Talgoxen

I förrfjol satte vi upp två jättefina holkar till flygsnapparna så i fjol fick vi se en familj flytta in och följa förvecklingen. Tyvärr så glömde nog familjen att städa ut sin holk när de flyttade och jag hann inte med för det bosatte sig en talgoxe där.

Jag trodde inte mina ögon och den ekorre som satt PÅ holken verkade inte alls besvära den här fågeln. Men nu har talgoxen visst flyttat ut för vi har haft en (eller flera) flugsnappare som har varit på holkvisning. Holkarna är i alla fall väldigt väl studerade både utanför och innanför väggarna. SÅ nu hoppas jag att de flyttar in för även om jag inte alls är någon fågelmänniska…(hur nu en sådan är)…så njuter jag av att titta på dessa djur när de finns så nära.

Morgonkaffet, lunch, eftermiddagskaffet – så finns de där att titta på. Små ullfjuniga bollar med vingar att vila ögonen på.

Igår var vi inbjudna till ett nytt ’hälso’ företag. De tänker etablera sig i Norrland och utöka sin verksamhet. Det var rätt intressant och de berättade hur många hälsoföretag i AB form som är registrerade i Sverige. 9 000 företag i Sverige och Norrland har inte än greppat att man ska försöka få sin personal så frisk som möjligt.

Mediabruset är högt och hur ska man veta vilket företag som det lönar sig att ta in. Sedan finns ju kvacksalvarna…

Dagen ska jag spendera på Länsstyrelsen, lyssna på ledarskapsakademin m.m. Det ska bli intressant och lärorikt.

Solen har redan försvunnit – lite kallt om näsan är det.
Friskt och skönt – ta på mössan.

hasta la vista

Hugg av händerna på en mamma så kan hon inte ta hand om sin familj, jobba eller försvara sig!!!!!

RUBRIKEN/ANNONSEN PÅ ANDRA SIDAN I VK på morgonen berör. Berör enda in i själen och jag sätter frukostfilet i halsen. Får en otäck känsla i kroppen och har svårt att svälja. Det är svårt att inte fortsätta läsa om lektionen i modern krigsföring av Röda Korset.

Våldtäkt, tortyr och stympning och eventuellt döden som följd. I krig är en av de vanligaste formerna av våld mot kvinnor i krig; sexuellt våld. Att skrämma är att skapa skräck, blotta tanken på att dessa handlingar förekommer skapar rädsla. Att utsätta mammorna för detta så drabbas hela familjer, hela samhällen.

Jag skiter väl i vilka lag som vunnit mot andra, vilka kommuner som har en utmärkt flyktingmottagning, att unga börjar röka i större utsträckning och vad som sänds på bio och TV.

Jag sitter här med en tung svårt maktlös känsla i kroppen. Även om jag vet att detta föerkommer eftersom jag forskat en hel del hur dessa kvinnor kan överleva och få en rätt drägligt liv efter ett grovt övergrepp. Hur kroppen fungerar i hög stress och press som detta är.
– ’Jag skjuter din syster här och nu – mitt framför dina ögon om du protesterar.’

Mmm…..det känns…

Har varit en helt fantastisk rolig och härlig helg. Lördagen började vi med att fixa, greja här hemma. Bytte däck/fälgar på Dodgen och tog en tur ned till stugan för att kratta av gräsmattan- det blåste lite kallt. Men var underbart.

Hade med kameran och passade på att ta lite lövsprickningskort – se nedan.

Oljade in altanens golv och körde igång grillen för att skyffla in en redig mättande proteinstinn måltid så vi skulle klara kvällen. Sedan packade vi Rivieran med kaffe, bullar och några öl. Hämtade några kompisar, träffade upp brorsan som hade tagit fram Edseln.
Kollade av var de andra Blue Dot´s bilarna var och de hade just åkt från Ånäset på väg mot:

BURSILJUM FOLKETS PARK – vi skulle nu återleva det som hända för 20-15 år sedan nämligen att åka caravan till Burs, dricka öl, titta på bilar och skaka rumpa inne på Parken.
De hade fixat dit Krutoff samt ett disco på lilla logen. HÄFTIGT.

Vi hann upp karavanen som hade pisspaus. Men ingen av oss var nödiga så vi cruisade vidare i sakta mak.

Förr brukade man åka till Lossmen på Pingst men det har varit lite riskabelt att åka dit om man har en bil som man är rädd om. Disciplinen hos besökarna brukar på något sätt svikta under kvällen och man kan lätt få en dörr i sidan på bilen.

Behöver jag säga att det var en otroligt trevlig och roliga resa. Nu bytte vi ut ölen mot två liter kaffe och bullar för det blev en aning kallt vid midnatt. Många bilar började rulla hemåt – även vi.

TACKAR Burträsk – Cageswamp för ett väldigt bra initiativ att få Bursiljum Folkets Park att börja blomstra.

Trillande in hemma på morgonsidan. Söndagen oljade vi in framsidans trapp, var en tur till Storbäcken för att titta på brorsan som håller på att lacka husvagnen. Tvättade miljoners tvättar, grejade ute med att rensa ur vinbärsbuskarna och gödsla, lägga på lite ny jord.
Svärmor fick besök och ett uppsatt broräcke.

Lyfte toppen på den nyregade/nybesiktade Wildcaten och det verkar vara en lyftare som spökar.
Slösåg på sportspegeln och nått annat efter det med ett halft öga.

Underbart rolig och ’få en hel del gjort’ helg.

Digital scrapbooking

MiniDel av Karin Boyes text

Jag blir bara så fånigt glad över att företaget Kii vunnit utmärkelsen ’ÅRETS FÖRETAG’ – ´cause them worth it, upphöjt till 230. Sedan att också ett ’Ungföretag’ i Umeå vunnit SM för sitt nytänk ’KONDOMKALSONG’. Hörde på radion igår att de hade gett vår Stadsminister två stycken men vet inte om Reinfeldt (stavar han så) provat dem än.

Gudrun Sjödén – färgsprakande modeguru ska fota vinterkalalogen på Stora fjäderägg. Tillbringande en midsommar på denna underbara plats för några år sedan – att segla med slupen ut var en del av upplevelsen. Jättehäftigt.

DAG VAG återuppstår från sin dvala – få vet att en av medlemmarna bodde i Överklinten en hel del under 70-talet. Det var klass på Överklinten redan då. Själv var jag lite för ung men mina syskon var i samma kretsar och härjade.

Nu ska jag ta ut min lille lånehund – gå en sväng så han blir en stor tova att reda ut sedan. En kinesisk nakenhund men med hår – det ni. Söt så få.

BURSILJUMPARTAJ – pingstlördag.
Ska under promenaden klura ut vilken bil vi ska ta, vilket fika, vilken öl vi ska ha med till reunionträffen för alla i Bursiljum på lördagkväll. Vännerna är redan inbokade i bilen, tiden för klubbens caravans avgång bokad och – till sist – VAD SKA MAN HA PÅ SIG??? Brukar vara kallt som 17 i Burs men man ska väl skaka rumpa till 50-tals rock eller disco som sig bör på ett sånt här kalas.

Då blir man varm enda in i själen.

Har idag varit in till Umeå för lite ’bilsysslor’, lämnade av Magnumen på Vanservice och sedan till besiktningen för att rega in Wildcaten som kom från det stora landet med amerikanska bilar i dec. eller om det var efter jul. KOmmer inte ihåg – tror Magnum kom senare. Inte glass nu utan vår nya bruksbil.

I alla fall så gick inregning bra och kontrollbesiktningen på räls. Nu är det bara att tanka, tuta och köra. Nu är alla bilarna regade, besiktade och kördugliga igen.

Behöver någon en Roadmaster -92 så är den till salu.

Ibland blir jag extra fundersam – hur blir man proffsbloggare? Eller expertbloggare?
Går man i en lång utbildning, klarar en hel del uppsatser, skrivningar och uppsatser för att bli proffsbloggare. Det kanske är som i träningsvärlden att man blir LICENSIERAD – man betalar dyra pengar för att gå en utbildning, klarar av muntlig och skriftligt prov för att sedan bli Licensierad.

Men för att bli PROFFS eller EXPERT hur bär man sig åt då?
Vad innebär det egentligen. Tänker jag så, blir jag en aning rädd och det kanske är här som den största skillnaden mellan oss kvinnor och män visar sig. MÄN kan rätt lätt kalla sig för expert på jordbruksredskap, frimärken och galna människor. Jag provade att fråga några under en utbildning om detta fenomen och fick till svar att kvinnor är mer "BRA PÅ" än experter.

Jag undviker experter för jag har så liten tilltro till innehållet, att en människa som kallar sig själv för expert är en "farlig" människa. En människa som har alltför stort ego, som har alltför stor tilltro till sig själv i kunskaps sammanhang. Överdrift av sin egen existens i sammanhanget. Hur många experter går det på ett?proffs? Kan det finns hur många experter som helst?

Själv får jag rysningar av orden – tänk att axla ett sådant ansvar att vara expert. Kan man verkligen titulera sig själv som expert eller är det så att det är något som andra gör. De sätter en etikett på någon som man tycker är "expert" på något.

Experter är kanske människor som kan mycket mer än JAG själv i ett ämne så man TROR att de är experter. Bara för att man saknar kunskapen själv.

Det finns mycket att fundera över. Tror jag kokar mig en balja kaffe och funderar mer.

Ha det härlig dag.

I morse när jag var ute på morgonpromenaden såg jag att flera lövträd börjat småskifta i grönt. Tänker på pappa som sa att han ’syrafällde’ björkar – de skulle huggas ner innan löven började slå ut och trädet behövde mer vatten för att förse dem med näring. Han påstod att man skulle fälla träden innan lövsprickning så undvek man fuktiga ’träd’ att släpa hem.

En av grannarna här sa när min sambo svettades ute på uppfarten med den ved som skulle huggas att;
– Hugg din egen ved så värmer den dig två gånger.

Jag skulle vilja påstå att den värmer flera gånger, när man hugger den, när man ska hem med den, när den ska kapas och sedan klyvas, när den ska torkas och staplas och sedan när man ska bära den till spisen/pannan. Sedan ’ångestsvettas’ åt att man måste börja med hela spektaklet man även åt det ’URTRÅKIGA’ med hela denna procedur när man hellre kan köra omkring med gamla bilar och våldfika hos kompisar.

NU förtiden så gör man nog inte all denna procedur och har veden så nära pannan som möjligt?det är andra tider NU?.är den inte miljöfarligt också att elda sin egen huggna ved.

Om vi hade haft kvar vedeldningen så hade jag inte behövt ut på min morgonträning utan skulle kunna hugga min egen ved ut på ’vedbacken’ på uppfarten?

Det har på sista tiden dykt upp (vilket uttryck – dykt upp, mer att man tänker att man dyker NER i något) handcolorerade skyltar av varierande kvalité med texten: "Lekande barn". Jag tycker det är rätt fascinerade med dessa eftersom varje gång jag ser skylten så finns det inte en unge/barn i närheten.

Det blir liksom "nu kommer vargen" – symptomen och man struntar i att se sig extra för efter dessa framspringande/cyklande små människor som inte ser sig för.

Vad vill man uppnå med dessa skyltar? Att bilisten ska vara uppmärksammad på att det kan plötsligt dyka upp barn; det förstår jag med sedan? Dessa skyltar ser lite här och där och man slutar se dem.

Jag vill ju inte tro att man sätter upp en skylt på en hårt trafikerad väg och sedan skjuter ut sina barn på deras första vårliga cykeltur för att öva. En förälder kan väl inte känna sig mer säker på att barnen inte blir påkörda av att sätta upp en skylt? Kan man begära att andra trafikanter ska ta extra hänsyn just vid MIN skylt. Det är mer alla trafikanters ansvar.

Jag och mina syskon är uppvuxen vid gamla RIX13 (lång raksträcka) och inte sattes det upp någon skylt om att vi fanns lekande på gården bredvid vägen. En katt levde sällan mer än ett år innan den blev överkörd. Farmor brukade varje vår tvinga ut oss på vägen, vi fick syna ett ihjälkört djur med alla inälvor utsmetade på asfalten, platt som en plåt och rätt död.

– Så kommer ni att se ut, kladdiga, blodiga, platta och väldigt döda om ni är ute på vägen och blir överkörda!!! Då hjälper inte ens stora plåsterrullen längre.

VI FÖRSTOD – och undvek landsvägen med alla lastbilar, bussar, bilar och motorcyklar.