Dopade sportjournalister

3:e statsmakten, journalisterna, ska ju granska olika företeelser i samhället och INTE vara en del av de företeelser de granskar. Idrott är numera miljardföretag och det är inte svårt att se att idrottsförbunden-företagen kan räkna in mediernas journalister i marknadsföringsavdelningen. Sålunda innehåller de svenska kvällstidningarnas sportavdelningar sida upp och sida ned med fotbollsskriverier och fotbollsskvaller året runt, även när det är 20 grader kallt och 1 m snö i Sverige.

I dag har vi ett tydligt exempel på symbiosen idrottskapital – journalister i bloddopningsfallet. Alla journalister stämmer upp i samma kör som ansvariga i de nationella skidförbunden. "Gammal skåpmat", "otillförlitliga metoder", "naturliga värden" etc etc. Journalister och skidledare låter som om de vore enäggstvillingar. Till en del är det naturligtvis ren avundsjuka mot Janne Josefsson. Han är den enda företeelse som sportjournalisterna i dessa yttersta dagar granskar vilket säger en del om den kåren.

Det ligger ju i öppen dag att höga blodvärden haft stort samband med jätteformtoppar vid stora mästerskap. Ryssar, estländare, tjecker, ungrare, polacker, österrikare, italienare, finnar och en och annan norrman och svensk utför helt plötsligt enorma prestationer. Svenskarna i gemen har haft svårt att "formtoppa" vid stora mästerskap och fått på skallen för det av journalisterna och nu igår grillades Charlotte Kalla och hudflängs av en del media. Reportrar flyger på henne sekunderna efter målgång och skall ha "förklaring". Hyenefasoner! Hon skulle vrålat som Artur Häggblad en gång gjorde till en påflugen reporter,  "åk själv för helvete". Kalla blev i går utklassad med nästan 1 minut på 10 km fri stil vilket är en evighet. Nu rycker de ut, journalisterna, och förklarar det med si och så många procent på höger och vänster ben på växel 3 o s v. Stilfel m a o. Dåligt tränad säger en annan. Problemet med dessa bortförklaringar är att stilskillnaderna i så fall förekommit hela vintern men fått stort genomslag vid ett visst lopp, VM-loppet över 10 km. En ryska kommer från ingenstans och blir trea. Hur ofta har inte detta fenomen inträffat i stora mästerskap? Kalla var lika oförklarligt chanslös som Per Elofsson var mot den gulögde och blodsprängde Mühleg i OS. Verpaluu från Estland var en annan bloddriven skidraket på sin tid.

Cykelsporten har varit neddränkt med blodpåsar och annat fuffens i tiotals år utan att Internationella cykelförbundet med tillhörande sportjournalistavdelning uträttat ett smack för att stoppa fusket. Miljarderna (i Euro!) talar. De olika skidförbunden är bortom all räddning när det gäller trovärdighet i dopningsfrågan.

Det kan vara så fruktansvärt trist att Charlotte Kallas enda chans på stora mästerskap är att  skaffa sig medicinsk expertis och ett välfyllt medicinskåp. Eller en astmadiagnos. Men bäst ändå är ett rent samvete. Har hon det kan hon i alla fall sova lugnt.

Det är dessutom helt klart så att bloddopning  inte är det enda sättet att bli bra i skidåkning. Det finns kvinnliga skidåkare som har "tvättbrädesmage" och kroppsmuskler som liknar det man ser hos muskelbyggare. Ingen nämnd och ingen glömd. Antalet preparat som kan höja prestationsförmågan är väl nästan i nivå med hela apoteket Kronans sortiment.

Jag ska se kvällens program kl 2000.  Det blir säkert intressant.

Tillägg efter kl 1730. Hur är det med planeringen? Olsson hoppade över 30 km skiathlon. Kalla åkte sprintstafetten bara något dygn före 10 km fritt, försök, semi och final. En fruktansvärt tuff dag.  Ingen från sprintfinalen lyckades något vidare  på 10 km fritt igår. Northug har också sparats från något lopp. Så de sportjournalister som gör ned Charlotte Kalla är inte bara hänsynslösa utan också okunniga och omdömeslösa. Som Artur Häggblad på sin tid sa, "åk själv för helvete"!