Majoritet för statlig skola

Enligt en ny undersökning vill 56 % att staten ska återta ansvaret för skolan. Fick Jan Björklund bestämma skulle det nog redan varit på gång. Det är en konstig tingens ordning att den som har ansvaret för den svenska skolans kvalitet saknar det kanske viktigaste verktyget nämligen löneläget. Löneläget  är avgörande för läraryrkets attraktivitet och staten sitter med bakbundna händer medan Kommunförbundet jobbar febrilt med att detaljreglera lärarnas arbetstider enligt gamla brukspatronprinciper, hålla nere lönerna och på så sätt göra läraryrket mindre attraktivt. Jag ska inte upprepa vad Maciej Zaremba skrivit i sin artikelserie om den svenska skolan i DN. Jag är jättesnäll jämfört med honom.

Lärare och skolledare har åkt lönehissen nedåt sedan 1960-talet och farten nedåt ökade markant efter kommunaliseringen. Tar inte staten tillbaka ansvaret för löneläget inom skolan kommer störtdykningen utför att fortsätta ty kommunerna tar inget ansvar för den svenska skolans konkurrenskraft internationellt. Här råder den enkla lagen att världshorisonten ligger vid kommungränsen och har man bara ett namn i katedern, vilket som helst, så är uppgiften för läsåret löst.

Etiketter: , ,

6 kommentarer

  1. Aroon

    Jag kan bara prata efter egen erfarenhet. Jag vuxenstuderade under en tid och eftersom det var ganska mastigt läsa in alla ämnen som saknades kom jag inte hela vägen fram. Matte E och kemi B saknade jag. Exempelvis c-ingengör kunde jag inte bli och inte doktor heller. Juristutbildning var också svår ta sig in på. Dock räckte till att söka i princip allt annat. Nu föll det sig så att jag bl a sökte en utbildning som grundskollärare. Efter ett tag damp det ner en försändels i brevlådan. Det visade sig det var från Luleå Tekniska Högskola. Jag hade blivit antagen, en distanskurs i Storuman. Det skulle ske efter en introduktion på plats av någon från LTH. Jag vet inte men det kändes helt fel för mig i alla fall efter introduktion. Jag tyckte utbildningen liknade mera någon typ av ekonomibiträde snarare än inriktat på lärande av barn. Dessutom var/är väl utbildningen 4 år om jag minns rätt. Lönen efter utbildningen började jag också skygga för. Om jag minns rätt var det 14000/mån då. När jag kom hem ringde jag gubben (han som höll tag i ett…) och avsa mig utbildningen. Jag började jobba istället med lite av varje kan man säga. Ett tag var jag tillfälligt anställd hos en byggfirma och fick då nästan ut samma summa på 2 veckor som 1-månads lärarlön. Visserligen kunde det vara obekvämt, skitigt och tungt samt man måste bo borta under veckan. Men vad spelade det för roll, oftast jobbade man in fredan och åkte hem torsdagkväll. Nå, i alla fall har jag inte ångrat jag tackade nej. Jag kanske inte heller var lämpad för uppgiften. Det är ett otroligt ansvar man tar på sig.

  2. Aroon

    I hasigheten skrev jag väl fel igen: …på 2 veckor fick jag ut samma lön sm en grundskollärare hade på 4. Det är det som menas i förra texten.

  3. Håkan Rombe

    Svar till Aroon (2011-07-04 15:22)
    Det är många som gjort liknande erfarenheter. Märkligt nog har folk sedan tiotals år tillbaka TROTT att lärarna har höga löner. När lärare då talat om vilken lön de har brukar en förlägenhetens rodnad sprida sig över ansiktena på pappersmassearbetare, byggnadsarbetare, elektriker, målare etc. ”Har en lärare inte mer” har varit den vanliga reaktionen. Det är rent ut sagt ofta pinsamt för lärare att diskutera löner med andra yrkesgrupper med undantag för t ex anställda inom vård och omsorg, kommunala bibliotekarier etc.

  4. Aroon

    Det här jag berättar om var efter kommunaliseringen, den som dåvarande skolministern, the one and only, Göran Persson genomförde. Det var ju definitivt början till slutet. Hur fungerar det egentligen med lönerna, är kommunen som betalar lärarna? Man kan ju mycket väl tänka sig att den kostnaden hålls nere. Det är viktigare med flygfält, golfbanor och allt annat som inte hör skolan till.

  5. Aroon

    Ja okej. Jag menar förståss att vi inte ska ha flygfält, golfbanor etc. Men givetvis har skolan prioriterats bort genom kommunaliseringen. Efter ingreppet avvecklades många i glesbygden. Det kanske hade skett ändå. Men den utbildning jag pratar om verkade det också som man skulle vara någon typ av vaktmästare. Ja på det hela taget skyfflades mycket över på läraren som inte hade med läraryrket att göra. Det är min bestämnda uppfattning. Och rätt fick jag ju. Se bara hur det blivit. Att Centern och Kd är emot ett statligt övertagande anser jag märkligt. I o f sig har vi ju sett nu hur Stefan Fölster gick ut med att skära ner studiebidragen för utbildningar inom iumaniora bl a. Jag vet inte om lärarutb. hör dit (det är ett tag sen jag var insatt i det här)? I alla fall har jag en stark känsla av att det just det som skett under åren, att näringslivet försökt alldeles för mycket styra utbildningar. Att bygga på toppen brukar sällan lyckas. Vedertaget är man börjar underifrån. Samma med skolan, tappar man i grunden blir hela projektet instabilt. Livet består ju av en massa mångfald. Naturen liksom människorna och alla är vi olika, låt det förbli så. Alla vinner i längden med att väl ta hand om våra barn. Jag vill också påstå att pedagogiken i lärarutbildningarna inte är bra. M-tabellerna exempelvis hattas det hit å dit med. När jag lärde mig ”plutifikationstabellen” var det rakt av. 1…2..3..osv. Nåja, några datorer fanns inte och världen i övrigt har förändrats både till det sämre och bättre. Debatten kommer säkert fortsätta. För min del orkar jag inte engera mig mycket mer. Nu får experterna ta över.

Lämna ett svar till Aroon Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.