Svenskt Näringsliv har under senaste veckan indignerat konstaterat att 7 - 12 månader efter högskoleexamen har 43 % inte fått ett kvalificerat jobb inom sitt kompetensområde. SN kallar det slöseri och katastrof. I materialet finns dock skillnader. Inom humaniora är andelen som fått kvalificerat jobb inom kompetensområdet låg och inom vissa grenar med stort inslag av yrkesutbildning är andelen hög. Det senare låter ju precis som det skall vara.

Nog luktar det lite missriktad utilitarism om Svenskt Näringslivs "larmrapport". Vad är lösningen? Avskaffa det fria valet och tvinga in studenter på utbildningar som staten bestämmer? Ska vi ha planekonomisk centralstyrning av universiteten? I alla tider har andelen som fått jobb inom sitt specialområde svängt fram och tillbaka. Nu sägs det att ekonomer har en svag arbetsmarknad men situationen kan vara en helt annan om 5-6 år. Prognoserna har ofta kort livslängd. Behovet av vård- och omsorgspersonal ökar tack vare åldrande befolkning men landsting och kommuner skär ned på personalen. Vem förutsåg det för 2 år sedan?

En hög andel av arbetskraften som har universitetsexamen på  hög vetenskaplig nivå har alltid varit en fördel för välståndsutvecklingen. Fria universitet och högskolor likaså. Vill man titta på hur det gått för alla dem som avlagt examina på högskolor - universitet vore det betydligt mera adekvat att titta på vad som hänt efter 5 -10 år än 7 - 12 månader. Jag tror också att i de flesta fall där man inte fått kvalificerade jobb inom sitt specialområde har individen ofta stor nytta av sina universitetsstudier och är därmed till stor nytta även för samhället och det på alla möjliga sätt som inte alltid är så lätt att mäta.

Det viktiga är ATT folk studerar och det har kvinnorna upptäckt. Men inte männen.