Vinster i välfärden

Valfriheten i välfärden har åtföljts av privat företagsamhet. Företag kan konkurrera med offentliga utförare av verksamheten inom skola och omsorg. Den nuvarande diskussionen om begränsningar av vinster i välfärden genom lagstiftning har länge förbryllat mig. Stat och kommun köper ofantliga mängder av varor och tjänster varje år utan att diskussion om vinstbegränsningar uppkommer. Exempel kan vara snöröjning, nedgrävning av ledningar, sophämtning, inköp av matvaror, arbetskläder, engångsmaterial i vård och omsorg, papper, datorer, administrationssystem, tjänstebilar, datasupport, byggnadsmaterial, byggnad och reparation, underhåll av fastigheter mm mm.

Företag som vinner upphandlingarna enligt specifikationerna är i teorin effektivare än konkurrenterna och gör vinster, åtminstone hoppas de det. Våra skatter till välfärden går alltså i flertalet fall till företags vinster och väldigt få har problem med det. Det är så en marknadsekonomi fungerar, bäst vinner, och vi tjänar alla på det.

Propagandan för vinsttak för privata företag inom skola och omsorg är ganska obegriplig för mig. Krafterna borde i stället ägnas åt att göra det offentliga bättre på upphandling och kontroll. Där har det brustit på många håll. Det kan kanske framhållas att i brukarutvärderingar ligger ofta de privata utförarna högt. Konkurrensen har också medfört att de offentliga utförarna skärpt sig i kvalitet och bemötande.

När löntagarfonder skulle införas och frälsa alla anhängare av socialistisk planekonomi inträffade den mediala succén som dåvarande finansministern Kjell-Olof  Feldt stod för. I riksdagsbänken satt han och ritade på ett papper i väntan på att eländet skulle klubbas. En reporter råkade ha ett kraftigt teleobjektiv och fick en bra bild på papperet.

På papperet stod det

”Löntagarfonder är ett jävla skit

men nu har vi baxat dem ända hit.

Sedan ska de fyllas med varenda pamp

som stött oss så starkt i våran kamp

Nu behöver vi inte gå flera ronder

förrän hela Sverige är fullt av fonder.”

Jag undrar jag vad finansministern Magdalena Andersson funderar på för dikt inför avgörandet i Riksdagen. Om nu Reepalus förslag ens kommer så långt!!