I gårdagens VK kunde man läsa ett referat från kommunfullmäktige i Storuman skrivet av Monica Engström. Av texten kunde man få uppfattningen att Monica Engström bevistat sammanträdet. Eftersom det inte var fallet borde för tydlighetens skull framgå av referatet att det i sin helhet byggde på fysisk frånvaro. Uttalanden av centerpartisten Tomas Mörtsell varvades med annan information. Det är tyvärr så bevakningen av politiken i inlandskommunerna sker. Den sittande politiska makten får okritiskt framlägga sin syn på vad som skett på sammanträdet.

I förevarande fall har jag fått information om att de 0.2 % i ökad ram som omsorgsnämnden fått genomdrivits av V och S fullmäktigegrupp. Vad blir det? max 400 000 kr? I sanning ett kraftfullt slag i luften men ändå mer än den centerledda regimen tänkt sig. Det är mycket tydligt att vård- och omsorg betraktas som ett sparobjekt trots väldokumenterad ökning av behov. Om det nu finns någon vision så är det enbart FÖRE valet. Sedan märks ingenting. Mindre resurser och ökade behov p g a den demografiska utvecklingen är verkligheten i Storuman.

En annan punkt på dagordningen var min motion om delade turer och deltidstjänster. Någon information om behandlingen av den motionen finns inte i Monica Engströms artikel. Enligt information jag fått (jag är inte längre med i politiken) blev det en smula dramatik som borde intressera en seriös tidnings refererande. Vid omröstningen vägde det jämnt mellan ja och nej så fullmäktiges ordförande fick använda sin utslagsröst. Fullmäktiges ordförande och omsorgsnämndens ordförande centerpartisten Patrik Persson sade nej till motionen och sa därmed nej till förbättring av omsorgspersonalens arbetsmiljö och könsbetingade orättvisor. Delade turer innebär att arbetsdagen delas in i två arbetspass med kanske 4 timmars ledighet under dagen. Med restider kan det innebära att en del anställda är borta från hem och barn upp till 14 timmar.

Den centerledda regimen i Storuman betraktar omsorgen som ett sparobjekt och saknar totalt visioner om hur man ska göra omsorgsarbete attraktivt och därmed trygga personalförsörjningen. Jag satt i omsorgsnämnden till 31 december 2014 och jag hörde inte några visioner av något slag från det hållet. De problem som finns är alarmerande. Stora rekryteringsproblem står för dörren, ja är egentligen redan här. Det möts i Storuman med sämsta löneläget jämfört med omkringliggande kommuner. Delade turer och deltidstjänster. Vem hörde någon bilverkstad söka bilreparatör med tjänstgöringsgraden och lönen 83 %? Vem hörde något företag söka truckförare med arbetstid förmiddag och kväll med mellanliggande rast på 5 timmar? Förstod väl det! Men inom den kvinnodominerade vården och omsorgen florerar sådana diskriminerande förhållanden.

Enligt uppgifter jag fått finns nu stor brist på platser i särskilda boenden i Storuman. Andra uppgifter säger att Storuman faller när det gäller kvalitetsindikatorer för äldreomsorg. Problem som borde föranleda djupgående diskussioner i kommunstyrelsen. Men vad gör man? Bygger butikslokaler åt en stor bygghandelskedja med stora egna resurser. Säljer el till Stockholmare med mångmiljonunderskott varje år. De enda som verkar bry sig är V och Kommunlistan. Resten känner sig nog mera hörande till direktörsståndet i detta land.  Det är väl fiiiinare än att sköta kommunens huvudåtaganden.