Läkarförbundets etik- och ansvarsråd har enhälligt beslutat att kräva samtycke från offret för att tillåta omskärelse av pojkar. Nu sker knivskärningen i könsorganet vid bara någon veckas ålder men Läkarförbundet anser enhälligt att pojken bör vara 12-13 år för att kunna ge sitt samtycke. Varför inte myndighetsåldern 18 år? En 12-13-årig pojke har inte mycket försvarsförmåga när föräldrar och släkten ansätter offret med unisona krav på underkastelse. Som de flesta känner till sker övergreppen mot små bebisar i religionsfrihetens namn vilket måste vara en grov misstolkning av vad religionsfrihet står för. När hedenhösa fysiska övergrepp mot försvarslösa barn står i motsats till de mänskliga fri- och rättigheterna borde det inte vara svårt att tänka och handla rätt. Det är bara något tusental år sedan barn offrades till den då aktuella guden i den aktuella religionens namn. Om orsaken religion hade tillåtits ursäkta alla övergrepp skulle vårt samhälle vara hemskt att leva i idag. Som tur är har de flesta barnoffer, kvinnoförtryck och övergrepp sorterats ut av en upplyst värld men fortfarande tassas det försiktigt runt kvarvarande heliga kor, t ex könsstympning på barn. Varför denna högkänslighet inför en hedenhös rit?

När det ansvariga statsrådet Erik Ullenhag tillkännager den obotfärdiges ställningstaganden sker det med intetsägande kvasiargument. Som den här, ”Jag har aldrig träffat någon vuxen man som upplevt omskärelsen som ett övergrepp”. En ren plattityd! Vad minns man av det man utsattes för vid 1 veckas ålder? Vad är det för vetenskaplig kvalitet på Ullenhags argument? Eller den här, ”föräldrar har rätt att uppfostra sina barn enligt den tro och tradition som de tillhör”. Är uppfostran med hjälp av kniv i ett värnlöst barn acceptabel ”uppfostran”. Vi har förbud mot barnaga men tillåter religionsutövning och uppfostran genom att skära i bebisars kroppar. Min reaktion på detta januari 2014 är att det är barbariskt att omskärelse fortfarande förekommer i ett civiliserat land. Barbari är ordet!

Eller detta argument från Ullenhag, ” Om vi förbjuder det (omskärelse) måste vi också ta upp frågan om det kristna barndopet”. Den som inte ser och förstår skillnaden mellan en skvätt vatten på ett barnhuvud och karvande med kniv i ett barns kropp har avslöjat sig. Alla vettiga argument tryter eftersom de helt enkelt inte finns. Varför inte säga som det är. ”Jag törs inte”. Det är något tusental år sedan offrande av levande barn till gudarna stoppades. Det är 300 år sedan brännande av kvinnor på bål stoppades. När stoppas de sista kvarvarande övergreppen på människorna i religionens namn?

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/01/27/vad-ullenhag-borde-ha-sagt-istallet/