Respekt för Thatcher

 Margaret Thatchers död har rivit upp en massa känslor i GB men även i länder som inte "drabbades" av hennes hårda nypor. När Thatcher blev premiärminister levde enl uppgift 14 miljoner britter under fattigdomsgränsen och fackföreningarna höll på att förstöra landet. Det strejkades hejvilt av allehanda orsaker, löner, arbetstider och politiska orsaker. Strejkerna och eländet var på den tiden ett vanligt ämne för komiker av alla sorter. Strejkar de nu igen? Varför strejkar de, någon som vet? Facket i GB var inte organiserat som i Sverige med branschförbund utan mer efter yrkesprincipen. Det medförde att från löpande bandet kom det ut bilar som saknade väsentliga delar eftersom just det facket var det som strejkade den dagen.

Thatcher var marknadsliberal och avskydde kommunismen vilket det fanns (och finns) mycket goda skäl för. Tillsammans med Ronald Reagans USA bidrog Thatchers Storbritannien avsevärt till att knäcka det kommunistiska korthuset  Sovjetunionen inkluive lydstater. Slutet på det skräckväldet kunde bara bli ett men det hände betydligt tidigare än någon kunde hoppas på. Den insatsen av USA och GB är av historiska dimensioner. Falklandskriget var i världsperspektiv en bisak men bidrog till Thatchers ryktbarhet som tuffing.

Om man uppskattar Thatcher för det goda hon gjorde sitt land och världen behöver man inte gilla allt hon stod för. Hennes nationalism var obsolet, som den alltid är. Därför motarbetade hon bl a  framväxten av det EU vi ser i dag. Nationalismen har historiskt medfört enormt lidande på vår planet. Hennes accepterande av monarki som statsskick hör väl också till historiens skräpkammare. Okänsligheten i hanterandet av politiska motståndare och människor av annan åsikt var många gånger inte tilltalande. Jag tycker dock att Thatcher är värd respekt för mycket av det hon uträttat när hon nu avlidit. Pöbelfasonerna mot henne i dessa dagar fyller mig med avsmak.

Etiketter: , ,

6 kommentarer

  1. Åsiktsmaskinen

    Fast det borde snarare vara tvärt om. Hyllningarna av henne nu i efterhand borde vara det som fyller dig med avsmak.

    Läs hennes uttalanden om homosexuella och deras rätt i samhället.

    Hennes stöd till diktatorn Pinochet är inget annat än ett folkrättsbrott. Hur hon inte kunde bli åtalad för det övergår mitt förstånd. Varför tror du hon lyckades undvika ett åtal?

    Läs hennes uttalande om Nelson Mandela. Återkom sen.

    Under hennes 11 år som regeringschef utsåg hon en kvinna som minister. En enda.

    Detta är bara några få av alla de fullständigt vidriga uttalanden som Thatcher gjorde.
    Hur någon kan bortse från alla dessa bara för några få positiva saker hon lyckades åstakomma förstår jag inte.

  2. Duncan Kemp

    Jag tror att många britter har det svårt att visa respekt. Bodde man i Storbritannien under 80-talet upplevde hennes regering antingen som befriare eller som en brutal, kall och destruktiv organisation. Många samhällen, särskilt i norr, slutade helt enkelt att fungera. Familjer förlorade allt och splittrades när de jobben som skapades hamnade mest i den sydöstra delen av landet.
    Visst kan man se att mycket uträttades, men britter fortfarande betalar priset – nämligen ett splittrat land med stora skillnader i välfärd, jobbtillfällen, utbildning och livskvalitet mellan ”the haves and have nots”.

  3. Håkan Rombe

    Svar till Duncan Kemp (2013-04-14 23:16)
    Du har mycket mer kunskap än jag om förhållandena då och nu i GB. Reformerna på det ekonomiska området sägs ha varit helt nödvändiga och landet kom på fötter. GB går tyvärr igenom ett nytt stålbad och som av en händelse under en toryregering. Jag känner en person som efter akademisk examen i samhällsvetenskap flyttat till Sverige eftersom inga jobb fanns att få i GB. Bra för Sverige men obra för GB! Min avsmak gäller jublet över att någon demokratiskt vald person dör i svår sjukdom. Men felfri är jag inte. Några personers död har inte gett mig gråtattacker t ex Hitler, Mao, Pol Pot, Stalin, Honecker. Å andra sidan var de inte demokratiskt valda.

  4. Håkan Rombe

    Svar till Åsiktsmaskinen (2013-04-14 21:58)
    Du fyller på min reservationslista och det är bra att allt kommer fram. Jag har inte detaljkunskap om i vilka sammanhang hon dabbade sig. Av ren artighet kan ju en t ex svensk statsminister hålla hyllningstal till stabiliteten i diktaturen Kina. OK, Thatcher grävde sin egen grav i politiken allt eftersom och avsattes av sitt eget parti under förnedrande former. Men jublet och dansandet på gatorna när en demokratiskt vald f d ledare dör i en svår sjukdom får mig att må illa. Duncan Kemp beskriver i sin kommentar HUR sådana reaktioner kan uppkomma. Se även mitt svar till Duncan Kemp om t ex Adolf Hitlers död.

  5. Åsiktsmaskinen

    I just frågan om de som dansar på hennes grav håller jag med dig.
    Vad man än tycker/tyckte om hennes politik är det fprtfarande en människa som har dött. Och med det även anhöriga som såklart känner sorg och saknad. Oavsett personens gärningar i livet har jag full respekt för de anhörigas känslor som naturligvis endast baseras på personen och inte gärningarna.
    Jag är helt övertygad om att även Hitler, Mao, Pol Pot, Stalin och Honecker hade anhöriga som kände sorg och saknad över personernas död.

    Men i din text fram till den slutsatsen hyllar du de fåtalet positiva gärningar Thatcher lyckades åstakomma, och det tycker jag är helt förkastligt. Stödjer man thatcher i hennes positiva gärningar så stödjer man henne även för hennes negativa gärnigar. Som att hon till exempel skyddade ett antal facistiska diktaturer runt om i världen. Thatcher hade med det faktiskt blod på sina händer. Mycket blod.

    Inte en enda av de positiva saker som kom fram under Thatchers styre kan på något sätt överbygga de fruktansvärda gärningar hon utförde eller de helt hemska uttalanden hon gjorde under sitt liv.
    Det är som att hylla Hitler för att han varjefall fick fart på tysk industri under mellankrigsåren, fast arbetet utfördes av slavar…

    Det finns inte en enda anledning til att uppmärksamma eller hylla henne på något sätt alls.

  6. Håkan Rombe

    Svar till Åsiktsmaskinen (2013-04-15 10:36)
    Trots allt lirar diktatorer i olika divisioner. På högerkanten står Hitler i särklass när det gäller folkmord, 10-tals miljoner. Pinochets ansvar gäller ca 3000 mördade. Även det är en ofattbar siffra i jämnhöjd med 11. september. Pinochet är även i mina ögon en vidrig person. Pinochet hjälpte GB i Falklandskriget 1982 vilket till en del förklarar Thatchers sympati för folkmördaren. Dessutom var båda medlemmar i Rotary och här ser man verkligen olämpligheten i att politiker är medlemmar i slutna sällskap. Jag blev en gång i tiden tillfrågad om att bli medlem i Rotary men tackade nej med hänvisning till att jag var aktiv politiker. Till mina synder hör att jag en gång höll ett föredrag på ett Rotarymöte.
    Thatcher tvingades avgå 1990. När Pinochet satt i husarrest i London 1998 besöktes han av Margaret Thatcher som betygade sin vänskap. Moraliskt och politiskt på gränsen till självmord och kanske hennes omdöme redan då börjat dala p g a de stroker som senare ändade hennes liv. Jag har stora reservationer för mycket av det Thatcher gjorde. Framförallt då i senare delen av hennes tid som premiärminister. Men jag hävdar fortfarande att man måste kunna se de nyttiga saker hon gjorde för GB och världen i början av hennes premiärministerbana. Det är inte detsamma som att gilla Hitler för att han var snäll mot sin hund.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.