Denna dag började bra. Malala tilldelas Nobels fredspris 2014. När hon inte fick fredspriset 2013 tyckte jag att det var konstigt och jag skrev en blogg inför beslutet 2013 om att Malala var en värdig vinnare. Någon mer värdig vinnare kan jag inte hitta så långt ögat kan nå. Malala var en kändis i Pakistan långt före hon blev skjuten i huvudet av en taliban som 9 oktober 2012 äntrade den skraltiga bussen och frågade ”vem är Malala”?. Hon var medveten om att hennes propaganda för tjejers rätt att gå i skolan kunde vara livsfarlig i den mansgrismiljö som råder i Pakistan och många andra länder men trotsade patriarkatet därför att hon inte kunde annat. Hon höll anföranden inför statsledning och armégeneraler som sändes i Pakistansk TV.

Hennes bok ”Jag är Malala” (läs den!) är en fantastisk beskrivning av de villkor som tjejer växer upp under i extrema muslimska länder. Ordet ”förtryck” får en skrämmande dimension. Som om inte vardagsförtrycket räcker! Nu uppträder dysterkvistar i media och kommenterar att Malalas fredspris inte minskar konflikten mellan mänskliga rättigheter och extremt religionsutövande. Varför i fridens namn skall kämpar för mänskliga rättigheter tvingas sätta upp ett vått finger i luften och fråga, ”törs jag tycka vad jag tycker”? Malala är inte sådan! Tack för det!

Ned med det patriarkala mansgrissamhället!!