Argumentationen mot vindkraft är inte lätt att förstå. En möjlig förklaring är att motståndarna vill ha elenergi men godtar bara att den produceras någon annanstans där andra än en själv blir störda. Alternativen för produktion av el, kärnkraftverk, oljekraftverk, stenkolskraftverk, vattenkraftverk etc tycks också ha fått nya beundrare. Men bara om dessa miljöförstörande produktionsformer finns någon annanstans än där en själv bor. Naturligtvis och säkert som amen i kyrkan. Det känns tryggt att stå på säker mark.

Argumentationen är rikhaltig med en diger katalog på "nätet" på hemskheter som drabbar alla i närheten av vindkraftverk. Argumentkatalogen används flitigt överallt där det planeras vindkraftverk som innehåll i insändare och inlagor. Jag var till en av Sveriges största turistdestinationer Gotland för en vecka sedan. Nu råkar också Gotland vara Sveriges vindkrafttätaste län så jag turistade omkring med stor nyfikenhet. Ingen jag träffade klagade på Gotlands vindkraftverk, turismen blomstrade som vanligt o s v. Jag såg åtskilliga väderkvarnar på landsbygden som torde ha varit vindkraftsverkens motsvarighet i gångna tider. De förde nog mera oväsen än de vindkraftverk jag besökte. Trots hårda vindar var det först på 200 m avstånd som man kunde höra ett svagt svischande ljud som faktiskt var lägre än vindens sus i trädkronorna. Ingen har väl ännu krävt att avskaffa alla trädkronor? Men det kommer väl? Inga avspärrningar och förbudsskyltar mot tillträde upptäckte jag. Kort sagt. efter ett tag är det ingen som bryr sig att de finns i likhet med de blinkande radio/TV-master som finns överallt i vårt land.

Oljud är icke önskat ljud. För mig är inte Bruce Springsteen oljud om jag bara har kommit ihåg att ta hörselskydden med till konserten. En inande mygga i sovrumstaket kan dock få mig att explodera i mordiskhet. Den överlever inte många sekunder. Det beror på att en inande mygga är ett rovdjur som tänker suga mitt blod. Ljudet från ett vindkraftverk på minst 600 avstånd torde inte vara hörbart i ett sovrum och dessutom suger de ej blod. Om man kör bil, motorcykel, motorbåt, snöskoter etc ofta som rent nöje har jag faktiskt svårt att förstå upprördheten över det knappt hörbara ljudet från vindkraftverk. Ska vi sanera ljudmiljön är nog vindkraftverk de ljudalstrare som vi ska ge oss på som sista åtgärd om vi vill leva i fullständig tystnad. Ett geografiskt område utan mänsklig aktivitet, utan produktion, utan maskiner och utan susande trädkronor och följaktligen tyst och sterilt är nog inget en folkmajoritet i ett utvecklat land vill leva och bo i.

Storuman bör bli centrum för test av ny teknik för vindkraftverk. Kommunen kommer troligen att inom några år ha flest vindkraftverk i landet genom de stora vindkraftsparker som byggs eller befinner sig på planeringsstadiet. Vi har rejäla vintrar för test av avisningsutrustning. Dessutom börjar vindkraftsteknikerutbildning i Storuman som yrkeshögskoleutbildning till hösten. Storuman är alltså redan på gång att bli ett centrum för vindkraft och då passar ett testcentrum för vindkraft i vintrig miljö som hand i handske.

Begrip det uppenbara!!

Det är inte bara vindkraftsproduktionen som ökar tack vare snabb utbyggnad av produktionskapaciteten. Under år 1011 har det dessutom blåst mer än vanligt vilket gett produktionsrekord per verk.  Det är ju bra eftersom det vore sämre för kalkylerna om det blåser mindre. Europa fortsätter utbyggnaden av vindkraften  i stor skala 10-tals år framöver för att öka andelen förnyelsebar energi.  Utbyggnad av överföringskapaciteten mellan landsdelar och länder knyter ihop Europa i ett nät där elektriciteten strömmar från producenter till konsumenter utifrån det aktuella behovet och utifrån produktionsförutsättningarna. Dessa kan variera beroende på  tillfälliga bortfall av produktionsanläggningar och beroende på hur det blåser. Ibland blåser det bäst i norra Sverige och ibland blåser det bäst i Tyskland.

Frågan är om det finns en trendmässig ökning av medelvindhastigheten pga globala uppvärmningen eller om det var en tillfällig ökning 2011. Någon som vet?

Det finns ofta lokala opinioner som försöker hindra vindkraftens utbyggnad enligt principen, "gärna vindkraft men absolut inte där jag själv bor utan där andra bor". I andra fall beskrivs vindkraften som en riksolycka som skall motarbetas varhelst den dyker upp och alternativet kärnkraften beskrivs i rosenröda termer. Det budskapet går troligen inte hem i dagens Japan.

Vindkraften ger också arbetstillfällen i glesbygd, betydligt fler arbetstillfällen per kwh än vad vattenkraften ger.

Efter Tjernobyl drabbades stora områden i norra Sverige av radioaktivt nedfall. Radioaktiviteten finns fortfarande i mark, sjöar och vattendrag och följaktligen i växtlighet, djur och fisk. Detta får vi dras med i hundratusentals år. Tja "vi" är kanske inte rätt uttryck. Vi överlämnar förgiftade marker och ett farligt avfall till ett svindlande antal kommande generationer. Faraonernas Egypten är i det sammanhanget nästan att betrakta som nutid. I V-K säger Strålskyddsmyndighetens forskningschef Leif Moberg trosvisst att nedfallet över Sverige inte kommer att orsaka ett enda cancerfall eftersom ingen kunnat leda i bevis att någon på individnivå hittills drabbats av cancer pga nedfallet. En logisk kullerbytta som heter duga. Eftersom det är näst intill omöjligt att bevisa detta i enskilda fall även framdeles måste naturligtvis forskningen inriktas på vad som händer i hela befolkningar. Och studier är gjorda som visar på förhöjd cancerrisk hos befolkningen i det mest drabbade området i Sverige.  Om nu Strålskyddsmyndighetens forskningschef  tycker att studierna är behäftade med metodfel vore väl det naturliga steget att själv göra en studie UTAN metodfel.

Kan vi lita på strålskyddsmyndigheten? En undersökning efter rapporteringen av katastrofen i Japan har visat att den expertis på kärnkraftsområdet vi har i Sverige är en ganska liten grupp människor som studerat kärnkraft tillsammans och är mycket positiva till kärnkraft. Om nu Strålskyddsmyndighetens forskningschef frankt påstår att vi inte har och inte kommer att få någon förhöjd cancerrisk pga Tjernobyl bör det naturliga steget vara att häva alla gränser för becquerel i kött, fisk, vatten, husgrunder, svamp mm och dessutom sluta att avråda svenskar att vistas i Japanska områden med förhöjd radioaktivitet. Annars är Strålskyddsmyndigheten inte trovärdig.

Varje kärnkraftsolycka i de högre klasserna innebär att områden blir obeboeliga (om vi nu antar att radioaktivitet är farligt) i tusentals och kanske hundratusentals år. Får vi ett allvarligt haveri vart 30:e år blir det en hel del  på några hundra år. Avfallet är ett hot mot mänskligt och annat liv i kanske miljoner år. Säkerheten kan kanske garanteras i några årtionden men vad som sedan händer i framtiden kan ingen jordisk varelse garantera. En bieffekt av kärnkraft är att material produceras som är verksam del i atombomber. Bland jordens paranoida skurkstater finns Nordkorea som redan nu har kärnvapenkapacitet att mörda hundratusentals människor i grannländerna. Och dessutom hotar med det! Det finns inga garantier alls för hur den demokratiska utvecklingen blir i framtiden. Nationalismen är ett ständigt och stundom växande spöke även i de fortfarande stabila demokratierna som idag innehar kärnvapen. Ingen kan garantera utvecklingen i våra demokratier om några tiotal år.  Och Iran, Burma, Pakistan m fl högriskländer.

Kärnkraftens påstådda säkerhet är alltså en omhuldad myt och ett tecken på människans förmåga att tänka så långt näsan räcker. Inget energislag har sådana risker för århundraden och årtusenden framöver som kärnkraften. Inte ens i närheten. Kärnkraftskramarna har sett till att Sverige ligger långt efter många andra industriländer när det gäller vindkraftens utbyggnad. Vindkraften är vår ännu så länge renaste produktionsform för elenergi. I framtiden finns utnyttjande av vågenergi och tidvattenströmmar mm mm. Detta är framtiden och kärnkraft borde förpassas till forntiden. 

Om allt går enligt planerna kommer upp till 22 miljarder att investeras i Storumans kommun de kommande åren. Större delen gäller gruvverksamhet i Rönnbäckenområdet söder om Tärnaby och det är en bit kvar innan spaden sätts i jorden. Helt säker är emellertid den redan startade utbyggnaden av vindkraften. Det blir många jobb i uppbyggnadsskedet och vi kan se fram emot åtskilliga jobb i den kommande driften. Vindkraften torde vara nästan evig men gruvverksamhet pågår så länge ekonomiskt brytvärd malm finns kvar. Förhoppningsvis kommer inte utbyggnaden av turismen i fjällområdet  att påverkas negativt av dessa nya verksamheter.

Av någon konstig anledning har hos vissa en diskussion uppstått om vilken kommunal regim, den förra eller den nuvarande,  som ska ta åt sig äran av de kommande stora investeringarna. Men hallå, hallå!!! Har någgra kommunala politiker skapat malmen i urberget? Har några kommunala politiker skapat bra vindlägen för vindkraft i vår kommun. I så fall är det fråga om mirakler av religiösa dimensioner som borde medföra att ett antal personer i kommunen helgonförklaras! Påve! Boka in övertidsarbete i din almanacka!

Det är bara så att vi råkar ha ren bonntur som har brytvärda malmer i backen och höjdlägen där det blåser bra i vår kommun. Det är företag som skapar jobb. Det är företag som exploaterar malmkroppar och vindlägen. Det är företag som kalkylerar, fixar finansiering och sätter igång. Vilka olika flygplatser man kan välja eller vilka partier som råkar sitta i en kommunledning saknar fullständigt betydelse. Gruv- och vindkraftsföretagen upphandlar entreprenörer för sin verksamhet och förhoppningsvis kan lokala företag kapa åt sig en hel del. Eftersom företagen är aktiebolag betalar de endast statlig skatt på sina vinster så det saknar betydelse för kommunens ekonomi. Det är de anställda som betalar kommunalskatt och förhoppningsvis kommer många att vara skrivna i vår kommun. Särskilt under uppbyggnadsfasen får vi dock räkna med att en stor del av arbetskraften är inpendlare.

Så kommer vi till den eviga frågan om folkmängden. Kommer vi att få se en befolkningstillväxt? Jag tror inte det annat än i Tärna-Hemavanområdet. Får jag spå kan vi kanske hålla folkmängden någorlunda runt 6000 inv ett antal år men där fördelningen mellan östra och västra kommundelen fortsätter att kontinuerligt ändras till fördel Tärna församling. Det är ju redan en mångårig trend. Den som drömmer om ökning av folkmängden i tusental och återöppnade skolor måste också ta i beräkningen den moderna kvinnans fertilitet. En svensk kvinna föder väl i genomsnitt 1,8 barn och då är det bara att räkna hur många fertila kvinnor som måste importeras till kommunen för att folkmängden och elevantalet i skolorna skall börja öka.

Ett problem som redan är i antågande är att vi inte har arbetskraft ens till nuvarande verksamheter inom offentlig och privat arbetsmarknad. Kommer storgruvan till stånd blir läget ännu värre. Arbetskraftsinvandring-inpendling blir ett måste. Någon framtidsplanering kring detta problem har jag inte kunnat få till stånd i kommunen. Endast en bråkdel undersköterskor, jämfört med behovet, utbildas vid våra gymnasier för att ta ett exempel. Främjar vi rekryteringen genom att försämra arbetsförhållandena och erbjuda skitlöner jämfört med vad gruvverksamheten kommer att betala? En del reagerar inte förrän hum-hum står i köket och då är det så dags!

Enligt en undersökning är 86 % av svenskarna positiva till vindkraft. Samma och högre siffror finns ute i Europa, speciellt i de länder där vindkraftverk är särskilt vanliga. I t ex Danmark, som har Europas mest utbyggda vindkraft, är 96 % av befolkningen positiv till vindkraft. Man tolkar resultaten som så att när befolkningen kommer i kontakt med vindkraftsparker och inte upplever särskilt stora olägenheter släpper en del av motståndet mot vindkraft. Vill vi åtgärda ljud som är störande finns mycket som verkar angelägnare än vindkraftsverk. T ex bostäder intill trafikerade vägar och gator, flygfält och industrier. Fritidsverksamhet kan också åstadkomma rejält med buller i terrängen och på sjöar.

Om vi inte silar mygg och sväljer kameler tycker jag att man kan vara positiv till utbyggnad av vindkraft såsom varande den mest miljövänliga energikällan för framställning av el i stor skala.

Som  sökas kan all världen kring. På förra veckans fullmäktige skulle vi också besluta om vindkraftspolicy och om områden där vindkraft får byggas. Frågan bordlades till junisammanträdet för översyn av några punkter. I stort sett all mark väster om odlingsgränsen verkar ha drabbats av kalla handen. Allmänningen med 1500 delägare protesterar naturligtvis och det tycker jag är begripligt eftersom allmänningen inte tycks ha fått vara representerad i arbetsgrupperna och dessutom benämnes "särintresse". Det är märkligt tycker jag att skogsägarnas användning av sina marker nu tycks ha blivit ett "särintresse". Är avverkning av skog också nu ett särintresse? Eller jakt på egen mark?

Jag är av den uppfattningen att anläggande av vindkraft på egen mark är en areell näring lika beaktansvärd som avverkning, odling av havre eller fiskodling. En annan sak är att vissa verksamheter måste miljöprövas på sedvanligt sätt och frågan är då hur hemska vindkraftverk är att ha på minst 1 km avstånd. Personligen tycker jag att en lägenhetsinnehavare eller villaägare har många andra störningar som är betydligt värre och på betydligt närmare håll. T ex vägar, gator, motoriserad fritidsverksamhet, järnvägar, industriell verksamhet, vattenregleringsmagasin för vattenkraft etc etc. Nu tycks en viss överkänslighet för vindkraft spridas som virus på Internet.

För kommunen som sådan är de planerade vindkraftsparkerna ett ekonomiskt lyft. Minst 30 st serviceoersonal behövs för att hålla verken igång. Vintertid måste kanske vägar plogas. Inte minst kommer mycket stora inkomster markägarna till del när vindkraftsföretagen arrenderar mark för att ställa upp verken. Det kan röra sig om tre gånger så mycket pengar som skogsproduktionen ger. I kommunalskatt ger bara detta belopp i miljonklassen. Indirekt sannolikt flera miljoner till kommunkassan beroende på kringeffekter. Här har vi inkomster som kan bli ett lyft för kommunen och dess invånare!

Förslaget att vindkraftsexploatörerna ska avsätta minst 1 % till bygdens föreningsliv kan ifrågasättas. Kan jämföras med att skogsägaren ska avsätta en fjärdedel av sina inkomster av avverkningar till byns föreningsliv. Den totala rörliga ersättningen till markägarna brukar röra sig om 4 % av bruttoomsättningen i elproduktionen vilket inebär att 1 % är stora pengar som markägaren är tänkt att ge bort. Nu avstår ofta markägarna ändå en del av inkomsterna till byarnas föreningsliv vilket ofta är mycket stora belopp jämfört med de inkomster föreningarna normalt har. Jag tycker att 1 % till föreningslivet ska gälla i de fall det är fråga om statens mark eller bolagsmark där styrelsen har sitt säte utanför kommunen.

Kunskap viktigare än naturtillgångar. På gårdagens fullmäktige framträdde professor Lars Westin Cerum Umeå Universitet. Han föreläste om den regionala utvecklingen och om vad som är utvecklingsdrivande. Egentligen en fantastisk upplevelse efter alla ganska innehållslösa predikningar av lokala glesbygdspolitiker om vad som kan och behöver göras. Det är ju vetenskapsmannens rätt och skyldighet att söka sanningen och att berätta sanningen utan att behöva snegla på det politiskt korrekta. Jag skulle önska att inlandskommunerna i betydligt högre grad samarbetade med vårt eget Universitet om belysning av problemen och möjliga åtgärder. Några siffror som presenterades illustrerar ganska träffsäkert min rubrik. Det tillgängliga kapitalet var uppdelat på naturkapital, bebyggelsekapital och social-kunskaps-kulturkapital. Naturkapital är naturresurser i form av skog, malm, vattenkraft etc. Bebyggelsekapital är som det låter och social-kunskaps-kulturkapital är detsamma som våra personliga förmågor och dessa satta i socialt och kulturellt sammanhang.

För Sveriges del är fördelningen följande (troligen i antal miljarder):

Naturkapital                                                 71 550 miljarder

Bebyggelsekapital                                      524 979   -”-

Social-kunskaps-kulturkapital                 4 024 287   -”-

Totalt kapital                                           4 620 816   -”-

Detta är nog en bra förklaring till att det folkrika och naturresursfattiga Japan har så hög levnadsstandard medan Ryssland har mycket låg levnadsstandard trots sina stora naturresurser.

Följande tabell är också belysande när det gäller fördelningen av det totala kapitalet per invånare.

Ryssland                                                  340 tusen kr.

Norrland                                                2 925   -”-

Sverige                                                  4 621   -”-

Tabellen inkluderar för Norrlands del de stora kuststäderna som säkert står sig mycket bra när det gäller social-kunskaps-kulturkapital. Eftersom kuststäderna är betydligt mer än hälften av  Norrlands invånare kan man bara gissa hur kapitalfördelningen är för glesbygdskommuner. Säkerligen åtskilligt sämre än för Norrland som helhet.

En av de många intressanta slutsatserna är att vi inte kan hejda utvecklingen (avvecklingen) genom att klänga oss fast vid utvinning av naturresurser som den generella lösningen. Det enda som kan hejda tillbakagången är att satsa på kunskapsintensiva branscher och att få högutbildade och kompetenta människor att flytta hit. Men till vad? Tillväxtregionerna har en självgående tillväxt genom hög utbildningsnivå och interaktion mellan kompetenta människor i stimulerande miljöer. Man kan ju då inte prioritera att sitta och titta på en bra utsikt i en oföränderlig miljö. Tryggheten i den progressiva världen sitter inte i det statiska utan i det föränderliga. Står man stilla blir man akterseglad så det visslar om det.

Hur får vi hit välutbildade och kompetenta människor, var en av de retoriska frågorna från professorn. Utvecklingen är snarast den motsatta. De begåvade och framåtsträvande ungdomar vi har väljer ofta gymnasium i någon annan stad än hemmavid och sedan när det är fråga om högskolestudier lockar  Stockholm ofta mer än våra stora kuststäder. ”Gröna vågen” är numera bara något som finns inom 3 mil från större städer. En annan fråga är den utmaning vi står inför att klara välfärden i glesbygdskommunerna med minskande inkomster (och ibland av kommunpolitiker bortslösade pengar).  Dessutom räcker mycket snart inte den arbetsföra befolkningen till att täcka behoven inom kommunal service och annan service, t ex handel.  Till dessa spörsmål använder vi knappt någon tid alls inom den kommunala politiken. Jag har tidigare pekat på behovet av invandring, både från övriga Sverige men även från utlandet.

I alla dessa frågor är våra glesbygdskommuner för små för att göra något verksamt. Hela södra Lappland måste samarbeta intimt om infrastruktur, rekrytering och kommunal service och att därigenom vara en kraftfull part gentemot Umeå- Skellefteå. Främst Umeå kan väl skratta gott åt splittringen i inlandet som verkligen kommer att hjälpa Umeå att förverkliga sina mål för befolkningstillväxten.

Det är ingen mening att gå omkring med ångest för varje tappad invånare i befolkningsstatistiken.  Då blir man snart ett fall för öppenpsykiatrimottagningen. Åtminstone Storuman har en positiv utveckling på naturresurssidan (man får glädja sig åt det lilla). Gruvverksamhet, Bio-Stor-kombinatet och skogen i allmänhet går som tåget tack vare vår svaga skvalpkrona. Turismen utvecklas bra i fjällområdet. Storuman är en väg- och järnvägsknutpunkt. Vindkraft är äntligen på gång i stor skala. Vi har i mångt och mycket ett bättre läge än andra kommuner i omgivningen. Det betyder dock inte att vi kan slå oss till ro. Sysselsättningen är till stor del naturresursbaserad och därmed enligt Cerums tabeller inte tillräckligt kunskapsbaserad för att ge bra tillväxt i vår levnadsstandard