Jag har tidigare skrivit bloggar om de negativa effekterna med långsittande kommunalråd och landstingsråd, främst då de som är ordf i kommunstyrelse och landstingsstyrelse. Jag hänvisar till dessa bloggar för den som har tid söka. Huvudargumentet mot långsittande ”starka män (det är uteslutande fråga om män) är att verksamheterna stagnerar och det utbildas en politikerklass under den starke som saknar vana och förmåga att träda fram i snålblåsten. I värsta fall är det fråga om en samling ja-sägande nickedockor eftersom de starka kandidaterna efterhand ger upp och söker utmaningar på andra håll. En del spår stagnation för socialdemokraterna i Umeå efter Holmlund och den som lever får se. Trots stark inflyttning har Umeå en i sammanhanget iögonenfallande hög skatt trots att lönerna inom vård-skola-omsorg ligger i bottenklass. Växling vid makten är vitaliserande i en demokrati och nu är det hög tid att Umeå också får uppleva detta.