Apspelet fortsätter. I SHL inträffar minst 1½ hjärnskakning per matchomgång – de som blir rubriker. Dessutom finns ett mörkertal med hjärnskakningar som inte renderar i utvisningar. Vi kanske kan räkna med 3 st hjärnskakningar per omgång. Då är vi väl uppe i minst 150 hjärnskakningar per år – bara i SHL! Om nu någon tycker att jag har fel och överdriver kan ju vederbörande kontakta Ishockeyförbundet och kommer då att få svaret att förbundet saknar statistik över hjärnskakningsproblemet. Vad är det för tomtar som inte gör något? Hjärnskadade?

Straffen för våldsverkarna är fullkomligt löjeväckande.Några fåtal matchers avstängning medan den som fått en hjärnskakning blir borta ett stort antal matcher i månader och i vissa fall är karriären slut och vederbörande får leva sitt fortsatta liv med allvarliga symtom. Dessutom kommer många att bli dementa i förtid. Och även detta är något som är totalt ointressant för hockeyns bossar att ta reda på. Ishockeyns sponsorer borde överväga om det är förenligt med företagets image hos kunderna att bli förknippade med slagsmål och fega och försåtliga överfall med hjärnskadade som dras ut på bår.

Även sportjournalisterna bör få sig en åthutning som lallar med i ishockeyvåldet mot spelarnas hjärnor. Kritisk granskande journalistik är ett okänt begrepp hos de flesta i skrået. Sportjournalisterna är helt enkelt en del av problemet, vissa tycks rent av vara förhäxade av feta smällar.  På 1950-talet spelade spelarna barhuvade och sällan hörde man något om hjärnskakningar. Peter Forsberg (Foppa) i MODO är en av få inflytelserika ledare som reagerat genom att värva en ”polis” från NHL för att skydda MODO:s unga spelare mot hjärnskakningsvåldet. Har det inte gått för långt när ledare måste ta sådana steg för att skydda sina spelare? Foppas åtgärd är väl snarare att se som ett rop på hjälp eftersom ”polisen” ifråga inte längre platsar i SHL när det gäller spelskickligheten.