Ny bashastighet 40 i tätorter

Av , , Bli först att kommentera 3

Dagen efter mitt inlägg om ”det sunda förnuftets män” (det är uteslutande fråga om just män) i trafiken presenteras ett förslag om 40 km som bashastighet i st f 50 km i tätorter. Stockholm vill redan nu införa förändringen. Det är väl fråga om inte förslaget får hälsoeffekter på ”förnuftets män” som nu kommer att få kraftigt höjda adrenalinhalter. Dessa kränkta män kanske blir ännu farligare i trafiken än vad de redan är, vad vet jag? En som kommer att gnöla i högan sky är väl Aftonbladets motorredaktör. Jag blir jätteförvånad om jag har fel i denna spådom!

Bakgrunden till förändringen är att chansen till överlevnad är väsentligt högre vid 40 km än 50 km per timme. Många människoliv kommer att sparas. Om alla fordon tvingades köra i max 40 i tätort genom tekniska åtgärder med hjälp av GPS-teknik mm skulle antalet döda minska ännu mer. Varför inte också på 60-80-100 och 120-väg? Tekniken finns!  Det finns alltså potential att minska antalet döda per år i trafiken från ca 270 till under 100! Om viljan finns.

Det borde redan nu finnas möjlighet att genom frivilligt användande av teknisk hastighetsbegränsning få väsentligt billigare försäkringspremier. Och kanske skatterabatter.

Sunda förnuftet och bilkörning

Av , , Bli först att kommentera 3

Så fort någon hastighetsgräns sänks eller andra åtgärder i hastighetsänkande syfte vidtas eller om polisen i sällsynta fall har hastighetskontroller hamnar ett antal kränkta män i alarmtillstånd och särskilt då en viss Umeåbo som är en riktig kändis på området i Västerbotten. De anser i regel att deras sunda förnuft bör råda eftersom deras sunda förnuft övertrumfar all vetenskap på området trafiksäkerhet. Även aggressiviteten mot andra trafikanter och boende efter gator och vägar är ofta tydlig.

Det kan vara intressant att titta på statistik över antal döda i trafiken i Sverige.

1911 – 1935                   7 200 människor (år 1911 148 döda och det fanns ca 1 000 bilar!!)

1936 – 1950                   7 000

1951 – 1970                   20 500

1971 – 1990                   19 000

1991 – 2010                   10 500

2011 – 2015                   3 000

Totalt under perioden omkring 67 000 döda.

Toppåren var 1966-1967 med 1 313 döda varje år. Det innebar för Västerbottens del ca 50 döda per år. En död var 7:e dag i vårt län, året runt, under ”sunda förnuftets” guldålder! Det var så vanligt att dö i trafiken att sådant ofta inte bevärdigades med en notis i rikstidningar och  länstidningar betraktade sådant som ”naturlig död”. Nu är vi nere i ca 270 döda i trafiken per år. Fram till 1971 rådde bilförarnas ”sunda förnuft” i trafiken och i princip fri fart rådde. Efter 1970 började åtgärder vidtas med differentierade hastighetsgränser, bilprovning mm till Motormännens Riksförbunds och s k ”motorjournalisters” stora förtrytelse.  Senare hatobjekt för ”sunda förnuftets” banerförare är 3-fältsvägar med vajerräcke, förträngningar av gator, hastighetskameror, övergångsställen och liknande. Ovedersägliga vetenskapliga bevis för åtgärdernas positiva verkan på de dramatiskt minskade dödstalen i trafiken tränger inte innanför pannbenet på riddarna av det ”sunda förnuftet”. Eller så är människoliv inte något beaktansvärt.

Det finns länder på jorden där ”det sunda förnuftet” har stort utrymme för förare av bilar och bussar. Vi kan jämföra antalet döda per 100 000 invånare i trafiken i några länder.

Sverige 2,7

Kina 20,5

Ryssland 18,6

Nigeria 33,7

USA 11,4

Venezuela 37,2

Eritrea 48,4

Måste kännas kul att köra bil i  t ex Ryssland och Eritrea där sunda förnuftet får råda i stället för att köra bil i det illasinnade och kränkande Sverige. Eller?

Människan är inte evolutionärt anpassad till dagens trafikmiljö. Vi är samma människor som fanns under stenåldern men är utsatta för helt andra krav än att slåss för brödfödan. Evolutionsmässigt är bilismens drygt 100 år blott en fis i mänsklighetens historia. En del människor klarar trafiksäkerheten bättre än andra och en del bär sig åt som stenåldersvildar mot medtrafikanter och mot de människor som bor och verkar nära trafik. Inte minst larmrapporterna om hänsynslös körning vid vägarbeten och vid olyckor där ambulanspersonal och och räddningstjänst är utsatta vittnar om på vilket evolutionärt stadium en del trafikanter befinner sig.

Åtgärderna för att göra trafiken säkrare kostar ofantliga belopp och det är normbrytarna som tvingar fram åtgärderna. Normbrytarna kostar också laglydiga trafikanter stora summor via försäkringarna. Det fordras lite innanför pannbenet för att förstå hur det hänger ihop och lyckligtvis använder ansvariga för vår trafikmiljö seriös forskning när olika åtgärder vidtas för att vi så långt som möjligt skall få dö en naturlig död.