, ehuru vi dock inte ännu lyckats göra Storuman till det handelscentrum som motiveras av att vi ligger i skärningspunkten mellan E 12 och E 45. Enorma summor kommer att satsas inom gruvnäring och vindkraft de närmaste 10 åren och kommunens företag måste hålla sig framme. När vi nu inte satsar varenda slant på flyg kanske vi kan inrikta de personella resurserna på dessa områden och kanske även har råd med en och annan slant till utveckling när vi sparat igen de bortblåsta 25 miljonerna till flyg, vilket kommer att ta minst 4 år.

Nu när jag skrivit detta torde tärnaledamöterna ha kommit hem och förhoppningsvis åtnjuter en god middag efter en sedvanligt lång och arbetsam dag. Men det finns ju tåga i fjällfolket.

Är fullmäktige herre i sitt eget hus?

Lite historik kan belysa den frågan.

Fullmäktige 14/10 2008. Det stod klart att Rikstrafiken slutar betala trafik på Gunnarns flygplats. Fullmäktiges majoritet beslutar att flygplatsbolaget för 2009 får en garanti på 0 - 4,1 milj för att upphandla flyg 2009 i trots mot staten. Vad jag förstod på en del talare låg smärtgränsen just vid 4,1 milj kr. Den ekonomiska krisen i Sverige och ute i världen var i antågande. Jag och några andra förutseende och insiktsfulla röstade mot fortsatt flyg på kommunens bekostnad. Efter diverse strul upphandlades en ny flygoperatör av flygbolaget som var betydligt dyrare för kommunen än den föregående. Men om konsekvenserna av detta var det tyst!

Fullmäktige 24/2 2009. Tyst. Inga signaler om att kostnaderna för flyget gick mot en härdsmälta trots att styrelsen och dess ordförande redan nu måste ha vetat vart det barkade hän.

Fullmäktige 28/4. Bengt-Göran Burman frågar om den 14/10 2008 beslutade garantin på 4,1 milj skulle behöva slantas upp av kommunen. Lugnande besked.

Fullmäktige 23/6 2009. Det uppdagas först nu vilken ekonomisk smäll flyget skulle bli. Förutom garantin på 4,1 milj skulle ytterligare 7,2 milj behöva tillskjutas för 2009. Fullmäktiges tid större delen av den dagen upptogs av en massiv enkelriktad propaganda om nödvändigheten av flyg.  Inhyrda konsulter från när och fjärran förutspådde kommunens snara död om vi inte sköt till de 11 miljonerna och fortsatte flyga i Gunnarn. När jag påminde om påverkan på kommunens kärnverksamheter blev vissa personer irriterade. Det riggade partyt fick inte störas av snack om verkligheten. Efter hård debatt blev beslutet täcka flygbolagets underskott för 2009 med dessa 7,2 milj + garantins 4,1 milj. och  "att om inte ekonomiska förutsättningar finns inte tillskjuta ytterligare kommunala medel för 2010 och 2011". Fullmäktige beslutade även att sätta igång utbyggnaden av demensvården med 8 nya platser och med byggstart om möjligt hösten 2009.

Fullmäktige 13/10 2009. Flygstyrelsen får i uppdrag att inför fullmäktige 24/11 redovisa förutsättningarna för fortsatt flyg, nedläggning eller försäljning. Återigen upprepas i fullmäktiges beslut  "att om inte ekonomiska förutsättningar finns inte tillskjuta ytterligare kommunala medel för 2010 och 2011"

Fullmäktige 24/11 2009. Nu briserar bomben. Förlusten för 2009 skulle röra sig om totalt 13 miljoner och för att flyga till sommaren 2011 skulle ytterligare 22 miljoner behöva tillföras. Alltså totalt 33 miljoner i förlust för kommunen när 4,1 miljoner 14/10 2008 lät som en smärtgräns. Fullmäktige beslutade dock "att inte tillföra ytterligare medel för fortsatt flyg"  under kommande år. Med andra ord skulle flyget läggas ned efter avtalsperiodens utgång i januari 2010. Det kunde även konstateras att kommunstyrelsen inte efterkommit fullmäktigebeslutet 23/6 2009 om igångsättning av demensutbyggnaden.

Sammanfattning: Flygbolaget har inte redovisat för kommunstyrelse? och fullmäktige jätteförlusterna för flygbolaget och kommunen i tid. Fördröjningen har varit upp till 4 månader. Med det nya avtal flygbolaget tecknade i början på 2009 måste det stått klart att förlusterna skulle bli precis så stora som de blev. Kommunstyrelse och flygbolag har trotsat fullmäktiges  beslut 23/6, 13/10 och 24/11 att lägga ned flygtrafiken 2010 och 2011 genom att inte tillskjuta några medel till förlusttäckning. Eftersom personal inte varslats på flygplatsen drabbas kommunen av miljontals kronor i personalkostnader för år 2010. Tre st fullmäktigebeslut har ju klargjort att det inte finns finansiering.

Jag och 7 st andra klarsynta fullmäktigeledamöter hade, om vi fått bestämma 14/10 2008, besparat kommunen i storleksordningen 25 miljoner kronor. Pengar som sprätts upp i det blå utan att lösa något kommunalt problem. Tjäna 1 minut vid en Stockholmsresa var det någon som räknat ut. Fullmäktigebeslutet att bygga ut demensvården har kommunstyrelsen också struntat i. Min slutsats av ovanstående är att ett antal politiker i bl a kommunstyrelsen tycks betrakta kommunens högsta beslutande organ fullmäktige som en fårskock som inte vet sitt eget bästa. Hur ska man annars tolka det som sker gång efter gång? Jag hoppas att fullmäktige i morgon sätter klackarna i backen och talar om var skåpet ska stå, en gång för alla och slutgiltigt! 

Det är bara att ta kommunens budget för 2010 - 2012 för att se att vi inte har råd att satsa en femöring på nya flygäventyr som fullmäktige TRE GÅNGER redan sagt nej till.

Carl Philip väljer fel dam

Enlig trovärdig källa är hovet missnöjt med Carl Philips val av kvinnor. Statsministern borde snarast inkalla regeringen i krismöte för att behandla denna viktiga konstitutionella fråga. Vår statsegendom får naturligtvis inte visa dålig smak i dessa hänseenden eftersom vårt statsskick då kan vara i fara. Våga värna stamtavlan.

Annars kom en kallelse till fullmäktige 18/1 för en vecka sedan. Det kom handlingar som säger att för 10 miljoner kan kommunen flyga vidare till 28/2 och sedan är det nedläggningskostnader och (ytterligare) förlusttäckning för 2009 med 3 miljoner. Nedläggningskostnaderna drar ut på tiden eftersom personalen ännu!!! inte är varslad trots fullmäktiges nedläggningsbeslut och trots att förlusterna förbrukat aktiekapitalet.  I vanlig ordning ska man nog inte titta särskilt mycket på de utskickade handlingarna eftersom de verkliga handlingarna kommer i V-K någon dag innan sammanträdet eller presenteras på fullmäktiges förmiddag. Förvirrande att-satser brukar kuppas igenom på fullmäktiges eftermiddag när de flesta förlorat tankeskärpan. Sålunda kan man nu hux flux läsa t tidningen att fullmäktige på måndag kommer att handla om fortsatt flyg till 31/12. En "struntsumma" kostar det säger man, 1,8 milj kr. När det gäller fullmäktiges beslut att bygga ut demensvården är dock en sådan summa helt oöverstiglig.

Diskussionen börjar som vanligt i fel ända.  De 25 miljoner som hittills bränts upp på flyget ökar på kommunens förluster och enligt lagen om ekonomi i balans ska de pengarna sparas in de 3 närmaste åren, ovanpå på de andra sparkraven som följer av ekonomiska krisen. En ren härdsmälta väntar skola och framförallt omsorg under åren 2010 - 2013. Jag begriper personligen inte hur vi ska klara en vettig omsorg de närmaste åren med den oansvariga penningrullning som pågår. Men om budgeten 2011-2013 är det tyst och om man tar upp frågan blir vissa politiker irriterade som om man förstör feststämningen. Tar man inte en ekonomisk diskussion med utgångspunkt i de närmaste årens ekonomiska situation för kommunen blir diskussionen meningslös. Vissa företrädare för de politiska partierna verkar ha ryckt säkringarna i fråga om ansvar för kommunens kärnverksamheter. De som nu försvarar miljonrullningen till flyg på 10-tals miljoner bör kunna svara på var personalneddragningar på minst 30 personal inom äldreomsorgen ska ske de närmaste 2-3 åren. Kliv fram och ta ansvar. Hälsa på äldreboendena och tala om vilka positiva utvecklare ni är.  Alla väntar andlöst.

Inför euron

Bra att M, C och KD vaknat till och ansluter sig till folkpartiets linje att Sverige ska vara fullvärdiga medlemmar i EU och inte tillhöra andra klass när EU diskuterar valuta- och finanssektorn. Kronans värde varar inte, om någon nu inbillat sig detta,  utan vi har fått se en gradvis devalvering. Det märks tydligt när vi svenskar besöker utlandet eller betalar räkningar till utlandet. Höga betalningsavgifter och usel växelkurs står oss vanliga svenskar dyrt. Den pågående gradvisa devalveringen skadar Sverige på sikt genom att nödvändiga rationaliseringar i vårt näringsliv kan skjutas på framtiden i skydd av minskande värde på den svenska kronan. Det har märkts särskilt väl inom skogsindustrisektorn där våra konkurrentländer har betydligt effektivare struktur. Att det går bra just nu för den svenska skogsindustrin kan helt och hållet hänföras till vår ständigt pågående smygdevalvering av kronan.

En annan sak är att beslut om Euron är sällsynt illa lämpad för folkomröstningar. Jag är rädd för att debatten ännu en gång kommer att handla om ovidkommande saker som EU-tjänstemäns löner, krondyrkan, främlingsrädsla, Brysselspöket och ren nationalism. Yttersta vänstern och yttersta högern fallar ju varandra om halsen i denna fråga så att de nästan kväver varandra av hänförelse. Vi har ju valt en riksdag som ska fatta beslut i vårt lands intresse på kort och lång sikt. Varför detta trams med folkomröstning som kostar mycket stora pengar?

Könskvotering bort. Bra!

Regeringen avskaffar könskvoteringen vid intagning till högre utbildning enligt högskoleministern Tobias Krantz (fp). Det var på tiden. Det blir sällan bra när staten försöker lösa ett problem genom att pressa  in människorna i fyrkantiga rutor med hjälp av diskriminerande regler. Kvotering av utbildningsplatser utifrån kön, etnicitet etc har aldrig fungerat utan att skapa problem som är större än dem som skulle åtgärdas. Det har utvärderingar i bl a USA kommit fram till.

I vårt rättvisa land måste tjejer vara duktigare än killar för att få samma möjligheter att komma in på attraktiva utbildningar som t ex veterinärutbildning som leder till intressanta arbeten med bra löner.  Nu blir det slut med den orättvisan tack vare alliansregeringen.

Hur löser vi då problemet med enkönsdominerade arbetsplatser? Jag tycker personligen inte att det spelar så stor roll om min gråhundstik bara möter kvinnliga veterinärer under sitt hundliv eller att min bil möter endast män på bilverkstäderna. Ett större problem är enligt min mening att eleverna många gånger kan gå genom  alla årskurserna 1 - 9 i grundskolan utan att ha en enda man som lärare. Inom sjukvård och äldrevård är den kvinnliga dominansen bedövande stor. Det är dock aldrig bra med stora enkönade arbetsplatser som skolor, äldreboenden, sjukhus och fabriker.

En viktig orsak till att väldigt få män söker till skola och vård/omsorg är lönen (undantagandes då läkare och veterinärer). Den låga lönen i vård/omsorg beror dels på tradition men kanske framför allt  på att arbetsplatserna är kvinnodominerade. Och att offentliga sektorn dominerar kraftigt som arbetsgivare. Läraryrket var en gång i tiden mansdominerat i grundskolans senare årskurser och i synnerhet på gymnasiet. Lönen var på den tiden också konkurrenskraftig. Efter 1960-talet har lärarlönerna åkt hissen rakt nedåt i en takt som torde vara unik på arbetsmarknaden. Efter kommunaliseringen av lärarna blev det snarare fritt fall. Nu skördar vi frukterna av den politiken och den har inte alliansregeringen särskilt stor skuld till. Socialdemokraterna som vill ha kvar kvoteringar till högre utbildning kanske kan lösa kvinnodominansen inom skolan genom att införa kvotering i stället för att göra läraryrket mer attraktivt lönemässigt och karriärmässigt. Eller?

Se  till att vi får konkurrenskraftiga löner och bättre karriärvägar inom skola och vård/omsorg så får ambitiösa tjejer (och killar) mer att välja på än veterinär- och läkarlinjen.

Stasi i Sverige

 

Har nyss läst boken ”Inte bara Stasi…” av Birgitta Almgren. Hon är språkvetare och professor i tyska och har gjort en grundlig genomgång av DDR:s propaganda i Sverige 1945 – 1990. DDR upphörde ju att existera år 1990 efter att folket hade börjat riva muren med händerna 9 november 1989. Den kommunistiska diktaturen påtvingades Östtyskland av Sovjet vid krigsslutet 1945 och under tiden 1945 – 1989 var DDR en lydig knähund åt Moskva. Men det var ju inom parentes  det svenska kommunistpartiet och dess ordförande Hilding Hagberg också ända tills CH Hermansson blev ordförande 1964. Andra kommunister i Sverige var trogna mot Mao Tse Tung eftersom kommunistvärlden var uppdelad i två ”religioner” med Moskva och Peking som kommandocentraler. Men samma gud hade man, Karl Marx. I övrigt slogs man som hankatter i mars månad.
Tillbaka till boken. Vill man hitta en massa svenska IM i boken blir man besviken men i övrigt en mycket upplysande bok. Almgren har gått igenom arkiv i både Sverige och forna DDR och kartlagt hur DDR påverkade Sverige under de här åren. I Tyskland är Stasis arkiv öppna men i Sverige har Säpo hemligstämplat akterna  om de svenska informatörer  IM (IM = Inoffizielle Mitarbeiter)  och spioner som gick DDR:s ärenden. I Stasis arkiv kallas icke anställda informatörer för IM (Inoffizielle Mitarbeiter). I Sverige fanns något hundratal IM och i DDR 100 000 IM, som bl a spionerade på grannar och arbetskamrater och sina egna livskamrater!!  Före Sveriges erkännande av DDR som stat 1972 skedde kontakterna mellan Sverige och DDR på låg nivå men sedan tog det fart med många möten på ministernivå och DDR etablerade ambassad i Stockholm med 15 medarbetare varav 10 st sysslade med spionageverksamhet. En annan inkörsport till Sverige var DDR-Kulturcentrum i Stockholm.
I oktober 1956, samtidigt med det sovjetiska överfallet på Ungern, bildades Vänskapsföreningen Sverige – DDR ”för att motverka antisovjetiska stämningar och hetsen mot de socialistiska staterna”. Föreningen finansierades till stor del av DDR. Ganska begripligt var större delen av de aktiva i föreningen kommunister men föreningens ordförande var alltid en prominent socialdemokrat. Stellan Arvidson, som brukar kallas den svenska enhetsskolans fader, var föreningens ordförande 1968 – 1987. Arvidson var även socialdemokratisk riksdagsman tills han blev för obekväm för partiet genom sitt försvar för alla kommunistiska illdåd t ex överfallet på Tjeckoslovakien 1968, fängslandet av oliktänkande, morden vid Berlinmuren etc etc. Sitt socialdemokratiska medlemskap behöll han dock livet ut trots att han enligt sina ställningstaganden i viktiga frågor ofta befann sig till vänster om CH Hermanssons kommunistparti. Min egen uppfattning är att Stellan Arvidson knappast hade gjort den enastående karriär i offentlig tjänst han gjorde om han från början varit medlem i det parti han egentligen sympatiserade med, det svenska kommunistpartiet före Hermansson och därefter arbetarpartiet kommunisterna APK.  Under den här tiden och fram till sin död var Arvidson sambo med Birgitta Stenholm som innehade höga poster i Skolöverstyrelsen och som var sekreterare i många tunga utredningar på utbildningsområdet och dessutom styrelseledamot i vänskapsföreningen med DDR.
Arvidson – Stenholm kom att under årtionden vara involverade i  omfattande utbildnings- och kulturutbyten med DDR. På varje högstadium-gymnasium i Sverige finns i genomsnitt en lärare i tyska som någon gång under sin yrkeskarriär varit på fortbildning i DDR. Från DDR sändes lektorer i tyska till svenska gymnasier som hjälpte till i undervisningen. Läroböcker i tyska var ett annat område där DDR hade stort inflytande genom att påverka läroboksförfattare och förlag. Vad de flesta svenskar som fortbildade sig i DDR inte visste var att de var övervakade i DDR. Värdfamiljer och kolleger i DDR skrev rapporter till Stasi om de svenskar de varit i kontakt med.  Värdfamiljerna var säkerhetskontrollerade och fick utbildning i argumentationsteknik mm innan de godkändes som sådana. På samma sätt var stödlektorerna som reste till Sverige kontrollerade, utbildade och godkända av Stasi. Dessa stödlektorer skrev även rapporter om sina kolleger i Sverige och i synnerhet då om sina landsmän. Det var åtskilliga stödlektorer som blev hemkallade i förtid till DDR p g a att de varit för frispråkiga eller låtit sig påverkas av ”fienden”. Bara att gilla att titta i skyltfönster med vackra kläder kunde vara nog för att anses påverkade av den kapitalistiska smittan. För sina tjänster för DDR åtnjöt  Arvidson-Stenholm stora förmåner i DDR. Gratis kurortsvistelser och utmärkelser av olika slag hörde till. Arvidsson-Stenholm anses av bokförfattaren som DDR:s nyttigaste personer för DDR-propagandan  i Sverige under drygt  ett par årtionden.
Andra svenska namn som förekommer i boken är den svenske författaren Peter Weiss som förde en ständig kamp mot intoleransen mot kritiska kulturarbetare i DDR. Ulf Svensson, som var direktör för Kolmårdens djurpark, var en av DDR:s nyttigaste medarbetare i Sverige.  Han fick i april 1988 motta DDR:s hedersnål i guld i Rostocks rådhus.  Svensson , som var socialdemokrat, hade kontakter ända upp i den svenska regeringen. Från en socialdemokratisk konferens i Kolmårdens djurpark letade sig information om vad olika deltagare tyckte till Stasi i DDR. Svensson hade en tysk kontaktperson med kodnamnet ”Imme” . ”Imme” hade av allt att döma ett mycket givande nät av IM och spioner i Sverige. Stasi hade IM - spioner  på svenska högteknologiska företag  inom bl a försvarsindustrin.  Riksbibliotekarien Uno Willers avtackades av DDR 1975 med medalj och kurortsvistelse för att under mer är 20 år arbetat för DDR:s intressen i Sverige. Han går till historien, åtminstone min historia, för att vid en resa till Moskva ha överlämnat den stol och det skrivbord från Kungliga Biblioteket där Lenin arbetat vid under sitt uppehåll i Stockholm. Ohly borde begråta att dessa ”klenoder” hamnade i Moskva. Kanske lukten i sitsen finns kvar? Många andra kulturpersonligheter nämns i boken som ”ambassadörer” för DDR i Sverige. En särställning i Moskva och DDR-trohet in i döden innehar tidningen Norrskensflamman och här nämns bl a Alf Lövenborg. Troheten gäller naturligtvis Moskva före Gorbatjov. En aha-upplevelse var att läsa om starten av TV2. Till den TV-kanalen rekryterades ett stort antal medarbetare som var kommunister och som försökte "ta över" och därmed orsakade en massa interna bråk och naturligtvis producerade program som förmedlade en okritisk syn på kommunistdiktaturerna. Inom massmedia finns enligt undersökningar fortfarande en övervikt för ”vänster-människor”.
Boken är intressant på många sätt. Almgren har tittat på begreppsanvändning och definitioner för att beskriva hur folk kunde behålla sin blinda tro på kommunismen trots alla dess tillkortakommanden och dess förvrängning av verkligheten. DDR målade upp en världsbild som naturligtvis var genomfalsk men som än i denna dag omfattas av många i DDR, speciellt dem som köpte hela åsiktspaketet och därför nådde priviligierade positioner. Men som också i många fall var angivare åt Stasi och förstörde karriärer för kolleger och deras familjer och ibland sina egna familjer. Ett antal skilsmässor har ägt rum p g a information i Stasis arkiv! I vanlig kommunistisk ordning gav staten sig även på avkomman till avfällingar som sagt fel saker vid fel tillfälle. Under hela tiden 1945 – 1989 betecknades Västtyskland som en fasciststat. Jag har använt begreppet Stasi  hela tiden trots att det är en benämning på säkerhetspolisen som först myntades av demonstranterna som störtade kommunistväldet 1989. Stasi är en förkortning för Ministerium für Staatssicherheit.
Boken som är en vetenskaplig studie  är på 470 innehållsrika sidor och innehåller 1150 noter men är MYCKET intressant läsning.
 

Mobbning på Facebook

En skolklass i Sverige startade en grupp på Facebook med namnet "Vi som hatar Stina". Stina var deras "klasskamrat". En trettonåring som torde vara märkt för livet. De råd som ges är att omedelbart polisanmäla ett sådant brott. Dessutom anmäla brottet till Facebook som då avstänger mobbarna från Facebook. Alla har ett ansvar att så sker.

Jag har i en tidigare blogg skrivit om den norska sångerska som när hon gick i Granmoen skole i vårt nabofylke var utsatt för mobbning och när hon sjöng på terminsavslutningen gick hennes klass ut från aulan utan att någon vuxen reagerade.

När en hel skolklass mobbar på detta sätt borde klassen genast tas ut från ordinarie undervisning och sättas i värdegrundsträning i minst två veckor. Gärna med föräldrarna närvarande  eftersom problemet  inte sällan har sitt ursprung i hemmet.

Farah Diba och jag

Råkade häromdagen se en TV-dokumentär om exdrottningen av Persien (Iran)  Farah Diba gjord av en annan Iran-flykting Nahid Persson. Nahid Persson deltog som 17-årig kommunistisk revolutionär i fördrivningen av Shahen Reza och hans drottning Farah Diba. Sedan blev Nahid själv fördriven av den islamska revolutionen. I båda revolutionerna var det livsfarligt att vara aktivist på fel sida. Nahids yngre bror blev t ex avrättad av Shah-regimens hemliga polis Savak. Frågan är vad som blivit bättre med en kommunistisk diktatur. Det enda jag kan komma på är ett jämlikare samhälle för kvinnor än det skäggiga mullasamhälle som nu styr, stenar, avrättar och håller på. Vi har tyvärr många exempel på revolutioner där en diktatur ersatts av en annan och ibland värre diktatur.

TV-filmen "Drottningen och jag" var betydligt intressantare än vad jag först trodde när jag läste TV-tablån. Filmaren och den filmade var ju bittra fiender före 1979 men allt efter som filmen fortskrider sammanflätas deras gemensamma öde att vara fördriven från sitt hemland. För alltid? Filmen är bitvis gripande, som när de står vid Farah Dibas dotters grav och Nahid också tänker på sin avrättade lillebror.

Var kommer lilla jag in i sammanhanget? Jag minns inte om det var 1960 när jag gick kadettskolan i Stockholm eller om det var 1965-65 när jag gick Krigsskolan Karlberg därstädes. I alla fall skulle vi en dag stå på parad någonstans efter Stockholms gator inför ett statsbesök. Det var fråga om Persiens kung och drottning och i kortegen åkte tror jag även vår svenske kung och drottning. Mina kamrater visste om mitt redan då utvecklade demokratiska och republikanska sinnelag och retade mig med frågor om jag skulle ordervägra och om jag skulle stå i reglementsenlig givakt inför all monarkistisk grannlåt. Eftersom jag inte är dum i huvet lydde jag naturligtvis order. Monarkin hade knappast störtats för att jag sabbat min egen yrkeskarriär.  Farah Diba ansågs vara en skönhet och gav namnet åt en frisyr "Farah Diba-frisyren" som upprätthölls genom massor med hårspray som stack i ögonen på den närgångne. På danstillställningar hamnade ju hårburret mitt framför den ofta längre kavaljerens näsa. Frågan var om vi skulle vara reglementsenliga och stirra rakt fram i givakt eller om det var tillåtet att följa kortegen med ögonen om huvudet i övrigt hölls i reglementsenlig givakt. Alla insåg att det skulle vara svårt att avslöja någons felsteg härvidlag.  Jag minns inte säkert men nog tror jag att jag fuskade lite. Det hela var över på några sekunder när kortegen svischade förbi. Ett antiklimax som kanske ändå var väntat. Vi visste hur det brukar gå till.

När jag bläddrar lite på hemsidorna ser jag att det pågår en namninsamling för att Farah Diba ska inbjudas till Daniels och Viktorias ( ja ni förstår säkert vilka de är) bröllopp. En obra idé tycker jag. Det blir lite av en inblandning i Irans inre angelägenheter på fel sätt. Fortfarande drömmer många monarkidyrkare att Farah Dibas son Surys Reza född okt 1960 ska bli Irans näste shah och dessa människor arbetar hårt för att kronprinsen ska lanseras offentligt så mycket som möjligt.  Det bör verkligen diskuteras om "vi" med att verka för monarkins återinförande i Iran därmed hjälper det iranska folket. Är inte det landet tillräckligt plågat av diverse hedenhösa och obsoleta statsskicksmodeller?  "Vi"  för resten, ska "vi" lägga oss i Viktorias och Daniels bröllopp? Har "vi" lagfart på dessa stackares privatliv? Är de offentlig egendom?

Mona Sahlin markerar mot islamister

Efter Mona Sahlins  gullande med islamska företrädare som senare i ett TV-program avslöjats som islamister har många muslimska kvinnor och tjejer misströstat om sin framtid i vårt land. Bra då att Mona Sahlin uppenbarat sig på en somalisk fest i Rinkeby för både män och kvinnor och deltagit i somaliska danser. Det är en bra markering mot de islamister som vill förpassa kvinnorna till en skuggvärld regerad av män. I Rinkeby har islamister erhållit kommunala aktivitetsbidrag och aktiviteterna tycks delvis ha bestått i rekrytering till extrema grupper som t ex Al Shabab som låg bakom attentatsförsöket mot passagerarflygplanet i Detroit.

Avskaffande av de religiösa friskolorna är något jag föreslagit tidigare och det förslaget är lika aktuellt nu. Vi ska inte ha allmänna skolor i Sverige där pojkar och flickor segregeras och olika religioner pådyvlas barnen.

Detta är exempel på viktiga frågor i en tid när media domineras av ett antal skjutna vargar som skulle skjutas enligt lag och att diverse prinsessor har funnit "den rätte" och att "de verkar passa bra ihop".

Massjakt på varg

Undergången är nog nära enligt media. I dagens Expressen stor svart rubrik,"Massjakt på varg". Naturligtvis upprörs alla jaktmotståndare i allmänhet och vargjaktsmotståndare i synnerhet. Begreppet massjakt är ett nytt begrepp som jag ej hört förut. Betydelsen av detta begrepp kan vara endera av två alternativ. Alternativ 1: Miljontals jägare omringar jordens få kvarvarande vargar som skjuts sönder och samman. Alternativ 2: Merparten av alla levande vargar dödas hej vilt av blodtörstiga jägare. Kanske det är fråga om en kombination av de två alternativen. Ska prova söka på Internet. Avsikten är helt klart opinionsbildning mot jägare som grupp.

Jag ska inte ge mig in i någon djupare diskussion i ämnet varg. Två förhållanden  som bör beaktas är enligt min mening följande:

1. Vargen är inte utrotningshotad globalt sett.

2. Sverige har en över 150-årig tradition att bedriva jakt med löshundar, både med drivande hundar och med hundar som skäller fast stånd på älgar, fåglar och vildsvin. De som jagar på detta sätt bor företrädesvis i glesbygd och är därmed numera en liten minoritet i samhället medan den majoritet som bestämmer numera har vuxit upp i och bor i städer där den dominerande djurkontakten för barn sker via Disneyfilmer med sina talande och förmänskligade djur och gosedjur som fyller barnkamrar kubikmetervis. En stark vargstam omöjliggör sekelgamla jaktmetoder med hund och vi har nått över den gränsen i stora delar av mellansverige.

Eftersom våra former för hundjakt är ganska unika torde det inte innebära vargarnas ändalykt från jordens yta om vi tar hänsyn till gamla hävdvunna metoder för jakt med jakthund. Den hänsynen har inte suttit i högsätet i Sverige. De människor som lever i och av naturen är åtminstone i Sverige mer utrotningshotad som art än vargarna.

Kvinnoplågarna

Vi män tar alldeles för lätt på problemet med kvinnoplågande "män". I stort sett varje dag dör en kvinna i Sverige mördad av närstående man. Nu har ett uppseendeväckande fall inträffat i vårt grannland Finland. En även i övrigt kriminellt belastad man har tillåtits att trakassera och till sist mörda sin f d sambo och 5 andra trots en lång räcka brott mot ett ådömt besöksförbud. Detta fall kunde lika väl ha inträffat i Sverige påstår jag. Jag tror inte jag har fel! 

Skulle inte Sverige kunna hyra någon liten ö av Ryssland uppe vid Norra Ishavet dit vi kunde skicka notoriska kvinnoplågare och därmed befria drabbade kvinnor från den fängelseliknande tillvaro de tvingas leva i. Efter år 1990 lär det finnas gott om lämpliga lokaler med billig hyra uppe i norra Sibirien. Det är vedervärdigt och ovärdigt ett civiliserat samhälle att de människor som är brottsoffer är dem som får utstå straffet - isoleringen, inte brottslingen.

Ett annat fall som oroar är den 4-åriga flicka som försvunnit i Malmö. Nu vet vi inte vad som hänt, om det är kidnapping inom familjen eller något värre. Det som oroar en sådan här gång är vetskapen om att brottsaktiva pedofiler med oåtgärdad sexualdrift cirkulerar i samhället t ex utanför daghem och skolor och i folksamlingar ständigt sökande efter "tillfället".  Fallet "Engla" som gastkramade vår nation har ännu inte lett till något alls som skulle kunna förhindra en upprepning. Inte ett smack har hänt. Låt brottsaktiva pedofiler välja mellan åtgärdande av sexualdriften och inspärrning på livstid.