Sveriges bästa idrottsman

DN har gjort en rangordning av våra bästa idrottsmän genom tiderna och inte alla är nöjda över sin placering, t ex Zlatan som blev tvåa efter Björn Borg. En sådan lista är egentligen totalt omöjlig att göra så att alla blir nöjda. Det går inte heller att rättvist jämföra olika idrotter. Tidsaspekten medför att den som rangordnar nog favoriserar idrottsmän som gjort sina prestationer under betygssättarens vuxna liv. I Sverige är det också ett överdrivet intresse för bollsporter av alla slag. Svensk fotboll har inte varit av världsklass annat än tillfälligtvis men ägnas trots det spaltkilometrar per vecka. Nu ligger vi väl runt 45 av jordens länder.

Antalet intjänade miljoner per år är nog också en framgångsfaktor för att hamna högt i listan. Boxaren Ingemar Johansson var världsmästare mindre än ett år och har hamnat åt skogen för högt enligt min mening. Det finns idrottsmän som varit helt överlägsna i världen och har segermarginaler som fortfarande är häpnadsväckande. Jag talar om Ingemar Stenmark, han var så överlägsen som vore han från en annan planet. Peter Forsberg var på samma sätt överlägsen fram till han drabbades av fotskador. Han dominerade matcherna  totalt i NHL – världens bästa liga. Det finns ingen annan svensk ishockeyspelare som har dominerat på samma sätt.  Anders Gärderud vann 3000 m hinder i OS, en otrolig prestation i fri idrott, alla idrotters moder. Gunder Hägg totalt överlägsen på sin tid. mm

Nu är jag klar. Framgångsfaktorer  för DN är att idrottsmannen är från södra Sverige, helst Stockholm. Idrottsmannen bör syssla med något som har med ”bolla-bolla”att göra. Finns lite air av överklass, t ex tennis, golf så är det också en fördel.