Etikett: Stasi

Putler – den smorde halvguden

Av , , 3 kommentarer 12

Det finns många historiker som betraktar den nu havererade kommunismen som en variant av religion och dess ”bibel” får väl då anses vara Das Kapital. Någon konkurrerande religion av traditionellt snitt har inte tillåtits. Den senaste halvguden i Ryssland heter Putin och han har nu smorts till sin gudasyssla av patriarken Kirill i Moskva. Jag är dock osäker på vilken olja patriarken Kirill använder. Personligen har jag goda erfarenheter av 5-56 utom vid insektsbekämpning. Varje kommunist har världen över titulerats ”kamrat”, även när vederbörande släpats ner i någon källare för det sedvanliga nackskottet för syndare och avfällingar. Flera s k Kirunasvenskar som emigrerade till ”arbetarparadiset” drabbades av det runda hålet i bakhuvudet, ett slags kommunistiskt bomärke. Detta uppdagades först tjogtals år senare.

KGB i Sovjetunionen, STASI i Östtyskland och motsvarande i alla kommuniststater hade stenkoll på varenda människa vilket innebar ”största möjliga tystnad” undantagandes åsikter om vädret och pelargoniorna i köksfönstret. Vid utrensningarna som kostade miljontals människor livet använde förhörsledarna metoden ”namnge tre personer som du har hört uttrycka sig negativt om någon samhällsföreteelse, så kanske du slipper åtal för förräderi”. Det är ju enkel matematik att räkna ut att snart är ju hela folket misstänkt, utom den f d bankrånaren kamrat Stalin förstås.

Här har vi grundorsaken till att det är så svårt att återskapa fungerande demokratier i de f d kommuniststaterna. Ingen i Ryssland eller Östeuropa vågar samtala om samhällsfrågor, t ex ”är det inte dags att åtgärda de 15 miljoner utedassen i Ryssland i stället för att tillverka missiler som kan utplåna mänskligheten flera gånger om”! Liknande rädsla för att diskutera samhälleliga frågor ser vi i alla f d kommunistiska stater i Europa, inte minst i Ungern. Knip käft så överlever du! Vi i det demokratiska väst vågar samtala om allt möjligt. Denna rättighet har Putler avskaffat i Ryssland och vill avskaffa i alla f d satellitstater till Sovjetunionen och i hela världen. Enligt experter i Kremlologi är frälsningen av hela världen till träldom fortfarande ett mål för Kreml efter kommunismens död.

Nu kommer ju förstås som ett brev på posten motreaktionen, men USA då! Krigsrätt, krigsrätt! Till detta vill jag bara lägga en anmärkning. Utan USA;s inträde i 2:a världskriget hade Europa fram till Atlanten varit kommunistiska lydriken under Stalin och Kreml. USA stampade rekordsnabbt på bara ett par år miljonarméer ur jorden och försåg dessutom bl a Sovjetunionen med enorma mängder krigsmateriel intill krigsslutet. Vid krigsslutet stod USA för 70 % av planetens sammanlagda produktion av krigsmateriel. Samtidigt hade USA kriget med den andra Axelmakten Japan att slutföra (Italien var redan avklarad) och där bidrog Sovjetunionen bara rudimentärt. Säkrandet av kommunismen i Nordkorea var väl i det sammanhanget den största ”bedriften”. I tävlingen antalet döda soldater vann Sovjetunionen överlägset, mycket beroende på det slösaktiga sättet att föra krig. I Finska vinterkriget dog tiofalt fler Sovjetiska soldater, inte minst ur Ukrainska elitdivisioner, än finska soldater. Sovjet använde under andra v-kriget taktiken anfall i echelonger vilket innebär att när den första echelongen (linjen) är massakrerad och förintad kommer nästa echelong farande o s v. Till slut har försvararna tagit slut och då har man ”segrat” till ett oerhört pris i döda soldater. Ordet retirera var inte uppfunnet för då sköts man bakifrån av de politiska kommissarierna. USA och ”väst” var övervakade av den egna tidningspressen och hemmaopinionen skulle aldrig ha accepterat Sovjets primitiva sätt att bedriva krig (eg = människoslakt!). I Sovjetunionen var människor enbart en förbrukningsartikel, både i krig och fred!

Ett citat av Alexander Solsjenitsyn kommer jag ihåg. Fritt ur minnet ungefär, ”kommunismen och demokratin kan inte existera sida vid sida på planeten utan en av dem är dömd att gå under”.
Jag rekommenderar Gudrun Perssons anförande på konferensen Folk och Försvar 2023! Gå in på youtube.com och sök på Gudrun Persson Folk och Försvar 2023.

Assange-kattägaren

Av , , Bli först att kommentera 2

Aftonbladets Åsa Linderborg har naturligtvis skrivit ihop någonting även om detta. Denna gång undviker hon dock att anklaga någon svensk docent i Rysslandsstudier för att vara brittisk spion. Åsa Linderborg brukar ju ändå blicka ut över stora vida världen iförd Vladimir Putins glasögon. Men det kommer väl. Är inte svenska åklagare och försvarsadvokater i våldtäktsutredningen (målsägandebiträden) också brittiska spioner?? Världen väntar med spänning på kulturoraklets avslöjanden.

Farhågorna för att USA:s rättsväsende kommer att stämma svenska media för att ha publicerat Wikileaks stulna material tror jag inte alls på. För Åsa Linderborg är USA och har alltid varit detsamma som stora stygga vargen. Även under det Sovjetiska förtrycket och STASI-epoken.

Och den urinerande och bajsande katten på ambassaden. Det är väl tragiskt nog kanske för sent för Åsa Linderborg att adoptera den.

Stasiprästen en hårding

Av , , Bli först att kommentera 4

Stasiprästen Radler som avslöjades av forskaren Birgitta Almgren verkar totalt oberörd av att ha sänt studiekamrater till Stasis fängelser i Östtyskland. En stenhård  man. Kvällens program i TV 2 kommer i repris 2 ggr till så passa på att titta! Många märkligheter avslöjas. T ex kyrkans ledning i Burträsk som tycker att det är ovidkommande vad prästen gjort före han kom till Burträsk. Radler var en av Stasis flitigaste spioner från 1965 ända till murens fall 1990. Han spionerade efter flytten till Sverige flitigt på folk (vänner, arbetskamrater) i universitetsvärlden och Svenska Kyrkan.

En fråga jag ställer mig är hur Stasis verksamhet i den s k röda universitetsstaden Umeå såg ut. Från 1960-talet utvecklades i Umeå ett centrum för bokstavskommunister av alla sorter. Men Stasispioner rekryterades främst bland människor som inte var iögonenfallande illröda så troligen går de största fiskarna i de lugna vattnen. Sveriges olika regeringar har lagt locket på om Stasi i Sverige av någon outgrundlig anledning. Kanske det bränns även i borgerliga partier!!

http://www.expressen.se/nyheter/dokument/spionprasten-som-vagrar-gora-avbon/

Stasi i Umeå

Av , , 5 kommentarer 7

 Nu krävs återigen information om STASI:s infiltration i Sverige genom krav på en sanningskommission. Sverige har förtvivlat svårt för att göra det som andra länder redan gjort d v s att lägga korten på bordet om STASI:s verksamhet. Prästen i Burträsk avslöjades genom rena tillfälligheter i samband med professor Birgitta Almgrens studie om STASI i Sverige. Almgren ålades sträng tystnadsplikt om vilka personer som figurerade i studien men pressen kunde på ort och ställe i Berlin hitta, i Tyskland, öppen information om vilka figurer som angav sina kamrater och t o m sina familjer.

I det på den tiden illröda Universitetet i Umeå fanns mycket sannolikt intressanta informanter som gladeligen arbetade för en kommunistisk förtryckarstat som Östtyskland. På STV2 i Stockholm drällde det av medarbetare som sympatiserade med de kommunistiska förtryckarregimerna världen över.

Om detta måste vi få veta mera!  Är folket ovetande om vad som skedde riskerar vi att historien upprepar sig. Läs gärna nedanstående detattinlägg i VK.

http://www.vk.se/882781/det-behovs-en-sanningskommission-om-stasi

Kommunismen äter sina barn

Av , , Bli först att kommentera 7

 Jag lovade att redogöra för ytterligare en berättelse ur Anna Funders bok Stasiland (Östtyskland). Det handlar om Miriam 16 år som tillsammans med en klasskompis omkring 1970  gjorde flygblad med hjälp av ett leksakstryckeri där de krävde demokrati och frihet. Kopieringsutrustning och andra apparater för framställning av tryckt material var som sig bör i en kommuniststat förbjudet att inneha. De båda skolflickorna delade ut flygbladen i postlådorna långt ifrån hemmet i Östberlin för att minska risken för misstankar. När de upptäckte adressen till en klasskompis föll de för frestelsen att stoppa ett flygblad även i det inkastet.

Stasi gick naturligtvis i taket och startade en jättestor utredning. Med hjälp av flygbladet till klasskompisens föräldrar blev flickornas klass intressant och husrannsakningar gjordes i alla elevernas hem. Trots noggrann städning hade Miriam tappat en liten gummityp under en soffa och Miriam och hennes kompis blev arresterade vid 4-tiden en morgon. En vanlig tid för ovälkommen påhälsning av myndigheterna i det kommunistiska paradiset. Flickorna blev under två veckor utsatta för förhör enligt vanlig Stasi-KGB-modell vilket innebar tortyrliknande metoder. Förhören kunde äga rum 20 timmar per dygn och om flickorna somnade rycktes de upp och skakades. I cellen fick de inte heller sova i fred. De väcktes oupphörligt men omilda metoder. Till slut föll de på det klassiska sättet, förhörsledaren påstod att kompisen erkänt. Rättegången skulle äga rum inom 1 månad och Miriam utnyttjade tiden till ett flyktförsök som så när lyckats. Svårt blödande från ett otal sår efter taggtrådskrypande blev hon gripen bara några meter från friheten. Miriam har fula ärr ännu i denna dag från taggtråden. Hon hade dock tur som inte blev ihjälskjuten, det blev hundratals andra ungdomar som ville lämna kommunistparadiset. I vanlig ordning blev hela Miriams familj drabbad, systern fick sluta den utbildning hon påbörjat och pappan förlorade jobbet och blev svårt deprimerad. Miriam blev efter avtjänat 2 års fängelsestraff stoppad från alla utbildningar och jobb. Innan anställning måste arbetsgivaren begära intyg från Stasi och där blåstes Miriam gång på gång. Hon gick till arbetsförmedlingen och försökte den vägen. Där frågade de varför hon inte hade jobb och hon svarade sanningsenligt "jag är arbetslös". Då skrek tjänstemannen "här i Demokratiska Folkrepubliken Deutschland finns ingen arbetslöshet"!! Men Miriam gav sig inte och det blev stor uppståndelse i lokalen. Vilken tjej!

Jag tänker mycket på Miriam eftersom jag, när hon satt i fängelse för att ha spridit flygblad om frihet och demokrati, undervisade elever i hennes ålder på gymnasiet. Det är fruktansvärt att tänka på hur det kommunistiska utopiska paradiset Östtyskland plågade och förstörde sina barn.Ulbricht, Honecker, Mielke. Vilka ormar!

Slutet på historien är inte skriven för Miriam lever och är engagerad i bevarandet av historien om Stasiland. Hon gifte sig på 1970-talet och hennes man drogs följdriktigt in i Stasis förföljelse. Han arresterades regelbundet och plågades med tortyrliknande förhör och dukade så småningom under. Självmord påstår Stasi men mycket talar för att han blev mördad. Skillnaden mellan självmord och mord är väl i detta sammanhang akademisk.  För övrigt sysslade Stasi med kidnappningar och mord med högste chefen Mielkes välsignelse. Även i Sverige, läs Cats Falcks och Algernons mystiska död.

Östtyskland, ondskans imperium!

Kamrat Stasipräst

Av , , Bli först att kommentera 2

Anna Funder intervjuade 1997 professor Bock, tidigare verksam inom Stasi i Östtyskland (DDR). I den avdelning där professor Bock var verksam var huvuduppgiften att spionera på och kontrollera folket i DDR, d v s försvara regimen mot dess eget folk. Inom Stasi fanns en avdelning "Kyrka" . För att få grepp om kyrkan, som ansågs kunna vara en farlig källa för uppror mot kommunistregimen, infiltrerade Stasi kyrkan genom att värva IM (tjallare) bland studenterna. Det lyckades så bra enligt professor Bock att vid ragnaröken i dec 1989 var 65 % av kyrkoledningarna i DDR IM för Stasi och resten var föremål för bearbetning.

På frågan om vilka egenskaper som var bra för en IM svarade herr Bock, "ärlig, trofast, pålitlig"!! Det är nog den mest eufemiska beskrivning av en slasktratt till människa jag hört i hela mitt liv.(Min egen anm).

Stasiprästen i Burträsk var alltså enligt Funders intervju av professor Bock en högst vanlig kamrattjallare inom kyrkan i DDR. Offren för de tjallande IM:arna fick framtiden förstörd, fängslades, sparkades från utbildningarna och fick inte sökta jobb eftersom Stasi skulle godkänna alla anställningar. Dessvärre drabbade detta öde även offrens föräldrar och syskon.

En annan intervjuad är f d överstelöjtnanten i Stasi Günter Bohnsack. Han jobbade på avdelningen "Desinformation och psykologiska krigföring mot väst". På den avdelningen hade man uppgifter om IM och agenter i andra länder. Vid murens fall förstod Bohnsack att många medarbetare och spioner i andra länder skulle avslöjas om demonstranterna fick tillgång till arkiven. Därför fraktade och brände Bohnsack i tre dygn hemliga handlingar till en ugn 100 km utanför Berlin.

Detta kan ha haft betydelse för en mystisk "dödsolycka" i nov 1984 när TV-reportern Cats Falck och hennes väninna omkom i deras bil som hamnat i Hammarbykanalen i Stockholm. Cats Falck hade ett reportage på gång där hon skulle avslöja olaglig vapenexport till DDR. Polisutredningen kunde inte verifiera något samband mellan "olyckan" och det program hon arbetade med. År 1997 fick Säpo ett brev från Tyskland i vilket namngivna personer i Stasi pekades ut som ansvariga för Cats Falcks död. Även denna polisutredningen blev resultatlös. Märkligt i denna affär är även att det material Cats Falck arbetade med försvunnit från STV. Vill man vara ytterligare konspiratorisk så fanns det vid den tiden en stor andel medarbetare på åtminstone TV2 som hyste stor sympati för DDR och Sovjetunionen.

För att ytterligare spä på konspirationsmisstankarna kan nämnas krigsmaterialinspektören Algernons plötsliga död under ett framrusande tunnelbanetåg i Stockholm 1987. Var det ett självmord eller blev han puttad ned på spåret. Visste han för mycket? Stasi stod på höjdpunkten av sin makt de sista åren före dec 1989.

Man kan nog anta att graverande material som kan ha funnits i Stasis arkiv har brännts upp i kaoset efter murens fall.

Angiveriets förlovade land som vissa svenskar älskade.

Av , , 13 kommentarer 8

 

Att läsa om hur kommunismen äter sin befolkning kan vara fullkomligt hjärtskärande. Tar mig igenom en bok på tyska ”Stasiland” av Anna Funder. Boken finns även på engelska och på svenska men den svenska upplagan är slutsåld. Förhoppningsvis trycks fler upplagor.  Anna Funder har intervjuat ett antal människor som endera var kommunismens offer eller som tillhörde plågoandarna på olika nivåer. En kvinna hon intervjuat var en tandtekniker som i januari 1961 födde ett barn genom s k sätesbjudning som fick svåra inre skador. Sannolikt genom att detta hände vid ett skiftbyte för läkarna och det tog lång tid innan kejsarsnitt verkställdes. Mellangärdesbråck, avsliten matstrupe mm. Babyn började spotta blod redan första dagen men läkarna i Östberlin klarade inte av diagnosen. Mamma och baby skickades hem och paret kontaktade då ett sjukhus i ”fiendeland” , som Västberlin kallades av kommunisterna, när babyn fick feber och fortsatte spotta blod. På sjukhuset i fiendeland ställdes diagnosen och det blev akut operation.  Babyn fick efter ett tag åka hem med medicin och specialmat från apotek i Västberlin. Allt såg ut att utveckla sig i positiv riktning.
Då  1961 fick kommunistregimen för sig att spärra in sin egen befolkning i ett koncentrationsläger på 17 milj invånare. Muren byggdes mellan Öst och Väst i Berlin. NU kontaktade mamman myndigheterna för att få tillstånd att köpa den livsviktiga medicinen och specialmaten i Västberlin men detta nekades henne. Den demokratiska folkrepublikens medicin och specialmat skulle duga. Det som nu hände var att babyn fick feber igen och började spotta blod. Babyn blev inlagd i Östberlin och när mamman dagen efter kom tillbaka till sjukhuset var babyn försvunnen utan att mamman fått någon information. Så småningom fick hon tag i ansvarige läkaren som förklarade att tillståndet blivit livshotande och att han fått tillstånd att överföra babyn till sitt tidigare sjukhus i Västberlin, in i fiendeland! Mammans och pappans begäran att få tillstånd att besöka sitt svårt sjuka barn nekades dem av kommunistregimen. De fick ha kontakt brevledes via av Stasi uppsprättade brev. Babyn balanserade på kanten mellan liv och död men läget stabiliserade sig.
Paret blev efter några månader arresterade för att ha låtit tre yngre män sova över i lägenheten i Östberlin som därefter haffats av Stasi för flyktförsök. Mamman förhördes under tortyrliknande förhållanden för främjande av flykt (allt finns i hennes akt som hon fått ut efter murens fall dec 1989) efter att tillsammans med sin make ha suttit inspärrad  i koncentrationslägret Hochschönhausen ett halvår utan formell anklagelse. Hon erbjöds under förhören en möjlighet att besöka sin baby i fiendeland om hon vid besöket i Västberlin stämde träff med en bekant till familjen, en ung man som stannat på rätt sida muren. Träffen skulle äga rum i en avsides belägen park. När mamman frågade vad hennes ärende var i parken blev svaret ”ingenting” . Stasi skulle ta hand om fortsättningen. Nu visste mamman genom västtysk TV att det var vanligt att Stasi drogade och kidnappade flyktingar i Västberlin så hon fattade det svåra beslutet att följa sitt samvete och avböjde erbjudandet med följd att hon även förstörde möjligheterna att återse sin svårt sjuka baby. Hon och hennes man blev dömda till 4 års fängelse i det hermetiskt slutna Hochschönhausen. Hon fick med jämna mellanrum information per brev från sjukhuset i fiendeland hur det gick för babyn. Pojken levde fortfarande, växte mycket långsamt men hade ett bra huvud och blev ”hela sjukhusets lilla favorit”. Han dikterade rörande brev till sin ”mami” som han aldrig sett sedan han var en vecka gammal. Och han visste nog knappast vad ”mami” stor för. Det massmediala rabaldret i väst medförde att paret blev utsläppta i förtid från koncentrationslägret för politiska flyktingar och utväxlade med väst mot priset 30 000 D-mark. Fångar som blev för mycket uppmärksammade i väst ville kommunistregimen gärna bli av med och på så sätt fick fattighuset Östtyskland också in värdefull hårdvaluta. När pojken var nästan 6 år gammal fick han återförenas med sina föräldrar som han naturligtvis såg som fullständiga främlingar. Med konstgjord strupe och invalidpension hade han klarat livet i 40 år vid intervjutillfället men var en krympling och sannolikt var den första tiden i Östtyskland bidragande till att skadorna förvärrades. Han tyckte dock som de flesta andra att mamman gjort rätt och var en hjältinna. Också mamman var märkt av tortyrregimens bestialiska metoder genom kroniska skuldkänslor och återkommande gråtattacker.

Ska senare komma med en blogg om hur Stasi värvade informella medarbetare, IM, på teologiutbildningarna. Intressant med tanke på Stasiprästen i Burträsk

Stasi loppor i den svenska pälsen.

Av , , 11 kommentarer 7

Vi vet nu att under tiden som Lars Werner, Lars Ohly m fl från Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) åkte på semestervistelser i Östtyskland och den socialdemokratiska regeringen jobbade hårt för det internationella erkännandet av Östtyskland pågick allvarliga brott mot mänskligheten i det kommunistiska paradiset.

Lite fakta kan belysa hur det var att leva i det landet. Under nazitiden gick det en Gestapoagent per 2000 invånare. I Sovjet gick det en KGB-agent per 5830 invånare. I Östtyskland gick det en Stasiagent + IM (Informell mitarbeiter) per 63 inv. Dessutom ingick tillfälliga medarbetare i horden av medborgarförföljare i stora massor. Man beräknar att det gick en angivare-IM-Stasiofficer per 6 invånare. Det innebär att på varje arbetsplats, i varje by, i varje hyreshus, i varje idrottsförening etc vimlade det av hotfulla ögon och öron. Ingen vågade knysta något ofördelaktigt om regimen eller dess lakejer eftersom det kunde innebära arrestering och bestraffning där t o m avrättning ingick i regimens arsenal. Dessutom straffades familj och vänner. Barn och ungdom stoppades från vidare studier etc. En som deltog aktivt i angiveriet blev sedermera präst i Burträsk!

Samtidigt som allt detta hemska pågick dag och natt åkte svenskar till Östtyskland och berättade sedan hur fantastiskt allt var i detta land och delegationer från Östtyskland mottogs med pompa och ståt. Men å andra sidan. När Pol Pots röda khmerer mördade en sjättedel av det egna landets befolkning  reste svenska "folkmordsturister" till Kambodja och kom hem med  fantastiska sagor om hur bra det var i det landet. Att vara dövblind kan nog vara bra för det egna blodtrycket men knappast för mänskligheten eller ens det egna landet.

Eljest (ett vanligt ord i Lappland) bevakar horder av svassande hovreportrar vårt kungahus resor, statsbesök och förlovningar. Minst 2 helsidor varje gång i Expressen och Aftonbladet (våra hovtidningar på dagspressidan). Är man gangsterkung kan man också bevärdigas  2-3 helsidor. Livstidsdömda mördares bröllop inklusive brottsregister är alltid ett scoop! Då är vi uppe i 4-5 helsidor nonsens. Att det dräps 300 pers på våra vägar varje år blir en notis någonstans på en sida.

Klankandet på IKEA

Av , , 8 kommentarer 4

Varför detta klankande på IKEA om att producenter av IKEA-möbler i Östtyskland (Stasiland) använde politiska fångar i straffarbete? Hur skulle IKEA veta det???

Samtidigt som IKEA köpte möbler från Östtyskland åkte svenska politiker i skytteltrafik till Stasilandet. Skolöverstyrelsen var en stor sambandscentral för intima kontakter med Östtyskland. Det höll sig mest på det platoniska planet antar jag. Tyska lektorer besökte våra skolor för att främja undervisningen i tyska. Dessa lektorer var kontrollerade av Stasi. Det organiserades resor för skolungdom till kommunistindoktrineringsläger som kallades för Östersjöveckan. (Nu drog jag till lite extra!) Den socialdemokratiska regeringen i Sverige såg till att Östtyskland erkändes som stat. Ingvar Carlsson på officiellt besök med hedersbetygelser. Östtyskland hade till Stasis stora förtjusning indirekt nära kontakt med det svenska socialdemokratiska partiet genom riksdagsmannen Stellan Arvidsson (känd som den svenska enhetsskolans fader) som även umgicks med svenska ministrar.  Arvidsson befann sig ofta i Östtyskland i olika angelägenheter. Lars Werner (v) och Lars Ohly (v) badade bastu tillsammans med regeringstopparna i Stasiland och klappade händer på partimöten så huden närapå flagnade.

Jag stannar här. Hur många svenska företag som helst handlade med Stasiland. Så fruktansvärt simpelt och lågt att anklaga IKEA för att de gjorde som alla andra, inklusive den socialdemokratiska regeringen.

Stasiprästen och Expressen

Av , , 2 kommentarer 4

Efter Birgitta Almgrens forskning och böcker om Stasi har "krafter" varit i farten för att smutskasta budbäraren Birgitta Almgren. Så ruttet! Den svenska politiska makten har bidragit till mörkläggningen av svenskars inblandning i det smutsiga hantverk som Stasi och Östtyskland utövat i vårt land. Var är den mångomskrutna öppenheten?

Alla Stasiagenter har blånekat till sin inblandning vilket inte är förvånande. Det ingår i varje agents hederskodex och yrkeskompetens att blåneka till all inblandning vilka bevis som än läggs fram. Ibland i trygg förvissning om att preskriptionstider och annat förhindrar en rättegång. En av anledningarna är också att det är fruktansvärt svårt att bevisa att olaglig underrättelseverksamhet förekommit. Det är ju inte direkt några korkade småtjuvar som är i farten.

Om tillgängliga fakta föreläggs allmänheten behöver man dock inte vara särskilt intelligent för att dra rimliga slutsatser. Var och en har  rätt att bilda sig en uppfattning. Expressen har varit föredömligt aktiv i avslöjandet av svenska Stasiagenter. Se det senaste! http://bloggar.expressen.se/thomasmattsson/2012/06/stasi-prastens-offer-berattar-i-tv/ 

Jag bara säger MERA, MERA!