Positivt är att valet mer och mer handlar om vad EU kan göra för Europas människor och allt mindre handlar om rop på utträde. Men de som ändå ropar ropar högt. I Sverige handlar det om Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som tycker att ett Europa uppsplittrat i nationalstater som på den gamla ”goda” tiden 1914 – 1945 är optimalt. De, V och SD,  vill att Sverige går ur EU och det bör väl då vara upphöjt som en allmän eftersträvansvärd princip. I Sverige gjorde Miljöpartiet ett bra val och MP talade mycket om vad de VILL göra i EU. MP har definitivt lämnat utträdesträsket där de klafsade fram de första åren. Folkpartiet tar 2 mandat tack vare mycket tydliga och bra kandidater som inte räds för att kalla sig europeer.  Är vi inte europeer? Synd att inte FP:s kandidat nr 3 kommer in. I övrigt är Moderaternas dåliga resultat slående trots duktiga kandidater. Månne straffas partiet för att det är regeringsparti. FI lever på Gudrun Schyman som skyltfönster. Enligt min smak är FI:s partiprogram alldeles för spretigt och kryddat med socialistiska analogier. Feminismen ställer jag gärna upp på, inte bara för att reta Putin.

Negativt är att främlingsfientliga partier är på frammarsch i Europa. Dessa partier är dessutom nationalistiska och kan väl benämnas ”brunhöger” enligt gängse språkbruk. I Frankrike tar Le Pens rasistiska parti 25 % av rösterna trots rasistiska grodor som gör strömhopp ur partiledarens mun. Trots många mandat i EU-parlamentet kommer de nationalistiska och främlingsfientliga ledamöterna inte att nå andra resultat i verklig politik än inbördes beundran. Svenska SD får väl snart tillkännage i vilken främlings- och EU-fientlig konstellation de vill ingå i.