Illaluktande utsöndring. Johan Esk i DN har känt sig manad att försvara hånet mot Charlotte Kalla som började med André Pops mobbning mot Kalla på Idrottsgalan och som sedan fortsatte med tränaren Mattias Perssons  yttrande om Kallas själstillstånd och så de mansgrisiga kommentarerna i våra största tidningar t ex Esk i DN och Tomas Pettersson i Expressen. August Strindberg skrev ju också ett försvarstal om svekfulla kvinnor som svikit. Samtliga lättkränkta män. Samtliga med  begagnande av klassiska härskartekniker och Esk avslutar med att påföra skuld och skam, en av de centrala delarna i manliga härskartekniker. Den mobbade bevisar ju själv genom sin mänskliga reaktion att mobbningen var rätt. ”Vad var det vi sa? Klassiskt och numera ibland kriminellt om det t ex sker på en skola eller en stor tidningsredaktion.

Johan Esk har presenterat en långrandig artikel till mansgrisiga sportjournalisters försvar. Esk säger att idrottsmän är SKYLDIGA att alltid stå till journalisters disposition för Esk anser sig tjäna HÖGRE IDEAL, nämligen journalisters rätt att alltid under dygnets alla timmar kunna skriva om vad idrottsmännen och idrottskvinnorna tycker och hur de mår och varför de inte är bäst i världen o s v.

Skidåkning och friidrott är individuella sporter. Allt mäts i sekunder och centimeter och det är ingen svårighet att själv se hur det går och varför. När någon misslyckats är det synnerligen hänsynslöst att någon minut efter tävlingen trycka upp en mikrofon i ansiktet på idrottaren som har kört slut på alla depåer och har 180 i puls och kräva svar på varför det gick dåligt. Vi tittare och läsare har ingen större behållning av de ofta enahanda och intetsägande frågor som ställs direkt efter tävling. Vänta någon timme så att den tävlande får sansa sig och inte minst så att journalisten kan få tid till vettiga och intelligenta frågor. När det gäller t ex fotboll och ishockey är det över 20 st i laget som på olika sätt ”rår för” att vi inte är bäst i världen. Alltid finns någon pratglad att intervjua.

Man kan ju också vända på frågan. Hör det till journalisters ”höga ideal” att håna och mobba idrottsutövare så att de avstår från tävlingar och därmed berövar det svenska folket tillfällen att se våra fåtaliga internationella stjärnor. Den rätten måste väl vara extremt självpåtagen! De manliga ”härskare” jag nämnt ovan bör genast bekostas en kurs i genusvetenskap och särskilt då härskarteknikens mekanismer och verkningar. På ren svenska en antimobbningskurs för män om mobbning mot kvinnor.

Idrottskvinnor har all rätt i världen att vägra svara på frågor från mobbande otrevliga mansgrisar som i detta fall avslöjat sina böjelser övertydligt. Har tidningarna inte råd att skicka socialt kompetenta och civiliserade journalister längre?