Förlossningspsykos ett brott?

Jag jobbade som extravak på Umeå Lasarett på 1960-talet under mina studier. En patient jag vakade över ett par nätter var en kvinna som var intagen för förlossningspsykos. Jag var förvarnad om att jag skulle vara på min vakt. Vid flera tillfällen närmade hon sig mig  glatt leende under förespegling att hon ville dansa. Jag höll mig på avstånd eftersom jag förvarnats om att hon kunde attackera utan förvarning. Det hände vid några sådana tillfällen att hon plötsligt och reptilsnabbt försökte köra  fingrarna i mina ögon. Jag kanske vid de tillfällena hade nytta av boxningsträning i min ungdom. Jag kunde inte ens tänka tanken att polisanmäla attackerna. I mina ögon var hon sjuk och inte ansvarig för sina handlingar. 

Efter ett par månader mötte jag henne vid några tillfällen på Ålidhem när hon kom med sin barnvagn. Hon kände inte igen mig vad jag kunde förstå och hon strålade av lycka. Jag blev hjärtevarm över vad jag såg och tacksam över vad sjukvården åstadkommit. Vad jag förstår uppstår förlossningspsykos utan förvarning och slutar lika snabbt och kännetecknas av omedvetenhet.

Jag blir därför illa berörd över att en kvinnlig läkare fått ansvara för sin sjukdom inför domstol. Hon hann döda sitt barn under psykosen. Är sådana tragiska händelser en brottmålsangelägenhet för domstol? Jag tycker det borde finnas andra sätt.