I Sverige ledsagas monarkin av ögonbedövande reklam i tidningar och etermedia. Ingen dag utan prinsessor och prinsar mm i våra aftontidningar. Tantsnuskpressen Se och Hör, Allt om Allt etc etc har i alla tider försörjt sig på behovet av bling bling och halva tidningarna fylls naturligtvis av kungar, drottningar, prinsar, prinsessor och prinskorv. Alltid finns det något statsrättsligt  viktigt att kommentera, fräknar, ny frisyr, körning av rallybil, toalettbesök etc etc. Följaktligen tror folk att hela vårt liv hänger på en skör tråd om monarkin förpassas till historiens slutförvar av relikter.

Informationen om EU:s betydelse för vårt land och Europa är för det mesta negativ. Bryssel används närmast som ett skällsord. Greklands i högsta grad självförvållade problem skylls på EU. Ingen positiv information om frihandeln, fria rörligheten för arbetskraft, rätten att studera i andra länder inom EU får vi ta del av. Inte heller fördelarna med att EU är en stark röst i världen tack vara sin drygt halva miljard invånare.  EU-politiken sköts med vänster hand av de politiska partierna med undantag av folkpartiet som vågar tala ur skägget. Debatten i Sverige handlar om tjafs och bjäfs t ex snusfrågan. Få talar om nackdelen för Sverige att stå utanför euron vilket medför en för stark krona och exportsvårigheter för våra företag. Skogsindustrin t ex går på knäna.  Följaktligen tror folk att allt negativt beror på EU.

Sverige har lurat i skolbarn ända från 1946 att Sveriges neutralitet gör oss till jordens godaste folk (självgodaste vill jag säga). Att det är fullt medvetna lögner av Sveriges regeringar skvätter bara bort som vattendroppar på en het spis. Vem bryr sig om självförhärligande förljugenhet när vi framställs som inkarnationen av gott samvete. NATO har i årtionden framställts som lika goda kålsupare som den kommunistiska Warszawapakten. När flera generationer matats med sådan intellektuell dynga kan resultatet bara bli ett. Följaktligen har vi en negativ opinion mot svenskt NATO-medlemskap.

Som Povel Ramel sjöng, "allting går att sälja med mördande reklam, till och med konserverad gröt". Nu har vi både konserverad gröt i butikerna, en helägd kungafamilj som plågas dag och natt av snaskande hovreportrar och hovnarrar, EU-negativ opinion och negativ NATO-opinion. 

Som man ropar får man svar. Men inte av mig, jag tänker själv.

Vårt statsskick reformerades senast 1974. Kungen (drottningen) fråntogs all makt och all makt kommer från folket som väljer en riksdag som väljer en regering. Talmannen sköter angelägenheterna kring regeringsbildningen. Kungen är helt bortkopplad från allt detta, tack och lov. På sätt och vis är vi redan en republik men utan president. Kungen har bara ceremoniella funktioner med undantag av att han presiderar vid utrikesnämndens sammanträden, verkligen en anomali. Dessvärre kallas kungen fortfarande statschef vilket innebär att statschefer, oftast presidenter, som besöker vårt land måste föra nonsenssamtal med kungligheter som är kompetensmässigt totalt underlägsna och inget bestämmer.  Waste of time, som de gamla grekerna sa. De verkliga samtalen sker med vårt lands statsminister och andra ministrar.

Vi skulle kunna bli en fullvärdig demokrati med några enkla strykningar i regeringsformen och successionsförordningen, ja den senare kan ju förpassas i sin helhet i papperskorgen. I en demokrati ärver man inte officiell ställning  genom aktiviteter i sänghalmen. Vårt nuvarande kungahus skulle på så sätt befrias från kväljande omfamning från troende monarkister dygnets alla timmar och tvånget att bekänna sig till viss religion och samfund skulle avskaffas. Tvånget för kommuner att ställa upp med stor ståt och fullmäktiges ordförande när kungen får för sig att göra sina eriksgator skulle bortfalla. Naturligtvis måste en del etikettsregler försvinna som gäller bordsplacering, hälsningsharanger osv när nuvarande kungligheter blir privatpersoner. För att bli general i detta land måste man efter reformen på vanligt sätt meritera sig för uppgiften och inte som nu kunna ärva en sådan titel och leka julgran med epåletter och gradbeteckningar.

Det finns många varianter på hur en republik kunde utformas. Det enklaste sättet har beskrivits ovan, att  helt lugnt och stilla överföra allt vad kungahus heter till privatlivet. Visst vore det stimulerande med allmänt presidentval men president kan även utses av riksdagen i likhet med val av talman. Presidentens maktbefogenheter kan utformas på hur många sätt som helst. Andra varianter handlar om att statsministern också benämns statschef eller att talmannen får titeln president.

För att troende monarkister, för det är verkligen fråga om tro, inte ska känna att marken rämnar och jordens undergång närmar sig kan kungahuset omvandlas till en privat stiftelse som försörjer sig själv och klär ut sig till generaler och amiraler enligt samma regler som gäller för teatrar och varietéer. Staten skulle vara helt bortkopplad. Media skulle därmed inte behöva göra hovreportrar och hovnissar arbetslösa utan fjäsket kan fortgå som tidigare med det undantaget att medlemmar av kungahuset kan be påträngande journalister dra åt skogen. F d kungligheter kunde söka in på högskolor och universitet helt enligt samma premisser som gäller för övriga svenskar.

Vad jag med dessa enkla rader menar är att vi kan bli en fullvärdig demokrati och ändå behålla kungahuset som en privat stiftelse helt utan officiell ställning. På detta sätt tillfredsställs alla trosuppfattningar och smakriktningar. Alla som vill slå pannan i marken med djupa bugningar för överheten kan fortsätta med det.

Presidentvalet har varit ett drama som engagerat en stor del av världen. Kandidaterna har nagelfarits av massmedia i minsta detalj. USA valde återigen Obama som segrade klart. Republikanerna får slicka sina sår och försöka komma upp på banan igen. Då räcker det inte med extrema högeråsikter om homoäktenskap, abort, stamcellsforskning, invandring, sjukvård för alla, miljön, växthuseffekten o s v. Republikanerna måste attrahera kvinnor, latinos, färgade m fl för att ha en chans i nästa presidentval. Teaparty har inget längre att tillföra.

I Kina utses ny statschef genom slutna diskussioner inom en liten klick i kommunistpartiets ledning. Folket vet inte ett pip om vad den nye ledaren står för. Inga intervjuer ges. Valet är klappat och klart sedan åratal tillbaka och bara den innersta cirkeln vet. Över hela spektaklet svävar jättebilden av det fernissblanka Maofacet. Men som Göran Persson sa, "Kina visar vad stabilitet betyder för framåtskridande".

I Nordkorea och Cuba utser sittande statschef efterträdaren. Som av en händelse råkar det alltid bli brorsan eller ätteläggen. Ärftlig monarki med andra ord.

I Sverige utses blivande statschef genom genetisk tombola och då vet alla uppfödare att det kan bli precis vad som helst. Men alla är lyckliga och glada så långe det går att hänga en generalsuniform på avelsresultatet.

Som alla vet som gått folkskolan dog Gustav II Adolf 6 nov 1632 i slaget vid Lützen. Slaget var ett av dem som utkämpades i det stora religionskrig som kallas 30-åriga kriget. Nu var inte bara religion inblandad utan den svenske kungen hade stora maktpolitiska ambitioner och kunde ha blivit Europas mäktigaste kung-kejsare om han lyckats. Det svenska folket tillfrågades inte om de ville skicka sina söner till en relativt säker död för att tillfredsställa kungars makthunger på den tiden. Soldaterna som inte slaktades på slagfälten dog av sjukdomar som härjade i fältlägren och under marscher. De som dog i strid var faktiskt en liten andel av totala antalet döda. När föräldrar och syskon tog avsked av den inkallade soldaten var det oftast sista gången man sågs i jordelivet.

Krig var ofta en ofrånkomlig del i kungahusens bodelningar och arvsskiften och för detta fick verklighetens folk lida. Kungahusens bodelningar och arvsskiften går lugnare till i våra dagar  i de fåtaliga stackars länder som inte lyckats göra sig av med den forntida kvarlevan monarkin. Sverige är ett av de länder som inte kan klassa sig som fullvärdig demokrati av den orsaken.

Religionskrig tycks däremot vara svårt att utrota. Att tro på fel gud eller fel apostel är på många håll i världen än i dag fullkomligt livsfarligt.

Försvarsminister Enström (M) hade för ett par dagar sedan svårt för att kalla Saudiarabien för diktatur. Det är ju synnerligen förståeligt ur en M-företrädares synvinkel. Sverige är en monarki, Saudiarabien är en monarki så kongenialiteten är grundmurad. Lika barn leka bäst.

En professor gjorde den enkla frågan svår genom att blanda in blandformer av diktatur och demokrati. Professorn ansåg att Saudiarabien med alla mått mätt är en solklar diktatur. men sedan blir det svårare. En demokrati väljer sina företrädare i fria val, har fri press och radio-TV-media och fri åsiktsbildning. I USA tillförsäkras alla rätten att sträva efter lycka. (Inte få lyckan serverad av staten!) Från statsmakten oberoende domstolar är en viktig del. Jämlikhet mellan män och kvinnor en annan. Professorn meddelade att inom hans gebit sysslade man med olika grader av demokrati-diktatur.

Sverige tillhör inte eliten bland demokratier eftersom statschefen tillsätts vid samlag mellan personer där den ena kontrahenten åtminstone är "kunglig" enligt kennelböckerna. Ett slags genetiskt bingolotto.

Finland är en riktig demokrati, Frankrige är en riktig demokrati, USA är en riktig demokrati, Tyskland är en riktig demokrati. På vilken plats kommer Sverige i demokratiligan? 45:e plats?

I den reella ärftliga monarkin Nordkorea utses ny statschef via aktiviteter i en viss sängkammare. För att vidmakthålla dessa hedniska riter måste folket bibringas uppfattningen att  statschefen är i besittning av övernaturliga krafter och utomjordisk visdom. Sålunda är marknadsföringen mäktig och omfattande. Undersåtarna får varje dag se bilder i tidningar och TV där statschefen sitter i stridsvagn, kikar i kikare, tittar på norrsken, känner på kvaliteten på kalsonger i kalsongfabriken, mottar ofantliga blombuketter från en hoper överansträngda barn, sitter i en rallybil,  provsitter ett stridsflygplan, skjuter ihjäl en älg iförd golfbyxor och lågskor, är otrogen mot sin hustru (obs detta avbildas inte!), har varit till frissan, besöker en annan av jordens fåtaliga monarker, simmar över en strid flod iförd jättelika badbyxor, ja listan kan göras hur lång som helst. Listan överträffas endast av verkligheten.

Alla likheter med vår egen svenska monarki är helt slumpmässiga och oavsiktliga.

Prinsessan Madeleine (det finns fortfarande sådana titlar i fablernas värld - och i Sverige) har i princip flyttat till New York enligt media som bevakar vårt obsoleta statsskick d v s Hänt i Veckan och Svensk Damtidning. Jag hyser den största förståelse för hennes beteende att fly från det svenska folkets  integritetskränkande och närgångna bligandet och snuskandet i hennes privatliv. Vad skönt att hon i USA kan leva som fri människa i en fri nation som VÄLJER sin statschef vart 4:e år.

För att vi inte i framtidens historieböcker ska betraktas som en efterbliven generation i ett efterblivet land  bör vi snarast befria också det övriga kungahuset från det svenska folkets gastkramande omfamning. Kungen Carl Gustav kan då donera sin föga välburna generalsuniform till Livrustkammaren och leva efter sina personliga förutsättningar. Rätten att välja sin levnadsbana efter sina förutsättningar är en oförytterlig mänsklig rättighet i ett civiliserat samhälle.

Namnet alltså. Här uttalar sig än den ene än den andre om hur olämpligt namnet Estelle är för en person som redan avlagt drottningsexamen. Det räcker med att födas till sådana toppbefattningar i Sverige, att födas är själva examen. (Vi icke kungliga har det lite besvärligare). Kungahistorikern Herman Lindqvist är tydligt förtvivlad över namnet Estelle. Enligt honom låter det som namnet på varieteartist. Han vill ha ett storsvenskt historiskt namn. Jag har ett förslag: Karla den tolfte. Det skulle få tsar Putin att darra i knävecken. Och ge Sverige stormaktsförhoppningar.

För mig är dock huvudproblemet att lilla Estelle anses vara statlig egendom vilket ger monarkiska nationalister, kreti och pleti, tilfälle att lägga sig i familjen Bernadottes interna angelägenheter. Enligt konsekvensen av detta faktum borde den av undersåtarna tillsatta regeringen och riksdagen bestämma namnet på det blivande statsöverhuvudet för att tysta drevet mot familjen. Löp linan ut med andra ord!

Det är osmakligt och ovärdigt att ha en regeringsform med statsöverhuvud tillsatt genom genetisk tombola och ett regelverk som fråntar de födda prinsarna och prinsessorna deras rätt till ett eget liv utan statliga kanonskott och ohyfsad inblandning i familjens interna angelägenheter.

Hoppas att Estelle gör som drottning Kristina. Inte då att bli katolik och flytta till Rom men att enligt  modern retorik be monarkin fara och flyga dit pepparn växer. Hon har rätt att bli friiii!

Vill man veta viktiga saker som händer i vår vida värld ska man då inte slå på svensk Public Service i kväll. Man kan tro att Svensk Damtidning och Hänt i Veckan ockuperat radio- och TV-huset i Stockholm.  Nepal avskaffade monarkin som ett av de sista länderna i världen. Tänk vad den stackars befolkningen där går miste om. Men nepaleserna har väl inte Svensk Damtidning förstås. Om det behövs 42 kanonskott för en kunglig födsel i Sverige vad behövs så inte när Kim Jung Un tar över efter pappan Kim Jung Il. Smäller kungariket Nordkorea av en atombomb när babyface Kim Jung Un blir pappa till en tronarvinge i Nordkorea?

Ska titta på Antikrundan när tantsnusket är klart i TV 1 kl 20 00.  Eller var det den riktiga antikrundan som ägde rum  1930 - 2000 i TV 1? Frågan bör ställas.

Finland väljer president i dag. Finland utser inte sin statschef genom genetisk tombola som jordens fåtaliga kungariken gör. Finlands statschef kommer att åtnjuta respekt vid samtal med andra demokratiskt valda statschefer. Samtalen kommer inte att betraktas som "waste of time" eftersom de genomförs mellan likar som förutsätts ha tillräckligt mellan öronen. Presidenter (statschefer) i demokratiska länder tillsätts genom allmänna val.

Kungahus, prinsessor och prinsar kan ha ett historiskt intresse men är i vår moderna värld pinsamma att ha i ett modernt lands författning. Eftersom de tillsätts genom genetisk tombola kan resultatet dessutom bli halvsekellånga pinsamheter i våra mellanstatliga relationer med andra mer demokratiska länder. För att inte tala om de pinsamheter som regelbundet inträffar i vårt eget land.  Till skvallerindustrins stora glädje (och nettovinster).

Men en del människor har ett starkt behov av något metafysiskt, horoskop, andar, kungar, drottningar, prinsar, prinsessor, stjärntydning, slagrutor mm. Det är väl därför vi har kvar den historiska relikten monarki. Eller kanske vi är så försvagade att vi inte orkar kasta av oss monarkin. I likhet med Martin Ljung i monologen "Viking" som var så svag att han inte orkade kasta bort den tunga sten han bar på.

Det är ju en rubrik som triggar i gång en sann vän av demokrati. Jag tänkte, inte har väl den där pottifarn som vi råkat ut för som kung hållit hus där också med sina obskyra "vänner"? Hände något vid det traditionella jultalet från slottet som sändes i TV?  Man kan ju misstänka vad som helst. Men lugn, lugn faran är över åtminstone denna gång för alla vänner av medeltida odemokrati. Det handlade om ett av TV:s realityprogram och någon hade fotograferats utanför något slott.

Sedan bu bu för alla fyllhundar som varit ute och kört bil under julen. Må hum hum ta er på den yttersta dagen. Eller helst betydligt tidigare!

PS.  Enligt en bok av författaren Rune Pär Olofsson var kungen Oscar II en riktig horbock som skulle ha ordnat sängvärmare varhelst han drog fram. Och Oscar II är inte den enda kung som brutit mot Guds bud. Det är snarare regel att kungar ska begå hor som en betingad reflex av kungaståndet. Det ingår kanske som grundkurs för varje blivande drottning att den blivande maken är straffimmun mot både Guds lag och rikets värdsliga lagar. Men nåde den drottning som skulle bete sig på samma svinaktiga sätt som deras äkta kungar tar sig rätt till. DS

Vår käre ledare som Nordkoreas statsTV uttycker det är död. Kim Jong Il ärvde sitt diktatorsjobb av sin far precis som det går till i monarkier. Nu väntar alla på att kronprinsen Kim Jung Un ska ta över. Var det inte han som simmade över Stilla Havet med en hajkniv mellan tänderna? I det sammanhanget är pensionären Mao Tse Tungs simtur över Gula Floden bara blaha. Även religionen kommunismen har sina mirakler. Kim Jung Un måste ha uträttat stora mirakler för att kunna bemästra alla Nordkoreas krigiska generaler som säkert lockas av glittret och de välfyllda matbutikerna i Sydkorea.

Det är väl just detta som oroar världens länder, att generalerna med tillgång till kärnvapen tar över. Och vad vet man om King Jung Un? Diktatorer i fjärde generationen kan ju vara riktiga mähän eller galningar det vet alla kenneluppfödare.

Vår kung, som med svenska folkets goda minne tillsatts genom genetisk tombola, har hängt medalj runt halsen på Saudiarabiens kung. Det var inte år 1574 detta hände utan i år 2011! Men vad kan vi vänta oss? Den som är förvånad har mycket lätt för att bli förvånad.

I saudiarabien saknar kvinnorna rösträtt, får inte köra bil, måste spöka ut sig i heltäckande tygskynken när de med makens nådiga medgivande går ut o s v. Våldtagna kvinnor straffas för utomäktenskapliga förbindelser med spöstraff, ja listan kan göras lång. Självhärskaren för denna diktatur får alltså svenska medaljer runt halsen av vår konung Karl XVI Gustaf. Vår statsminister, som uppenbart älskar monarki och kungahus?, tassar försiktigt runt problemet med vår odemokratiska medeltida kvarleva som ständigt orsakar skandalrubriker. "Det ingår inte i hans roll som statsminister att ha någon uppfattning om kungliga utrikes- och inrikespolitiska fadäser".

Acka ja. Det kostar på att vara ur tiden.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg gick till hårt angrepp mot författarna till boken "Den motvillige monarken" för något år sedan. Det var motbjudande förföljelse av vårt fina kungahus mm ansåg hon. Jag funderade då över om det var advokatsamfundet hon företrädde eller sig själv.

Nu har Anne Ramberg varit i farten igen och måltavlan för advokatsamfundets sekreterare den här gången är boken om den jugoslaviska maffian och den svenske gudfadern som en "journalist" skrivit. Den boken lär i och för sig inte vara något att hänga i julgran när det gäller författarens-journalistens neutralitet inför det granskade. Ett äreminne över en gangster har någon sagt. Men det är inte det som irriterar advokatsamfundets generalsekreterare utan att det i boken lär finnas påståenden om bilder med kungen i komprometterande situationer. Ja ni vet. Ni har hört det förut.

Nu lär en advokat vid namn Fredrik Ramberg höra till kungens kompisgäng, kallat "gubbtolvan" och han hotar via sitt juridiska ombud advokaten Claes Lundblad bokförlaget med anmälan om förtal. Men den pikanta historien tar inte slut här. Fredrik Ramberg är Anne Rambergs före detta man och Claes Lundblad är Anne Rambergs nuvarande sambo. När Anne Ramberg drar ut i härnad till försvar av kungahus och monarki är det kanske något annat som detta försvar egentligen handlar om. Ja vem vet. Men  det ska kanske inte heller betvivlas att advokatsamfundets generalsekreterare är en hängiven beundrare av monarki oavsett vilken kvalitet monarken håller och vad han ställer till med, eller snarare vad kompisarna ställer till med. Särskilt som hon säger sig vara vän till kungafamiljen.  

Men så mina slutsatser.  

1. Även advokater har kanske anledning att välja festkompisar med omsorg.

2. Det lönar sig alltid att ta reda på bakgrunden till ett påstående. På ett par minuter hade jag kollat upp ovanstående med hjälp av Google.

Enligt ordböcker är kungsord någonting som är sant och riktigt oavsett om det är det i verkligheten. Om kungen med kungsord säger att jorden är platt kommer alltså de kungatroende att införliva denna utsaga i sitt vetande. Det är väl så det fungerar med kungligheters metafysiska egenskaper. Oavsett vad kungligheter hittar på och gör så är det OK eftersom det kommer från kungligheter. Samtidigt måste det frekvent påpekas att det är fråga om "vanliga människor". Nästan vanliga åtminstone för något mytiskt och mystiskt är det angående "blodet".

Det framträdande kungen gjorde i går kan komma att hamna i framtidens historieböcker. Han trasslade in sig i motsägelser och obegripligheter och förnekelsen att han överhuvud taget inte varit med i några tvivelaktiga sammanhang måste sakna all trovärdighet. Det märkliga i kråksången är att massmedia har sysslat med kollektiv förnekelse i 20 år. Det som varit allmänt känt i Stockholm med omnejd i minst 20 år har övriga svenskar inte haft en aaaaning om tack vare mediatystnaden. Här har man gjort en väldig skillnad mellan statschefen och statsministern och övriga ministrar som kan få schavottera för inköp av godis för 25 kr på skattebetalarnas bekostnad. Störssssta möööjliga tyyssstnad har gällt när det gäller statschefens bravader och eskapader. Det är egentligen kränkande att massmedia, inklusive Public Service, har behandlat oss undersåtar som en omogen fårskock som inget bör veta under alla dessa år.

Ge oss en statschef som åtminstone kan uttrycka sig begripligt. Ge oss en statschef som granskas på samma sätt som övriga makthavare. Det enda sättet att säkerställa dessa självklara krav  är att tillsätta statschefen genom val och inte genom genetisk tombola.

2 miljarder lär följa ett bröllop som pågår i Storbritannien mitt på blanka vardagen. Är arbetslösheten verkligen så stor?

Man tror inte sina öron. En Expressenreporter frågar konung Karl XVI Gustaf hur drottningen mår. Han svarar ungefär så här: "Ja hör du då du frågar. Hon mår jättedåligt, en läkare kanske skulle skära av hennes öron".

Den som inte tror mig kan kolla Expressens internetupplaga.

Serietecknarna av "Carpe Diem" och "Rocky" är härmed övertrumfade! Deras dialoger är i snällaste laget i jämförelse.

Boken om "Den motvillige monarken" blev en succé trots undersåtligt motstånd från monarkistiska bokhandlare. Boken såldes i 90 000 exemplar och nu kommer en pocketupplaga med ett tilläggskapitel om förtalskampanjer som drabbat författarna. Bra det så det blir tydligt vad det kostar att "häda" i vårt land. Man ska inte ge sig på "högre makter" ostraffat även om högmålsbrott väl tackom och lovom tagits bort från lagboken. Amen.

När jag var "liten" för länge sedan vågade ingen sitta och läsa boken "Sången om den röda rubinen" i en tågkupé.  Undras om någon idag vågar sitta och läsa "Den motvillige monarken" i en tågkupé. Var tid har sina tabun men när det gäller monarkin verkar tabut vara evigt. Jag tycker väl att en makthavare som har titeln statschef ska granskas precis som alla andra makthavare som t ex får schavottera för några inköpta Toblerone eller för många groggar en ledig kväll på krog.

Den skillnad som finns är väl att kungen i strid med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna inte fått välja sin levnadsbana och betraktas som svenska folkets egendom i likhet med statens skogar, polisens knarkhundar eller försvarets stridsvagnar. Slaveri på lyxnivå. Så länge kungafamiljen är en maktfaktor får den dock finna sig i en ökad granskning i takt med att det övernaturliga synsättet bland undersåtarna avtar.

Eftersom det är jätteviktigt att veta vem som som så där hux flux blir vår näst-nästa statschef pågår febril verksamhet inom vår stats-TV för att upptäcka tecken på att något är på gång i någons mage. För ett par hundra år sedan pågick även tolkning av stjärnornas och planeternas förhållande till varandra för att få information om någon ny statschef i miniformat var i antågande. Jag antar att sådan informationsverksamhet fortfarande pågår i diverse veckotidningars horoskopspalter men jag har tyvärr inte haft tid att göra en specialstudie på området.

 Samma typ av verksamhet som i Sverige pågår även i Nordkoreas stats-TV med jämna mellanrum. Är någon ny liten mini-Kim Jong på gång som är predestinerad att bli den nye statschefen?

När vi nu är inne på det viktiga området odemokrati får vi väl vara tacksamma för att inte vår näste statsminister plötsligt dyker upp i paret Reinfeldts barnvagn. Fix och färdig.

När kung Carl XVI Gustaf  bjuder riksdagsmännen på supé på slottet bjuds cigarretter och cigarrer till riksdagsmännen/gästerna efter maten och snart får hela den rökfria surven dra halsbloss på andras halsbloss. Monarkin är ur tiden sedan slutet på 1700-talet. Den svenske kungen är helt ur tiden när det gäller den mänskliga rättigheten  att slippa dra in andras cigarrettrök i sina lungor. Någon hjälpsam person borde läsa upp den aktuella lagstiftningen för kungen, t ex vid nattningen.

I monarkin Nordkorea med kung av Marx nåde sker en generationsväxling. Kim Jung Un 27 år  tar över efter sin debile far Kim Jung Il, som börjat blanda ihop orden och titta i kors, som i sin tur tog över efter sin far när han började blanda ihop orden och titta i kors. Eftersom vår egen ståtlige monark är trestjärnig general (ehuru utan förmåga att leda en skyttegrupp i strid) måste Nordkorea pallra på och befordra ynglingen Kim Jong Un till kung och femstjärnig general och ge honom titeln generalfältmarskalk. Kapten duger ju inte för en blivande kung med övernaturliga egenskaper. Han lär enligt Nordkoreas historieskrivare ha simmat över Stilla Havet med ett hajsvärd mellan tänderna och den bedriften slår ju hans egen fars bedrifter med råge som t ex att i envig döda en Sibirisk tiger med en rostig kniv. Allt enligt Nordkoreas historieskrivning. Mao Tse Tung i Kina kan slänga sig i väggen som bara orkade simma över Gula Floden i kortkalsonger från Hennes o Mauritz på sin 65-årsdag. Nordkorea kan  inte godta att se sig omsprunget av ett litet land utan krigsmakt i norra Europa när det gäller pampiga titlar för kungahuset.

Kungar förväntas ju ideligen starta krig enlig flertusenårig tradition som Sveriges kungar varit bra på att följa. Eftersom vårt eget land snart är utan krigsmakt får väl vårt eget kungahus nöja sig med att starta krig med tennsoldater eller med lånade terrakottasoldater från Dragon Gate. Kung Karl XVI Gustaf, av nattklubbskompisarna benämnd "Gurra",  kan ju inte bete sig som  kung Kim Jung Il och beordra granatbeskjutning av Norge om Norge råkar ha en militärmanöver nära svenska gränsen. Någon måtta får det vara även om det var ett tag sedan "ärat vårt namn flög över jorden".

När SÄPO stormade in mitt i natten i det sovrum kungen befann  blev kungen mycket upprörd. Detta enligt Expressens löpsedel igår. Hans fru Silvia borde väl också bli lika upprörd om SÄPO stormar in i sovrummet mitt i natten! Eller??

För att klarlägga detta mysterium borde jag kanske köpa Expressen.

Orden "gränsande till statskupp" används faktiskt av Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, om USA:s spionerande runt sin egen ambassad. Töllborg är också sedan gammalt välkänd som bekännande till en av kommunismens bokstavstroende sekter, KFMLRZQX eller  vad  det nu hette och i vissa fall heter. De här extrema vänstergrupperingarna hade revolution på programmet men nära statskupp blev det aldrig eftersom folkets stöd räknades i delar av promille. Töllborg tycks ha lätt för att bli extremt upprörd när  vår polis har gjort något mindre fel. Polisätaren nummer 1?

Vad det nu handlar om. Svårt att veta exakt men det tycks handla om informationsverksamhet syftande till att ha koll på terrorismen och säkerheten runt den egna ambassaden. Kanske har fel begåtts enligt svensk lag men någon anledning för vanliga hederliga människor att känna fruktan finns inte, allra minst för statskupp. Snarare kanske säkerheten för vanligt folk höjts. Anställ mer folk på SÄPO så kanske vi klarar säkerheten själva!

Public Service i radions P 1 är som vanligt roliga att lyssna på (Söndagar ca kl 1015 och 2315). Här skojas friskt med våra makthavare och idag naturligtvis kungen. Kungen skulle fixa kaffe i automaten men hittade ingen knapp för kaffeflickor så det fick vara. Eftersom varje politisk makthavare med kungens meritlista skulle tvingats till avgång av massmedierna är det väl rimligt att ställa frågan till kungen. "När tänker du avgå"? Men den journalist som dristar sig till att ställa en sådan fråga blir nog av med jobbet. Ungefär som i Burma och Nordkorea. När vi ger oss ut i världen för att exportera vår demokrati får vi nog undanta en väsentlig del från marknadsföringen. Vårt statsskick!

I Malmö tycks invånarna kunna andas ut efter det senaste årets gastkramning. En 38-årig man har anhållits för skottdåden. Förmodligen är polisen säker på sin sak. Har man gjort en miss igen hoppar väl rättsvetenskapsprofessorn upp igen och skriker.

Gustav V kunde i slutet av sin levnad inte skilja på orden "älgen" och "konseljen" åtminstone enligt Tage Danielsson. Enligt Tage utropade han i älgskogen "var är konseljen"?

Vår nuvarande kung har visst haft svårt för att skilja på älskogen och älgskogen och var, med vem och hur. Åtminstone enligt den omtalade skandalboken. Om dessa snaskerier i privatlivet är relevanta? Svaret är enkelt om man betänker att ett antal politiker tvingats till avgång när de umgåtts med fel personer på fel sätt. För sådär 30 år sedan tvingades en välkänd och inflytelserik riksdagsman från Norrbotten avgå med buller och bång efter att ha haft tvivelaktigt sällskap. Vad skulle hända om t ex statsministern hållit på med liknande saker som kungen? Troligen en häxjakt som inte ens går att föreställa sig.

Kungen svarade inte på några frågor vid dagens presskonferens. Antagligen gällde det BOKEN, inte jakten. Här har statsminister Reinfeldt och andra politiker något att lära när drevet går. "Jag svarar inte på några frågor". Statsöverhuvudet pekar väl ut riktningen i staten Sverige?

Han, kungen alltså, hade väl tre val.

1. Göra en pudel och erkänna allt och be svenska folket, familjen etc om ursäkt.

2. Vägra svara på några frågor.

3. Förneka allt.

Alternativ 1 brukar anses vara det i särklass klokaste valet för folkvalda makthavare. En djupt känd avbön brukar ta skruv även hos de mest blodtörstiga journalister. 

Alternativ 2 vore detsamma som att abdikera från allt vad maktinnehav heter inom ett par dagar för en folkvald.

Alternativ 3 är också rena självmordet för folkvalda maktinnehavare men med fördröjd utlösning. Ständigt mer grävs fram. Slutet blir detsamma som vid alternativ 2.

När det gäller ärvda maktinnehav i staten (tillsatta genom genetisk tombola) finns inga skrivna eller oskrivna regler. I princip kan sådana maktinnehavare bete sig precis hur som helst. Varje skandal får bara till resultat att monarkin blir ännu starkare. En hel armé av undersåtar kommer nu att förringa det kungen eventuellt har gjort och ihjältigning av det som hänt kommer att vara huvudspåret för våra media.

När vi nu fått höra i detalj vad Mona Sahlin och Arkelsten haft för sig är det på tiden att vi också får veta vad vårt statsöverhuvud håller på med. Boken om vad kungen håller på med köps väl in av alla kommunala bibliotek så att allmogen får låna och läsa. Känns inte som jag vill satsa pengarna.

Jag skrev för något halvår sedan om de monarkiska sedvänjorna att utnämna sig själva (hur det nu går till) till generaler och amiraler. Jag undrade om det inte var på tiden att Daniel får en generalsuniform att dra på sig efter sedvanlig orienteringskurs enligt traditionerna. Varför dessa traditioner? Kanske att uniformer brukar vara bra på att staga upp kroppen efter innehållsrika  och sena middagar.

Republikanska klubben blir alltmer aktiv ju närmare bröllopet kommer och det är nog ingen dum idé. Det bröllop som engagerar många men inte undertecknad.  Klubben föreslår nu att Riksbanken ska passa på att byta ut kungen på de nya mynten och sedlarna mot meriterade svenskar eller mot skogens konung, älgen. Varför inte? Selma Lagerlöf har ju med den äran prytt våra 20-sedlar under lång tid och skogens konung torde nog överleva monarkin. Förhoppningsvis.

Vår public service-TV har tagit som sin uppgift att vareviga kväll sända en timme fylld med kungliga bröllop från stenåldern fram till våra dagar. Som tur är har jag ett tiotal kanaler att välja mellan så jag vet uppriktigt sagt inte riktigt vad monarkipropagandan innehåller men troligast är det väl vad den "kolorerade veckopressen" innehållit så länge den funnits. D v s en massa tantsnusk.  Det har ju i dessa dagar blivit populärt att försöka få FN:s världsarvsstatus på hedenhösa ritualer. Kanske det vore monarkins räddning för all framtid att få den förklarad som en forntida relikt tillhörande vårt världsarv. Frågan är förstås om det känns modernt och i tiden att ha ett statsöverhuvud som överlever tack vare sin status som relikt i FN:s världsarvskatalog.