Det var Ronald Reagans beteckning på Muammar Khadaffi efter bombsprängningen på ett diekotek i Västberlin 1986 då 3 st dog och 270 skadades,varav tiotals blev uinvalider. Alla förstod då att Khadaffi själv fattat beslutet om attacken på diskoteket. President Reagan beordrade då flyganfall mot Tripoli och Benghazi med över 100 döda. Om jag inte missminner mig var USA:s mål att spränga diktatorn i luften men den enda som dog i diktatorns familj var ett fosterbarn. Innan diskoteksprängningen fanns otaliga bevis för Khadaffis ekonomiska och logistiska stöd till terroristgrupper runt om i världen.

1988 beordrade Khadaffi, det vet man nu, sprängningen av passagerarplanet över Lockerbie då 259 passagerare dog bl a en svensk diplomat.

1989 sprängdes ett passagerarplan över Sahara med 170 döda. Även detta ett Khadaffisignerat verk. Senare har Libyen tvingats betala miljardbelopp till offrens anhöriga för de olika dåden. Man kan ju tänka tanken OM. Tänk om USA lyckats pricka Muammar Khadaffi 1986 när de försökte. Vilka besparingar för världen i lidande och död det troligen skulle blivit. Hela problemet verkar ju vara Den Galne Hunden som har all makt över liv och död i det arma landet.  Och Libyens olja och gas torde väl finnas kvar även om diktatorn avlägsnas.

Ett idealscenario vore väl om ett drönaranfall eller målsökande robot kunde förpassa Khadaffi till de sälla Beduinmarkerna men för min del finns problemet med att då en massa oskyldiga kan stryka med. Men frågan bör ställas. Hur många tusentals oskyldiga människor  ska en psyksjuk diktator få mörda innan "någon" makt sätter effektivt stopp med erforderliga medel? Stabilitet säger en del ledare i Europa. Kan stabiliteten bli sämre än nu?