Bilar vi minns – ’typ HOT ROD SHOW -08’ + En Raggarhistoria

I helgen är det utställningen ’Bilar vi minns’ på gamla Nolia. Det hör våren till med en bilutställning – frågan är vilken bil vi ska ut för att åka dit.

Här kommer en gammal raggarhistoria från sena -70talet;

Sommaren började den sista april med Hot Rod Show. Många gjorde slut med pojk- och flickvänner för att riktigt leva livet. Oavsett utetemperaturen skulle jeansjackan fram och i skuffen stod det några backar mellanöl och Kir. I karavan åkte vi sedan in till stan för att göra den osäker. Efter bilshowen, på parkeringen sprättades sedan den första pilsnern.

Efter mycket snack och några öl bestämdes att bilarnas fyllchaffisar måste belönas med mat. Citybarens parkering var inte den största och medan några bilar stannade och käkade så rullade de andra runt stan. Inget var annorlunda mot somrarna tidigare.
Ingen blev särskilt förvånad när samma person helt sonika blev utslängd från Citybaren utan citymacka eftersom han tagit med sig öl in. De andra burnade upp däcken från förra sommaren , hetsade andra chaffisar att dra vid rödljusen, hitta lämpliga pisspausställen
och att drägla över alla andra jänkare som rullade runt tills vi var samlade igen.

Stan sjöd av muller, tjutande däck och raggarattityd. I den halvmörka natten gnistrade krom , innerlampor lyste och ur stereon vrålade musik.

Natten började sakta övergå till morgon. Än hade inte tiden kommit då vi har ljust hela natten. Alla var otåliga, flaskor var tomma och vi snurrade runt i väntan på det största.

Gatbilsracet – det som ingen anordnar, som ingen vet vart det blir och som ingen vet något om varken före eller efter. I en värld utan mobiltelefoner så sprids rykten fort och nu var det nära. Bängen körde runt stan i mindre och mindre svängar. I mörka gränder gjordes planer och information spreds. Bilar droppade av sakta en efter en. Det kunde bli en vägraka utanför stan, en gata i utkanten eller på ett industriområde.

Platsen för racet sjöd av liv,bilar linade upp för kvalrundor, däck värmdes i en skvätt gammal olja för att få fäste. Ficklampor fick agera startgran och ingen fick köra rölykta (tjuvstart) för då var han ute.Det var en farlig plats, bilar som fick wobbel, motorer sköts, andra fick för mycket fäste och gjorde wheelis så bilar stegrade sig men detta var livet.
Ingen , ingen kunde avstå och man hetsade sin chaffisar att åka.

Helt plötsligt kom larmet
att polisen var nära. Platsen måste tömmas, sista omgången för att köra den ärerika sista repan gick förlorad men det bekymrade ingen. Alla hjälpte till och när polisen anlände fanns bara en stor oljepöl från en Malibu SS som sprängt motorn i slutet av ’strippen’.