Det har väl inte undgått någon att SD vill krympa ihop oss till forna tiders stamsamhällen där alla ser likadana ut.  Ut ur EU är bara början på en lång trist utläggning om hur en värld med 7 miljarder människor bör vara organiserad. Under stenåldern hade enl uppgift byarna max 100 invånare. Invånarna hade då bra överblick över sin tillhörighet och andra byar var ofta detsamma som fienden som det gällde att undvika. Så småningom tvingade omständigheterna och  evolutionen människan  att slå sig samman i större enheter som blev till städer och stadsstater. Naturligtvis då med murar runt omkring som skydd mot de hemska främlingarna som kunde dyka upp i avlånga skepp med ett drakhuvud i fören. Sverige blev ett sammanhållet rike någonstans kring 1200-talet e kr. I övriga världen hade dessförinnan ett antal imperier uppstått genom krig och gått under genom krig. 

Nu har två världskrig, evolutionen och en enorm befolkningsökning medfört  allt större integration och allt mer organiserat samarbete mellan stater. T ex USA, EU, ASIAN mm. Evolutionen har inte hunnit med riktigt så inom många av oss finns fortfarande anlag för att agera som på den tiden då den överblickbara omgivningen var en by eller stam på max 100 invånare som tågade omkring med stamflaggan eller stammärket i täten eller bara kurade ihop i sin lilla by i rädsla för en obegriplig och fientlig omvärld.

Motståndet mot storregioner, internationalisering, EU etc är kanske inte konstigare än att en minoritet människor inte hänger med i den nödvändiga utvecklingen. Enligt min teori i ovanstående text.