Etikett: sveriges bästa äldreboende

Krisen i äldreomsorgen

Av , , 5 kommentarer 9

Sveriges bästa äldreboende finns inte i Lycksele men enligt utvärderingen är man på god väg. Vi lever allt längre och medelåldern på våra äldreboenden ökar och därmed skörhet och vårdtyngd. Många boende är multisjuka med över 10 mediciner. Återstående livslängd när man äntligen får plats på äldreboende minskar vilket är en illustration till vårdtyngden Det rör sig idag om 2-3 års återstående livslängd. Hur många kommunstyrelser har mer än rudimentär kunskap om tillståndet i kommunens äldreboenden?

I många kommuner råder ekonomisk anorexia inom äldreomsorgen. Större behov möts med mindre resurser. Under denna mandatperiod har t ex Storumans kommun budgeterat oförändrad ram för varje nämnd vilket innebär att verksamheten måste bantas med löneökningarna på ca 3 % varje år. Och minskningen 3 % per år sker huvudsakligen på personalen. Trots fler äldre-äldre och ökad vårdtyngd. Budgetberedningarna har då inte överansträngt sig. Säga att ”ni får samma nominella pengar varje år” kan väl skötas av en tioåring i grundskolan på 5 minuter. I Lycksele som har högre personaltäthet än Storuman ska man nu dra ned på personalen i äldreboendena i den ekonomiska kris som råder.

Stora kunskapsbrister finns hos läkarkåren om medicinering av äldre enligt geriatrikprofessorn Yngve Gustavsson (Årets Västerbottning 2012). Det är särskilt allvarligt i glesbygd med mycket hög medelålder på befolkningen. Jag känner till åldringar som varit på väg att dö men piggnat till och levt många år efter medicingenomgång. För glesbygdsläkare borde krävas extra kurser i medicinering för äldre. Men det är inte bara kunskaper det är fråga om. Ska läkare kunna följa upp given medicinering krävs återkommande utvärdering och då kan väl knappast de fåtal timmar per vecka som anslås för äldreboendena räcka till. Pengar igen!

Utveckling av arbete och arbetsmetoder ska självklart äga rum. Härtill behövs kompetenta chefer och väl utbildad personal. Cheferna ska också ges förutsättningar genom att inte ha för många direkt underställda. Här finns väl ingen solklar sanning men 20-25 direkt underställda brukar anges som max i ledarskapslitteraturen. Inom omsorgen är det inte ovanligt med 50 – 60 direkt underställda och då kan man glömma att chefen ska kunna bidra till att utveckla varje anställd.

Inom omsorgen finns anställningsvillkor som ingen mansdominerad arbetsplats skulle godta. Deltidsanställningar är mycket vanliga, t ex 68 % undersköterska. Det innebär en månadslön på¨kanske 13500 kr. Dessutom har kommunernas lönekostnader minskats genom s k delade turer. T ex följande arbetstider varje dag: 0700 – 1100 och 1500 – 1900. Vilken mansdominerad arbetsplats skulle finna sig i detta? Månadslöner för heltidsanställning på 18000 – 20000 per månad. Inom vilka mansdominerade yrken skulle man finna sig i detta?

Vi står inför stora rekryteringsbehov till omsorgsyrkena men ungdomarna flyr undersköterskeutbildningarna. Sitter ansvariga kommunpolitiker och gäspar tillräckligt länge är en personalförsörjningskatastrof på gång. I stort sett är katastrofen redan här.

Delade turer skulle kunna vara en rättighet men ingen skyldighet. Det är beklämmande att tvinga anställda till detta! Om man tycker, och många män i kommunstyrelser tycker uppenbarligen det, att omsorgsarbetet kan inskränkas till väckning, matning, medicinering, toalettbestyr och nattning då sparas pengar på delade turer. Om man tycker att det är viktigt med aktivering, utevistelser, ångestlindring genom närhet och samtal, bekämpning av svält är det hur enkelt som helst att fylla ut en normalt sammanhållen daglig arbetstid på 8 timmar. Men det försvinner nu i snabb takt. Först var det fotvården, sedan rök terapin, kontinuerlig nedmontering av meningsfull tillvaro för våra äldre med andra ord.

Och var ska pengarna tas? Det kan vara idé att se över behovsutvecklingen inom olika sektorer. Vi måste få en budgetprocess värd namnet, något som kräver mer än en tioårings förstånd. En vanlig upp- och nervänd budgetering kan t ex vara att man först avsätter pengar till grabbarnas favoriter, gubbdagis, flygfält och flygmaskiner, subventionerade hyror, sälja elektricitet till skåningar och stockholmare med förlust etc etc. Sedan avsätts pengar där stora protester och demonstrationer kan väntas vid neddragning, t ex att rationalisera skolstrukturen. Det som blir över får äldreomsorgen.  En kommunbudget innehåller tusentals poster. Allt som vi haft förut behöver inte vara kvar i evärderlig tid.  Sedan kan man fråga sig om skatteutjämningsbidraget är nog stort men först måste kommunerna ta sig i kragen och ta bort extravaganserna. Minns Leksands storsatsning på ishockeyn!!