Visar inlägg från oktober 2007
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 31 oktober 2007 klockan 14:30,
0
Jag blir trött - så trött.
Om jag under en hel dag tar rätt på alla kostnader som jag tror att mitt projekt kommer att behöva så måste jag på nått sätt ta i beaktning att MAN SKÄR NER I MIN BUDGET.
Söker jag 100 000 kr så kan jag få 30 000 kronor och ska vara oerhört glad över detta. Hur fasiken ska jag banta ner ett 100 000 kr projekt till ett 30 000 kr.
Hur tänker de som beviljar projektstöd?
JA JAG FATTAR - NATURLIGTVIS SKULLE JAG HA DRAGIT TILL MED 300 000 kr för att få 100 000 kr.
Är det så? Är det så det funkar...vavavava...är det så..är det så....
*suck*
Av Lisbet Olofsson,
tisdag 30 oktober 2007 klockan 16:24,
0
Man övergår när man blir 35 år till VETERAN idrott - det låter något det...VA...VETERAN...
I alla fall så blev jag också veteranfriidrottare, tävlandes för Jalles TC i några år. Jag har alltid tränat, i hela mitt liv. Först som friidrottare, sedan som gympaledare och tillverkade program åt Korpen.
Sedan blev jag oändligt less på att träna andra (blev övertränad och fick stressfraktur) och utbildade mig till Personlig tränare och bestämde mig för att bli VETERAN FRIIDROTTARE.
Med all den kunskap så återupptog jag mina gamla grenar och tillade en till som jag verkade ha fallenhet. Teknikgrenar - 1/3 styrka, 1/3 fart, 1/3 teknik.
JO tjena, visst jag hade styrkan kvar och mycket fart med 0 teknik. Det blev att börja om igen. Men jag gjorde bra ifrån mig.
Jag kammade hem några silver och några brons under några år i Veteran SM. Ja jag är stolt över det - gammal tant som jag.
Så när jag fyllde 40 så var jag så vältränad att det slog gnistor om mig. Vältränad, väl förberedd och med humöret på topp, jaja kände väl av en hälsena men bara kände av.
Eksjö gick VSM detta år. Fredag en gren lördag resterande 3. Jag var ute efter GULD. Tävlingen startade men drog ut på tiden, började skymma och rubtanbanorna blev hala. Men till sist fick vi börja.
Det kändes bra, varm i kroppen och förväntansfull.
Min tur, ansatsen stämde, 9 milimeters spikar som pressade sig genom rubtanet. Tvärstopp vid sista steget och då BRAST något.
Det visade sig att min inre vadmuskel brast - det var alltså inte hälsenan som krånglat. Kunde inte gå på två månader, haltade konstigt i två till dvs 4 månaders sjukskrivning.
Det är inte värt 4 månaders sjukskrivning för att få bekräftelse på att man inte är 18 år och i TOPP. Nu kan jag tycka att det var slöseri med min tid eftersom jag blev borta från allt så länge. DET VAR INTE VÄRT DET.
GAMMLA TANTER SKA GÅ PÅ TROTTOARER och inte flänga efter medaljer i SM.
MEN....jag fick en silver medalj på det enda kastet som jag åstakom i spjuttävlingen. Den ligger långt ner i träningsväskan.
Så kan det gå
Av Lisbet Olofsson,
måndag 29 oktober 2007 klockan 13:17,
0
Själviskhet är att handla utan att tänka på andra.
Ibland tycker jag folk svänger sig med det ordet lite vårdslöst.
Om man störtar med ett flygplan så sätter man först på sig syrgasmasken sedan hjälper man andra.
Om man inte ser till att må bra själv kan man inte hjälpa andra.
Av Lisbet Olofsson,
fredag 26 oktober 2007 klockan 16:27,
0
Har tänkt på att man hela veckan längtar till helgen och så när den kommer så är det fullspäckad men en massa MÅSTEN.
Tiden går lika fort även om man springer 100 meter eller maraton. Det är vår uppfattning om tiden som ställer till det för oss.
Istället ska man leva HÄR & NU. Hur många reflekterar över veckan som gått, summera vad man gjort bra och vad man kan göra ännu bättre till nästa vecka.
Reflekterar man så kommer man ihåg att inte göra samma mindre bra grejer igen - reflekterar man inte så dundrar man på och göra samma sak igen.
NJUT av helgen, stanna upp och bara andas lungt.
Ha en skön helg, folks..
Av Lisbet Olofsson,
torsdag 25 oktober 2007 klockan 15:19,
0
Såg att det åter igen varit company matchmaking i Umeå. När jag var med förra året var vi i Skellefteå en hel dag. Jag lanserade en ny tjänst och pratade mig hes i de 10 minuterna jag hade till förfogande för varje 'company'. Snacka om att man var hes efter den dagen och rejält tom i huvudet när vi skulle avsluta.
Kan inte påstå att jag var lika ivrig med de sista företagen som med de första.
Av Lisbet Olofsson,
torsdag 25 oktober 2007 klockan 11:20,
0
Bävertecken
Av Lisbet Olofsson,
torsdag 25 oktober 2007 klockan 11:18,
0
Här har veckan gått i blixtrande fart. Ibland tycker jag att det är synd för jag hinner liksom inte med. Jag skulle vilja känna in och njuta av varje stund men då kanske tiden går jättelångsamt.
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 24 oktober 2007 klockan 11:12,
0
Människan är lat av naturen - när stenåldersvilden hade gått flera mil för att hitta föda så åt han, vilade sedan för att orka gå i flera mil till för att hitta mat.
Vi har ärvt vissa saker av stenåldersvilden - vilan efter maten. Tyvärr så går vi inga mil mellan varven utan bara några steg från TV´n i vardagsrummet till kylskåpet. TRAGISKT.
Av Lisbet Olofsson,
tisdag 23 oktober 2007 klockan 15:51,
0
Igår kväll var jag till grannbyn - Överklinten och såg Ronny Eriksson och Benneth Fagerlunds lilla 'show' på Folkets Hus.
Det var helt sjukt bra och inträdet kostade oss 150 kr var och vi fick njuta av Ronnys underfundiga texter, mellansnack och Bennets spelande.
AWSOME - har ont i skrattmusklerna än. Ronny Eriksson har en viss förmåga att alltid leverera maximalt på sina uppträdanden. Har lyssnat till honom och Euskefeurat, Eugene....(nått Berglin efternamn) .. trio i 20 år och jag har aldrig blivit besviken.
Dessutom fick vi gofika i pausen - HUR MYSIGT VAR INTE DET...så säg....
Av Lisbet Olofsson,
måndag 22 oktober 2007 klockan 15:43,
0
Hur många här äter light produkter och tror att de är hälsosamma????
Av Lisbet Olofsson,
måndag 22 oktober 2007 klockan 11:51,
0
Politikerna borde fundera över MATEN som svenska folket stoppar i munnen.
Jag förfäras över hur meterlånga frysdiskar är överfyllda av maträtter som smakar likadant fast de heter olika - är snedbelastade på näringsämnen och ökar på den fetmaepedimi som rasar i våra svenska folkhem - FÄRDIGLAGADERÄTTER
SKulle försöka hitta en fryst kyckling som brukar kosta runt 20 kronor. Bra mat som räcker för två personer(minst) samt att man koka kycklingbuljong av skrovet.
Det blev till ett väldigt svårt uppdrag, i frysdisken fanns flera färdiga kycklingrätter att stoppa direkt i ugnen för tre dubbla priset. Kycklingklubbor och fileér. fan och hans moster men inte en enda fryst vanlig standard kyckling.
Jag känner mig plötsligt gammal, gnällig (SVB-kärring - svid och brännkärring), bitsk och 'det var bättre förr' kärring när jag ibland handlar mat.
Det är väl inte konstigt att folk lägger på sig en massa vikt när de äter en massa snabbmat, massa LIGHT-skit produkter och olika drycker i konstiga smaker.
(Visst vet ni att aspartan är ett nervgift, som man använde först på rättor - nu innehåller många lightprodukter det!!!)
Gahhhh...politiker se åt detta håll. Vet ju att ni tittat åt ett annat håll dessa alla år när Björn Hellgren försökte få er att fatta att barnen i skolan behöver röra på sig mer.
Men som vanligt så skjuter man det ifrån sig och säger att det är ett personligt ansvar, föräldrars ansvar och blundar för det mest förnuftigaste.
Hållbart samhälle...jojo....säger som jag sa för någon vecka sedan;
- Om så många misslyckas med att gå ner i vikt så bör det ju vara fel på de kostråd som ges ut?
Av Lisbet Olofsson,
fredag 19 oktober 2007 klockan 15:38,
0
-Inom det litterära har det länge funnits en litteratursyn som nedvärderar teman med anknytning till kvinnors erfarenhetsvärldar. Det är också ett faktum att kvinnors berättande i många sammanhang än idag hamnar i skymundan jämfört med mäns berättande och att läsandet av kvinnors texter i alla tider har styrts av traditionella föreställningar och förväntningar, som t ex synen på vad som är manligt och kvinnligt. Och inte minst, kvinnors historia är också starkt kopplad till kvinnors identitet och utveckling.
Därför är det särskilt viktigt att vi i Robertsfors, Västerbotten inleder ett arbete som går ut på att införa kvinnoperspektiv på vår historia och lyfta fram kvinnors arbetsliv i Robertsfors kommun på 1900-talet som annars riskerar att försvinna.-
Just dessa rader har jag fått hjälp med av Helen Doctare som kört ett liknande projekt uppe i Norrbotten. Har hela våren hållit på med att formulerat och skrivit ihop en projektansökan. Hur mycket tid kan man lägga ned på en ansökan? Hur mycket tid är rimligt?
Om jag skulle räkna på hur mycket tid jag lagt ned i pengar/lön så blir det stora summor, alldeles för stora summor för att det är rimligt. Pengar som jag aldrig kommer att få eftersom det aldrig tas med budgeten.
Alla timmar som jag lagt ned på att letat rätt på fonder och stipendier. Pratat med folk från Länsstyrelsen, Jordbruksverket, museum, kommunen, Holmen Skog, Vattenfall etc. Alla NEJ som man får, alla samtal till fel personer och väntan på att bli uppringd etc.
Men jag får också JA!!!
- Ja, skicka in din ansökan så ska jag titta på den och jag återkommer om jag tycker du ska trycka lite hårdare på någon punkt.
Detta betyder för mig mer arbete eftersom jag åter igen måste skriva om projektets syfte och mål, spetsa till det åt det håll som mottagaren vill ha det. Fast man tycker att man skrivit ut det i klartext i flera andra stycken.
Sedan att projektet ligger på mottagarens bord och skall godkännas. Jag ryyser.., det behövs bara att mottagaren har haft en dålig morgon. Man försover sig, bussen är försenad, mjölken är sur, rödljus som aldrig slår om till grönt, mascaran som rinner ner på kinderna av regnet, barn som trilskas, chefen som inte förstår problemet, ont i huvudet, sol ute och man måste jobba inomhus, försäkringskassa som ifrågasätter senaste sjukskrivningen, e-mailen är död, inget har fyllt kaffemaskinen, minst 50 tjocka projektansökningar att läsa ? den ena värre än den andra?. orka orka orka orka
Jag vill inte låta min framtid ligga i händerna på någon som är trött och inte finner det jag brinner för, lika intressant etc. Ja visst har jag förståelse men jag vill inte få AVSLAG, inte idag, inte igen.
Att min framtid ligger i händerna på andra känns otroligt nervöst. Jag blir så frustrerad över tröga organisationer, långbänk och människor som inte kan fatta eller törs fatta snabba beslut.
Tur att jag inte är Forskare, de tillbringar mycket tid med att söka pengar ? hur orkar de?
Anbud
Samma sak gäller när man ska lägga in ett anbud. Eftersom jag driver ett projekt som heter Hälsosammare företagande; ett projekt för småföretagare, så får jag hela tiden höra detta dilemma om just anbud.
Man lägger ner en hel veckas jobb på att ringa runt för att få prisuppgifter, leveranstider för att räkna ihop en vettig budget. Sedan plitar men ner alla uppgifter och skickar in anbudet. Väntar på besked som för det mesta dröjer.
- Tyvärr du fick inte anbudet eftersom någon annan ligger lägre i pris.
Hur sedan den andra överhuvudtaget kan lägga ett lågt anbud förstår man inte. Vilken kostnad har de tullat på, sin egen timpenning?
Då visar det sig att det är de stora drakarna som åter igen fått anbudet, för att de är billiga. Kan köpa in större leveranser och får bättre priser etc
Hur surt är det?
En kollega till mig hade suttit med en tjänsteman och fått hjälp att lägga in ett anbud. Han frågade rakt ut om det var lönt att han lade in ett anbud eller om det redan var klart om vem som skulle få det. Uppköpet skulle göras nu år 2 eftersom kontraktet gått ut för första året.Han fick beskedet att det var bara att lägga in anbudet vilket han då gjorde. Men fick senare besked att han inte fått det så av ren nyfikenhet besökte han tjänstemannen på sitt rum. Fick då reda på att man valt den som de hade haft inne år 1, som helt enkelt dumpat sitt pris ordentligt. En person som hade gått en två veckors kurs i ämnet och hade halv sjukpenning.
Min kollega frågade då om han som har flera års erfarenhet, har flerårig utbildning i ämnet inte ansågs som mer kunnig än den som man valt. Han fick bara till svar att det inte var kvalitén man var ute efter utan PRISET.
Ja vad gör man, när man väljer efter pris och inte efter kvalité.
Det finns de som använder sina egna erfarenheter och blir salig på sin tro, präntar ner en affärsidé och startar ett eget företag men som inte riktigt räcker enda fram. Utbrända som blivit friska leder andra utbrända etc. Ibland funkar det men många gånger så blir man för empatiska att man tar på sig deltagarnas problem och börjar bli vidbrända igen. Hur många massörer finns det som gått en helgkurs och sedan masserar för 200 kr i timmen? Mmmmm efter skatt, egen avgifter får man 50 kronor i fickan. Vem klarar sig på det?
I min bransch ,hälso- och friskvårdsbranschen, finns det många oseriösa, som går helgkurser och dumpar priserna - that´s life. När de lägger in anbud, är billigast så ser man inte till kvalitén. Man är retsamt ointresserade av hur själva jobbet görs så länge det är billigt.
Solen lyser med sin närvaro och jag njuter av den blå himlen. Ta vara på dagen folks...och er själva
Av Lisbet Olofsson,
fredag 19 oktober 2007 klockan 07:26,
0
Ibland känns det som om jag bara tömmer den jäkla diskmaskinen - hela tiden - hela dagen..blir så nedrans trött på det.
Men vid eftertanke så är det mer tanken innan jag ska tömma den som är jobbig. När jag väl gör det kan jag nynna på en sång, tänka ut nått bra eller bara .... vara och passa kaffet sióm sedan är klart - samtidigt som jag...
Ibland är värsta 'jobbet' i tanken, innan man börjar för när man är igång så kvittar det.
Av Lisbet Olofsson,
torsdag 18 oktober 2007 klockan 12:02,
0
Helt generellt så ser jag att man kan dela in ledarskap i kvinnligt och manligt.
Snabba beslut är något man anser är manligt ledarskap. (En kvinna kan ha ett manligt ledarskap och vise verca).
Det kvinnliga sättet räknas till det sättet man resonerar sig fram till lösningar. Mycket coaching utan man låter 'gruppen' komma fram till ett beslut.
- Ja vad tycker du vi ska göra detta?
- Om du skulle vara jag hur skulle du lösa detta?
- Hur många tycker så och hur många tycker si?
TÄNK DIG ATT HA ETT KVINNLIG LEDARSKAP I KRIG.
Ja vad tycker du, ska vi anfalla till vänster eller kanske till höger idag?
Gahhhhhhhhhhhhhhh..........ja vad säger ni?
Det verkar som om coaching är det nya sättet att leda -en bit resonerande fram till nått och sedan ett snabbt beslut.
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 17 oktober 2007 klockan 19:16,
0
Ensamt löv
Vackra höst
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 17 oktober 2007 klockan 10:57,
0
Har börjat mer och mer fundera över varför man frågar om folks yrken. När jag jobbar med stressade människor så märker man hur mycket jobbet betyder.
Alla frågar vad man jobbar med, man identifieras genom det man gör inte för DEN MAN ÄR. Jag tycker det är sorgligt att man inte intresserar sig mer för en människa hur den mår, funderar över, värden i livet och intressen.
Det svänger ju rejält också vilken STATUS ett jobb ger. Fråga de som vill göra så litet som möjligt och tjäna så mycket som möjligt. Använda pengarna till att åka och jobba/plugga i andra länder.
Varför frågar du vad andra jobbar med?
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 17 oktober 2007 klockan 10:42,
0
Sol igen
Höstfärger
Av Lisbet Olofsson,
tisdag 16 oktober 2007 klockan 15:41,
0
Japp så nu är allt klappat och klart.
Skrivit alla rapporter, slutfakturerat och signerat.
Det känns konstigt att ha avslutat vårt stora projekt Hälsosammare företagande. Det har tagit 1.5 år att utbilda 18 småföretag i kustlandet om hur de ska sköta om sig själv för att orka vara företagare.
Läste just Ågrens utlåtandet över att Umeå inte ligger så bra till. Jag som haft att göra med några av de företag inom den regionen är inte så förvånad.
Upphandlingsproblematiken verkar vara en varböld för många småföretagare och handen på hjärtat - de flesta företag är små. Men man väljer väl att se de stora i första hand.
Det blir intressant att se hur det utvecklas utan vårt projekt där föresten Företagarna i Västerbotten har varit projektägare.
Ha en bra tisdagkväl..
Av Lisbet Olofsson,
tisdag 16 oktober 2007 klockan 08:23,
0
Tisdag verkar vara en liten mulen, blåsig men rätt varm dag. Funderar på att kura skymning istället för att sitta här framför datorn och svara på den mailskörd som kommit in.
I söndags påbörjade jag en ny bok som verkar väldigt lovande - en thriller. Tom Egelands Vargnatten.
I helgen var sambon dyngförkyld och jag tänkte jag skulle muntra upp honom med lite vardagssamtal om livet, blommor som behöver vattnas och pelletsbrännarens brännhastighet. Efter förmiddagen sa han bara till mig:
- JAG TYCKER OM DIG NÄR DU ÄR TYST OCKSÅ!!!!!
Så jag gick och kokade kaffe istället.
Bråkar med att skicka in bilden på Maja - skickar den separat så kanske det funkar.
Av Lisbet Olofsson,
tisdag 16 oktober 2007 klockan 08:22,
0
Maja
Visst är hon fin. Brorsonens hund.
Av Lisbet Olofsson,
måndag 15 oktober 2007 klockan 09:59,
0
Måndagförmiddag - kaffe och vackert väder. Vad mer kan en kvinna som jag begära av veckans första dag.
Framtiden ligger framför mig och det gäller att fylla den med bra och roliga möten/grejor.
Måndag brukar ju vara KOSTdagsprat för mig. Tänker inte frångå den aspekten utan säga att vad man bör tänka på är:
BANTNINGSINDUSTRIN omsätter flera miljoner varje år. Ju mer vi hoppar på verkningslösa dieter, piller, teer, extrema 'inteätavissaprodukter' vs 'ätaavbaraenprodukt' desto mer tjänar man på oss.
Visst måste det vara något fel på kostråden som finns när så få av Svenska befolkningen lyckas äta sig till en bättre livsstil, friskare & rörligare liv.
Det går trend i dieter, och det är rätt extrema dieter för hur många som varit med i viktväktarna har lyckats och bevarat sin vikt, cambridge, GI och allt vad det heter.
Det är lätt att bli besviken på sig själv för att man inte kan gå ner i vikt eller behålla en viss vikt som man vill ha. Ingen tänker på ATT DET ÄR FEL PÅ KOSTRÅDEN som man får.
Mmmm ni ska få fundera på detta så återkommer jag en annan dag i ämnet.
Njut av dagen.
Av Lisbet Olofsson,
söndag 14 oktober 2007 klockan 19:57,
0
Har läst EREMITKRÄFTORNA av en norsk författare som jag just glömde namnet på.
Den är kanonBRA.
Man känner igen sig på ett varmt och härligt sätt och boken innehåller inte så mycket fantasidravel och överdrivenhet.
Köp den, läs den, njut av den....
Av Lisbet Olofsson,
fredag 12 oktober 2007 klockan 08:32,
0
Glömde ju säga...
Hur många tycker att IFORM sidan på VK är jättebra. Vilka läser den sidan? Tycker den är utformad för redan frälsta och innehåller en hel del generellt tråkigt material.
Vad jag önskar att jag skulle få bidra med mer vardagsnära tips för den icke frälste. Iställer för de artiklar på folk som motionerar bra med stora bilder där man skulle kunna ge massor med bra information.
*sucka*...
Av Lisbet Olofsson,
fredag 12 oktober 2007 klockan 08:14,
0
Idag måste jag åka in till Stan för att göra några ärenden - sånt man inte kan göra på byn..typ.
Otroligt, 'min' stad är Umeå men fråga cirka 1 mil norr om oss och stan är Skellefteå. Kan ha att göra att vi går gymnasiet i Umeå och de norr om oss går i Skellefteå.
Häftigt.
Är nöjd - har levererat ett manus där deadline är vid årskiftet. Ska fira med ett gofika på Stan. Konstigt, jag om någon borde väl fira med något annat än sånt man stoppar i munnen...
Ha en skön fredag och helg.
Tjillevipp.
Av Lisbet Olofsson,
torsdag 11 oktober 2007 klockan 07:12,
0
För att göra en lång historia kort så har jag ärft min släkts tendens till att bilda FETTKNÖLAR. Ja du läste rätt. Fettknölar på huvudet.
Detta har inte bekymmrat mig närmvärt om inte frissan naggar den lite då och då. Men sedan jag upptäckt att man kan klämma och 'flytta' på den lite har den fått någon akut förkylning. Den gör jätteont så fort man höjer ögonbrynen eller berör den.
Dags att ta bort den helt tänkte jag då.
Ringde snällt till Vårdcentralen och gick igenom den proceduren med stor häpnad. Sällan jag behöver hjälp av sjukvården så det är nytt varje gång.
HA, det funkar bra. Bara någon minut efter utsatt tid så ringer en syster och frågar vad jag har för besvär. När jag framfört mitt lilla ärende - tillägger att det är inte någon brådska med att plocka bort den.
Förvånad med ett häpet ansiktsuttryck lägger jag på luren några minuter efteråt. VAD HÄNDE? Jag funderar återigen på vad kvinna i andra änden sagt. Samt att jag utan att ens argumentera bara la ner luren.
De hade brist på läkare och att de kunde inte göra sådana ingrepp. Det var inte lönt att ställa sig i kö för trycket var så stort på läkartider så det där var bara att glömma!!!!!!???????
JISSES....är fortfarande i chock.....
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 10 oktober 2007 klockan 07:41,
0
Lost in the fog
Kunde inte låta bli att ta en fotopromenad i förra veckans dimma.
Av Lisbet Olofsson,
tisdag 09 oktober 2007 klockan 08:06,
0
När jag skulle åka flyg till Norge, satt i gaten och filosoferade tjuvlyssnade jag till samtalet bredvid mig.
Först kom det instormande en cirka 30-årig man i de klädtypiska karriärutsmyckningen. Svarta smala gubbyxor vilket gör att skorna, trubbiga där fram med snörning, ser ut som jättebåtar. En lammullströja och utanpå en lite tjockare kavaj. Lilla manliga väskan med datorn och en mobiltampongsnäcka hängandes ur örat. Han pustade ut bredvid en kompis.
Samtalet lydde ungefär så här:
- Jag har rusat hela morgonen. Lillan är sjuk och frun skulle till Östersund så jag fick kalla in svärmor.
-Grattis, hörde att ni fick tillökning i familjen säger den andre. Visst blev det en liten tjej?
- Japp hon är bedårande men nu med två barn måste jag byta bil och köpa en buss. Alla måste ju rymmas och dessutom har jag sökt bygglov för att bygga ut huset med två rum också.
- Men huset är ju nästa nybyggt, blir det inte jobbigt att börja bygga igen med två små barn hemma.
- Det blir det men och jag måste försöka få tag på någon som kan bygga det till mig. Så det blir inte billigt svarar han och himlar med ögonen.
Oj, tänker jag där jag sitter. De har det inte lätt de här karriärsmänniskorna att få ihop arbete, fritid och barn&fru/man.
Tänker på att det där huset de har, som verkar vara nytt kostade nog inte ett öre under 1.3 miljon. Om man betänker mannens attityd och yttre atribut på kroppen så är det nog ingen gammal bil/buss han tänker investera för att rymma sina familj. Blir en 300 000 kr till. Sedan bygga ut huset.
HUR HAR FOLK RÅD?
Om man tänker på förändringar av trend i TV så har man minskat med matlagningsprogrammen och ökat på inredning, bygga själv och pyssla inom hemmets fyra väggar. Vilket kan få den ointresserade väldigt stressad.
Sedan ska man vara vacker, smal (alla bantningsråd) och lycklig och vara SKULDBELAGD UPP ÖVER ÖRONEN.
Om en i familjen blir långtidssjukskriven så går man i personlig konkurs.
HUVVA.....
Av Lisbet Olofsson,
måndag 08 oktober 2007 klockan 08:19,
0
Vilken underbar lång weekend jag har tillbringat i OSLO. Mina ben värker efter flera timmars promenader och strövtåg genom Oslos gränder och fikaställen.
Motion av ett bättre slag men man har ju en viss tendens att sätta sig ner och ta sig en kaffe. Och inte bara det utan man unnar sig en god saftig chokladkake till. Ljuvligt - en belöning efter alla steg man tagit.
Detta får mig att tänka på vad jag skrev förra måndagen. Om vikten av att skriva ned vad man äter under en vecka. Det är ju rätt svårt att annars få bukt med sina matvanor om man inte ens reflekterar över dem man har.
Ibland möter jag - mest kvinnor - som äter för lite. Och äter man för lite så behåller kroppen det fett som finns till sämre tider. Och förbränningssystemet får sig en törn och fungerar sämre.
Många jag möter äter åt skogen, äter sällan och jättemegaportioner. Kroppen skriker efter näring och man kastar i sig allt man ser vilket får ämnesomsättningen/förbränningssystemet att slå bakut.
Titta på vad du ätit under en vecka. Vad kan du förändra? Jag slår vad om att idag är de flesta väldigt medvetna om vad som man ska äta eller inte. Men om man stoppar grejer i munnen i bara farten så reflekterar man inte hur fel det kan bli.
Gör om det hela - skriv ner vad du äter en till vecka så äter du nog annorlunda än förra.
Kaffe - låter som något jag behöver just nu.
Ta det varligt denna måndag.
Av Lisbet Olofsson,
onsdag 03 oktober 2007 klockan 07:26,
0
Jisses, fick ett samtal från biblioteket att jag hade en 'bunt' böcker att hämta.
Innan sommaren satte jag mig och tittade runt på vilka nya böcker osm hade kommit ut och beställde dem på biblioteket. Jag är en sådan som inte alls känner något behov av att ÄGA boken - bara läsa den - om jag hinner.
Sagt och gjort så hade jag en gedigen bokbeställning inför sommaren. Men hej hopp....vad händer jo..
Samma sak som händer varje sommar, utlåningstiden förlängs till ett datum i mitten/slutet av aug. GOTT, tänker jag då har jag gott om tid att läsa de jag har hemma.
Detta medför nu att de flesta böcker som jag ställde mig på kö för, LÄMNAS IN SAMMA DATUM. Vilket innebär att jag får boktravar med böcker varje vecka som jag ska hinna läsa...*puhhh*.
Jag är så innerligt tacksam över att biblioteket finns, det bemötande som jag får här på Robertsfors bibliotek är helt enormt positivt. De letar konstiga böcker åt mig och hittar dem på det mest konstiga ställen (tycker jag).
Indirekt är ju hela länets bibliotek inblandad i mina lån -vilken service.
Med skammens rosor på kinderna måste jag även här be om förlåtelse över att jag så påstridigt sagt att jag redan hade lämnat igen en bok. Den hittade jag senare i bilen och det känns skämmigt.
Skulle gärna betala dubbel förseningsavgift samt 'skämmes tamigfan' avgift på den. Men personalen här i Robertsfors hade förståelse även för det.
Fattar ni - vilken drömpersonal.
Näy, nu tänker jag resa lite. Så det blir tyst i bloggen ett tag men...
I`LL BE BACK
Av Lisbet Olofsson,
tisdag 02 oktober 2007 klockan 08:40,
0
Har fått min 'NYA' gamla bok utgiven igen. Sitter med några färska ångande nytryckta exemplar av en av mina böcker.
Det är kul när ens bok säljer slut och man tar beslutet att trycka fler. Själv är jag innerligt less på den, har ju skrivit, pratat och föreläst om den. Men ämnet är mer aktuellt än tidigare.
Det är bara de som drabbas som ändrar lite skepnad.
Väldigt generellt är det många som jobbar med andra människor som stressar för mycket. Lärare, poliser, vårdpersonal etc. Man vill göra mer men har inte möjlighet.
Det finns de som jobbar ihjäl sig. De som har så KUL på jobbet så de aldrig vill gå hem, som stiger upp en timme tidigare för att jobba lite.
Sedan så finns det dåliga chefer - de som lägger för mycket arbete på sina anställde. De som inte är intresserad över hur personalen kommer fram till ett beslut/produkt utan mer bara vill se RESULTATET. Människor som jobbar mycket övertid så att fritiden förstörs, familjeliv etc.
Och personal som vill, som vill visa att de ställer upp och går med på att jobba. LOJAL personal.
Stressproblemet är så komplext, så invecklat och man bör titta på problemet i ett större perspektiv.
Boken heter föresten;
Sluta stressa
Ha en skön dag
Av Lisbet Olofsson,
måndag 01 oktober 2007 klockan 07:42,
0
Veckans första dag och då ska nya löften infrias. Många börjar banta en måndag
LIVET ÄR FÖR KORT FÖR ATT BANTA.
Att dela en måltid med en annan människa är att dela en bit av livet - för många är mat glädje och gemenskap men för andra kan mat vara problematiskt och ett hinder i livet.
En människa äter ungefär femtio ton mat under sin livstid och den allra största delen av maten är vanlig vardagsmat. Festmaten som man äter då och då är inte något stort problem utan det man sätter i sig på vardagen som har störst betydelse för din hälsa.
Vära kroppar är inte heller lika och vi har olika behov av näring på grund av stress, träningmängd, bor i stan eller på landet etc.
LITE FAKTA
Precis som en bil så behöver vi energi i form av bensin så behöver vi energi i form av mat. Een del mat innehåller mycket energi och annan lite. När man pratar om mat så använder man ordet kalori.
All bränsla/kalori vi äter måste ta vägen någonstans, antingen förbrukas eller sparas. Vissa människor gör av med mycket energi - andra lite, beroende på hur mycket man rör på sig samt ärftliga faktorer.
Det är viktigt att komma ihåg att det är ENERGIN i maten som påverkar vår vikt. All den energi som vi inte gör av med under en dag lagras i kroppen som fett.
Genom att äta mindre energi än du förbrukar kan du gå ner i vikt.
Men först och främst måste du veta - VAD ÄTER DU UNDER EN VECKA.
Ett första tips är att sätta dig ned en stund varje dag och skriva ned allt du åt den dagen. Gör så i en vecka så har du svart på vitt.
SKa återkomma till detta nästa måndag.
Ha en skön dag