Det Jamaicanska undret

Det Jamaicanska "undret" är kanske inte något gudomligt underverk när allt kommer omkring.  Det är 100 m herrar i VM som får mig att undra lite extra. Undrat över de övernaturliga prestationerna i fri idrott har jag gjort i snart 40 år. I 100 m finalen i VM slår Jamaicas tredjeman hela övriga världseliten med nästan 2 meter, en evighet i sammanhanget. Nummer ett Bolt och nummer två Powell deltog inte i finalloppet. Vi ska då komma ihåg att 100m-fältet bestod av f d dopade och dopade som ännu ej åkt fast.

Jamaica är ett litet lilleputtland motsvarande landskapet Skåne i Sverige. Jamaica är helt överlägset på den manliga sprintsidan och delvis även på den kvinnliga i en värld med snart 7 miljarder invånare. Skåne mot övriga världen, det vore nåt! En av Jamaicas fördelar är att landet inte har någon landgräns mot övriga världen. Dopingkontrollanter måste komma med flyg eller båt. För övrigt är dopingkontrollen förödande ineffektiv. Marion Jones, Dwain Chambers m fl dopade sig systematiskt i 10 år innan de åkte fast. Dock inte i en dopingkontroll utan via åtal och dom i civil domstol. I vissa fall avslöjar man sig själva genom egna bekännelser efter stora samvetskval.

En numera nedtystad?? doktorsavhandling visar att effekten av dopning med anabola steorider finns kvar i minst 5 år. Förmodligen ännu längre. De som "sonat" sitt straff efter 1-2 års avstängning har fortfarande stor fördel av sitt tidigare dopande. D Chambers är ett talande exempel. Men varför sluta dopa sig? Medel och taktik finns för att fortsätta med dopningen och göra det lite smartare fortsättningsvis.

Stackars journalister som trots förmodade starka tvivel på äktheten i skådespelet ändå måste spela spelet och delta i liturgin runt "superidrottsmännen". Egentligen är många VM-finaler ett enda stort förljuget spektakel. Tyvärr.