Jag har tidigare skrivit om sjukvården i Sverige som exempel på planekonomi. Vi kan ta ett exempel. I 5-årsplanen i Sovjet fick fabrikerna betalt per spik vilket medförde att alla fabriker gjorde pyttesmå spikar som inte gick att använda. I nästa 5-årsplan bestämde man då att det var tyngden på spikproduktionen som skulle mätas varvid varje spikfabrik gjorde en enda jättestor spik som var så tung att den inte gick att frakta bort från industriområdet. 

I den svenska sjukvården finns samma problem med att formulera mål och mätmetoder. Läkaretiken blir satt på undantag när läkarna tvingas prioritera sådant som ger klirr i kassan för sjukhuset.

Den artikel av Maciej Zaremba som beskriver detta på ett underbart sätt kan ni kopiera in på er webbläsare, se nedan. Han har skrivit 4 st artiklar i DN om den svenska sjukvården som är både skakande och intressant läsning, varav den som hänvisas till är den 4:e. Läs dessa, ni kommer inte att ångra tidsåtgången!!

http://www.dn.se/kultur-noje/hur-mycket-oro-tal-en-manniska

PS. Jag är själv mycket nöjd med det bemötande jag och anhöriga fått på Storumans Vårdcentral så den kanske är ett lyckligt undantag från eländesbeskrivningen. Detta gäller även kontakterna med Lycksele Lasarett.  Men för några år sedan besökte en kvinna Lycksele lasarett med en misstänkt knöl i ett av brösten. Om jag minns rätt dröjde det 2-3 månader innan behandling av cancern började. Fullkomligt horribelt och oacceptabelt när det går att organisera diagnos och behandling så att behandling är igång inom några dagar. Läs Zarembas artikel! DS.