Teaparty i soppkök

Nedgraderingen av USA:s kreditvärdighet av S&P, ett stort kreditvärderingsinstitut, chockar världen. Kommer inte kloka politiska signaler innan måndag kan det bli ett nytt rally nedåt på börserna. Inflytelserika ekonomer, t ex nobelpristagaren Paul Krugman, ger republikanerna huvuddelen av skulden för de aktuella stora skadeverkningarna för världsekonomin. Det är lätt att hålla med. Republikanska senatorer och kongressmän känner flåset i ryggen från Tea-partyrörelsen och törs inte ta ansvar för landets och världens ekonomiska utveckling utan stirrar in i sin egen navel efter goda tecken på sitt eget omval inför nästa val. Det blir fråga om en suboptimering som leder helheten i fördärvet. Tea-partyrörelsen, som fått sitt namn från den ärorika skattebojkotten mot den brittiska drottningen för ca 250 år sedan, kännetecknas av ett patologiskt och föga ärorikt skattemotstånd. Särskilt månas om låga skatter för höginkomsttagarna i USA. Härvidlag är Sverige och USA helt olika världar. Medel- och överklass i USA tjänar dubbelt och mångdubbelt mer än i Sverige och skatterna i USA är mycket lägre än hos oss. Till problemet Teaparty hör även isolationistiska tankegångar som är illavarslande för världen i övrigt. För världen behöver USA. I detta sammanhang kan vi ju dra oss till minnes hur president Roosevelt fick "lura" senat och kongress för att få med det isolationistiska USA i andra världskriget vilket räddade Europa och även oss i Sverige från barbariet.

Det kostar på att ha politiker som har sin världshorisont vid kommungränsen eller delstatsgränsen och med sitt eget omval som högsta mål i jordelivet. Och väljarna får som alltid lida pin för hur man röstar. Tyvärr får även vi i Sverige lida pin för hur amerikanen i gemen röstar. Det visar kursrasen den senaste veckan.